Vad är det för ord- erkänner, anklagas för? Domstolsorden dominerar och härskar.
Pedagogikforskaren, docenten i pedagogik vid Karlstads universitet Hans-Åke Scherp, ifrågasätter Jan Björklund. SR-journalisten hänger på. Här ska bli ett verkligt hårdfört debattklimat, planerar journalisten. Äntligen ska vi journalister bli uppmärksammade för vår tuffa attityd mot bastante och överdrivande Jan Björklund. Vi ska beslå honom med hans statistik-osanningar. Nu ska han få besked, verkligt besked, och han ska åka dit! Han har vilselett hela svenska folket om den svenska skolan. Det är inte alls så farligt som h a n har sagt och säger!
Hans-Åke Scherp sitter där i sin ombonade, skolfria miljö och lägger fram sina vetenskapliga forskarsiffror för SR-intervjuaren. Vi har den bästa skolarbetsmiljön och de bästa kunskaperna, menar Scherp. Det är ofattbart, hur Jan Björklund kan tolka verkligheten som han gör!
Många skolforskare håller med Scherp. De sitter också i enskildhet utan spottloske-ord och blockerande klassrumsstörningar och får fram de tillmötesgående siffrorna. Sveriges Lärarförbund förstår förstås Scherps kritik mer än Lärarnas Riksförbund. SR-redaktionen vinklar ut yttrandena för att tillspetsa problematiken. Man skär av och sammanfogar på det mest raffinerade, gångbara sätt. På detta vis vaknar det svenska folket. Det bubblar, det kokar, det fräser av argument. Skolan är alltid ett brännbart ämne genom alla decennier. Den som sticker ut för mycket blir slagen till oigenkännlighet och har svårigheter att resa sig på nytt.
Att även grunda sig på 160 rektorsenkätssvar och läsa Skolverkets och Arbetsmiljöverkets rapporter om den bevisade skoloordningen, som i sig ger dålig inlärning för alltför många, är förstås för lite och närmast betydelselöst för forskare och journalister. Jan Björklund har tagit till sig felaktig, undanglidande, missvisande och mindre viktig och intressant information. Nu ska han straffas och pryglas i offentlighetens skarpaste strålkastarljus.
Vilka ska tävla i ämnet Bästa insikter om skolans verklighet?
Kan det vara så att lärare känner till något om skolans vardag?
¤
torsdag 28 augusti 2008
onsdag 20 augusti 2008
Om Fylleri
Det är lite märkvärdigt att jag så snart skulle få tillfälle att återkomma till Göran Persson och hans skolpolitik. Hans ande svävar fortfarande över Forum för levande historia? Ja, man skulle kunna tro att det var han, som nu igen formulerat förintelsefrågorna, de elva frågor, som vanliga historielärare nu har besvarat och som dessa snöpligt nog inte alls kunde besvara ens tillfredsställande!
Under Göran Persson stormaktstid föddes Forum för levande historia. Man hade utgått från frågor ställda till mellanstadieelever, som ännu inte läst om Förintelsen. De förstod inte ens ordet. Det var vanliga fylleriuppgifter, liknande sådana frågor, som fanns i sextiotalets Svenskserien i olika färger. Utifrån svaren bedömde man att elever inte kunde något om judeförföljelser, och att det var tydligt och uppenbart att lärarnas bristande undervisning i ämnet måste uppmärksammas, fördömas och göras något åt. Följaktligen byggdes en statlig organisation upp. Göran Persson fick som vanligt framträda som den som räddat historien åt eftervärlden och uppmärksammades mycket både nationellt och internationellt. Kvar fanns de överkörda lärarna, som i årtionden med stort allvar och engagemang redan undervisat om denna mörka tid i Europas historia enligt kursplanen för årskurs nio.
Forum för levande historia försåg skolor med omfattande material och sände dessutom speciell information hem till lärare.
Nu har man agerat igen efter flera år. Åtta av elva frågor angående Förintelsen har besvarats felaktigt - av lärare, inte av elever, av lärare! Det är ju upprörande att vi har en så dålig lärarkår, som inte ens kan klara fyllerifrågor! Forum för levande historia tillrättavisar övermodigt. Det gäller att hålla den gamla traditionen vid liv, Göran-traditionen, och visa sig på styva linan fortfarande, synas, verka, fördöma och organisera vidare och framför allt ta ansvar för elevernas framtid.
Under Göran Persson stormaktstid föddes Forum för levande historia. Man hade utgått från frågor ställda till mellanstadieelever, som ännu inte läst om Förintelsen. De förstod inte ens ordet. Det var vanliga fylleriuppgifter, liknande sådana frågor, som fanns i sextiotalets Svenskserien i olika färger. Utifrån svaren bedömde man att elever inte kunde något om judeförföljelser, och att det var tydligt och uppenbart att lärarnas bristande undervisning i ämnet måste uppmärksammas, fördömas och göras något åt. Följaktligen byggdes en statlig organisation upp. Göran Persson fick som vanligt framträda som den som räddat historien åt eftervärlden och uppmärksammades mycket både nationellt och internationellt. Kvar fanns de överkörda lärarna, som i årtionden med stort allvar och engagemang redan undervisat om denna mörka tid i Europas historia enligt kursplanen för årskurs nio.
Forum för levande historia försåg skolor med omfattande material och sände dessutom speciell information hem till lärare.
Nu har man agerat igen efter flera år. Åtta av elva frågor angående Förintelsen har besvarats felaktigt - av lärare, inte av elever, av lärare! Det är ju upprörande att vi har en så dålig lärarkår, som inte ens kan klara fyllerifrågor! Forum för levande historia tillrättavisar övermodigt. Det gäller att hålla den gamla traditionen vid liv, Göran-traditionen, och visa sig på styva linan fortfarande, synas, verka, fördöma och organisera vidare och framför allt ta ansvar för elevernas framtid.
tisdag 19 augusti 2008
Kanske Gorbatjov redan är ihjälkramad?
Angående Georgien 18 augusti
Condoleezza Rice har just uttalat sig igen, svarat tufft på det massiva ryska hotet, fördömt hotet och sagt att Ryssland spelar ett farligt och högt spel och att västvärldens länder, som känner sig utpekade, ska finna ett stöd i Nato. Nato kommer att utföra det som behöver utföras.
Condoleezza Rice har inte längre sin gula jacka på sig i Tbilisi i Georgien, nej, hon for därifrån för ett par dagar sedan. Gav hon Saakasjvili löften om militärt stöd? Nej, endast hjälpsändningar fick skickas. De amerikanska stora planen har också kommit till huvudstaden. Fanns det förtäckta vapen med i transporten? Nej, inga vapen överhuvudtaget hade olovligen förts med. Är det säkert det?
Ryssarna meddelar att amerikanska plan för med sig ammunition och vapen i hjälpsändningarna. Det är fruktansvärt sant. Det är lika sant som att ryssarna lovat att dra undan sina styrkor i Georgien.
Vi lever i den mest osanna Världen, där öst utmanar väst plötsligt, oberäkneligt men med lång planeringstid bakom sig. Hårda köldord uttalas oavbrutet från båda sidor. Bush har redan sagt sitt också för flera dagar sedan och då flera dagar för sent. Varför dröjer alltid USA?
Nato har i förrgår avtalat med Polen om att få sätta upp avskjutningsramper för missiler. Är detta rätt uppfattat? Nu svarar ryssarna med att förbereda för avskräckningsmissiler i hamnar mot Östersjön. Är detta rätt uppfattat?
Ryssarna har redan bestämt sig för att skaffa fler östersjöhamnar. Det gäller att återupprätta det forntida paradiset, före Gorbatjov-tiden, före glasnost och perestrojka. Någon risk för att Michail Gorbatjov ska uttala sig är det heller knappast. Gör han ändå ett försök ,blir han kidnappad av Putin-gänget och förd till någon enslig ö, St Helena till exempel. Hans röst kommer inte att eka därifrån. Han kommer inte ens att få en megafon med sig dit. Rösten ska drunkna på väg till väst. En konstlad rysk tsunami har satts in som extra åtgärd.
De som protesterar mot ryssar och som skadar ryska medborgare, det vill säga alla i Sydossetien och Abchazien, ska få känna på, vilken makt Det Nya Ryssland nu har. Ingen kan längre gå emot oss, menar man och pöser av självbespegling. Akta er, akta er! Vi är fruktansvärt farliga. Nu ska vi äntligen bekämpa er! Vi har väntat så länge, så länge, men nu ska det ske med besked. Ske med besked? Hur då? Ni menar att det är dags för oss att åter dra ner mörkrumsgardinerna? Det var ett tag sen vi behövde göra det. Jag var liten då, ett par, tre år bara. Jag minns att mamma stod på en stol med bandage om ben och armar, för hon hade fått ledgångsreumatism och hade svårt att röra sig. Varje kväll skulle de där gardinerna sättas upp. Inte en enda liten ljusstrimma fick röja att vi existerade. Göteborg fanns överhuvudtaget inte som stad efter mörkrets inbrott.
Bekämpa oss? Vilka oss? Sverige? Sverige, som min pappa försvarade i fem år? Under fem år försvarade han Sverige som många andra pappor. Vi såg inte till honom så mycket. Jag minns, när han kom hem på permission i sina soldatkläder och ställde geväret i hallen. Minns jag även, när vi snabbt förflyttade oss till hyreshusets skyddsrum i källaren? Ja, jag minns det, och jag vet att jag inte vill sitta i ett skyddsrum mer. Där finns inga fönster. Man ser inte verkligheten, man känner bara oro och skräck. Kände du skräck, när du var så liten, Ann. Ja, man såg på människorna bredvid sig att det var något som inte stämde. Ett barn känner mycket mer än man kan tro, och upplevelserna sätter spår i hjärnan. Jag har fullt med spår, och ju mer jag tränger in i dem, desto mer minns jag.
Men nu har väl Reinfeldt gjort så att du inte behöver sitta i skyddsrum mer? Ja ja! Tack, Reinfeldt, tack Reinfeldt för att du så diplomatiskt har avspisat ryssarna! Och Tolgfors har bekänt att han varit ute i ogjort väder? Ja. Då har vi alla ledare med oss och kan snart gå ut i försvar mot tyskarna? Tyskarna?! Ryssarna var det. Ryssarna, ja. Ryssar och amerikaner, inte kineser och amerikaner, inte iranier och amerikaner utan ryssar och amerikaner.Det är mycket man inte tror men som sker plötsligt. De flesta har strukit Putin medhårs och gör så fortfarande, Tyskland och Italien till exempel. Förnuftet har innehafts av de baltiska länderna och Polen, vars ledare resolut reste till Tbilisi redan första dagen för att ge sitt stöd.
Den ryska björnen kramas hårt. Vem vet, kanske Gorbatjov redan är ihjälkramad?
Condoleezza Rice har just uttalat sig igen, svarat tufft på det massiva ryska hotet, fördömt hotet och sagt att Ryssland spelar ett farligt och högt spel och att västvärldens länder, som känner sig utpekade, ska finna ett stöd i Nato. Nato kommer att utföra det som behöver utföras.
Condoleezza Rice har inte längre sin gula jacka på sig i Tbilisi i Georgien, nej, hon for därifrån för ett par dagar sedan. Gav hon Saakasjvili löften om militärt stöd? Nej, endast hjälpsändningar fick skickas. De amerikanska stora planen har också kommit till huvudstaden. Fanns det förtäckta vapen med i transporten? Nej, inga vapen överhuvudtaget hade olovligen förts med. Är det säkert det?
Ryssarna meddelar att amerikanska plan för med sig ammunition och vapen i hjälpsändningarna. Det är fruktansvärt sant. Det är lika sant som att ryssarna lovat att dra undan sina styrkor i Georgien.
Vi lever i den mest osanna Världen, där öst utmanar väst plötsligt, oberäkneligt men med lång planeringstid bakom sig. Hårda köldord uttalas oavbrutet från båda sidor. Bush har redan sagt sitt också för flera dagar sedan och då flera dagar för sent. Varför dröjer alltid USA?
Nato har i förrgår avtalat med Polen om att få sätta upp avskjutningsramper för missiler. Är detta rätt uppfattat? Nu svarar ryssarna med att förbereda för avskräckningsmissiler i hamnar mot Östersjön. Är detta rätt uppfattat?
Ryssarna har redan bestämt sig för att skaffa fler östersjöhamnar. Det gäller att återupprätta det forntida paradiset, före Gorbatjov-tiden, före glasnost och perestrojka. Någon risk för att Michail Gorbatjov ska uttala sig är det heller knappast. Gör han ändå ett försök ,blir han kidnappad av Putin-gänget och förd till någon enslig ö, St Helena till exempel. Hans röst kommer inte att eka därifrån. Han kommer inte ens att få en megafon med sig dit. Rösten ska drunkna på väg till väst. En konstlad rysk tsunami har satts in som extra åtgärd.
De som protesterar mot ryssar och som skadar ryska medborgare, det vill säga alla i Sydossetien och Abchazien, ska få känna på, vilken makt Det Nya Ryssland nu har. Ingen kan längre gå emot oss, menar man och pöser av självbespegling. Akta er, akta er! Vi är fruktansvärt farliga. Nu ska vi äntligen bekämpa er! Vi har väntat så länge, så länge, men nu ska det ske med besked. Ske med besked? Hur då? Ni menar att det är dags för oss att åter dra ner mörkrumsgardinerna? Det var ett tag sen vi behövde göra det. Jag var liten då, ett par, tre år bara. Jag minns att mamma stod på en stol med bandage om ben och armar, för hon hade fått ledgångsreumatism och hade svårt att röra sig. Varje kväll skulle de där gardinerna sättas upp. Inte en enda liten ljusstrimma fick röja att vi existerade. Göteborg fanns överhuvudtaget inte som stad efter mörkrets inbrott.
Bekämpa oss? Vilka oss? Sverige? Sverige, som min pappa försvarade i fem år? Under fem år försvarade han Sverige som många andra pappor. Vi såg inte till honom så mycket. Jag minns, när han kom hem på permission i sina soldatkläder och ställde geväret i hallen. Minns jag även, när vi snabbt förflyttade oss till hyreshusets skyddsrum i källaren? Ja, jag minns det, och jag vet att jag inte vill sitta i ett skyddsrum mer. Där finns inga fönster. Man ser inte verkligheten, man känner bara oro och skräck. Kände du skräck, när du var så liten, Ann. Ja, man såg på människorna bredvid sig att det var något som inte stämde. Ett barn känner mycket mer än man kan tro, och upplevelserna sätter spår i hjärnan. Jag har fullt med spår, och ju mer jag tränger in i dem, desto mer minns jag.
Men nu har väl Reinfeldt gjort så att du inte behöver sitta i skyddsrum mer? Ja ja! Tack, Reinfeldt, tack Reinfeldt för att du så diplomatiskt har avspisat ryssarna! Och Tolgfors har bekänt att han varit ute i ogjort väder? Ja. Då har vi alla ledare med oss och kan snart gå ut i försvar mot tyskarna? Tyskarna?! Ryssarna var det. Ryssarna, ja. Ryssar och amerikaner, inte kineser och amerikaner, inte iranier och amerikaner utan ryssar och amerikaner.Det är mycket man inte tror men som sker plötsligt. De flesta har strukit Putin medhårs och gör så fortfarande, Tyskland och Italien till exempel. Förnuftet har innehafts av de baltiska länderna och Polen, vars ledare resolut reste till Tbilisi redan första dagen för att ge sitt stöd.
Den ryska björnen kramas hårt. Vem vet, kanske Gorbatjov redan är ihjälkramad?
Om att ha en Putin i magen
Tolgfors i går, Reinfeldt i dag. Mona Sahlin samtycker också i dag. Det är nationell samling, som pågår i Sverige. Man lägger ner de inhemska partipolitiska vapnen för en tid och samtycker till inställda militära övningar med Ryssland. Så gör man i krig. Krig? Det är väl inte krig här i Sverige nu?
Svensk upprustning pågår snabbt i vårt land, mentalt men inte praktiskt. Hur många militära förband kan återuppbyggas med så kort varsel? Tolgfors stod där nyss och pratade korrekt men föga övertygande om att hotet från öster inte existerade överhuvudtaget! Bo Pellnäs var kortfattat konstaterande som svar på denna Tolgfors-generositet. Militära befäl har avskedats kortsiktigt, och militära fastigheter har försålts eller hyrts ut. Huvudlösa beslut har fattats.
De som haft ansvaret för en så naiv uppfattning om vårt försvar bör ställas till svars inför svenska folket.
Var finns svenska folket då? Var bor det? I Sverige kan vi ge bort två stora öar, om någon vill ha dem. Någon vill nog helst ha den största, den som ligger östligast, närmast. Staden där heter Visby. Där skedde en brandskattning en gång, men det var så längesedan att alla nästan har glömt det, i alla fall Tolgfors. Han höll nu på att ge bort ännu mera, huvudstad och hela Norrland och kuststäder både i svenska östern och svenska västern. Nu har han vänt helt om. Vad kallas det på militärspråk? Det är synd att jag inte kan alla militärtermer, men det kanske inte Tolgfors heller kan.
Att vända om, att vända sig om, att vända, vilka positiva ord nu i rädslans och eftertankens röda tid! Göran Persson har också vänt sig om och vill ha ett bättre försvar. Det sade han inte i socialdemokraternas namn längre utan på en privat konferens i förrgår. Han är mycket privat numera, Göran Persson, riktigt godmodig och rar. Jag har inte hört honom gå emot lärarna på länge. Inte sedan han fick igenom kommunaliseringen har han angripit dem.Det är skönt att inte höra honom så ofta, bara då och då lite grand. Samma personer yttrar sig annars för ofta i svensk tv och svensk radio som om endast ett fåtal kunde uttala sig. Men vad har lärarna med militära situationen i Sverige och utomland att göra, Ann? Nej, ursäkta, jag kom in på ett sidospår här. Ämnet Göran Persson och lärarna och kommunaliseringen får vi ta en annan gång.
Så blir det. Nu är det Sverige vi ska rusta upp tillsammans. Jag rustar redan på mitt eget vis genom mina bokstäver. Mina bokstäver går ut på torgen och demonstrerar, inte bara för Sveriges sak utan även för de utsatta länder, vilka har ryssar boende där och för de länder, som alldeles nyss betvingats av en rysk ockupationsmakt. Det är nyss och inte längesedan. Vilka politiker förstår tiden bäst och kan inse att ingenting är nytt under solen? Allt är upprepning. Historiska modeller kopieras. Napoleon läste in sig på romerska väldet. Hitler läste in sig på Napoleon och på romerska väldet. Det var bara att kopiera tankarna och utskrifterna. Ska man bli diktator, får man förbereda sig grundligt - som Putin till exempel. Nej, som buktalare Dmitrij Medvedev. Han har en Putin i magen. Har han en Putin i magen? Ja, men det vet ju alla! Alla vet det. Hela Världen vet det!
Hela Världen vet att Medvedev har en Putin i sin mage!
Svensk upprustning pågår snabbt i vårt land, mentalt men inte praktiskt. Hur många militära förband kan återuppbyggas med så kort varsel? Tolgfors stod där nyss och pratade korrekt men föga övertygande om att hotet från öster inte existerade överhuvudtaget! Bo Pellnäs var kortfattat konstaterande som svar på denna Tolgfors-generositet. Militära befäl har avskedats kortsiktigt, och militära fastigheter har försålts eller hyrts ut. Huvudlösa beslut har fattats.
De som haft ansvaret för en så naiv uppfattning om vårt försvar bör ställas till svars inför svenska folket.
Var finns svenska folket då? Var bor det? I Sverige kan vi ge bort två stora öar, om någon vill ha dem. Någon vill nog helst ha den största, den som ligger östligast, närmast. Staden där heter Visby. Där skedde en brandskattning en gång, men det var så längesedan att alla nästan har glömt det, i alla fall Tolgfors. Han höll nu på att ge bort ännu mera, huvudstad och hela Norrland och kuststäder både i svenska östern och svenska västern. Nu har han vänt helt om. Vad kallas det på militärspråk? Det är synd att jag inte kan alla militärtermer, men det kanske inte Tolgfors heller kan.
Att vända om, att vända sig om, att vända, vilka positiva ord nu i rädslans och eftertankens röda tid! Göran Persson har också vänt sig om och vill ha ett bättre försvar. Det sade han inte i socialdemokraternas namn längre utan på en privat konferens i förrgår. Han är mycket privat numera, Göran Persson, riktigt godmodig och rar. Jag har inte hört honom gå emot lärarna på länge. Inte sedan han fick igenom kommunaliseringen har han angripit dem.Det är skönt att inte höra honom så ofta, bara då och då lite grand. Samma personer yttrar sig annars för ofta i svensk tv och svensk radio som om endast ett fåtal kunde uttala sig. Men vad har lärarna med militära situationen i Sverige och utomland att göra, Ann? Nej, ursäkta, jag kom in på ett sidospår här. Ämnet Göran Persson och lärarna och kommunaliseringen får vi ta en annan gång.
Så blir det. Nu är det Sverige vi ska rusta upp tillsammans. Jag rustar redan på mitt eget vis genom mina bokstäver. Mina bokstäver går ut på torgen och demonstrerar, inte bara för Sveriges sak utan även för de utsatta länder, vilka har ryssar boende där och för de länder, som alldeles nyss betvingats av en rysk ockupationsmakt. Det är nyss och inte längesedan. Vilka politiker förstår tiden bäst och kan inse att ingenting är nytt under solen? Allt är upprepning. Historiska modeller kopieras. Napoleon läste in sig på romerska väldet. Hitler läste in sig på Napoleon och på romerska väldet. Det var bara att kopiera tankarna och utskrifterna. Ska man bli diktator, får man förbereda sig grundligt - som Putin till exempel. Nej, som buktalare Dmitrij Medvedev. Han har en Putin i magen. Har han en Putin i magen? Ja, men det vet ju alla! Alla vet det. Hela Världen vet det!
Hela Världen vet att Medvedev har en Putin i sin mage!
söndag 17 augusti 2008
Varför skulle vi ha sprängt en bro?
Lördagen den 16 augusti 2008
efter Aktuellt-nyheterna om bl a bombningen av järnvägsbron mellan västra och östra Georgien
Det är nu bara nästan en fantastisk sensommardag.
De ryska ledarpokeransiktena, som förnekar varje attack, varje våldsinslag, varje brott mot mänskligheten, gör att kvällen skadats för mig men mest för alla inblandade, som lider, skräms, flyr, hatar och behärskar sig för att överleva.
Vi värnar ju om människorna här, säger de durkdrivna ryssöverläpparna, som har övats i decennier för att entonigt, cyniskt och ihåligt uttala orderorden. De har Världens chans nu? Inte har vi sprängt någon bro! stelyttrar en Putin-Variant inför tv-kameran. Varför skulle vi ha sprängt en bro? Vi är ju här för att mäkla fred och vara en buffert mot georgiska styrkor.
Hur länge kan deras förnekelseansikten hållas kvar i maskeradskepnader, i hånfulla låtsasskrudar?
De ryska soldater, som i gryningen den 21 augusti l968 invaderade Tjeckoslovakien, fick snabbt bytas ut på grund av att de inte klarade bemötandet och mottagandet i landet. Deras hjärnors innanmäten skakades runt, och några sammanhang kunde de efter några timmar inte finna. Förvirringen tilltog. Allt blev kaos för dem. De unga, naiva och godtrogna soldaterna från den ryska landsbygden förstod ingenting längre. De skulle ju bli mottagna som hjältar! Motsatsen upplevde de. Människor betedde sig märkvärdigt och oförklarligt. De hävde sig upp mot dem på stridsvagnarna och vädjade med blommor eller hötte med nävar. Åk hem, åk hem! ropade de,bad de, grät de. Ni har kommit in i ett missförstånd. Vi behöver inte bli befriade av er, vi håller själva på med vår befrielse. Åk hem!
De ryska ungsoldaterna byttes snabbt ut.
När ska de stela och ryssöverläppade av i dag åka hem, bytas ut?
Det har varit dags länge nu.
^
efter Aktuellt-nyheterna om bl a bombningen av järnvägsbron mellan västra och östra Georgien
Det är nu bara nästan en fantastisk sensommardag.
De ryska ledarpokeransiktena, som förnekar varje attack, varje våldsinslag, varje brott mot mänskligheten, gör att kvällen skadats för mig men mest för alla inblandade, som lider, skräms, flyr, hatar och behärskar sig för att överleva.
Vi värnar ju om människorna här, säger de durkdrivna ryssöverläpparna, som har övats i decennier för att entonigt, cyniskt och ihåligt uttala orderorden. De har Världens chans nu? Inte har vi sprängt någon bro! stelyttrar en Putin-Variant inför tv-kameran. Varför skulle vi ha sprängt en bro? Vi är ju här för att mäkla fred och vara en buffert mot georgiska styrkor.
Hur länge kan deras förnekelseansikten hållas kvar i maskeradskepnader, i hånfulla låtsasskrudar?
De ryska soldater, som i gryningen den 21 augusti l968 invaderade Tjeckoslovakien, fick snabbt bytas ut på grund av att de inte klarade bemötandet och mottagandet i landet. Deras hjärnors innanmäten skakades runt, och några sammanhang kunde de efter några timmar inte finna. Förvirringen tilltog. Allt blev kaos för dem. De unga, naiva och godtrogna soldaterna från den ryska landsbygden förstod ingenting längre. De skulle ju bli mottagna som hjältar! Motsatsen upplevde de. Människor betedde sig märkvärdigt och oförklarligt. De hävde sig upp mot dem på stridsvagnarna och vädjade med blommor eller hötte med nävar. Åk hem, åk hem! ropade de,bad de, grät de. Ni har kommit in i ett missförstånd. Vi behöver inte bli befriade av er, vi håller själva på med vår befrielse. Åk hem!
De ryska ungsoldaterna byttes snabbt ut.
När ska de stela och ryssöverläppade av i dag åka hem, bytas ut?
Det har varit dags länge nu.
^
torsdag 14 augusti 2008
Nu pekar Putin påtagligt på positionerna
Efter TV-Aktuellt med bilder på Vilnius-bor, som demonstrerar för Georgiens sak i kväll.
Jag är åter med på Vilnius gator, går med de rödvita färgerna i mina händer och ropar Georgien, Georgien på svenska. Det är tjugo år sedan jag gick där med de andra för att försvara den baltiska friheten mot det sovjetiska förtrycket. Klockorna hade då visat felaktig tid för att förvirra de demonstrerande. Nej, något möte skulle alls inte hållas på det stora torget klockan tolv!! Den sovjetiska högljudda schlagermusiken dånade ur uppsatta högtalare för att de litauiska proteströsterna ur megafonerna skulle drunkna, tystas för alltid. Människor stod på balkongerna, och då och då fördes intensiva visslingar mot de Råbarkade, Hänsynslösa och Demokratihatande.
Mötet hölls dock som uppgjort. Strax därefter gjordes chock mot människor, som samlats för att lyssna och för att protestera mot frihetsberövandet, som pågått så länge. Jag var med dem och sprang. Vi skingrades men samlades igen längre bort och fortsatte tillsammans på gator jag aldrig hade gått.
Det var i juli 1988.
Tjugo år hade då gått sedan inmarschen i Tjeckoslovakien den 21 augusti 1968. Jag minns starkt TV-bilderna från detta groteska överfall på en stat, som successivt, försiktigt och långsamt hade börjat forma sitt demokratiska liv. Alexander Dubceks vänliga ansikte lyste över människorna och gav dem mod men fick till sist bli avhyst och bortkört av maktlystna sovjetmänniskor, som inte ville kännas vid mjukhet och förståelse.
Tio år dessförinnan hade jag stött på de nitiska diktaturmänniskorna i Östtyskland på min väg till Väst-Berlin. Jag glömmer aldrig deras tillvägagångssätt, deras attityder och deras röster, som ekade av metall.
Nu återkommer de, sönerna och sonsönerna, sovjetsönerna, sovjetsonsönerna.
De ska bevisa för en försvagad värld hur starka de är, hur målmedvetna de är och vilken seger de till slut ska få.
Deras stora ledare nu är lille Putin, som står där och som nu så påtagligt pekar på positionerna han uppnått. Han ler i mjugg. Detta har han längtat efter mycket länge, mycket länge, ända sedan han tog Jeltzin i hand och blev herre i sadeln på sin avskräckande Sovjethingst.
Var är du, Michail Gorbatjov?
Jag är åter med på Vilnius gator, går med de rödvita färgerna i mina händer och ropar Georgien, Georgien på svenska. Det är tjugo år sedan jag gick där med de andra för att försvara den baltiska friheten mot det sovjetiska förtrycket. Klockorna hade då visat felaktig tid för att förvirra de demonstrerande. Nej, något möte skulle alls inte hållas på det stora torget klockan tolv!! Den sovjetiska högljudda schlagermusiken dånade ur uppsatta högtalare för att de litauiska proteströsterna ur megafonerna skulle drunkna, tystas för alltid. Människor stod på balkongerna, och då och då fördes intensiva visslingar mot de Råbarkade, Hänsynslösa och Demokratihatande.
Mötet hölls dock som uppgjort. Strax därefter gjordes chock mot människor, som samlats för att lyssna och för att protestera mot frihetsberövandet, som pågått så länge. Jag var med dem och sprang. Vi skingrades men samlades igen längre bort och fortsatte tillsammans på gator jag aldrig hade gått.
Det var i juli 1988.
Tjugo år hade då gått sedan inmarschen i Tjeckoslovakien den 21 augusti 1968. Jag minns starkt TV-bilderna från detta groteska överfall på en stat, som successivt, försiktigt och långsamt hade börjat forma sitt demokratiska liv. Alexander Dubceks vänliga ansikte lyste över människorna och gav dem mod men fick till sist bli avhyst och bortkört av maktlystna sovjetmänniskor, som inte ville kännas vid mjukhet och förståelse.
Tio år dessförinnan hade jag stött på de nitiska diktaturmänniskorna i Östtyskland på min väg till Väst-Berlin. Jag glömmer aldrig deras tillvägagångssätt, deras attityder och deras röster, som ekade av metall.
Nu återkommer de, sönerna och sonsönerna, sovjetsönerna, sovjetsonsönerna.
De ska bevisa för en försvagad värld hur starka de är, hur målmedvetna de är och vilken seger de till slut ska få.
Deras stora ledare nu är lille Putin, som står där och som nu så påtagligt pekar på positionerna han uppnått. Han ler i mjugg. Detta har han längtat efter mycket länge, mycket länge, ända sedan han tog Jeltzin i hand och blev herre i sadeln på sin avskräckande Sovjethingst.
Var är du, Michail Gorbatjov?
onsdag 6 augusti 2008
Fem i tolv
Mitt i natten når mina okända ord ut.
För första gången i mitt liv sprids mina ord och meningar till en icke-gripbar läsekrets med teknikens hjälp.
Hur nära kommer jag människorna nu?
Så lång tid har det tagit för mig att pröva detta Nya, som för de flesta redan är det Gamla, det Invanda, det Självklara.
Det höll på att bli försent. Jag sprang ifatt det nya Fenomenet i sista stund.
Inte vet jag fem i tolv,nu, just nu, om orden når ut så som jag tänkt-
resan börjar nu.
För första gången i mitt liv sprids mina ord och meningar till en icke-gripbar läsekrets med teknikens hjälp.
Hur nära kommer jag människorna nu?
Så lång tid har det tagit för mig att pröva detta Nya, som för de flesta redan är det Gamla, det Invanda, det Självklara.
Det höll på att bli försent. Jag sprang ifatt det nya Fenomenet i sista stund.
Inte vet jag fem i tolv,nu, just nu, om orden når ut så som jag tänkt-
resan börjar nu.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)