Ett skiftande landskap med lekande redskap

Kan jag möjligen återkomma till mina bloggbokstäver, mina bloggformuleringar och mina långa bloggmeningar? Skulle jag åter kunna presentera mina korta bloggmeningar? Fungerar mina bloggutropsord? Kan jag fortfarande ställa en inflätad och snirklig bloggfråga?


De regelbundna övningarna och rutinerna är nödvändiga för att bokstäverna ska kunna böjas, stukas till, vridas och inta de mest befängda positioner.Alla sätt att skriva är goda, utvecklande och stimulerande. Bokstäver kan vara prasslande på papper och tysta på en skärm, bokstäver kan suddas ut för hand eller avlägsnas med ett kort och nästan omärkligt tryckande på ett tangentbord och ändå återfås, om man längtar tillbaka till de ursprungliga tecknen.


Att bygga en text är som att gå genom skiftande landskap med lekande redskap.

Tag tapetsprånget nu!

Käre lille Putin är på tapeten igen.
Det är en rörelsetapet med förbud, som mönstras kors och tvärs. Figurer sticker också bubblande ut bland tvärsarna och siktar på oss med svarta gevär. Än så länge hotar de bara, eftersom tapetklistret håller dem tillbaka, men om tio minuter kommer de att fånga oss och smeta in oss med detta gamla unkna sovjetklister, som vi avskyr och hatar.
Putin är den störste tapetfiguren. Detta menar och skriker alla De Klistersmå, som står skälvande bakom honom och inte vågar annat.

Men om vi, alla människor i de nya protestmassorna, kunde hålla upp våra armar, så skulle han med lätthet kunna ta tapetsprånget nu, avlägsna sig nu, medan tillfälle ges, inte ens behöva huka sig, nej, självmant springa rakryggad under generösa ryssarmar, försvinna bort någonstans, där han krymper och knappt längre kan ses.

Han förstår inte själv att han vill försvinna.

Det är svårt, när man inte själv förstår sig på sig själv.