Putin försöker irr-flyga igen eller Fågelkrock med nersläckt transponder

   

      Han säger att det ju var krimborna själva, som under vårmånaderna detta år 2014 genom folkomröstning sade ja till en rysk anslutning. Varför ska man straffa just krimborna, som ju har det svårt ändå? fortsätter han på propagandaspråket.

      Ja, vi har levt i en påfrestande verklighet hela tiden, sedan makttillträdet ägde rum! utropar krimborna, de äkta, inte de russifierade.
      Vi vet alla, hur den folkomröstningen gick till.
      Den är väl dokumenterad.
      Gröna marsmänniskor genomförde en maskeradkupp på ön. Genom  hot, lögner och propaganda genomfördes den.

      Genom de nya västliga ekonomiska sanktionerna torsdagen den 18 december 2014 direkt riktade mot Krim har man nu radikalt försämrat för invånarna där, upprepar Vladimir Putin. Ingen EU-turism ska ju vara tillåten dit längre. Något sådant kan vi inte tolerera.
      Det är åter så synd om honom, som på grund av uppenbara lögner, hot och militära aggressioner både på Krim och i östra Ukraina vill göra så väl mot hela mänskligheten, i alla fall mot den ryska.
      Han är minst sagt irriterad nu.
      Ge igen ska han.
      Det är klart. Vad annat hade man förväntat sig av en flygande, irrande för-fågel, som försöker att leka ledare i sin fågelvärld?
   
      Har han tänkt på att hela den just nu sittande och rubellängtande fågelgruppen också kan lyfta, breda ut sina frihetsvingar och ge sig av åt ett annat håll?






   

Putins rubeltal torsdagen den 18 december 2014

     De sitter där och tror.
     Han står där framme och ansiktsövertygar.
     De sitter där orörliga och tror.
     Han kroppsövertygar, Årets Hjälte igen i hemlandet.
     De beundrar honom och skulle också gärna vilja helgonförklara honom. Vissa ryska medborgare har redan förhört sig hos rysk-ortodoxa kyrkan, om detta skulle kunna genomföras men har ännu inte fått klart besked. Kyrkan anser kanske fortfarande att man måste vara död först, innan man kan helgonförklaras.
   
     Alla väntar alltså på att något ska ske. Var och en har sina drömmar, outtalade, tillbakahållna och osynligt brinnande.
     De sitter i mastodontsalen och lyssnar.
     Utvalda röster får begära ordet och tala kortfattat och snabbt, och då får dessa röstinnehavare lov att röra på munnen. De andra bredvid har oöppnade munnar med stela tungor, som omöjligt kan frambringa ljud.
     Det är synd om det ryska folket men mest om Hjälten vid talarstolen. Han är ständigt missförstådd av Europeiska Unionen och USA. De gamla och de nya ekonomiska sanktionerna mot honom och hans nation med hängivet folk är orättvisa och hänsynslösa.
      Mastodontsalsmänniskorna lyssnar plikttroget och uppmärksamt. Inte kan denne Upphöjde förtälja något osant, ovisst eller medvetet lögnaktigt för att manipulera den ryska massan?

      Tvivel finns förstås i de tung-stela, i de ryskmaskeradklädda, i de krims- och kramsekiperade individerna, som inte vill bli inräknade in i den nygamla ryska kollektivkretsen, där Hjälten är diktatorisk ordförande.

      Det är Tvivlet, som är hörnstenen i det nya uppbyggandet av demokratin i Det Stora Vida Landet.

      Tvivlarna sitter där avvaktande, rädda för att de kontrollerande, svepande sanningsdetektorerna ska upptäcka deras demokratilängtan, som tillfälligtvis har gömts bakom hjärtat och fyra revben.
      Tvivlarna väntar på sina rättmätiga, demokratiska ledare.
      Tvivlarna förbereder marken och börjar osynligt men planerat att röra sina stela tungor i sina munhålor, fyllda av klingande akustik.

      Snart ska öppna munnar i en kommande mastodontsal tala ryska på ett ovanligt och efterlängtat sätt.















   
   
   
   

Återkomstens grönska? eller Tre månader senare, den 17 december 2014

 


     Hur går det till, när man ska återvinna sig själv, hitta tillbaka till självklara ord och formuleringar, trycka på rätta knappar och slutligen få upp tempot och rutinerna man hade blivit suverän på?
     Suverän?
     I det närmsta i alla fall, att allt flöt på, att de svårstavade egennamnen blev till en lek, att man snabbt kontrollerade vissa ord och händelser i den digitala pressen, att man sög i sig all bredvidinformation utan att det tog så lång tid, att man tränade minnet, att man kände sig personligen bekant med alla politiska förgrundsgestalter, att man förde en egen kommunikation med dem, att man tog sig friheten att skämta med deras egenheter, att man hade möjlighet att dramatisera deras uttalanden och ironisera över deras oansvariga beslut-
     Man?
     Jag då-
     Nu är det segt att börja igen, men ju längre jag väntar, desto svårare blir det.

     Nu när rubeln faller och rullar i väg på den sluttande, nej branta banan, är det dags att fortsätta bevakningen?
     Jag ska försöka att sätta mig vid blogg-datorn igen och mota bort mina egna farhågor, bromsar, blockeringar, våndor och mina tusen motstånd.

     I vinterns mörker ska jag binda fast mig med rep i skrivbordsstolen och åter notera, hur världen svänger och hoppar och låta mina bokstäver vandra sina egna vägar.

Ukrainska EU-dagen tisdagen den 16 september 2014

     Putin vrider sig, när han hör applåderna, segerbruset och det upprymda sorlet i Kievs parlament, då resultatet av EU-närmandet offentliggörs.
     Petro Porosjenko ber därefter alla att ge dem, som stupat för den ukrainska demokratins skull, en djup tanke av tacksamhet för deras avgörande insatser och för deras offrande av sina egna liv.
     Samsändningen med Bryssel ger tyngd och styrka åt ukrainska folket.

     Putin har bestämt sig för att ligga lågt och har dikterat för de ryska medierna om att inte mer än nödvändigt kommentera det, som hänt.

    Han lurar i vassen som den ruggiga och fläckade gäddan, avvaktar, väntar ut.  Sitt påpassade tillfälle har han god kännedom om. Han fortsätter med sina förtäckta men tydliga hot och har inte förlorat bytet ur sikte, södra Ukraina och läckerhetsjorden i Baltikum till att börja med. Den estniske polismannens öde är ännu okänt, och estlänningarna hålls på halster. De känner den smygande faran, trots att Nato nu förstärkt sina positioner i östra Ukraina och trots att Nato nu spaningsflyger oftare i Baltikum. Uppvisandet av en trotsig attityd mot de ryska soldaterna på andra sidan gränsen tycks ändå inte lugna balterna.
     En katt-och-råtta-lek är det.
     Gäddan dyker upp, när man minst väntar den.
     Det finns många djur i Världens Hage.

     Vapenvilan har tagit slut som beräknat.
     Ytterst få i Donetsk trodde på den.
      Porosjenko har försökt att blidka separisterna med löften om ökad grad av självbestämmande, men tesen om att mycket vill ha mer breder ut sig.

     Genom att envist upprepa doktrinen om Rysslands behov av sina gamla landområden men framförallt om den snara nödvändigheten med befrielsen av ryssar i andra länder, oroar Putin ständigt sin omvärld. Han spelar ut den ene mot den andre, intar charmbeteenden en liten stund för att sedan bombastiskt predika med nationalistisk hets och propaganda med dödsröst från de jord-fästa diktatorerna i det oslagbara Sovjetunionen.







   
     

Putin förstår inte alls fredagen den 12 september 2014

   

     Det går inte att förstå!
     Han, som utfört så mycket gott de senaste veckorna, måste igen utsättas för nya sanktioner!
     Det går inte att förstå!
     Omvärlden är ond.
     Omvärlden har inte uppskattat hans insatser för den nu mer än veckolånga vapenvilan mellan Ukraina och de proryska separatisterna onsdagen den 3 september och för hans initiativ till fångutväxlingen mellan de ukrainska och de separatistiska fångarna.
      Att så hårt börja tillämpa restriktioner för den ryska oljeenergin och för det ryska bankväsendet och för de ryska enskilda parlamentsledamöterna i hans egen närhet just nu är som en ekonomisk krigsförklaring från Väst och från USA.
      Denna varma men mycket iskalla fredag den 12 september 2014 gäller det att slå tillbaka igen, visa västvärlden att ingen i Ryssland godtager de nya sanktionerna!
      Detta ska bli mer än ett grönsakskrig!
      Det ska bli ett klädkrig och ett begagnadebilar-krig.

      Luftkriget ska också bli verklighet. Den ryska luften är en helig luft, som inte får kränkas av utomstående.

      Den östukrainska marken är vår, menar Putin.
      Just i dag planerar han för en andra hjälpkonvoj på denna mark, Det nya Ryssland, medan fortsatta kvarvarande ryska trupper ska säkerställa dess framfart och finnas till hands bland ukrainska buskar och snår.

      Det är hans svar i dag, medan rubeln faller.



 

De ryska soldatmödrarnas döda söner i Ukraina 29 augusti 2014

     Putin kommer inte undan.
     Han förs varje sekund längre och längre in i den hårda famnen på den ryska soldatmodern. Hårt omsluten blir han och kommer inte loss. Lavrov kan inte komma till undsättning, även om han svurit evig trohet mot sin Ledare, eftersom också han fastnat i en annan kvinnas vassa famn. Att försöka rycka bort Den Lille och hans maktföljeslagare från de hårthållande är alltså nu helt omöjligt. Fler soldatmödrar ansluter sig och ställer sig i en ring runt om de bröstfångna för att skandera sina anklagelser, ropa ut sin avsky, hötta med sina händer mot de två nästan famnkvävda och spotta ut sin vrede och sin sorg på de två maktkroppar, som så illa ha brutit sina löften mot dem och mot det ryska folket.

     Det är soldatmödrarna, som får Putin på fall.

     Deras nu fallna och döda söner har i lönndom tvingats ut i ett krig, som Putin hemlighållit. Mödrarna har inte fått veta, var deras söner  befunnit sig och inte att de begravts.
     Förtroendet är förintat.
     Hatet och hämnden accelererar.
     De Inhemska börjar nu genomskåda den ryska bombastiska propagandan och förstår äntligen att Putin lurat dem, manipulerat dem, svikit dem, förlöjligat dem och vilselett dem.

     Natochefen Anders Fogh Rasmussens röst har ekat kallt och tydligt från det akuta krismötet i Bryssel denna soliga augustidag om de snabba hjälpåtgärderna till Ukraina. Inom ett dygn har motattacker mot Ryssland beslutats. På grund av att Ukraina inte är medlem i Nato, kan man inte skicka trupper dit. Endast obemannade farkoster kan höjdnotera den ryska militärens intrång enligt OSSE, organisationen för säkerhet och samarbete i Europa. Dessutom vill man utöka antalet observatörer till femhundra personer.
      Janokowitsch såg redan för fyra år sedan till att förbjuda ett närmande till Nato från Ukraina. Den nya motionen om medlemskap, som ukrainske premiärministern Arsenij Jatsenjuk ska inkomma med till parlamentet, hinner inte behandlas i tid för att mer effektiv hjälp och stöd kan ges?

     Hänvisningen till  tydliga och bevisklara satellitbilderna som bevis för de inkräktande ryska soldaterna avfärdas från ryskt håll som dataspelspjäser.
     Ryska stridsvagnar med tydliga ryska kännetecken körs fram på den ukrainska asfalten. Existensen av dessa förnekas av Putin, som intensivt indoktrinerar ryska ungdomar på ett ungdomsläger om att ukrainska soldater är skuld till det pågående kriget.
     Hur länge till kan Den Ryska Makten tro att Det Ryska Folket ska tro på alla Putins skepparhistorier?

     Snart stormar Ryska Folket fram mot Putin.
     Han tycks ännu inte ana faran.
     Den ligger på lur och finner sina egna vägar.







   

Det abrupta uppvaknandet torsdagen den 28 augusti 2014

     Som om man inte förstått, insett, velat tro, velat fatta -
     som om man velat tro det bästa för länge.
     Nu vet man i dag.
     Först i dag kommer kallduschen, den stora överraskningen och vetskapen om att Putin varit den störste lögnaren och den störste förnekaren.
     Det är den tjugoåttonde augusti tjugohundrafjorton.

     Ettusen ryska soldater strider tillsammans med separatister på ukrainskt territorium. Tjugotusen ryska soldater står väntande intill gränsen, beredda för den fortsatta striden inne i Ukraina.
     FN har kallat till blixtmöte just nu denna augustikväll.
     Nu äger mötet rum.
     Nu.

    Carl Bildt kallar det upptrappade kriget för den dolda invasionen.
     Jag kallar den också för den smygande invasionen, den inkrälande invasionen, den svekfulla invasionen, den fula och naiva troskyldighetsinvasionen.
     Nu ska man äntligen ta itu med den för-alla-synliga-invasionen men utan tillgångar och snart utan hopp. Ryssarna avancerar söderut i ett planlagt projekt. Den ryska längtan till havet går genom Novoazovsk och Maripol. Den förra staden intogs i går av separatisterna med stark stödhjälp från ryska semesterfirande och frivilliga ryska soldater.
     Tänk, de stred i bara badbyxorna, nyss uppstigna ur det semestersköna, pärlglittrande vattnet. De ville så gärna till sina ryska östukrainska bröder för att hjälpa dem i nödens stund. Tack vare den intelligenta förklaringen till deras snabba och goda stridsresultat över de ukrainska soldaterna har detta dramaavsnitt gått till historien som det mest utskrattade humoravsnittet i världen sedan Sovjetunionens upplösning.

     Petro Josjenko har sagt nej till ett turkiskt statsbesök på grund av det ondska beräknade utfallet från Ryssland.

     Ukrainsk allmän värnplikt ska införas till hösten.
     Nu är det höst?







   

Ryska Landsförrädardagen onsdagen den 27 augusti 2014

     Den ryske soldat, som i sin dagsfärska fångenskap hos ukrainsk militär tvingats till sanningsprat om gränsöverföringar av rysk militär och ryskt militärmaterial, måste nu begära politisk asyl i det fiendeland han befinner sig. Någon, som så uppenbart har förrått sitt fosterland, kan inte efter ett sådant skamlöst förräderi få bo straffri i sitt eget land enligt Putin.
     Vem har kommit med den informationen?
     Jag, endast jag.
     Mitt sunda förnuft säger mig detta.

     Sunt förnuft har som vanligt även Angela Merkel, som i telefonsamtal med Vladimir Putin också i dag frågat honom rent ut, om denne soldat talat sanning. Flera tusen gånger har hon ställt samma fråga till honom angående trolig rysk hjälp till separatisterna både på ryska och tyska, och han har svarat ryskt-rätt varje gång: inga ryska soldater finns på ukrainskt territorium.

     Landsförrädare är nu även de skickliga ryska satirikerna och kulturhumoristerna, som häcklat och gäckat den accelererande ryssmakten och som förut haft vanligt skrattfolk med sig på sina föreställningar och i sina skrivna texter.
     Strypningen av det fria ordet är dock nu i full gång, och intellektuella byten med motsatta uppfattningar jagas varje dag.
     Putin går sakta mot sin egen undergång.
     Under vägen stryper han oftare, vartefter rädslan kryper in i honom smygande, objuden och ovälkommen. Han säger oupphörligt till sig själv att han inte är någon skrämd man utan en hjälte i Det Ryska Riket. Som Över-Hjälte  belönar han de högljudda propagandister, som ska skråla om hot och vedergällning, som ska fängsla ryssar med normala uppfattningar om sant och rätt och som ska ange och förfölja, håna och trakassera dem, vilka lever och vill leva ett frihetligt liv.

     Nato kommer snart att sprida den rätta humorn med sina flygblad över östra Ukraina och ge dem en långskjuts in över ryska vidder, skogar och städer.
     I morgon den 28 augusti 2014 kan även svenskarna stå mera Nato-trygga på sin svenska mark och uppleva det ryska ordkriget på ett näralångt avstånd.
     Hur många decennier har det behövt ta för svenska regeringar att inse att Sverige måste ha bundsförvanter som Nato-länder?
     Även svenska politiker har haft en mycket dålig kartkunskap.

     Det gäller att läsa på i tid, innan kartan förändras.






   

   




   

Mötet i Minsk tisdagen den 26 augusti 2014

   

     Jag ser att Petro Posjenko trycker hans hand och lägger på sin andra hand som en extra hälsningsförstärkning.
     Nej, det gäller inte Vladimir Putin.
     Den handhälsningen är officiell och tryckfri i detta rådande och uppmärksammade svåra läge.
     Det är Vitrysslands ståtlige mustaschdiktator, som får den extra tryckningen. Det får man som värd, oavsett vad man tycker om personen?
    Den älskvärde Aleksandr Lukasjenko visar härefter med sin arm generöst fram Posjenko till förhandlingsbordet. Vem som tar hand om Putin ser jag inte. Han kanske tar sig fram till bordet själv utan ledsagare?
   
     Snart sitter de vid samma bord.

     Det var tre månader sedan de träffades för första gången.
     Känner de igen varandra?

     Striderna i Luhansk-området pågår samtidigt. Den framgång, som ukrainska soldater har haft den senaste tiden, har minskat i takt med ökat inflöde av ryska soldater och militärt material från Ryssland till separatisterna.
      Den nyss skrivna meningen är en stor rysk osanning.

      De nyligen infångade fallskärmsjägarna var i alla fall ryska. De hävdade att de tyvärr förirrat sig in på ukrainskt område på grund av att de gått vilse.
     Kartläsning var inte deras starka sida.
     Putin måste ge kommendering om ökad kartkunskap så snart som möjligt.
     Just nu i detta allvarliga förhandlingsläge kan han förstås inte ge sina order.Det vore verkligen oklokt.

     Allt måste i tv-ljuset se så bra ut som möjligt för de tre huvudpersonerna i det just pågående avsnittet ur dramat Den kullerstenlagda vägen.









   

Konvoj-omgång nummer 2 i v 35 år 2014?

 
     Sergej Lavrov uppenbarar plötsligt sitt orörliga ansikte och låter läpparna lova en ny konvojomgång redan i denna sista augustivecka.
     Det var längesedan jag såg honom.
     Jag trodde att han flytt.
     Men vem vågar fly nu i dessa IS-tider?
     Kalifatet breder ut sig och kanske snart har siktet inställt på Stora Ryssland?
     Världen våndas i den nya medeltiden och dödsskakar i frossa.
     Ebolan smyger samtidigt in i de mörkaste Världs-vrårna och hotar kropp efter kropp efter kropp.
   
      Militära ryska fordon har åter observerats på ukrainskt område. Lavrov med sällskap förnekar överträdelsen.
     Man förnekar även att två ryska militärplan har kränkt det finska luftrummet denna tjugofemte augustidag tjugohundrafjorton. Det kan förstås handla om kraftiga åskväder, som fått planen att behöva ändra sin flygsträcka, menar Finland som ett tillägg till informationen.
     Vilka fler länder måste skaffa tillägg?
     Expertland på förnekelser har Ryssland blivit.
     Det är bara att köra på, köra in, köra fort och köra klart.

     Medan Petro Porosjenko förbereder sig inför ett ukrainskt nyval den 26 oktober 2014 och inför ett möte med Vladimir Putin i morgon den 26 augusti i Vitryssland, laddar Ryssland ytterligare upp sitt hot mot östra Ukraina.
     Vad ska de prata om, Den Store och Den Lille,  i förhandlingslandet Vitryssland?

     De svenska valkampanjerna avlöser varandra.
     Det är nu man laddar upp i Sverige?











   

Ukrainas självständighetsdag den 24 augusti 2014

 

      För tjugotre år sedan i dag den 24 augusti gjorde sig Ukraina fritt från den ryska omfamningsbjörnen.
     1991 är ett outplånligt år.
     Många förkvävda folkröster talade åter detta år med frihetsljud i sina strupar.

     Det är också mitt personliga och privata år. I takt med att stater blev befriade från det sovjetiska förtrycket, blev min son inte befriad från sin plötsliga och dräpande cancer.
     1991 blev ett glädjens år.
     1991 blev ett sorgens år.

     Demokratin segrar trots döden.

Snabb-Återvändandet med visst-bagage lördagen den 23 augusti 2014

   

      Man kör ju inte utan avsikt?
     Den synliga avsikten var att lasta av hjälpförnödenheter men den osynliga att därefter i några lastbilar lasta in viktigt militärt material, som tillverkas i det östukrainska separatistområdet.
     Härefter kunde man ovanligt och uppseendeväckande snabbt i dag lördagen den 23 augusti 2014 bege sig tillbaka över gränsen till Ryssland och därmed visa sin utstuderade och spektakulära respekt för Västs krav om ett omedelbart tillbakadragande.
     Avsnittet De vita bilarna var det senaste ur det händelserika dramastycket Ukraina, min älskade, jag vill komma dig så nära, författat av den ryskpopuläre författaren Vladimir Putin.

     Det uppseendeväckande teaterstycket visades samtidigt som Angela Merkel och Petro Porosjenko möttes för första gången.
     Kiev välkomnar den kvinna, som långsamt vinner terräng i den Putin-styrda ryska sfären och som både personligt och kravfyllt får honom att inse sin meningslösa sovjetkamp.
     Hur många återstående verksamma år har de två i Världen?

     Det är    n u      de kan verka, inte när de snart ligger stela och kalla.







       

Herr Otålighets beräknande överskridande fredagen den 22 augusti 2014

 

      Hundratals lastbilar står stampande och brummande vid gränsen. De väntar på att Herr Otålighet ska ge dem äntligen-signalen. Luhansk-medborgarna förväntar sig just den ryska, humanitära hjälpen enligt uppgifter från från de förbindliga separatistgrupperna.
     Putin står själv och vinkar tvåhundratjugotre lastbilar över ukrainska gränsen. Den sovjetiska flaggan vajar tungt från en hattmast på hans huvud. Röda-kors-bilarna vågar sig inte in i detta krigssjudande östukrainska område, inte heller några västliga granskare.
     Ensam Herre på Täppan är han nu.
     Det är just det han vill.
     Han bestämmer, vad som finns i konvojens lastbilar.

     Skrien börjar snart ljuda, rapporterna ila. Kiev ropar: -Invasion har påbörjats! Gränsen har kränkts!
     Tror Herr Otålighet att han inte syns från Väst?
     Varför täcker han inte sig själv och lastbilarna med osynlighetstyget? Det skulle han utan svårigheter kunnat importera från Kina, Vitryssland och Nord-Korea.
     Nej, han vill synas, han vill höras och han vill uppmärksammas för att pröva, hur långt han kan gå, innan han ställs mot den hårda utmaningsväggen.

     Det är alltid något lurt med Herr Otålighets avsikter. Han, som även har andranamnet Herr Provocerare, ryggar inte ens inför hotet om nya sanktioner från Herr Obama eller från Fru Merkel, såvida han inte omedelbart drar bort sin konvoj från östra Ukraina.

      Han är tuff, lille Herr Store-Provokatör, som så trotsigt vill visa Världen, vilken makt han har och vad han kan uträtta utan tillstånd från andra.


   
       


   

Tjugotre genomskinliga pansarfordon har siktats över gränsen fredagen den 15 augusti 2014

 

     Fyra mil från ukrainska gränsen stod de trehundra humanitära lastbilarna.
     Vad väntade de på?
     Skulle de förhindra att uppmärksamhet gavs åt de tjugotre pansarfordonen, som senare körde över gränsen till Ukraina?
     Det var mörkt, och det fanns sidovägar.
     Ändå har två brittiska journalister upptäckt dem och larmat Väst. Stor oro har uppstått.
     Putin förnekar att det alls har funnits några pansarfordon, det vill säga de har befunnit sig på ryskt område intill gränsen men aldrig överskridit den. Han förnekar även att ukrainsk militär skulle ha beskjutit och förstört de flesta av fordonen.

     Hur länge kan han hålla på med sina lögner, sina förnekanden?

     När spricker hans bubbla?

     När blir han övergiven?

    När måste han fly som Janokowitsch?




   

Den lömska konvojens väg torsdagen den 14 augusti 2014 eller Förevändningen

     Jag väntar på regnet.
     Det kommer att börja precis när jag ska sätta mig i bilen för att köra till brevlådan. Jag skulle ju redan nu kunna köra dit och därmed undvika störtskurarna?
     Nej, jag måste först invänta konvojen.
     Jag måste skriva om konvojen med trehundra lastbilar.
     Störtskuren får ha sitt flöde.
     Efter regn kommer solsken.


     Konvojen har efter ett oförklarligt långvarigt stopp tagit en annan väg än man beräknat, eftersom man blivit informerad om att man inte skulle få tillträde över gränsen utan att först företa en omlastning, granskad av Röda Korset och företrädare för den ukrainska regeringen.
    Det ställer förstås till det för Putin och hans planer på en smygintervention. Smygintervention? Alla vet väl  att det hela endast handlar om humanitärt bistånd från rysk sida? Har inte den fantastiska ryska propagandan om den stora ryska humanismen nått fram i världen?
    Är Putin med i konvojen?
    Ja, han sitter där på fronten av första lastbilen med handen skuggande över ögonen för att se, om sikten är fri. Än så länge tycks den vara det. Några små betydelselösa skuggor har uppenbarat sig vid sidan av vägen, men dessa kan man helt köra över och definitivt glömma för Den Stora Sakens skull.
     Kommer man direkt in i ett separatiststyrt område, när man efter att ha kört söderut passerar ukrainska gränsen?
     Ja.
     Och då kan man bli beskjuten, eftersom det finns många konkurrerande och okontrollerade separatistgrupper?
     Ja.
     Och det är detta man vill, eller?
     Ja.
     Man vill känna sig drabbad och omedelbart skjuta tillbaka, så att man kan hävda att det är nödvändigt med ett militärt ryskt försvar? Man vill ha en direkt och konkret anledning för att hämnasskjuta? Det är så man äntligen vill starta det tydliga rysk-ukrainska kriget?
     Ja.
     Så man vill inte längre fortsätta med gröna Krim- män från Mars utan använda riktiga ryssar som soldater?

     Ingen vet som vanligt, vilka dunkla tankar och lurande despotiska spöken, som vindlar i Putins hjärna. Han har i månader nu sett till att ryska soldater bevakat gränsen, trots att han då och då har hävdat att nästan samtliga ha dragits bort. Att inge oro hos merparten av ukrainarna har han varit duktig på. Han gröper ur mer och mer och avvaktar, tills det gyllene tillfället kommer. Då är han beredd?
     Han har strålkastarna på sig, de intensiva från Nato men de ännu mera intensiva från Kiev.
     Är han ändå dumdristiskt beredd?

     VladimirPutin spelar dödsschack med Petro Porosjenko.

     Räcker det inte att tvåtusenåttiosex människor redan har dödats under detta separatistkrig?

Den trogne Medveded en vanlig torsdag eller Om att ha en Putin i magen del 2 eller Livsmedlens Stora Dag

     Han rabblar för sitt fosterland, den trogne istället-sittande, den alltid lydige Medveded.
     Det blir ju lite tjatigt att alltid ha Putin sittande där. Samtidigt gäller det att visa att det är fler än Putin, som kan säga ifrån till Väst och nu även till USA.
     Mekaniska sanktionshämnds-ord tragglas i dag torsdagen den 7 augusti 2014 av denne lojale ställföreträdare, som har en Putin i magen. Ja, det var redan för flera år sedan nu som jag rubricerade ett blogginlägg med just denna rubrik "Om att ha en Putin i magen".
     Medveded är nu specialist på att vara en istället-person. Putin använder honom som livegen.
     Men vad ska Medveded göra efter Putins fall?
     Han ska falla också förstås.
     Men han är ju bara en stackars marionett? Finns det ingen, som vill försvara honom som just marionett?

     Alla frågor blir inte besvarade just nu. Allt faller på plats, när Julia Timosjenko har återtagit Krim. Först måste Putin via sin villiga sidokropp trappa upp sina importförbud, så att de främst drabbar de länder i Väst, som varit mest pådrivande i sina sanktionssträvanden. Med stor tydlighet avses Tyskland, detta Angela Merkel-land, som efter många förhoppningar om större förståelse från herr Putin angående Ukrainas självständighet, nu slutligen har tillgripit de hårda orden om mer effektfulla sanktioner. Vladimir Putin tål dock inte dessa långrandiga kvinnoförståndiga vädjanden vare sig på ryska eller tyska. Nu ska han hämnas psykologiskt riktigt och dra åt svångremmen, där den blir mer kännbar. Om vissa sanktionsländer ångrar sig, så har de förstås chansen att få lindring i importförbudet. Putin är snäll han, generös under den galge han erbjuder de särskilt utvalda.
     Efter uppräkningen av dagens utvidgade livsmedelsord kommer även repetitionen av flygöverfartsförbudet. Medveded meddelar allvarligt och stelt att alla flygplan, som kommer från sanktionsutdelande länder, ska hindras vid flygning genom ryska luftrummet till Asien.
      Det ska verkligen kosta att göra kring-flygningar!
      Ingen ska tro att den ryska luften är att leka med!
      Man har redan förberett med lufttrupper på de konstgjorda, mörkhotande molnen, som man med hjälp av utsmugglad molnteknik från USA kan styra direkt från Kreml.

     Det är en kylig kallkrigsdag denna sköna och mera normalsommarvarma augustidag.
     Nato-chefen Anders Fogh Rasmussen meddelar i korta ordalag att Nato kommer att biträda ukrainska armén på olika sätt, om inte Ryssland slutar att stödja de ryska separastisterna.
     Snaran dras åt.
     "Nu var det nittonhundrafjorton".
      Nej, nu är det tjugohundrafjorton och tredje stordrabbningen är på väg.

   
     
   

Putins grönsakssvar onsdagen den 6 augusti 2014

   

     Putin leker i sanktionssandlådan. Han måste ju inför sina egna bevisa att det fortfarande är han, som har Bollen.
     Den sparkar han, vart han vill.
     Han ska sparka ner alla västliga flyg, som försöker ta sig till Asien genom att flyga över hans Sibirien. Grönsaker, frukt och jordbruksmaskiner ska han inte längre importera från Väst.

     Det blir till att odla själv, odla sin trädgård, odla sin ryska trädgård alldeles själv, alldeles själv. Bäst är att han bygger upp kolchoserna och sovchoserna igen, så att han mera kontrollerat kan ersätta det, som inte längre ska få köpas från Väst. Det är bara att bestämma om vad varje kolchos får odla: kålrötter där och vitkål där, apelsiner där och bananer där.
     Apelsiner?
     Bananer?
      Ryssland är ju ett stort och rikt land, så det kan därför inte bli några svårigheter överhuvudtaget att beräkna, vad som går åt i grönsaksväg och i fruktväg.
     Bananer?
     Staten beslutar om, vad varje ryss får äta.
     Apelsiner?
     Det går att leva länge på kålrötter. Ryssar klarar detta mer än andra storsinta folk.
     En del småsinta ryssar vill säga:-Dra åt helvete med kålrötter!
     Nej, absolut inga svordomar längre var det ju- eller? Vill du sitta i fängelse - eller? Man får inte svära åt kålrötter, det sista skriket från Ryssland.









 

De mest kraftfulla sanktionerna mot Ryssland hittills, onsdagen den 30 juli 2014.

     När jag ringde Sjukvårdsrådgivningen angående mitt getingbett cirka fem centimeter ovanför ljumsken, utbrast sköterskan, som svarat: -Har du också blivit getingstungen?! -Ja visst. Var det nån före mej som också hade blivit det eller? -Ja. -Ja, det är ett himla getingår i år. Tur att det inte var en huggorm, som bet mej. Ska jag berätta, vad jag har gjort nu efteråt då eller? -Ja. -Jag krossade en alvedon i morteln och blandade ut med lite vatten och sög upp med en hushållspapper och lade på, och sen tog jag ut ett paket spenat ur frysen för att kyla ner det hela, ja, jag hade ingen kylklamp.
     Hon skrattade till lite och sade:
-Spenat?
-Ja.
-Men då har du gjort allt efter alla konstens regler, fortsatte hon.
-Ska jag ta de där Betapred-tabletterna också då eller? Jag har Tavegyl hemma också.
     Jag berättade i korthet att jag tidigare fått allergiska reaktioner efter i alla fall två getingbett. Förresten, det såg hon väl på sin dataskärm. Hela ens getingliv finns plötsligt tillgängligt för den man pratar med, och man får de bästa råd?
     Det är ju därför man ringer. Nej, jag kunde avvakta med kortisontabletterna. Hon frågade, om jag visste, hur man skulle göra med just de tabletterna, om jag nu behövde ta dem. Visst, jag hade repeterat sedan förra gången, läst på och tagit till mig. Man skulle inte trycka ut dem utan ta det lite försiktigt och bara blanda dem med en liten mängd vätska.

     Medan getingsommaren håller på som mest intensiv, fortsätter striderna i östra Ukraina. I oförminskad omfattning förs krigsmaterial över gränsen från Ryssland.
     EU och USA har fått nog.
     De mest omfattande sanktionerna hittills mot Ryssland beslutas om denna näst sista julidag 2014.
     När ska Putin retirera?

     Han tänker löpa linan ut.
     Hela ryska folket har han ju med sig?

     Han binder fast folket i linan och drar folket med sig.
     Det blir ett tungt lass att dra.

Nya sanktioner torsdagen den 24 juli 2014

   

     EU-beslutet om de nya sanktionerna tillkännagavs nu i min tropiska altan-natt.
     Snart kommer ytterligare ett beslut om sanktioner.
     Putin pressas inte alls?
     Nej, han har helt enkelt inte tid att pressas just nu. Som den folkets hjälte han är, så måste han först skynda till framtidens ryska medborgare, de unga ryssarna, de unga ryskorna, och via sporten smygföra dem till den nationalistiska politiken.

     Han ska ju besöka de ungdomliga sportgrupperna, som ska överta det diktatoriska styret om några år. Det gäller att fostra de unga i nationalistisk anda i rätt tid. Så glada och fria ungdomarna är! En sådan speciell Jugend-anda det råder omkring dem!
     Så populär han är, Putin, och så välkommen han är till sportungdomarna på de nya, pedagogiska, indoktrinerade sportlägren, som anordnas på flera Ryss-Ställen!

     När man är populär, kan  man utan vidare gripa och straffa två oppositionspolitiker och ge dem långa fängelsestraff för att de protesterade mot tillsättningen av honom, Putin, vid senaste valet. Vad ska man med en vänsteropposition till, när man redan har en gedigen, trygg och ansvarskännande regering, som ordnar allt till det bästa för varje enskild medborgare? I en demokratisk stat som Ryssland behöver man inga oppositionspolitiker överhuvudtaget, oavsett från vilket håll de kommer!

     På måndagen den 28 juli 2014 har alla tropiska nätter upphört. Nya vädret tar vid, och snart så anländer hösten.
     Mörkret startar sakta.
     Vi vänjer oss.
     I halvdunklet kan Putin ännu mera driva fram sitt krigsmaterial och sina ryska avtalssoldater över gränsen och i smyg fortfarande föra sitt dolda krig i östra Ukraina.
     Vem vågar plötsligt sätta det avslöjande strålkastarljuset på hans gränsskenhelighet och på hans beräkningar, som kortsiktigt kallas för sluga av hans framstickande och ja-smilande medarbetare?










     

Kisthemkomsten onsdagen den 23 juli 2014

     Två ukrainska jaktplan är nedskjutna över Donetsk-området. En av piloterna är död.
     Oavbrutet förs vapen över från ryska sidan till östra Ukraina även i dag, trots Obamas uttalande i går om ett omedelbart stopp för rysk införsel om vapen till separatisterna.
     Putin ber verkligen om sanktionerna, som ska drabba Ryssland på längre sikt.
     Det finns ju andra länder än EU-länderna att samarbeta med under tiden - Vitryssland, Nordkorea och Kina?
   
    Nationell sorgedag har hållits i Nederländerna denna varmaste dag. De första kistorna förs tillbaka hem. Avskyn mot de ryska separatisterna är stor. Hur kan man skjutdöda så cyniskt och därefter så respektlöst hantera döda kroppar och stjäla dessas tillhörigheter?
     Nödvändiga och konkreta frågor ställs.
     De sanna svaren dröjer.
     Ännu drar Förnekelsens förnedring över Ryssland med dess suveräne ledare Putin , som kastar skulden för allt på Ukraina.

   
   
   

Äntligen-dagen, tisdagen den 22 juli 2014.

     För första gången säger Putin ja.
     Han röstar ja med de andra i FN i dag.
     Nu lovar han att påverka separatisterna, så att haverikommissionen kan utföra sitt arbete i Donetsk-området.
      Hotet från Obama och de andra EU-politikerna har trappats upp efter nedskjutningen av det malaisiska planet. Obama krävde i går att tillträde till katastrofplatsen omedelbart ska beredas och att all vapenöverföring över ryska gränsen till de ukrainska östliga delarna ska upphöra. I kväll har fortsatta diskussioner om utökade sanktioner mot Ryssland ägt rum. Alla EU-länder har enats i denna fråga.
     Tvåhundranittioåtta människor har måst sätta livet till för att få Putin under galgen, på knä.

     Det känns märkvärdigt för mig att åter skriva mina meningar om den eviga lögnen i Ryssland. Senast jag skrev var den 27 maj, två dagar efter det ukrainska presidentvalet, som ingen trodde skulle kunna genomföras. Nästan två månader har gått sedan jag beskrev det sista av vårens verkligheter. Kan jag ta tag i min omvärld igen? Ja, jag kan ju skriva, säger jag till mig själv. "Ja, hon kan verkligen skriva," sade hon när hon stod där i sin egen hall och bläddrade i manuskriptet, samtidigt som en bekräftelseskiftning speglade sig i hennes nu nöjda ansikte. Hon visste just i det ögonblicket att hon var på rätt spår och att mitt manuskript var en viktig och avgörande kugge i det stora maskineriet.
    Men vad talar du om, Ann? Ingen förstår, vad du menar.
    Nej, det är klart. Jag talar i gåtor, något jag kan sluta med nu, när allting ändå är försent och jag inte hann fram i tid. Döden kom emellan. Den gör ju alltid det, precis när man är redo att börja sträcka ut en hand för kommunikation och möten. Handen förlamas, och fingerorden kommer aldrig ut ur naglarna. Den hastiga, plötsliga och oväntade döden har kommit emellan.
     Nu är det bara mina egna ord, som gäller, och vem tror på dem? Vem tror på mig, när jag berättar om mina ord och att jag har skrivit mina ord?
     Det är klart att du har skrivit dina egna ord! Vem skulle annars ha skrivit dem?

     Det är ingen idé att fundera över det mera.
     Nu återgår jag till Putin och ska försöka att inte sväva ut så mycket, som är oväsentligt för gemene man:
   
     Trots att Putin gett sitt löfte om medverkan till haverikommissionens arbete, klagar han på att Nato kommer alltför nära hans gränser. Det är hans propagandaord till sitt folk.

     Hur länge ska han föra ut sina lögner?
     Hans förnekelse av all rysk inblandning i de östukrainska separatisternas krigföring är monumental. Han kommer till slut att själv spelas ut och förintas av sina älskade ukrainska ryssar, då de finner tiden mogen.
    Känner han ingen rädsla?
     Skräms han inte av deras dunkla och outtalade hot om den blodtörstiga hämnden på honom,eftersom han inte har ställt upp etthundrafemton procent på dem?

     Det är högsommar med trettio grader i avlånga landet Sverige. För första gången har också utdelats en klass-ett-varning för värmen. Alla uppmanas att dricka vatten för att upprätthålla vätskebalansen. De äldre ska inte dö i mängder, inte de små spädbarnen heller. Vi måste värna om varandra i våra svenska närheter.
    I högsommarsolens hetta pågår även det eviga kriget mellan Gaza och Israel.
    Världen består enbart av våld och tyranni?

     När slutar den besinningslösa hettan?

    I dag för tre år sedan skedde massakern på Utöja, namnet jag inte har förmåga att skriva rätt på min nya resedator.
     Minnesstunder hålles, och blommor lägges på vägar, flygplansdelar, i vatten, på stolpar och vid husväggar.
     Människor pratar högt, lågt, tiger, gråter. Sorgen är gemensam och privat, kollektiv och enskild.
 
 
   
   

Krig rasar

     I dag omtalades, hur många av separatisterna som dött, ett trettiotal.
     Omvända roller gäller så plötsligt.
     Ukrainarna tar befälet, visar styrka, mod och uthållighet och vill äntligen göra upp med förtryckarkriminaliteten.
     Visserligen fortsätter Lavrov med sina ord om att krigshetsarna inte ska skjuta på sina egna och utvidga inbördeskriget.
     Vadå? Separatisterna har ofta ryska id-kort och är veteraner från kriget i Georgien 2008.
   
      Är de nu besvikna på Putins uteblivna hjälp?
      Ja, mycket.
      Kan det verkligen vara sant att han har dragit sig undan och låter Lavrov sköta den ingångna vägen?

      Det är inte bara separatister, som dödas eller förs bort. Fyra OSCE-observatörer har inte hörts av som de borde. Gisslan-tagning är det fråga om igen?

     I dag har jag äntligen sått de gräsfrön, som alltför länge legat i sin årsgamla plastpåse. Nordliga och halvstormiga blåsten kylde min kropp, som nu omslöts av långbyxor och ylletröja och inte av shorts och tunnblus.
    Sommaren kommer och går.
    I dag är det vår.




   

Slaget om den internationella flygplatsen i Donetsk

     Internationella flygplatsen i Donetsk ockuperades under natten till denna vackra majdag måndagen den 26 maj 2014 av separatisterna.
     Det är dagen efter presidentvalet.
     Man ville markera, demonstrera och tydligt visa sin överlägsenhet gentemot de ukrainska soldaterna. På Krim gick det ju så bra att håna dem, hota dem, förnedra dem, fängsla dem, misshandla dem, få dem skrämda.
     Nye presidenten Petro Porosjenko svarar direkt med motanfall och skickar stridsflygplan och attackhelikoptrar. Det är det största krigsslaget hittills.

     Vad gör Putin nu?

     Denna stund har han ju väntat på. Minsta provokation mot hans älskade ukrainska ryssar är ju som en personlig provokation mot honom själv. Hans trupper kunde lätt ta sig över gränsen nu?
     Kraften och intensiteten i det ukrainska motståndet fördröjer hans synliga reaktioner? Är det inte riktigt läge för honom denna sköna måndag? Sergej Lavrov svarar i hans ställe: sluta med att attackera separatisterna - och i gengäld kan den nye presidenten få ett samtal med oss i Moskva.

     Porosjenko har beslutat sig för att så snart som möjligt åka till Donetsk för att lyssna  på  invånarna där.

     Varför vill han så snart förkorta sitt liv?




                                                                                                             

   

Söndagsvalen 25 maj 2014

     Denna tjugofemtemaj-dag har anlänt och snart försvunnit.
     Ukrainarna har gått till val trots utbrytarnas kriminella handlingar i Donetsk- och Luhansk-området. Omkring fem miljoner östukrainare har förvägrats att rösta, hotats och motats bort av separatisterna, som menar att något presidentval inte behövs i Folkrepubliken Donetsk. Man har ju redan den 11 maj förklarat sig som en fristående stat.
     Valbås har krossats, skändligen trampats och sparkats på, datorer har beslagtagits, vallängder har förstörts.
 
     Putin behöver inte längre göra något. Det räckte med att han tryckte på startknappen. Nu går allt automatiskt, av sig självt. Det är så han vill ha det. Åter kan han förbindligt börja vända sig mot Väst och gnugga händerna av förtjusning bakom ryggen på alla demokratiska ledare samtidigt som han närmar sig Kina för att knyta energiförbindelser och eviga trohetsband.

    När det är lägligt, låter han sina näragränsentrupper passera linjen till Drömriket, även om han för två dagar sedan dragit bort större delen av ryska hären, hur sant detta  n u  kan vara.

   Det är praktvår i Sverige, nej,  redan prunkande sommar med temperaturer mellan tjugofem och trettio grader vissa timmar på dagen. Mellan hägg-och syren-tid är det också, shortstid, vattendrickningstid, dagvilotid. Gräset växer, så att det inte längre kan klippas med gräsklippare. Det är svårt att komma ifatt allt, som inte blivit utfört.
    EU-valet är sedan klockan tjugoett utfört i alla EU-länder.
 
     Alla resultat har varit förutsägbara i två timmar redan.
     Här sitter jag och vet ingenting, urlakad av den efterlängtade värmen.
 

Separatist-Ultimatum klockan 21 torsdagen den 15 maj 2014

     De nya storherrarna har utfärdat Stor-Härskar-Ultimatum till de ukrainska trupperna i Donetsk-området: ut ur folkrepubliken Donetsk före klockan 21, annars -
     Ja, vad annars?
     Dödandet fortsätter. Antalet skadade ökar.

     Sveriges försvarsberedning har i dag kommit med sitt slutliga förslag, som riksdagen nu har beslutat om. Tyvärr uppstod en diskussion mellan socialdemokraterna och Alliansen om kostnaderna för det utökade svenska försvaret. Skillnaden var stor. Var den överdriven?
     I dessa hotande aggressionstider kan försvarsutgifterna knappast vara för stora.
     Sådan tur att Gotland ännu finns kvar inom Sveriges gränser och att ön möjligen även i fortsättningen får vara det. Fyra regementen, som oansvarigt har lagts ner i de förhoppningsfulla gladtiderna, kan inte återuppstå. Varför kan de inte det? Har man redan rivit byggnaderna? Vad används de till nu? Kan man inte säga upp hyresgäster, om Sverige hotas och angrips av den girige Öst-Mannen?
     För första gången uttalades ännu mera tydligt att även Sverige kan bli ett mål för Rysslands aggression.
     Vilken svensk generation kan sluta att oroa sig för ryska angrepp på Sverige? Ingen, blir svaret. Har min barnbarnsgeneration 1989 till 2004 förstått ännu, var Sverige är beläget och vad detta läge betyder?

     Under vecka nio, februarilovsveckan, detta år 2014 pratade jag med barnbarnen födda 2000, 2002 och 2004 om Ukraina och om Krim. Efter Putins hotelser om denna halvö tog vi fram både kartbok och Nationalencyklopedien. Svårt var det för barnen att tränga igenom den kompakta texten om Krim. Jag vet inte, om jag förklarade tillräckligt och förtydligade det som sänts som nyheter och det som stod i böckerna, men jag tror aldrig att de glömmer att jag så snart, så genomtänkt och så planerat ville prata med dem omdedelbart om det uppdykande, farliga utrikespolitiska läget. Vi belamrade köksbordet med böckerna och skyfflade undan middagstallrikarna och glasen. Rätt så snart blev de trötta och orkade inte riktigt lyssna och läsa, men jag fortsatte ändå att prägla dem med min envetna mormorsstämma. De satt i alla fall kvar vid köksbordet, kanske mest för att de inte ville vara för oartiga mot mig, som åkt den långa och tröttsamma vägen för att få träffa dem och för att få umgås med dem hela den lediga skolveckan.

     Ekarna börjar slå ut, det vill säga eken. Jag har bara en enda halvuppäten, kortväxt ek, Älg-Eken. Den är alldeles snedvuxen och inte någon prydnad för sin art. Jag vill ändå ha den kvar och varje vår studera dess utveckling från kalhet och nakenhet till långsam utslagenhet. Runt omkring står de höga tallarna, som dominerar i antal.
     Det blev också dagen för insamling av mogna maskros-fröbollar med hjälp av en liten plastpåse, som jag trädde in handen i och därefter med lätthet kunde fånga de lättflyktiga fröna i koncentrat.
     Några stora aktiviteter klarade jag inte av denna dag, som ännu kände resterna av förberedelserna inför mathantverkssafarin den 3 och 4 maj arton mil bort.
     Jag är väl inte längre tjugofem år.
     Det kan jag ju knappast vara med så många barnbarn, som växer och som vuxit klart. Nu finns endast två, som är kortare än jag. Krymper jag?
     Det är möjligt. Jag mäter mig inte. Någon gång, när jag finner en våg, väger jag mig. Om kläderna plötsligt inte längre passar, förstår jag bättre och sifferlöst att maten har varit för kaloririk och minskar på intaget.

    Det är så många, som dör i vår värld.
    Några orkar inte leva, och andra vill inget hellre.
    De turkiska gruvarbetarna har redan dagen efter den omfattande gruvexplosionen börjat begravas. Sorgen och vreden är stor. Man leker med människors sköra liv och sörjer inte för deras säkerhet.

     EU-valet närmar sig den 25 maj.
     Presidentvalet i Ukraina närmar sig den 25 maj.
     Min sons dödsdag närmar sig den 25 maj.

     Det är en besynnerlig majdag den där tjugofemte dagen, fylld av förhoppningar och av nygammal sorg.

     
   
   

Sex dödade ukrainska soldater mitt emellan Torp och Myckleby kyrka på Orust tisdagen den 13 maj 2014

     Nej, jag stannar inte till men saktar farten, då jag hör den krigiska nyheten klockan halv nio på kvällen.
     I bilen har min nu hesa körröst just för tredje gången nynnat en av de Lapp-Lisa-sånger, som vi tillsammans med flera andra visor i kväll övat inför den kommande uppsjungningen.
      Jag slutar genast att repetera melodien.
     Det är i närheten av eller i staden Kramatorsk dödandet har skett. Proryska separatister har angripit. Sex ukrainska soldater har dödats i ett bakhåll, och åtta har blivit sårade.
   
     Den tyske utrikesministern ska ha anlänt på morgonen eller förmiddagen till Kiev för att medla mellan den tillförordnade regeringen och de östukrainska separatisterna.
     Vilken sorgedag att börja med medling, när kriget redan har startat med våldshandlingar, som självutnämnda folkrepublik-ledare har iscensatt och blodigt har utfört!
   


   
   
     

Efter-Dagen måndagen den 12 maj 2014

   
     Han har godkänt resultatet av söndagens folkomröstningen med 79 procents ja-röster från människorna i den donetska folkrepubliken.
     Vem?
     Putin har nu länge väntat på att få godkänna söndagens så kallade folkomröstning, spektakulära, folkvilda, burdusa och absurda folkomröstning.
     Endast 10 procent skall ha varit emot.
     De proryska separatisterna jublar och höjer sina vapen. Nu är folkrepubliken Donetsk och Folkrepubliken Luhansk och Folkrepubliken Mariupol ordentligt befästa på många sätt.
     Då är det bara att ge kommandot Vänd Om till de ryska trupperna lite längre från gränsen nu och beordra alla före detta ukrainare att stå och buga vid infartsvägarna med händerna fulla av sovjetiska flaggor?

     Ukrainska kulturarbetare har blivit tillfångatagna och sitter isolerade i den ukrainska säkerhetstjänstbyggnad, där tidigare OSSE-representanterna har suttit fångna. Detta gäller två kulturarbetare, den 34-årige regissören och den 29-årige konstnären, som blev tillfångatagna i Slovjansk för två veckor sedan, då de var i färd med att inhämta stoff till en ny pjäs. Efter en säkerhetskontroll på gatan blev de bortförda. Just dessa två har arbetat mycket för ett kultursamarbete mellan de ryska och de ukrainska kulturutövarna. De två har inte hörts av, och man är orolig för deras situation. Femtio mycket välkända personer ur kultureliten i Ryssland har nu solidariskt krävt att kulturkollegerna ska frisläppas.
      Frågan är, om även dessa femtio ansedda ryska kulturföreträdare också ska kväsas av Putin och hur han ska gå till väga med det?
      Hur många ska täppas till med munkavle, innan Putin själv är borta?
     Mäktigheten har alltid sina gränser.
     Diktatorer har svårt att inse detta, medan maktfullkomligheten pågår.
     År 2012 skrev jag en dikt om Putins försvinnande och att han i tid skulle inse att han inte behövdes längre. Dikten kallade jag "Tag tapetsprånget nu".
     Någon borde i denna hetsiga tid ge ut en  oinbunden putindiktsamling.
     I helikopter sitter man därefter fast förankrad med den löstagbara samlingen. Tack vare helikoptersäkerheten kan man luta sig ut över de nya låtsasmaskeradfolkrepublikerna i östra Ukraina och släppa ner diktblad efter diktblad och se dem sakta singla ner över människorna. De vågar först inte ta fatt de luftburna diktbladen men hoppar efter en stund längtande upp efter dem och slukar de sanna orden om invånarnas framtid i en sovjetisk gammalstat.

     Det är kulturen, som ska få bukt med den vrålande och vulgära propagandan och sticka hål på dess dominerande osanningar, förvrängningar och hotande avgrundsord.


     Utrikesministermötet i Bryssel har avslutats denna dag, måndagen den 12 maj 2014. Ytterligare sanktioner har utdelats mot tretton personer och mot två företag på Krim. De senare har skändligen konfiskerat ukrainska energibolag. Fördömandena mot den hafsigt genomförda oparlamentariska folkomröstningen i går, söndagen den 11 maj, har varit flera under mötet. Den ryska naturgasen och handeln med Ryssland gör att några EU-länder inte fullt ut kan stödja den tredje sanktionsvågen, som ska sättas in vid tiden för presidentvalet den 25 maj, om valet saboteras.
     Den ständiga upprepande-frågan blir: hur kunde västländer så blåögt avtala med Putin om dragning av naturgasrör på Östersjöns botten? Varför tystades varningsrösterna om beroende-farorna ner eller nonchalerades? Tillräckligt många visste ju ändå, vem Putin i grunden var? Räcker det att man säger att man ville tro det bästa?  Det är i sig en positiv uppfattning om att människan i grunden är god.
      Putin hade medvetet flörtat med Väst och gett ett intryck av att han kunde umgås med Väst på ett västligt, otvunget och fritt sätt. Så lätt kunde han lura flera EU-politiker, som aldrig konkret befunnit sig i en hårdför närstrid med Gamla Öst eller som trodde att faran blåst över från det kalla kriget.
     För dem, som känner ilningar, för dem som är intuitionssnabba, för dem som starkt upplever den oberäkneliga kusligheten och för dem som vibrerar synligt av lömska hot, ska man ha den största lyhördheten.

     Pokeransiktet Lavrov har tillkännagett i dag att det för närvarande från rysk sida inte planeras några ytterligare internationella samtal om krisen i Ukraina.
     Det var helt fel.
     Ett  s  blev i förbifarten ett  g   i ordet krisen.

     Det orörliga och leendebefriade pokeransiktet Lavrov har tillkännagett i dag att Putin,  härskaren även över planeten Mars, inte planerar några ytterligare internationella samtal om krigen i Ukraina.
   
   



   

Den illegala folkomröstningen i Donetsk och Luhansk söndagen den 11 maj 2014

     Inga vallängder finns, ingen valkommission, inga observatörer.
     Under vapenhot och genom isolering och tillfångatagande av journalister och andra bevakare eller protesterande genomförs de proryska separatisternas olagliga folkomröstning i östra Ukraina denna vackra vårdag med regnet blänkande på den ännu tomma altanen.
     Hackspettar flyger från träd till träd. De senast planterade påskliljorna prunkar i gulfärg vid vändplatsen, och de ännu ståtliga pingstliljorna lyser friskt vitblommiga i grässlänten.

     Det är just i denna vackra naturfödelsetid som de proryska separatisterna övar sig på att omintetgöra presidentvalet den 25 maj 2014. Ska de strunta i Angela Merkels budskap till Vladimir Putin i går den 10 maj om att tredjegradssanktionerna kommer att sättas in, så fort man märker att sabotage mot valet äger rum?
     Vad bryr de sig om Angela Merkel!
     Vad bryr de sig om världens fördömanden!
     De tolkar bara in Putins tysta godkännande, som har injicerats in i deras hjärnor, in i deras brutala kroppsmuskler, ja till och med in i deras vapen.
     De har anslutit sig till De Kriminellas Gäng. Där råder ingen demokrati.

     För första gången har dock Väst i går synligt iakttagit att det skett ett tillbakadragande av ryska trupper från den östukrainska gränsen.
     Ska detta vara helsant?
   
     Halvsant kan det vara. En halvsanning förflyttar skeptiskt trupperna endast några mil bort.

     De nu funktionsalerta missilerna når långt.
   

Storvulenhet med pompösa och flyktiga genomskinligheter

   

      I östra Ukraina har för några korta veckor sedan OSSE-representanter enligt en populär prorysk separatiståsikt varit spioner för Nato, och Röda Kors-människor har enligt samma ultraseparatistiska norm denna vackra och nästan fulländande björkutsprickningsmajlördag i dag den 10 maj 2014 arbetat som spioner från Väst eller kanske från Kiev.
     De slår till besinningslöst och utan kunskap.
     De?
     Ja, de som nu har tagit av sig ansiktsmaskerna och som vågat visa näsan i alla fall.
   
     Bäst är slå ner först och få reda på det rätta svaret ett dygn senare, en månad efter kanske, ett år efteråt eller flera decennier därefter?

     En huvudperson, som befinner sig i den närvarande och skymda bakgrunden samtidigt, är Oraklet i Delfi. Han kallas ibland för Putin med förnamnet Vladimir, den störste av nu levande All-Vetare. En annan men sedan 1924 död All-Vetare, Lenin med förnamnet Vladimir, ligger ännu lik i sin glassarkofag i Mausoléet vid Röda Torget i Moskva, såvida han har återförts dit i sitt lättviktiga mumietillstånd efter stölden i oktober 2009. Oavsett var han i avhuggna delar befinner sig, så har han nu andligen just återuppstått i sin fulla balsamering efter den ryskortodoxa påsken med den politiska Uppståndelsen som tema för den samlade Treenigheten.
     Om den uppseendeväckande och oväntade mumiestölden sade dåvarande premiärministern Vladimir Putin i sitt nyårstal ett par månader efter stölden: "Det här är en obegriplig aggressionshandling riktad mot den ryska nationen och folket". /Ur Leninstölden och den svenska terrorismen av Ronnie Aschberg, utgiven i april 2011 på Anark förlag/.

     Ja, det är mycket, som är aggressionshandlingar mot den ryska nationen och det ryska folket.
     Till storms måste man gå mot allt Det Onda, ju förr, desto bättre. Inte en enda sekund kan förloras!
     Nej, inte en enda del av en sekund kan förloras.

     Oraklet i Delfi med filial i Moskva bestämmer, vad som är rätt och vad som är fel. Så skönt för de proryska separatisterna att ännu ett tag få ha sin orubbliga och fasta stöttepelare i den ryska huvudstaden! Dit återvänder Siaren efter alla rundturerna till de olika europeiska städerna, där han lovat guld och gröna skogar. Särskilt staden Genéve utgjorde själva utgångspunkten, starten av och fortsättningen för Oraklets vita lögner.
   
     Det skedde under Stilla Veckan på den skära torsdagen före den långa fredagen i Herrens Välsignade År Tjugohundrafjorton, ett år som vi ska ha i ett alldeles särskilt starkt historiskt minne.




   












   

   
     

Statsbesöket på guldhalvön Krim

     Följande är skrivet i går, fredagen den 9 maj 2014 men stod i dag som utkast och har ej blivit publicerat den dag, som var dagsviktig. Alla dagar är så dagsviktiga för mig, och jag anstränger mig mycket för att kunna trycka på det vita ordet publicera, som ligger på en brandgul botten, före klockan tjugofyra. Att dagen efteråt upptäcka att mina dagsnödvändiga ord inte har nått ut till okända och kända människor, gör mig sorgsen, uppgiven, ledsen och upprörd.


     Det var bara Putin och jag, som visste att han skulle besöka Krim i dag, fredagen den 9 maj 2014.
     I det längsta hölls det hemligt, och jag rapporterade ju inte om det heller, nämnde det bara i förbigående i går här på blogger.com.
     Det var ingen, som hörde av sig till mig och frågade mig, varför jag kände till detta. Förresten, vad skulle jag ha svarat? -Det bara är så, skulle jag kanske sagt, att jag har en sådan intuitiv och genomborrande känsla för denne lille man med de isblå ögonen.
     Allt var så sant som jag förutsagt. Sovjethjälten hyllades på plats som det anstår en nationalist av den högre graden. Sevastopol visade sig från den ljusa och glada sidan. Det märktes att man redan ett långt tag nu hade hållit på att förbereda sig inför den nya ryska beordrade semestervågen till guldhalvön. Nyinköpta och nästan sidenblanka ryska flaggor vajade i den sovjetiska, kalla vinden, och människorna skrattade, tjöt och sjöng på det älskade ena-stående ryska språket. Gatorna hade skurats både med maskiner men också för hand och här och var till och med med en grövre tandborste på de smutsigaste ställena. De röda mattorna, som lagts ut inför Putins ankomst, om han nu anlände förstås, fick ju inte bli det minsta fläckade. Allt gjorde man för att vara Putin till lags. Alldeles intill processionsgatan hade man ställt fram väl synliga plakat med tydlig svart text, som löd: "Tack, kamrat Putin, för din nya svordomslag!"  Dock hade någon, förmodligen någon uppstudsig ukrainare, placerat ett mindre plakat på andra sidan gatan med orden:"Fan ta Putin!" Burdust blev denne man strax infångad av några breda soldater med rånarluvor. Hans plakat blev också illa tilltygat och sedan hastigt uppeldat. Den första ryska bokbålsröken steg upp mot den perfekta blå och eviga, ryskägda rymden. Ja, det blev i alla fall till slut en glättig och oerhört omväxlande invasionskarneval med många ryska veteraner och dignitärer inbjudna.
     Ukrainska människor bidade sin tid inom hemmens väggar eller hade redan gett sig av till säkrare oputiniserade trakter. Där väntar de på att Julia Tymosjenko ska återta Krim, när väl presidentvalet den 25 maj är över och när alla  proryska separatister har retirerat från de ockuperade husen i Donetsk och Luhansk.

      Ukrainska skotten mot proryssarna, som ockuperat polishuset i Mariupol, nådde inte Putins  känsliga öron i dag under det pompösa statsbesöket på guldhalvön?
   Tjugoen proryska separatister och en ukrainsk soldat dödades.
   Upptrappningen accelererar i blod.
   Efter karnevalen på Krim i dag väntar vidrig, vedervärdig vedergällning?



    .

Humbug, svek och ihåliga löften

    Följande skrevs torsdagen den 8 maj 2004 men blev av något märkligt skäl av min opålitliga dator bedömda som utkast.
    Tekniken spelar ständigt spratt med mig och gör mig orolig. ängslig och irriterad över att jag inte kan bestämma om mina egna bokstavsskapelser, att de endast stannar kvar hos mig och ej blir utsända till dig och till er, som i någon plötslig, oplanerad stund får syn på dem och förmedlar dem genom din egen själ, genom era egna själar.
  

    Folkomröstningen ska hållas den 11 maj 2014.
    Vem trodde något annat? Inte Putin i alla fall. Han var beredd, förberedd och glatt överraskad av att hans proryssar protesterade mot hans genomskinliga varningar om att de måste skjuta upp sin folkomröstning.
     Proryssarna trycker och trycker. Vad trycker de? Röstsedlar, så klart! Hela före detta Nya Ryssland i den sydöstra delen av Ukraina ska snart bli en härlig del av Ryssland.
     Vilka trycker?
     Det är de proryska separatisterna och så soldaterna, som tryckt länge nu intill ukrainska gränsen.
     De senare övar sig duktigt i dag på att skjuta missiler mot tilltänkta kärnvapen, som riktas mot dem. De måste försvara sig och så försvara sig igen och ha gränstrupperna kvar och så flytta på dem på låtsas och så skoja med Nato om att de redan tågat i väg och så tro att Nato inte har någon större teknisk kapacitet att se alla trupper, som finns kvar på den ryska, fantastiskt superosynliga marken.
   
     Så fint ansiktoskyldigt han står där vid mikrofonen i sin nya kostym och lovar och luras och lovar och luras -
     Nej, han har redan lämnat och gått och i stället förenat sig med paraden, som så sovjetiskt mäktigt firar minnet av andra världskrigets slut.
     Nej, han har redan försvunnit och ska förbereda sin resa till Krim, där han som den nye Sovjethjälten ska hyllas med öronbedövande fyrverkerier av alla de sovjettörstande proryssarna, som älskar honom så högt.

     Istiden väller över oss i denna tätnande vårgrönska, som dämpar och ombonar och som ger oss våra nya, grönnyanserade, väntande vårögon den åttonde maj.

Onsdagen den 7 maj 2014- en äntligen-dag - eller Putin i ny kostym?

     Han har i dag meddelat de proryska separatisterna att de ska ställa in sin planerade folkomröstning den 11 maj! Trupperna vid östra ukrainagränsen ska nu ha dragits tillbaka.
     På eftermiddagen meddelar han att man inte ska förhindra ukrainarna att hålla sitt presidentval den 25 maj.

     Vem är denne märklige man?
     Inte kan det väl vara Putin?

     Det är Putin.

     Kan det vara sant?
     Det kan inte vara sant!

     Denna onsdagskväll under den fortsatta gröna växtexplosionen i vårvätan kan det börja vara sant.
    Hur många ekonomiska kors har man redan fått börja krypa till?
    Ingen vill ju längre heller gärna investera i ett  Ryssland, där man efter den första juli dessutom blir svordomsbegränsad, det vill säga diktatoriskt svordomsförhindrad. Detta är början till en farlig ordbegränsning. Vilka ord härnäst ska bli förbjudna?

    Enligt Nato är det inte truppsant ännu. Fortfarande finns fyrtiotusen ryska soldater nära den ukrainska gränsen.
     OSSE, som Putin mött i dag, vill inte acceptera uttrycket skjuta upp folkomröstningen. Den ska utebli helt och hållet.
     Är Angela Merkel deltaktig i mer än man vill tillstå?


   


   

Missandet veckorna sjutton och arton året tjugohundrafjorton

     Missandet gör att jag inte håller samman historien, den pågående, dramatiska, hastigt föränderliga. Livet består av annat än nyhetslyssnande och skrivande.
     När jag flyttat på tretton saker, som befinner sig på en felaktig plats, och slängt fem trasiga, rostiga eller onödiga ting, finns det inte längre någon kraft eller möjlighet att lyssna på nyheterna om det Blågula Landet, som inte är vårt.
     Tumultartade scener utspelas på många platser i östra Ukraina. Ociviliserade beteenden visas av de proryska separatisterna. På fredagen den 25 april blir OSSE-observatörerna bortrövade till hemlig ort, tagna som gisslan. Snart blir man inte längre förvånad. Kriminella tilltag ökar. Vildarna med rånarluvorna tar kommandot och slår in fönster med basebollträn och skjuter en omvänd borgmästare. Platser och orter växlar för varje dag. Nya byggnader intages, fler och fler ryska flaggor hissas.
     I denna avslutande aprilvecka med nummer arton beslutas om ytterligare sanktioner mot viktiga personer nära Putin av USA, EU, Kanada och Japan. Angela Merkel ringer på tisdagen den 29 april 2014 till Putin och ber honom hjälpa till med att hejda proryssarnas framfart och speciellt då i gisslandramat med de tillfångatagna OSSE-militärerna, som anklagats som Nato-spioner. Nu använder man sig av gisslan för att få bort alla sanktioner, som beslutats om mot Ryssland. Hur länge tänker man begagna sig av dessa demokratiskt utsedda observatörer på ett så barbariskt och hänsynslöst sätt?
     Allt har spårat ur.
     Den ukrainska polisen agerar inte mot brottsligheten.
     Anarki hotar eller äger redan rum.
     När tätnar leden för en motaktion? Eller när går den frihetssökande massan under?

     Förbrytare blir lagliga medborgare med egen vald nationalitet.


     Det ovan formulerade skrev jag strax efter midnatt, då andre maj just hade påbörjats.
     Nu har många timmar förflutit, och klockan är kvart över elva på kvällen.

     På grund av min märkvärdiga dator, som äter upp ord och som vägrar att gå vidare, så har jag fått avvakta, stängt av, dragit ur sladden, satt i sladden, börjar om, fått stänga av och gör nu ett sista försök att beskriva det nya dramatiska läget i östra Ukraina.
     Klockan har nu hunnit bli halv tolv på kvällen.

     Efter allt arbete med förberedelserna inför mathantverkssafarin under helgen har jag först vid tiotiden kunnat lyssna på de senaste nyheterna.
     Odessa i södra Ukraina är nu platsen för svåra övergrepp. Fyrtiofyra människor påstås ha dött under sammandrabbningar mellan de ukrainska demonstranterna och de proryska separatisterna, många av dem i en brand.
     Två helikoptrar är nerskjutna, och två människor har dött.
     Krypskyttar ska ha befunnit sig på taken och skjutit mot de ukrainska demonstranterna.
     Mönstret känns igen, Putin-mönstret.

     Det är redan ett pågående krig. Skarpare sanktioner mot Ryssland utlovas av USA och EU.
     OSSE-fångarna är fortfarande gisslan hos de proryska. Man struntar i Merkels uppmaning och önskan till Putin om att släppa dem. I alla avtal, i alla löften. i alla överenskommelser struntar man. Merkel har nu rest till Washington för att diskutera den kommande hållningen till Putin. Denne går sin egen väg mot en större och vidare diktatur och skyller allt på Kiev. Han använder sig av samma metod med FN och vill gärna omedelbart sammankalla säkerhetsrådet för att framföra sina krav på att ukrainsk militär ska dra tillbaka sina styrkor.
    Med en dåres envishet anklagar han Ukraina, Väst, USA, ja, alla som stör honom i hans storrikesplaner och beslutar samtidigt för sina egna medborgare, vilken typ av språkföring de ska använda sig av och vilken litteratur de får läsa. Svordomar förbjuds totalt, och Karlsson på taket får inte längre användas.
     Kusliga inskränkningar görs.
     Ännu flera kommer det att bli.
   
     De, som nu mutats till förräderi, till skjutande och till lömsk propaganda, kommer snart att ångra sina val. En kort tid kan de användas för Putins brådskande syften, men när den pådrivande tiden är förbi, slänger han ut dem som söndriga vantar, obrukliga och meningslösa att längre använda sig av.





   
   
   

Första maj 2014

     Jag ska pröva en andra gång, osäker på om mina bokstäver även denna gång blir utraderade av sig själva.
     För säkerhets skull ska jag spara efter varje mening.
   
      Mellan all intensiv städning och rengöring hinner jag ändå svagt uppfatta nyhetssändningarna från radion. Etthundratusen moskvabor har i dag på denna stora arbetarrörelsens dag demonstrerat med anledning av Krim. Det jag inte uppfattar är, om man demonstrerar för eller emot Putin. Det måste förstås vara mot. Jag gläder mig mycket åt att antalet demonstrerande ökat från cirka tiotusen för några veckor sedan till etthundratusen nu. Det här börjar likna massprotesterna i Tjeckoslovakien och i de andra Sovjet-ockuperade länderna.
     Jag städar bättre. Det går snabbare nu. När kommer nästa nyhetssändning? Har jag tid att lyssna då?
     Det är svårt att passa tider, när man städar och inte längre heller har en armbandsklocka på sig. Jag har en liggande i handväskan, men den är inställd på vintertid, och jag kan inte själv skruva fram den rätta sommartiden.
   
     Jag är mycket tekniskt okunnig.

     Under tiden jag väntar på att få besked om för eller emot, plockar jag de senast grönskande växterna och sätter i en vattenfylld spann på stentrappan upp mot den gamla lanthandeln, som blivit gårdsbutik och som ska smyckas inför ett mathantverkssafari under helgen. Både påskliljor och tulpaner har nästan blommat ut. Jag ersätter dem med gula ringblommor, som inte heter så.
   
     Nu hör jag uppgifterna om demonstrationerna, sätter mig ner plötsligt och måste få visshet i denna kyliga vår med nordliga vindar just i dag.

     Etthundratusen moskvabor demonstrerade i dag på första maj för Putins ingripande på Krim.

Längesedan

     Han sms-ar mig och påstår att jag inte har bloggat på länge.
     Oj, han har märkt att jag uteblivit från världen!
     Oj oj oj! Det var väldigt roligt att han saknade mina bokstäver.

     Jag svarar honom via ett återsms, som jag skriver i bilen, när jag har parkerat och strax ska gå ur, ta min gamla slitna lila plastpåse med det nödvändigaste och gå in i det gamla tjugotalshuset, som inte är mitt.
     Till honom skriver jag att det kan vara möjligt igen att jag tar ur datorn ur den svarta ryggsäcken, som jag ställt i ett nystädat rum i andra våningen, och börjar skriva om den dramatiska situationen i östra Ukraina.
 
     Nu sitter jag här, och klockan är tjugotre och femtio, och det är knappast troligt att jag hinner formulera klart om upproren, som fortsätter samma dag som USA och EU har utökat sanktionerna, vilka kryper allt närmare Putin själv.
     Det går inte att skynda sig.
     Jag ska utveckla allt i morgon, den sista dagen i månaden april år tjugohundrafjorton.

     Nu visar vårkylda tisdagen tjugotre och femtiofyra.
     I morgon väntar Valborg med eldar, som knastrar.
   

Hoppet i Dnipropetrovsk den gröna pånyttfödelsedagen 25 april 2014

     John Kerry skräder inte orden i ett tv-tal under natten mellan den 24 och den 25 april 2014: Putin har inte på minsta sätt levt upp till de avtal, som slöts i Genève under förra veckan. Ryssland äventyrar den påbörjade demokratiska processen i Ukraina. Ryssland är ett bedrägligt land och det kommer att straffas för detta. USA är berett, färdigt för en slutlig uppgörelse med detta land, som så skändligt har skadat och saboterat demokratiska avtal, som fattats av demokratiska stater.
     Det var under Stilla veckan, dagen före långfredagen, på skärtorsdagen, efter askeonsdagen.
     Påsken gick in med Lavrovs bortvända avtalsansikte.
     Jag visste redan att han inte skulle hålla sina löften. Hans gummiansikte med obefintliga generösa rörelser gav redan hans svar i förväg. Alla nysovjetiska figurer, som tillfälligtvis har makten i Nya Sovjet, har spelat upp sina scener med största dramaturgi. Omkringturerna har varit lättgenomskådade. Tid har stulits, manipulerats med, använts som ett av vapnen. Tror Putin och kompani att Väst inte har några granskarögon? Tror han att tålamod betyder svaghet och väntan uppgivenhet?
     Allt ska gå snabbt men ändå synas som långsamhet för Diktaturhärskarna i NySovjet.
     Skotten ljuder under Rysslands militärövningar nära ukrainska gränsen. Så bra att man stannade kvar och inte mer än minimalt drog bort sina trupper! Nu kan man snart härja fritt?

     I Dnipropetrovsk kan man det inte längre. Guvernören där har kommit på en ovanlig men historiskt gångbar åtgärd mot proryssar, som med vapenmakt vill upprätta vägspärrar och ockupera byggnader i staden. Han bygger egna vägspärrar och uppmanar de ukrainska stadsinnevånarna att samla vapen, stjäla vapen från obehöriga, ange ryss-spioner och arbeta för ett ukrainskt samhällsstyre. God ersättning erhålles. Guvernören har tillgångar, som täcker alla utgifter för ett bevarande av Ukrainas självständighet. Kiev har ännu förtroende för denne guvernör. Den rikaste oligarken i Ukraina vill inte bli putiniserad och förlora alla sina tillgångar till ryska staten. Det är ekonomiskt bäst med ukrainsk demokrati nu i alla fall, sedan får man väl se. När Putin väl är avsatt av sitt eget folk, kan man diskutera på ett annat plan. De tiotusen antiputindemonstrerande i Moskva för några veckor sedan kommer att utökas till minst hundratusen. Alla ryssar vill inte ohörda bli semesterdeporterade till nya halvön Krim. Tusentals statsanställda vill inte ha fortsatta putinreseförbud till väst. Journalister vill inte bli dödade för sitt demokratiska skriftliga utövande, särskilt inte denna spröda vårtidsdag, då Nils Horner begravs i Borås. Hoppet skulle ha kunnat spira på ett annorlunda, ljusare sätt i denna vackra pånyttfödelsetid.
     Putins dogmer och hot och hans kvävande, krossande och hoppförintande propaganda förtär honom själv och krymper hans gestalt för varje dag.
     Han är ju liten redan.
     Det hjälper inte ens med klackade skor.

   

Vitsippstorsdagen den 24 april 2014 i krigshetsens nygamla tid

     Det fungerade!
     Äntligen fungerar det!
     Han säger: -Du kom nog i kläm, när Google köpte upp Blogger.
     Jag fattar inte alls, vem som förut ägde Blogger och varför endast mitt hotmailkonto varit anknutet dit och varför jag hela tiden måste byta konto för att kunna växla mellan Drive och Blogger och ständigt skaffa nya lösenord.
     I grevens tid har han ordnat ett enda konto åt mig, så att jag direkt kan nå min Blogger-plats och äntligen kan börja skriva direkt utan förberedande energiförluster. Nu ska jag bara behålla mitt dagsfärska lösenord för Blogger-Hotmail, när jag ska administrera min blogg, men eftersom jag inte vet, vad som menas med detta begrepp, förtränger jag det och koncentrerar mig på begreppen skriva och redigera.

      När jag nu mera friktionsfritt ska kunna bruka mina bokstäver på det rätta sättet, har fem proryssar, möjligen sex, redan dödats av ukrainsk militär i utkanten av Slovjensk. En eller flera väggspärrar har forserats av ukrainska soldater och en vägspärr har återtagits av proryska separatister.
     Påskens efterdagar anländer till slut, men dess händelser kommer slumpvis och oplanerat till mig. Jag befinner mig på annan plats och har inte samma tillgång till mina egna rutiner och till praktiska radioapparater, som har en direktknapp för P1 och för de andra kanalerna. Redan utsagda uppgifter försöker jag ta igen och repeterar en stund mina egna ord om det tidigare läget. Det är svårt att hämta in de viktigaste händelserna, som har blandats med mitt eget påskfirande med mina närstående och med kyrkokörens medverkan under påskdagens två gudstjänster.
      Naturen har samtidigt omvandlats och förändrats på få dagar, och all brunhet har så hastigt övergått i olika grönnyanser.
     Vitsippor och vårlök tävlar om den täta utbredningen på den gamla marken.
      Björkar har utvecklat slöjor i skira vårfärgen.
     Gräset växer snabbt i den ökande dagsvärmen.

     Putin och Lavrov har nu hunnit fram till den punkt de längtat efter- att få praktisk förevändning att gå in i östra Ukraina för att skydda de proryska.
     Många dagar, ja, veckor, har det tagit, men nu när det just i dag, torsdagen den 24 april 2014, finns så överväldigande bevis för Ukrainas stora attacker mot den utsatta ryska befolkningen, väljer Putin att övertydligt markera att Rysslands militärövningar intill gränsen ska fortsätta. Det är också USA:s och EU:s inblandning i konflikten, som försvårat den och bidragit till den ryska uppladdningen, menar han. Även Natos ökande närvaro i Polen och i och över de baltiska länderna har resulterat i att ryska militärövningarna har startat igen, enligt Putin. Han använder nu alla medel för att smutskasta Kiev, Väst och USA och ger dem all skuld.
      Upprepningspropagandan är total, burdus och horribelkonsekvent.

     Världen bävar och väntar.
     Obama ger ultimatum: Ryssland måste följa Genève-avtalet från skärtorsdagen och se till att alla proryska separatister avlägsnar sig från de ockuperade områdena i östra Ukraina och från sina diktatoriska vägspärrar.

     Sverige rustar.

     Vi har nu frångått vår internationella försvarsmodell och ska i stället satsa på den nationella.

     När ska   v i   gå in i Nato?


   
   

Efter Genève och påsk- de rätta ansiktena återkommer

   
     Skrivet tisdagen den 22 april 2014    

     Samma hot har återuppstått. Inga överenskommelser fungerar. Båda sidor, Amerika och Ryssland, hävdar att motparten har brutit alla löften.
     Proryska separatister finns forfarande kvar i Donetsk. Flera dödsskjutningar har ägt rum i regionen under påskhelgen.
     Kiev gav förlängd tid för amnestin åt de proryska bakom barrikaderna; efter påsken skulle åtgärder sättas in, om ockupanterna ännu fanns kvar.
     De är kvar, och Lavrov har åter blandat sig i händelserna och hotar nu direkt Ukraina med ryska trupper, om kränkningar görs mot de ryssar, som ockuperar och byggt vägspärrar i området. Uppladdningen är åter stark, starkare, starkast?

     Joe Biden, USA:s vicepresident, är i Kiev och utlovar Ukraina stöd ekonomiskt, om korruptionen minskar eller upphör.
     Tatarernas ledare vägras återinresa på Krim. Man börjar redan med sin skoningslösa hantering av den ursprungsbefolkning, som man bäst borde ta hand om och värna om.

     Hoten mot Putin själv och personliga sanktioner även mot honom förekommer men avfärdas ännu. Snart blir de verklighet?
     När blir de verklighet?
 

Skärtorsdag i Genève

     Han tittar inte på Kerry, när han bekräftar överenskommelsen med ett handslag.
     Det är inte trovärdigt att inte också bekräfta avtalet med ögonen vända mot varandra.
     Lavrovs gummiansikte visar nonchalans. Snart får vi veta, vad han menar med sin bortvändhet.

    Fyrpartsmötet i Genève, som har varat i flera timmar denna skärtorsdag den 17 april 2014, analyseras som en liten framgång. Kerry menar dock att ord inte bara kan räknas utan att den stora handlingen krävs, för att östra Ukraina ska kunna bli befriat från alla proryska separatister och ockupanter, som med vapenmakt tilltvingat sig stadshus och polisstationer på många platser. Det är första gången som den tillförordnande utrikesministern i Ukraina, Leonid Kozjara, och den ryske utrikesministern Sergej Lavrov, möts. Cathrine Ashton, EU:s utrikesrepresentant, utgör den fjärde personen i denna viktiga kvartett.
     Om löftena bryts och hoten mot östra Ukraina fortsätter, kommer ytterligare och kraftfullare sanktioner mot Ryssland att verkställas. En omedelbar förändring måste ske. Alla barrikader ska rivas, alla proryssar i viktiga byggnader ska avhysas och alla, som deltagit i ockupationerna, ska erbjudas amnesti, om de snabbt lämnar de intagna lokalerna och ger sig i väg.
     Det ska snart visa sig, hur många av ockupanterna, som är ditkommenderade av Putin och hans sammansvurna. De är utmärkta med samma klädsel och skiljer sig från den vanlige proryske ukrainske medborgaren på ett tydligt sätt.
     Nu kan de smyga bort under nattens beskydd och bli hämtade av ryska militärcivila fordon?

     Ukrainska motståndsmänniskor vågar sig äntligen ut på sina egna gator för att demonstrera för Ukrainas enighet. Inte överallt är det säkert; de proryska kan ännu hota, och ytterligare dödsfall på båda sidor kan inte uteslutas. Ingen vill utsätta sig för en upprepning av dödshändelserna i Mariopol, där tre separatister nyligen dödades och flera skadades.
   

     Samtidigt med Genève-mötet medverkar Putin i en tv-talk-show, där han fortfarande hävdar, upprepar och påminner om att det ryska parlamentet gett honom klartecken att vid fara kunna gå in i de östukrainska områden, där de ryskspråkiga finns. Han meddelar dessutom igen att det var ryska soldater, som fanns på Krim vid annekteringen. Fortfarande skyller han allt på Kiev och utvecklar sina enkelriktade beskyllningar mot den olagliga regeringen där. För att framstå som en korrekt ledare uttrycker han en genomskinlig åsikt om att han dock i första hand hoppas på en diplomatisk lösning på Ukrainas problem.

     I morgon firas en dödsdag, som fått världsomfattande konsekvenser.
   
     Om en och en kvarts timme är det långfredag.

     Vad blir det för påsk i Ukraina?

Det förnyade naturgashotet

     Naturgaspressen från Putin ökar.
     Inom en månad ska alla naturgasskulder, som Ukraina har till Ryssland, vara betalda.
     Ja, det är besvärligt med ekonomin lite varstans i världen. Medan regnet iskyler mina smutsiga vårfönster, försöker även jag att betala mina energikostnader via internetbanken, vilket fortfarande är en krävande och svår arbetsinsats för mig, som är född på hästkärrornas tid. Det låter som om jag vore född på artonhundrafemtiotalet och som om mitt påstående därför vore lögnaktigt. Så är det ju inte alls. Även på nittonhundrafemtiotalet kördes renhållningsfordonen av två hästar, som backades in på min smala gata, begravningsvagnen med kista och kusk  kördes framåt men backades ut med två hästar i blank utrustning och silverkantade hästskynken och någon enstaka privat enkelhäst-kärra ställdes då och då på den för snäva vändplatsen. En hösäck hängande runt hästens hals gjorde att hästen kunde hålla sig matsysselsatt och inte plötsligt skulle vilja flytta på sig. Gatuarbetarna använde sig också av hästdragen vagn, då de ersatte gatubeläggningen med nya stensockerbitar eller då de gick med tömmarna i ena handen och skyffeln i andra för att ta upp all hästspillning, som då låg på gatorna, vilka ännu inte var asfalterade.
     Mycket ska betalas i april, inte bara naturgasen utan även Fortums vinterelektricitet, som slingrar sig till mig i svarta plastslangar genom obändig skogsnatur fram till mitt gråa hus-elskåp och sedan vidare in i mitt slukande träslott. Medlemsavgiften till Sveriges Författarförbund har lyckligtvis halverats tack vare mitt trettiofemåriga medlemskap och att jag passerat sjuttioårsgränsen. Bilskatten, som heter fordonsskatt, ska skickas till Transportstyrelsen precis under samma aprilmånad som avgiften för besiktning och ombesiktning ska erläggas. Femtusenkronorsreparationskostnaden för bilen före ombesiktningen har redan i förrgår med framgång skickats av mig via molnet, som jag inte ens kan skymta. Här ser jag ju bara mina rejäla, mörka och påtagliga  regnmoln, som ska dölja den vårvarma solen ännu några dagar. Sotningstjänsten vill ha betalt precis på påskdagen, hur nu detta ska gå till. Om jag erhållit någon faktura från slamsugningen, vet jag inte just nu men hoppas på att den inte alls har skrivits ut. När jag ringer Fraktkedjan Väst för att kontrollera, upplyser man mig via intalad påskröst att man redan stängt klockan tre på skärtorsdagen, vilket är i dag. I vanliga fall stänger man klockan fem. På tisdagen efter annandag påsk den 22 april 2014 är man tillbaka igen. Jaha, då har den allmänna sverigepåsken redan börjat?  Här sitter jag och skriver och har inte dammsugit och inte diskat och inte gjort huset tillgängligt för helgfirandet med närmänniskorna, och så är det redan påsk!
     Ja, i denna svåra aprilmånad överstiger utgifterna inkomsterna, och jag börjar beklaga mig så där försiktigt för att känna, om även andra plötsligt har drabbats av en liknande fakturapress. Det har faktiskt flera gjort. Jag är inte ensam om att utgifterna ibland kan överstiga ingifterna, vilket är ett felaktigt ord.
     Det är mera synd om ukrainarna, vilka just i dag på denna vårkalla skärtorsdag i Stilla veckan den sjuttonde april tjugohundrafjorton energihetsas av naturgasöversteprästen Putin, som gärna vill att hela den ukrainska industrin ska kollapsa och att alla ukrainskspråkiga ska frysa fast i sin överdrivna demokratiska tro på ett bättre och mera trovärdigt samhälle.






   

Befrielsens berusning

     Förvirrandedagen närmar sig sitt slut.
     Övergivningsdagen går till ända om en och en halv timma.
     Det är ödesdagen, onsdagen den 16 april, när påskliljorna äntligen har slagit ut i den vårvintrigaste skogsdelen hundra meter över havet på Orust i Bohuslän. Jag har satt mig vid tv-n, fortfarande så fylld av plötslig självinnerlighet över vår sångkväll, över de positiva orden om min övningssång, om min sångklang, om min ren-sång, om min sångvolym och att min röst nu i kväll efter flera år har observerats som ny, när den så länge redan har varit gammal, obehövlig och nästan onödig för mig själv och så nära ett katastrofalt musikaliskt läge, så ytterst nära ett utsinande tillstånd, så nära en sånglig död.

     Det är i denna oväntade och pånyttfödda sångtroende sinnesstämning jag ser de ukrainska pansarvagnarna med ukrainska soldater. De har äntligen kört in i östukrainska städer för att få bort de proryska ur ockuperade byggnader.

     Därefter är det svart eller grått, suddigt eller borttonat.

     När jag åter får min syn tillbaka, har flaggor bytts ut på de ukrainska militärfordonen.
     Ukrainska soldater bekänner sig till den ryska flaggan, till de proryska, till separatisterna. Vid vägkanterna tjuter och hurrar de frälsta åskådarna med sina nya kameramobiltelefoner och förevigar det historiska genombrottet.
      Kvinnor kysser okända ansikten, utspökade med rånarluvor, och låter luvhuvornas armar läggas om sina axlar för att på ett konkret bevisa sin trohet mot Det Ryska.
   
     Jag har sett detta teatersceneri förut i de gamla uttjänta historieböckerna med högljudda, viftande och välkomnande människor vid vägkanter, människor som hyllar, som ropar, som gestikulerar, som tror att de nu är befriade.

   

Nu famlar vi alla och bävar

     Dagen D som i Donetsk har kommit. Det är tisdagen den 15 april 2014, och påskliljorna visar mer och mer sin gula färg i det avlånga höljet, som har halvöppnats under dagen.
     Jag iakttog förändringen, då jag kom hem efter ombesiktningen av min vita tvåfyrtiofemma från nittonhundranittio.
     Redan på morgonen hade Putin lika överraskande som tidigare ringt till Obama och meddelat att Ryssland överhuvudtaget inte alls låg bakom de proryska provokationerna i Ukraina. Obama hade åter gett samma svar om att det ryska trupptillbakadragandet borde ske så snabbt som möjligt.
     Det är häpnadsväckande att den ryske ledaren så flagrant och fräckt och besinningslöst ringer Obama igen och föreställer sig att han ska bli trodd! Han borde tycka att det är förödmjukande för honom själv att göra narr av sig på detta sätt. Hur många är skrattarna bakom hans rygg och snart mitt upp i ansiktet på honom? Han förlöjligar sig själv på nästan pinsamt vis. Kan han verkligen vara en världsledare med sådana förblindade ögon? Vem åtar sig att ta bort bindeln framför hans blå ögon, svarta av hämnd?

     Senare på dagen ringer Putin till Ban Ki-moon och kräver att FN ska fördöma Ukrainas aggression mot de proryska separatisterna. Det handlar om ett inbördeskrig, som Ukraina nu har inlett i de östra delarna.
    Putin får ju inte medhåll. Man förklarar för honom att det är Ryssland, som för en aggressionspolitik mot Ukraina.

     De protesterande Majdan-rösterna från i morse mot den politiska ledningen i Kiev har nu tystnat, sedan den ukrainska militärinsatsen startat.
     Alla pratar om den mjuka linjen för att inte den ryska björnen vid gränsen ska väckas för mycket. Den behöver dock inte väckas, eftersom den inte kräver någon som helst sömn utan ständigt är redo för mycket vakna och hastiga språng.

     Så har denna startdag äntligen börjat.
     Hur komplicerat ska det bli att befria viktiga stadsbyggnader i tio östukrainska städer?
     I morgon får vi besked?
     Nu famlar vi alla och bävar.