Fågeln Putins vidgade vyer

Skrivet under den storröriga Ukraina-Krim-världspolitikdagen den 6 mars 2014.

Han ringer för att fråga, hur det går. Jag svarar att det inte går något vidare. Blogger kommer jag in på, men där finns ingen orange penna, som jag kan trycka på för att kunna skapa ett nytt blogginlägg.

  Han skojar något om att Putin kanske inte vill att jag skapar fler blogginlägg.

  Jag säger att jag har skrivit om tisdagen den 4 mars 2014 på Google Drive i stället. Det gäller att gardera sig. Orden försvinner så lätt på min dator. Frågan är nu bara, hur jag ska kunna överföra allt  till Blogger, när jag inte kan få fatt i den där oranga Blogger-pennan, eftersom den aldrig dyker upp på min bildskärm, hur mycket jag än trycker på tangenterna. 

Tiden har verkligen försvunnit så  fort och alldeles för snabbt. Det jag skrev i tisdags är inaktuellt i dag på torsdagen? Jag hinner inte med i den svindlande världshastigheten, som förändrar skeendena minut för minut. Soldater, som var osynliga i förrgår, har på något sätt blivit synliga och tillfälligtvis gett sig av på gund av att västvärldens och FN:s företrädare skulle besöka halvön i dag. Dessa har nu bryskt motats bort av hätska proryska Krim-bor, vilka starkt anar sin efterlängtade upprättelse och ryska bekräftelse. Det lokala parlamentet har beslutat att Krim från och med i dag ska ingå som en del av Ryssland, vilket igen omkullkastar västvärldens strategier. Ny diplomati måste skapas och praktiskt utövas. Formellt ska en folkomröstning om Krim hållas den 16 mars. Endast Krim-bor får rösta. Kvarvarande ukrainska soldater hotas, isoleras och trakasseras och kallas nu ockupanter av de ryska propagandisterna. Man erbjuder ukrainska soldater att byta sida eller att överge sina förband snarast, helst omedelbart. Det är så otroligt bråttom. Putin kan inte vänta.

  Hur lätt får det vara att ta över en del av ett lands territorium?

Man vandrar bara in osynlig och styrs osynligt och cirklar runt, runt på ett Moskva-bestämt brädspel, som Den Högste magnetiskt sköter bakom svarta draperier med särskild genomsiktighet från det inre hållet.

  Rysk valuta har redan införts?

  Rysk propaganda flödar och pumpar på, dominerar, slår ut förnuftet, piskar hårt och dyker ner. Den mentala förödelsen har redan börjat härja. Utnötningsprocedurer iscensätts. Provokationerna ökar i antal.

  När kommer första skarpa direktskotten? Varningsskotten har ju redan ljudit.

  I Bryssel förlängs det planerade mötet denna dag, torsdagen den 6 mars 2014. De kyliga och gengångaraktiga sovjetvindarna viner nu där om företrädarna från de västliga länderna. Det är Putin, som blåser lite på alla kropparna, som samlats för att enas på olika sätt. Det ska snart bli en större blåsning, men det anar man inte, eller?

Putin har mycket syre kvar i sitt bröst. Han kan hålla andan länge än. Plötsligt kan han komma inflygande över alla i salen där och blåsa ännu kyligare luft över dem. Alla vet väl att han har flygcertifikat? Man borde ju också veta vid det här laget att han även kan förvandla sig till en vacker och välljudande rysk fågel, som har erhållit ett alldeles speciellt fågelflygcertifikat. Det kan han utnyttja maximalt för att skaffa sig en större luftvy över världen. 

 Putin är inte alls blåögd. Med sina svarta ögon betraktar han nu de församlade i Bryssel. Tänka sig,  de har inte skyddat sig ens med hattar utan går där och sitter där barhuvade och blottade, osäkrade och oförberedda. Väst är verkligen ett konstigt begrepp, mjukt och lyssnande, empatiskt och alternativistiskt. Hur får allt plats i de västliga hjärnorna?

   Som en overklig, iskramande film är detta. Står jag åter upprörd och skrämd plötsligt i vardagens förbifart framför de svartvita tv-bilderna och betraktar de ryska soldaternas frammarsch i Tjeckoslovakien, medan våra barn på ett, tre och fem år otåligt väntar på barnprogrammet?

   Vem är Putin, Angela Merkel, svara, du som vet!

Vet du inte? Har du inte pratat på rätt kvinnovis med honom? Du kan ju dessutom både ryska och tyska. Kan du inte få det rätta fotfästet i hans blåa, kalla ögon? Är han en dubbelnatur? Har han lurat dig hela tiden med sitt eget övertygande om att han var demokrat?  Och du har gått på det? Du, om någon, kan skilja på viktiga ideologiska begrepp. Jag har ju högaktat dig, Angela Merkel.  Oumbärlig är du i denna västmannasamling.

    Du måste ta ner honom på jorden, när han kommer inflygande så där och sprutar frusen luft över era bara huvuden. Lova det, Angela Merkel, du måste, du måste, annars blir ni alla till eviga frysstoder där inne i den ödesmättade salen.

  

   

  

  

Maskeraden

Skrivet den omvälvande tisdagen den 4 mars 2014.

Putin meddelar att det inte finns några soldater på Krim, inga ryska soldater i alla fall. Vem som helst kan ju köpa en uniform. Det kanske är lokala soldater, vad vet han?

     En ukrainsk soldat har emellertid tidigare pekat på en militärbil och sagt att det syns ju på skyltarna att det är ryska bilar, som kommit hit. Vad är det för blindlek man håller på med? Skojar Putin med världen? Han leker? Han har rysk humor?

    Soldaterna har på en fråga från en svensk journalist svarat att de kommer från Mars. Annars pratar de inte, tycks inte ens kunna ryska. Jaha, är det så marsmänniskorna ser ut! De måste tycka att det är kallt på Krim, för de har sina halsdukar eller maskeradhöljen högt över halva ansiktet. Man ser knappt ögonen. Hur kan de se, och hur kan de andas rätt?

    De står mest stilla eller rör sig i grupper.

    Ännu har de inte skjutit någon, inte här på Krim.

    Putin sitter i en karmstol och berättar för journalisterna, vad han måste göra, om de ryskspråkiga i östra Ukraina blir förföljda och hotade, nämligen hjälpa de utsatta, undsätta dem mot outhärdliga förföljelser, gå in i landet och försvara dem med vapenmakt. Det har han rätt till.

    Nu sitter han där i sin blåa skjorta, som så väl överensstämmer med hans mycket blå ögon, och talar skarpt med sin smala mun. Orden artikuleras tydligt och klart till alla, som inte kan ryska.

    Det är hans första intervju på flera, långa dagar. Alla har väntat på att han skulle ge sig till känna och förklara, varför han har ockuperat Krim.

    Krim är inte ockuperat, säger han då. Hur kan en halvö vara ockuperad, när där inte finns några ryska soldater? Jaså, gör det inte, så där en tiotusen eller nåt, tjugofemtusen kanske till och med.

    Han upprepar att det inte finns några ryska soldater på Krim.

    Nähä, ska man förstå det här på något riktigt klurigt sätt då? Om det inte finns några soldater där, som bär tunga vapen och mängder med ammunition, så kan det  inte vara frågan om en ockupation eller en intervention? Det är alltså bara  en massa människor, som har klätt ut sig i uniformer, ja, uniformer som man kan köpa var som helst och som inte har några gradbeteckningar eller kännetecken överhuvudtaget?

    Just så är det.

    Är detta skådespel en fars?

   Ja, och pjäsen heter De Genomskinliga som rör sig men som inte finns.

   Vilka är de medverkande?

   Ja, det är då i första hand som sagt De Genomskinliga. Sedan har vi Själva Blåskjortan, den osynlige regissören, som heller inte har funnits förrän i dag, onsdagen den 4 mars 2014,(till och med precis på min sons födelsedag!)då han, den nu mer än världsberömde storregissören, blev klart synlig. Han befinner sig inte på den riktigt krimiga scenen utan har dirigerat, ursäkta regisserat, allt från ett diffust osynligt håll och har nu slutligen uppenbarat sig i en karmstol, varifrån han talar till en grupp journaliststuderande. Det är deras första övningsuppdrag som intervjuare, så det är klart att de knappast vågar ställa några frågor till en så välkänd världsregissör. Han kan ju bli mycket missnöjd med vissa frågor, och då känns det ju bättre att inte alls ha ställt dem.

    Alla lyssnar lydigt och stilla på hans tydliga och noggranna redogörelse för pjäsen, som alltså redan nu utspelar sig på en halvö vid Svarta Havet. Han hör genom en liten snäcka i örat, hur folk klappar händer efter första akten. Nästan vällustigt berättar han om denna stora hörupplevelse, och hans mun formar sig för en sekund till ett minileende. De flesta ur publiken har flaggor med sig, förtäljer han vidare till de undrande journalisteleverna. Det ser han via ett extraöga, som är placerat i nacken.

   Ja, han verkar lugn, nästan rofylld. Det måste man ju också få vara, när allting har gått så bra i lås, alla noggranna planeringar, alla minutiösa beräkningar, all god och lämplig kostymering.