Fem månader senare, måndagen den 17 augusti 2015

   






      Det känns ovant förstås, stelt och orörligt och svårt och tankelångsamt.
     Att hitta rätt plats, rätt pil, rätt tangent, rätt bord, stol, rätt omgivning -
   
     Det är Övningen, som har urholkats, felats, fattats, försvunnit.

     Någon skriver två vykort till mig om att min plats är vid skrivbordet och att det ena ordet ger kraft ¨åt det andra. -Jag vet när jag läste din första diktsamling, fortsätter vykortskrivaren muntligen någon vecka senare, ja, jag kunde inte sluta, jag bara läste på, i ett kör läste jag på.

     Man väntar således på att jag ska besinna mig, bromsa mina altanoljningar, rulla ner gardinerna, stänga av radion, ta fram ordentligt utrymme för orden, besinna mig, skaffa mig mina vanliga skrivarperspektiv och börja formulera igen.

      Hur ska jag kunna skaffa mig Vanan igen, denna oundvikliga Vana, som pinar och slår, stimulerar och utmanar, fångar mig hel och utesluter mig totalt, när jag överger det arbetsamma Kravet?

Greklands sanne vän?

   


     Sanktionerna ska fortsätta till nyåret, eftersom Minsk-avtalet ännu inte är uppfyllt.
     Hur sent på natten beslöts detta? Hur orkar beslutsfattarna med de sena nätterna?

     Putin löser Rysslands nedåtgående ekonomi med att dela samma valuta med Vitryssland och Kazakstan?
     Frågan ställs väl snart även till Grekland och Ungern? Grekland, som om några dagar måste redovisa sina planerade nedskärningar inför EU, kommer att närma sig Ryssland snabbare än man tänkt. Putin ska omsluta med hårda björnfamnar och erbjuda grekerna sina beräknande penning- tjänster. Demokratins ursprungsland kommer att ätas upp av diktaturens störste fågel med klor, som slipats vassa sedan länge.

    När ska grekerna vakna?

    Putin är inte deras sanne vän.

Putins krigsövningar den gula fjärilsdagen 19 mars 2015

 

     Det är sent.
     Putin krigsövar.
     Övar.
     Krigsövar.
     Ju närmre han kommer särskilda länders gränser, desto mera segerviss känner han sig.

     Det är mera sent. Bara några minuter återstår av denna dag.
     Sent är det för oss alla nu.
     För oss alla är det sent nu.
     Nu är det sent för oss alla.
     Är det för sent för oss alla nu?
   
     Dagens Bryssel-möte ger ej några säkra svar om gemensamma fortsatta sanktioner.
   
     Jag känner intuitiv oro och anar att Putin-kriget bryter ut.

     Hur redo är vi?

     Den första gula fjärilen såg jag fladdrande i dag.

Krim-jubileum?

     Krim fyller ett år!
     De beordrade ryska turisterna kommer förstås till jubileet men inga andra.
     Ett nytt, skönt Mini-Sovjet har återuppstått bland de trogna. De onöjda har flyttat eller flytt, förutom många tatarer, som tvingats stanna och som fortfarande inte vill låta sig anpassas på Putin-vis.
      Den ryska propagandan mot Väst är ännu dominerande och dimhöljer krimbornas hjärnor. Jo, allt det sämre beror på sanktionerna, på Västs förberedelser för ideliga angrepp och Natos militära placeringar av trupper nära ryska gränsen.
      Att Putin nu erkänt att han redan i februari 2014 planerat för en ockupation av Krim och att han var redo att till och med använda sig av kärnvapen för att få igenom sin ockupation, noteras i dag inte med förvåning på Krim. Allt är som det är. Putin är också mest som han är, även när han är borta och osynlig i elva dagar.
      Han kommer ju alltid igen, Putin. Det får man räkna med. Putin är Putin men också en bergstopp, nummer två efter Lenin-toppen i Kirgisien.
   
      Putin är blankare och kindrundare i ansiktet efter sin bortvaro, som alla undrade över. Skulle han återkomma levande för att möta Kirgisiens ledare?
      Många spekulationer förekom.
      Själv hade jag för drygt ett par veckor sedan tagit fram mina gamla kursböcker Hitler av Alan Bullock, en Prisma-utgivning i en avkortad svensk översättning från år 1964. Jag började leta efter de sidor, där attentatet beskrevs.
      En snabbrepetition av detta händelseförlopp behövdes nu eller?

      Upprepningar sker snabbare och snabbare i dessa kalla krigsdagar.

Riga-mötets slut lördagen den 7 mars 2015

   

   

      Alla västländer, som deltager under slutfasen i det säkerhetspolitiska mötet i Riga säger inte ja till nya sanktioner mot Ryssland.
     Inte är detta någon nyhet.
     Två utbrytarländer, Grekland och Ungern, har ju redan tydligt visat, åt vilket håll de vill gå och hur de vill hålla kursriktningen.
      Putin har genom sin manipulationsförmåga uppenbarat att han med sofistikerade medel kan urholka deras västerländska tillhörighet.
   
     Glädjande är att Margot Wallström med sina vardagsord i media kan uttrycka Sveriges klara hållning till utökade sanktioner.
     Hennes stöd för Angela Merkel måste betyda mycket för många.

     En vecka efter mordet på Boris Nemtsov tillkännager den ryska utredningsgruppen att man funnit två personer, som kan ha med mordet att göra.

   

     
   

     Det är luften ovanför min pågående mening, som ger tvivel-svaret, skeptiskhets-svaret, axelrycknings-svaret.








   

Riga-mötet onsdagen den 5 mars 2015

     Baltikum är i fara?
     Baltikum vill ha extraförsäkringar från Nato. Man vill inte vara orolig längre.
     Lettland hotas inifrån av den ryska befolkningen?
     Den borde ju dock inse att en ryss är mera fri i Lettland än i Ryssland?

     I Riga förs allvarliga samtal.
     Det estniska försvarsvänliga valresultatet från gårdagen stärker också Lettland?
 

     Vapenvilan bryts ideligen i östra Ukraina.
      Det mullrar, det dånar, det hotas.

     Nya sanktioner utlyses. Nu ska det verkligen kännas för Vladimir Putin.
     Med ytterst små skruvdrag täpper man till.





   

   

Testamentet

 
      Trodde de att de skulle kunna spåra alla farliga och omstörtande ord, att de orden endast skulle rymmas inom dessa plastramar, dessa skärmar, att orden snällt och lydigt skulle stanna på sina platser och invänta sin utplåning?
      Trodde de att ordens kraft också kunde dödas?

      Ord förintas inte. Ord överlever. Ord spelar spratt. Ord smyger sig in och ut, hit och dit, ut och in, dit och hit.
      De hämtar ord i kassar och väskor och lyfter och bär, medan orden hoppar ur och dansar bort på golv och på trappsteg, förblandar sig i bilarnas avgaser, sugs upp i Kremls väggar och sipprar in och förvandlar, förtydligar och klargör, visar sig i ordtecken på golv och väggar, som skyltar och vägmärken, propagandakrigar med Putin-ord, försvinner retfullt, när Maktens Män försöker gripa dem, skrattar, glider undan, förmeras, sprids till Uppsugandets Land, där de frodas, grönskar, ger dubbelt igen och flyger över och droppar ner bland folk i nöd, i utsatthet.