Maskeraden

Skrivet den omvälvande tisdagen den 4 mars 2014.

Putin meddelar att det inte finns några soldater på Krim, inga ryska soldater i alla fall. Vem som helst kan ju köpa en uniform. Det kanske är lokala soldater, vad vet han?

     En ukrainsk soldat har emellertid tidigare pekat på en militärbil och sagt att det syns ju på skyltarna att det är ryska bilar, som kommit hit. Vad är det för blindlek man håller på med? Skojar Putin med världen? Han leker? Han har rysk humor?

    Soldaterna har på en fråga från en svensk journalist svarat att de kommer från Mars. Annars pratar de inte, tycks inte ens kunna ryska. Jaha, är det så marsmänniskorna ser ut! De måste tycka att det är kallt på Krim, för de har sina halsdukar eller maskeradhöljen högt över halva ansiktet. Man ser knappt ögonen. Hur kan de se, och hur kan de andas rätt?

    De står mest stilla eller rör sig i grupper.

    Ännu har de inte skjutit någon, inte här på Krim.

    Putin sitter i en karmstol och berättar för journalisterna, vad han måste göra, om de ryskspråkiga i östra Ukraina blir förföljda och hotade, nämligen hjälpa de utsatta, undsätta dem mot outhärdliga förföljelser, gå in i landet och försvara dem med vapenmakt. Det har han rätt till.

    Nu sitter han där i sin blåa skjorta, som så väl överensstämmer med hans mycket blå ögon, och talar skarpt med sin smala mun. Orden artikuleras tydligt och klart till alla, som inte kan ryska.

    Det är hans första intervju på flera, långa dagar. Alla har väntat på att han skulle ge sig till känna och förklara, varför han har ockuperat Krim.

    Krim är inte ockuperat, säger han då. Hur kan en halvö vara ockuperad, när där inte finns några ryska soldater? Jaså, gör det inte, så där en tiotusen eller nåt, tjugofemtusen kanske till och med.

    Han upprepar att det inte finns några ryska soldater på Krim.

    Nähä, ska man förstå det här på något riktigt klurigt sätt då? Om det inte finns några soldater där, som bär tunga vapen och mängder med ammunition, så kan det  inte vara frågan om en ockupation eller en intervention? Det är alltså bara  en massa människor, som har klätt ut sig i uniformer, ja, uniformer som man kan köpa var som helst och som inte har några gradbeteckningar eller kännetecken överhuvudtaget?

    Just så är det.

    Är detta skådespel en fars?

   Ja, och pjäsen heter De Genomskinliga som rör sig men som inte finns.

   Vilka är de medverkande?

   Ja, det är då i första hand som sagt De Genomskinliga. Sedan har vi Själva Blåskjortan, den osynlige regissören, som heller inte har funnits förrän i dag, onsdagen den 4 mars 2014,(till och med precis på min sons födelsedag!)då han, den nu mer än världsberömde storregissören, blev klart synlig. Han befinner sig inte på den riktigt krimiga scenen utan har dirigerat, ursäkta regisserat, allt från ett diffust osynligt håll och har nu slutligen uppenbarat sig i en karmstol, varifrån han talar till en grupp journaliststuderande. Det är deras första övningsuppdrag som intervjuare, så det är klart att de knappast vågar ställa några frågor till en så välkänd världsregissör. Han kan ju bli mycket missnöjd med vissa frågor, och då känns det ju bättre att inte alls ha ställt dem.

    Alla lyssnar lydigt och stilla på hans tydliga och noggranna redogörelse för pjäsen, som alltså redan nu utspelar sig på en halvö vid Svarta Havet. Han hör genom en liten snäcka i örat, hur folk klappar händer efter första akten. Nästan vällustigt berättar han om denna stora hörupplevelse, och hans mun formar sig för en sekund till ett minileende. De flesta ur publiken har flaggor med sig, förtäljer han vidare till de undrande journalisteleverna. Det ser han via ett extraöga, som är placerat i nacken.

   Ja, han verkar lugn, nästan rofylld. Det måste man ju också få vara, när allting har gått så bra i lås, alla noggranna planeringar, alla minutiösa beräkningar, all god och lämplig kostymering.