Under den andra tropiska natten denna sommar, det vill säga i natt, sitter jag fast vid datorn, bunden med irritationsrep runt den obekväma stolen. Jag ska försöka lösa ett error-problem, som uppkom, då jag tryckte på Blogger och så småningom på mitt senaste inlägg. Flera otydliga och märkvärdiga sneda bokstäver skulle jag identifiera men fick ändå inte godkänt. Bloggrubriken var också fel, men det kan ju bero på att jag inte fattat, vad som menas med en bloggrubrik just i detta sammanhang. Samtidigt får jag en Skype-signal, en Skype-melodi, som meddelar min hjärna att ett telefonsamtal är på väg eller kanske redan i gång. Jag trycker på Skype-symbolen och ser, vem som kontaktat mig men hör ingen röst,trots att jag tryckt på den gröna luren.
Alldeles nyss hade jag även svarat på en Facebook-notis eller vad det kan heta. Föregående torsdag lät jag mig övertalas att gå med i detta jättenät av kontakter, som ger mig en inblick i många människors tankar och uttryck. Det vimlar av alla möjliga namn och ansikten och korta meddelanden. Jag svarade alldeles för ordrikt på ett av dem, så att man endast kunde se två ord och fick trycka på ordet mer för att kunna få fram mina övriga formuleringar.
Ett mail jag skrev för en timma sedan försvann plötsligt, då jag kom åt en främmande tangent, och Utkast hade inte sparat hela mailet. Jag fick skriva om texten två gånger och var sedan i det nämaste utled på berättelsen om det intensiva åskvädret i måndags den tolfte juli tjugohundratio.
Jag överväger redan att återgå till vanligt papper och till blyertspenna med sudd.
onsdag 14 juli 2010
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)