Det första frusna

     Som om jag hade glömt av att det fanns klistriga löv -
     De sammanpackar sig i denna novembertid. Natten mellan den nittonde och tjugonde november har gett dem en kylskjuts på minus fem grader. Flera timmar senare kan de bäras i kompakt form och därefter lydigt ligga sammanpressade i skottkärran, som körs på den nu allt hårdare grusvägen ner till vändplatsen. Där ska de vältas ner över den redan stela rimfrostmossan, som växer några meter ifrån.
     Skyndsamt måste också lilla berget befrias från en ännu mjuk jord. Krattan, hackan, spaden och sopborsten utför betydande, snabba och förändringssynliga arbeten, medan mörkret tilltar och klockan blivit halv fem. Under morgondagen kommer jorden att vara annorlunda och vintrig,  hård och motståndlig.
     I sista minuten utför jag höstens nödvändigheter.
     De gäckande molnen håller inne den första snön några timmar?