Angående Georgien 18 augusti
Condoleezza Rice har just uttalat sig igen, svarat tufft på det massiva ryska hotet, fördömt hotet och sagt att Ryssland spelar ett farligt och högt spel och att västvärldens länder, som känner sig utpekade, ska finna ett stöd i Nato. Nato kommer att utföra det som behöver utföras.
Condoleezza Rice har inte längre sin gula jacka på sig i Tbilisi i Georgien, nej, hon for därifrån för ett par dagar sedan. Gav hon Saakasjvili löften om militärt stöd? Nej, endast hjälpsändningar fick skickas. De amerikanska stora planen har också kommit till huvudstaden. Fanns det förtäckta vapen med i transporten? Nej, inga vapen överhuvudtaget hade olovligen förts med. Är det säkert det?
Ryssarna meddelar att amerikanska plan för med sig ammunition och vapen i hjälpsändningarna. Det är fruktansvärt sant. Det är lika sant som att ryssarna lovat att dra undan sina styrkor i Georgien.
Vi lever i den mest osanna Världen, där öst utmanar väst plötsligt, oberäkneligt men med lång planeringstid bakom sig. Hårda köldord uttalas oavbrutet från båda sidor. Bush har redan sagt sitt också för flera dagar sedan och då flera dagar för sent. Varför dröjer alltid USA?
Nato har i förrgår avtalat med Polen om att få sätta upp avskjutningsramper för missiler. Är detta rätt uppfattat? Nu svarar ryssarna med att förbereda för avskräckningsmissiler i hamnar mot Östersjön. Är detta rätt uppfattat?
Ryssarna har redan bestämt sig för att skaffa fler östersjöhamnar. Det gäller att återupprätta det forntida paradiset, före Gorbatjov-tiden, före glasnost och perestrojka. Någon risk för att Michail Gorbatjov ska uttala sig är det heller knappast. Gör han ändå ett försök ,blir han kidnappad av Putin-gänget och förd till någon enslig ö, St Helena till exempel. Hans röst kommer inte att eka därifrån. Han kommer inte ens att få en megafon med sig dit. Rösten ska drunkna på väg till väst. En konstlad rysk tsunami har satts in som extra åtgärd.
De som protesterar mot ryssar och som skadar ryska medborgare, det vill säga alla i Sydossetien och Abchazien, ska få känna på, vilken makt Det Nya Ryssland nu har. Ingen kan längre gå emot oss, menar man och pöser av självbespegling. Akta er, akta er! Vi är fruktansvärt farliga. Nu ska vi äntligen bekämpa er! Vi har väntat så länge, så länge, men nu ska det ske med besked. Ske med besked? Hur då? Ni menar att det är dags för oss att åter dra ner mörkrumsgardinerna? Det var ett tag sen vi behövde göra det. Jag var liten då, ett par, tre år bara. Jag minns att mamma stod på en stol med bandage om ben och armar, för hon hade fått ledgångsreumatism och hade svårt att röra sig. Varje kväll skulle de där gardinerna sättas upp. Inte en enda liten ljusstrimma fick röja att vi existerade. Göteborg fanns överhuvudtaget inte som stad efter mörkrets inbrott.
Bekämpa oss? Vilka oss? Sverige? Sverige, som min pappa försvarade i fem år? Under fem år försvarade han Sverige som många andra pappor. Vi såg inte till honom så mycket. Jag minns, när han kom hem på permission i sina soldatkläder och ställde geväret i hallen. Minns jag även, när vi snabbt förflyttade oss till hyreshusets skyddsrum i källaren? Ja, jag minns det, och jag vet att jag inte vill sitta i ett skyddsrum mer. Där finns inga fönster. Man ser inte verkligheten, man känner bara oro och skräck. Kände du skräck, när du var så liten, Ann. Ja, man såg på människorna bredvid sig att det var något som inte stämde. Ett barn känner mycket mer än man kan tro, och upplevelserna sätter spår i hjärnan. Jag har fullt med spår, och ju mer jag tränger in i dem, desto mer minns jag.
Men nu har väl Reinfeldt gjort så att du inte behöver sitta i skyddsrum mer? Ja ja! Tack, Reinfeldt, tack Reinfeldt för att du så diplomatiskt har avspisat ryssarna! Och Tolgfors har bekänt att han varit ute i ogjort väder? Ja. Då har vi alla ledare med oss och kan snart gå ut i försvar mot tyskarna? Tyskarna?! Ryssarna var det. Ryssarna, ja. Ryssar och amerikaner, inte kineser och amerikaner, inte iranier och amerikaner utan ryssar och amerikaner.Det är mycket man inte tror men som sker plötsligt. De flesta har strukit Putin medhårs och gör så fortfarande, Tyskland och Italien till exempel. Förnuftet har innehafts av de baltiska länderna och Polen, vars ledare resolut reste till Tbilisi redan första dagen för att ge sitt stöd.
Den ryska björnen kramas hårt. Vem vet, kanske Gorbatjov redan är ihjälkramad?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar