Längesedan

     Han sms-ar mig och påstår att jag inte har bloggat på länge.
     Oj, han har märkt att jag uteblivit från världen!
     Oj oj oj! Det var väldigt roligt att han saknade mina bokstäver.

     Jag svarar honom via ett återsms, som jag skriver i bilen, när jag har parkerat och strax ska gå ur, ta min gamla slitna lila plastpåse med det nödvändigaste och gå in i det gamla tjugotalshuset, som inte är mitt.
     Till honom skriver jag att det kan vara möjligt igen att jag tar ur datorn ur den svarta ryggsäcken, som jag ställt i ett nystädat rum i andra våningen, och börjar skriva om den dramatiska situationen i östra Ukraina.
 
     Nu sitter jag här, och klockan är tjugotre och femtio, och det är knappast troligt att jag hinner formulera klart om upproren, som fortsätter samma dag som USA och EU har utökat sanktionerna, vilka kryper allt närmare Putin själv.
     Det går inte att skynda sig.
     Jag ska utveckla allt i morgon, den sista dagen i månaden april år tjugohundrafjorton.

     Nu visar vårkylda tisdagen tjugotre och femtiofyra.
     I morgon väntar Valborg med eldar, som knastrar.
   

Hoppet i Dnipropetrovsk den gröna pånyttfödelsedagen 25 april 2014

     John Kerry skräder inte orden i ett tv-tal under natten mellan den 24 och den 25 april 2014: Putin har inte på minsta sätt levt upp till de avtal, som slöts i Genève under förra veckan. Ryssland äventyrar den påbörjade demokratiska processen i Ukraina. Ryssland är ett bedrägligt land och det kommer att straffas för detta. USA är berett, färdigt för en slutlig uppgörelse med detta land, som så skändligt har skadat och saboterat demokratiska avtal, som fattats av demokratiska stater.
     Det var under Stilla veckan, dagen före långfredagen, på skärtorsdagen, efter askeonsdagen.
     Påsken gick in med Lavrovs bortvända avtalsansikte.
     Jag visste redan att han inte skulle hålla sina löften. Hans gummiansikte med obefintliga generösa rörelser gav redan hans svar i förväg. Alla nysovjetiska figurer, som tillfälligtvis har makten i Nya Sovjet, har spelat upp sina scener med största dramaturgi. Omkringturerna har varit lättgenomskådade. Tid har stulits, manipulerats med, använts som ett av vapnen. Tror Putin och kompani att Väst inte har några granskarögon? Tror han att tålamod betyder svaghet och väntan uppgivenhet?
     Allt ska gå snabbt men ändå synas som långsamhet för Diktaturhärskarna i NySovjet.
     Skotten ljuder under Rysslands militärövningar nära ukrainska gränsen. Så bra att man stannade kvar och inte mer än minimalt drog bort sina trupper! Nu kan man snart härja fritt?

     I Dnipropetrovsk kan man det inte längre. Guvernören där har kommit på en ovanlig men historiskt gångbar åtgärd mot proryssar, som med vapenmakt vill upprätta vägspärrar och ockupera byggnader i staden. Han bygger egna vägspärrar och uppmanar de ukrainska stadsinnevånarna att samla vapen, stjäla vapen från obehöriga, ange ryss-spioner och arbeta för ett ukrainskt samhällsstyre. God ersättning erhålles. Guvernören har tillgångar, som täcker alla utgifter för ett bevarande av Ukrainas självständighet. Kiev har ännu förtroende för denne guvernör. Den rikaste oligarken i Ukraina vill inte bli putiniserad och förlora alla sina tillgångar till ryska staten. Det är ekonomiskt bäst med ukrainsk demokrati nu i alla fall, sedan får man väl se. När Putin väl är avsatt av sitt eget folk, kan man diskutera på ett annat plan. De tiotusen antiputindemonstrerande i Moskva för några veckor sedan kommer att utökas till minst hundratusen. Alla ryssar vill inte ohörda bli semesterdeporterade till nya halvön Krim. Tusentals statsanställda vill inte ha fortsatta putinreseförbud till väst. Journalister vill inte bli dödade för sitt demokratiska skriftliga utövande, särskilt inte denna spröda vårtidsdag, då Nils Horner begravs i Borås. Hoppet skulle ha kunnat spira på ett annorlunda, ljusare sätt i denna vackra pånyttfödelsetid.
     Putins dogmer och hot och hans kvävande, krossande och hoppförintande propaganda förtär honom själv och krymper hans gestalt för varje dag.
     Han är ju liten redan.
     Det hjälper inte ens med klackade skor.

   

Vitsippstorsdagen den 24 april 2014 i krigshetsens nygamla tid

     Det fungerade!
     Äntligen fungerar det!
     Han säger: -Du kom nog i kläm, när Google köpte upp Blogger.
     Jag fattar inte alls, vem som förut ägde Blogger och varför endast mitt hotmailkonto varit anknutet dit och varför jag hela tiden måste byta konto för att kunna växla mellan Drive och Blogger och ständigt skaffa nya lösenord.
     I grevens tid har han ordnat ett enda konto åt mig, så att jag direkt kan nå min Blogger-plats och äntligen kan börja skriva direkt utan förberedande energiförluster. Nu ska jag bara behålla mitt dagsfärska lösenord för Blogger-Hotmail, när jag ska administrera min blogg, men eftersom jag inte vet, vad som menas med detta begrepp, förtränger jag det och koncentrerar mig på begreppen skriva och redigera.

      När jag nu mera friktionsfritt ska kunna bruka mina bokstäver på det rätta sättet, har fem proryssar, möjligen sex, redan dödats av ukrainsk militär i utkanten av Slovjensk. En eller flera väggspärrar har forserats av ukrainska soldater och en vägspärr har återtagits av proryska separatister.
     Påskens efterdagar anländer till slut, men dess händelser kommer slumpvis och oplanerat till mig. Jag befinner mig på annan plats och har inte samma tillgång till mina egna rutiner och till praktiska radioapparater, som har en direktknapp för P1 och för de andra kanalerna. Redan utsagda uppgifter försöker jag ta igen och repeterar en stund mina egna ord om det tidigare läget. Det är svårt att hämta in de viktigaste händelserna, som har blandats med mitt eget påskfirande med mina närstående och med kyrkokörens medverkan under påskdagens två gudstjänster.
      Naturen har samtidigt omvandlats och förändrats på få dagar, och all brunhet har så hastigt övergått i olika grönnyanser.
     Vitsippor och vårlök tävlar om den täta utbredningen på den gamla marken.
      Björkar har utvecklat slöjor i skira vårfärgen.
     Gräset växer snabbt i den ökande dagsvärmen.

     Putin och Lavrov har nu hunnit fram till den punkt de längtat efter- att få praktisk förevändning att gå in i östra Ukraina för att skydda de proryska.
     Många dagar, ja, veckor, har det tagit, men nu när det just i dag, torsdagen den 24 april 2014, finns så överväldigande bevis för Ukrainas stora attacker mot den utsatta ryska befolkningen, väljer Putin att övertydligt markera att Rysslands militärövningar intill gränsen ska fortsätta. Det är också USA:s och EU:s inblandning i konflikten, som försvårat den och bidragit till den ryska uppladdningen, menar han. Även Natos ökande närvaro i Polen och i och över de baltiska länderna har resulterat i att ryska militärövningarna har startat igen, enligt Putin. Han använder nu alla medel för att smutskasta Kiev, Väst och USA och ger dem all skuld.
      Upprepningspropagandan är total, burdus och horribelkonsekvent.

     Världen bävar och väntar.
     Obama ger ultimatum: Ryssland måste följa Genève-avtalet från skärtorsdagen och se till att alla proryska separatister avlägsnar sig från de ockuperade områdena i östra Ukraina och från sina diktatoriska vägspärrar.

     Sverige rustar.

     Vi har nu frångått vår internationella försvarsmodell och ska i stället satsa på den nationella.

     När ska   v i   gå in i Nato?


   
   

Efter Genève och påsk- de rätta ansiktena återkommer

   
     Skrivet tisdagen den 22 april 2014    

     Samma hot har återuppstått. Inga överenskommelser fungerar. Båda sidor, Amerika och Ryssland, hävdar att motparten har brutit alla löften.
     Proryska separatister finns forfarande kvar i Donetsk. Flera dödsskjutningar har ägt rum i regionen under påskhelgen.
     Kiev gav förlängd tid för amnestin åt de proryska bakom barrikaderna; efter påsken skulle åtgärder sättas in, om ockupanterna ännu fanns kvar.
     De är kvar, och Lavrov har åter blandat sig i händelserna och hotar nu direkt Ukraina med ryska trupper, om kränkningar görs mot de ryssar, som ockuperar och byggt vägspärrar i området. Uppladdningen är åter stark, starkare, starkast?

     Joe Biden, USA:s vicepresident, är i Kiev och utlovar Ukraina stöd ekonomiskt, om korruptionen minskar eller upphör.
     Tatarernas ledare vägras återinresa på Krim. Man börjar redan med sin skoningslösa hantering av den ursprungsbefolkning, som man bäst borde ta hand om och värna om.

     Hoten mot Putin själv och personliga sanktioner även mot honom förekommer men avfärdas ännu. Snart blir de verklighet?
     När blir de verklighet?
 

Skärtorsdag i Genève

     Han tittar inte på Kerry, när han bekräftar överenskommelsen med ett handslag.
     Det är inte trovärdigt att inte också bekräfta avtalet med ögonen vända mot varandra.
     Lavrovs gummiansikte visar nonchalans. Snart får vi veta, vad han menar med sin bortvändhet.

    Fyrpartsmötet i Genève, som har varat i flera timmar denna skärtorsdag den 17 april 2014, analyseras som en liten framgång. Kerry menar dock att ord inte bara kan räknas utan att den stora handlingen krävs, för att östra Ukraina ska kunna bli befriat från alla proryska separatister och ockupanter, som med vapenmakt tilltvingat sig stadshus och polisstationer på många platser. Det är första gången som den tillförordnande utrikesministern i Ukraina, Leonid Kozjara, och den ryske utrikesministern Sergej Lavrov, möts. Cathrine Ashton, EU:s utrikesrepresentant, utgör den fjärde personen i denna viktiga kvartett.
     Om löftena bryts och hoten mot östra Ukraina fortsätter, kommer ytterligare och kraftfullare sanktioner mot Ryssland att verkställas. En omedelbar förändring måste ske. Alla barrikader ska rivas, alla proryssar i viktiga byggnader ska avhysas och alla, som deltagit i ockupationerna, ska erbjudas amnesti, om de snabbt lämnar de intagna lokalerna och ger sig i väg.
     Det ska snart visa sig, hur många av ockupanterna, som är ditkommenderade av Putin och hans sammansvurna. De är utmärkta med samma klädsel och skiljer sig från den vanlige proryske ukrainske medborgaren på ett tydligt sätt.
     Nu kan de smyga bort under nattens beskydd och bli hämtade av ryska militärcivila fordon?

     Ukrainska motståndsmänniskor vågar sig äntligen ut på sina egna gator för att demonstrera för Ukrainas enighet. Inte överallt är det säkert; de proryska kan ännu hota, och ytterligare dödsfall på båda sidor kan inte uteslutas. Ingen vill utsätta sig för en upprepning av dödshändelserna i Mariopol, där tre separatister nyligen dödades och flera skadades.
   

     Samtidigt med Genève-mötet medverkar Putin i en tv-talk-show, där han fortfarande hävdar, upprepar och påminner om att det ryska parlamentet gett honom klartecken att vid fara kunna gå in i de östukrainska områden, där de ryskspråkiga finns. Han meddelar dessutom igen att det var ryska soldater, som fanns på Krim vid annekteringen. Fortfarande skyller han allt på Kiev och utvecklar sina enkelriktade beskyllningar mot den olagliga regeringen där. För att framstå som en korrekt ledare uttrycker han en genomskinlig åsikt om att han dock i första hand hoppas på en diplomatisk lösning på Ukrainas problem.

     I morgon firas en dödsdag, som fått världsomfattande konsekvenser.
   
     Om en och en kvarts timme är det långfredag.

     Vad blir det för påsk i Ukraina?

Det förnyade naturgashotet

     Naturgaspressen från Putin ökar.
     Inom en månad ska alla naturgasskulder, som Ukraina har till Ryssland, vara betalda.
     Ja, det är besvärligt med ekonomin lite varstans i världen. Medan regnet iskyler mina smutsiga vårfönster, försöker även jag att betala mina energikostnader via internetbanken, vilket fortfarande är en krävande och svår arbetsinsats för mig, som är född på hästkärrornas tid. Det låter som om jag vore född på artonhundrafemtiotalet och som om mitt påstående därför vore lögnaktigt. Så är det ju inte alls. Även på nittonhundrafemtiotalet kördes renhållningsfordonen av två hästar, som backades in på min smala gata, begravningsvagnen med kista och kusk  kördes framåt men backades ut med två hästar i blank utrustning och silverkantade hästskynken och någon enstaka privat enkelhäst-kärra ställdes då och då på den för snäva vändplatsen. En hösäck hängande runt hästens hals gjorde att hästen kunde hålla sig matsysselsatt och inte plötsligt skulle vilja flytta på sig. Gatuarbetarna använde sig också av hästdragen vagn, då de ersatte gatubeläggningen med nya stensockerbitar eller då de gick med tömmarna i ena handen och skyffeln i andra för att ta upp all hästspillning, som då låg på gatorna, vilka ännu inte var asfalterade.
     Mycket ska betalas i april, inte bara naturgasen utan även Fortums vinterelektricitet, som slingrar sig till mig i svarta plastslangar genom obändig skogsnatur fram till mitt gråa hus-elskåp och sedan vidare in i mitt slukande träslott. Medlemsavgiften till Sveriges Författarförbund har lyckligtvis halverats tack vare mitt trettiofemåriga medlemskap och att jag passerat sjuttioårsgränsen. Bilskatten, som heter fordonsskatt, ska skickas till Transportstyrelsen precis under samma aprilmånad som avgiften för besiktning och ombesiktning ska erläggas. Femtusenkronorsreparationskostnaden för bilen före ombesiktningen har redan i förrgår med framgång skickats av mig via molnet, som jag inte ens kan skymta. Här ser jag ju bara mina rejäla, mörka och påtagliga  regnmoln, som ska dölja den vårvarma solen ännu några dagar. Sotningstjänsten vill ha betalt precis på påskdagen, hur nu detta ska gå till. Om jag erhållit någon faktura från slamsugningen, vet jag inte just nu men hoppas på att den inte alls har skrivits ut. När jag ringer Fraktkedjan Väst för att kontrollera, upplyser man mig via intalad påskröst att man redan stängt klockan tre på skärtorsdagen, vilket är i dag. I vanliga fall stänger man klockan fem. På tisdagen efter annandag påsk den 22 april 2014 är man tillbaka igen. Jaha, då har den allmänna sverigepåsken redan börjat?  Här sitter jag och skriver och har inte dammsugit och inte diskat och inte gjort huset tillgängligt för helgfirandet med närmänniskorna, och så är det redan påsk!
     Ja, i denna svåra aprilmånad överstiger utgifterna inkomsterna, och jag börjar beklaga mig så där försiktigt för att känna, om även andra plötsligt har drabbats av en liknande fakturapress. Det har faktiskt flera gjort. Jag är inte ensam om att utgifterna ibland kan överstiga ingifterna, vilket är ett felaktigt ord.
     Det är mera synd om ukrainarna, vilka just i dag på denna vårkalla skärtorsdag i Stilla veckan den sjuttonde april tjugohundrafjorton energihetsas av naturgasöversteprästen Putin, som gärna vill att hela den ukrainska industrin ska kollapsa och att alla ukrainskspråkiga ska frysa fast i sin överdrivna demokratiska tro på ett bättre och mera trovärdigt samhälle.






   

Befrielsens berusning

     Förvirrandedagen närmar sig sitt slut.
     Övergivningsdagen går till ända om en och en halv timma.
     Det är ödesdagen, onsdagen den 16 april, när påskliljorna äntligen har slagit ut i den vårvintrigaste skogsdelen hundra meter över havet på Orust i Bohuslän. Jag har satt mig vid tv-n, fortfarande så fylld av plötslig självinnerlighet över vår sångkväll, över de positiva orden om min övningssång, om min sångklang, om min ren-sång, om min sångvolym och att min röst nu i kväll efter flera år har observerats som ny, när den så länge redan har varit gammal, obehövlig och nästan onödig för mig själv och så nära ett katastrofalt musikaliskt läge, så ytterst nära ett utsinande tillstånd, så nära en sånglig död.

     Det är i denna oväntade och pånyttfödda sångtroende sinnesstämning jag ser de ukrainska pansarvagnarna med ukrainska soldater. De har äntligen kört in i östukrainska städer för att få bort de proryska ur ockuperade byggnader.

     Därefter är det svart eller grått, suddigt eller borttonat.

     När jag åter får min syn tillbaka, har flaggor bytts ut på de ukrainska militärfordonen.
     Ukrainska soldater bekänner sig till den ryska flaggan, till de proryska, till separatisterna. Vid vägkanterna tjuter och hurrar de frälsta åskådarna med sina nya kameramobiltelefoner och förevigar det historiska genombrottet.
      Kvinnor kysser okända ansikten, utspökade med rånarluvor, och låter luvhuvornas armar läggas om sina axlar för att på ett konkret bevisa sin trohet mot Det Ryska.
   
     Jag har sett detta teatersceneri förut i de gamla uttjänta historieböckerna med högljudda, viftande och välkomnande människor vid vägkanter, människor som hyllar, som ropar, som gestikulerar, som tror att de nu är befriade.

   

Nu famlar vi alla och bävar

     Dagen D som i Donetsk har kommit. Det är tisdagen den 15 april 2014, och påskliljorna visar mer och mer sin gula färg i det avlånga höljet, som har halvöppnats under dagen.
     Jag iakttog förändringen, då jag kom hem efter ombesiktningen av min vita tvåfyrtiofemma från nittonhundranittio.
     Redan på morgonen hade Putin lika överraskande som tidigare ringt till Obama och meddelat att Ryssland överhuvudtaget inte alls låg bakom de proryska provokationerna i Ukraina. Obama hade åter gett samma svar om att det ryska trupptillbakadragandet borde ske så snabbt som möjligt.
     Det är häpnadsväckande att den ryske ledaren så flagrant och fräckt och besinningslöst ringer Obama igen och föreställer sig att han ska bli trodd! Han borde tycka att det är förödmjukande för honom själv att göra narr av sig på detta sätt. Hur många är skrattarna bakom hans rygg och snart mitt upp i ansiktet på honom? Han förlöjligar sig själv på nästan pinsamt vis. Kan han verkligen vara en världsledare med sådana förblindade ögon? Vem åtar sig att ta bort bindeln framför hans blå ögon, svarta av hämnd?

     Senare på dagen ringer Putin till Ban Ki-moon och kräver att FN ska fördöma Ukrainas aggression mot de proryska separatisterna. Det handlar om ett inbördeskrig, som Ukraina nu har inlett i de östra delarna.
    Putin får ju inte medhåll. Man förklarar för honom att det är Ryssland, som för en aggressionspolitik mot Ukraina.

     De protesterande Majdan-rösterna från i morse mot den politiska ledningen i Kiev har nu tystnat, sedan den ukrainska militärinsatsen startat.
     Alla pratar om den mjuka linjen för att inte den ryska björnen vid gränsen ska väckas för mycket. Den behöver dock inte väckas, eftersom den inte kräver någon som helst sömn utan ständigt är redo för mycket vakna och hastiga språng.

     Så har denna startdag äntligen börjat.
     Hur komplicerat ska det bli att befria viktiga stadsbyggnader i tio östukrainska städer?
     I morgon får vi besked?
     Nu famlar vi alla och bävar.
 
   
   

Den tionde staden Horlivka

     Snart slår påskliljorna ut.
     Vinden är fortfarande iskall i dag, den nya fyradagen 140414, det vill säga måndagen den 14 april 2014. Det är ett gott utearbetsklimat. Då värmen slår till, förmår man inte lika mycket med skottkärra, hacka, kratta, stor och liten sopborste.
      Genèvemötet blir ändå av på torsdagen i denna stilla vecka. Lavrov ska sitta där vid de andra och ideligen upprepa att allt är Ukrainas fel. Putin och han har vänt på hela händelseförloppet. De ljuger som om de hade betalt för det, vilket de förstås har- rejält.
      Luxembourg har varit mötesplats i dag för de europeiska utrikesministrarna. Nya sanktioner mot Ryssland har planerats. Det gäller att alla eu-länder bör fatta samma beslut. Det kommer några inte att göra på grund av bundenheten till Ryssland ekonomiskt. Finland, vårt närstående broderland, är ett av dessa länder.
     Horlivka har blivit Putins tionde stadsskatt, den tionde staden i pärlraden av östliga, ukrainska städer, så glänsande, gnistrande och åtråvärda för den smyckesdyrkande storledaren i Världslandet Ryssland. Alla städerna hänger nu i turordning i den utplattade guldlänken, som dinglar hit och dit mot hans nakna, manliga bröst.
   
      Ukrainska armén har inte anlänt som den utlovat. Förhandlingar ersätter i stället den militära handlingskraften. Det gäller för de ukrainska ledarna att kunna välja mellan pest och kolera. Nu finns det ändå inte längre någon, som stoppar energiske Putin, ryskmanlige Putin, blåsvartögde och halvnakne, flygande fågel-Putin, han som är på väg mot den bländande solen. Det räckte med Ukrainas informationer om en förestående militär insats för att få bort de ockuperande proryssarna för att han skulle gå i gång.  Med sina femtiotusen man starka soldater vid gränsen kan Putin överskrida den i natt, då mörkret lägrat sig ordentligt. Han har hört de välregisserade vädjanderösterna från öster och förbarmat sig över dessa tio, femton procent proryssar, som vill att han införlivar dem i sin lilla mansfamn. Putin har svårt med procenttalen, ja, han har inte förstått dem på länge. Han räknar numera alltid tvärtom och tror att tio procent av befolkningen är en dominerande del
     Några FN-observatörer, som skulle kunna bevaka och bevittna Putins välgenomgångna åtgärder, kan vara svårt att få fram i FN. Där råder särskilda föreskrifter för att sända i väg observatörer till rätt ställe. Man kan heller inte vänta i femtiofem år på beslut om FN-observatörer eller ej till östra Ukraina, landet som snart är godisbortplockat från Västs sfär i Europa-landet.
     Resignationen och otålmodet breder ut sig i Kiev, medan Donetsk-områdets sovjetmänniskor mer och mer önskar att åter få gratis hyra och sjukvård, så som det var i Paradiset på den gamla goda tiden.

Nästa: Kramatorsk Nästa: Mariopol Nästa: Makejevka

     Genève gällde till och med i går. I dag, söndagen den 13 april 2014, är denna stad bortvald för det möte med Väst, där även Sergej Lavrov skulle deltaga. Nu har läget under natten hastigt förändrats, och något krismöte om Ukraina blir inte av under skärtorsdagen den 17 april. Allt förändras timme för timme, tisdagar blir torsdagar och torsdagar blir ickedagar. Endast Putin består som säker ingrediens i en pösig kaka.
     I staden Kramatorsk har samma proryska ockupationer upprepats under denna nya, tidiga söndag. Allt följer planenligt efter Putins världshärskarmetoder. Utnötning gäller, falska propagandan maximeras och hot utslungas med större kraft. De vulgära ordstridspilarna viner burdust utan granskning och sans. Lättpåverkade köpta ungdomar utan livserfarenhet och äldre sovjetmänniskor med belastande och kvarvarande robottyngder över sina axlar utgör den kraxande proryska skaran, som skanderar högljutt för att få bli en del av förslavningen i gudalandet Ryssland med Putin som ärkeängel.
     Äntligen har Kievs inrikesminister Arsen Avakov beordrat vapenbekämpning mot terrorism i staden Slovjansk. Aktionen benämns antiterroroperation och ska inriktas mot de ockuperande proryska provokatörer, som även tycks bestå av ryska fallskärmssoldater. Alla de 120 000 invånarna i staden beordras också att hålla sig inomhus. Helikoptrar rör sig över området.
     Kerry har åter samtalat med Lavrov och ålagt honom att se till att Ryssland upphäver sin inblandning i de provocerande och accelererande händelserna. För vilken gång i ordningen har de samtalat? Putin hetsandas oupphörligt bakom Lavrovs rygg och får denne att uttrycka ett oskuldsfullt svar om att Ryssland överhuvudtaget inte är inblandat i de proryska händelserna.

     Eldstriderna ska leda till det, som Ryssland har längtat efter. Nu får de närbelägna militära ryss-styrkorna intill den östra bristningsgränsen sin efterlängtade chans till befrielsetåget mot de otrogna. Putin ger klarsignal. Det är bara att stampa in, klampa på, skjuta med sina iordninggjorda och väl genomgångna vapen och utropa den ena folkrepubliken efter den andra, vartefter man drar fram.
     Det är så löjligt enkelt och nästan skrattretande! menar Putin. Väst består av en samling dårar, som man kan lura  skjortan av hur lätt som helst.
     Mig har ingen lurat skjortan av ännu, säger han raljant och smalt småleende för ett stycke tid sedan, då han red barbröstad på den väldresserade hästen. Jag tog självmant av mig mitt skjortskydd för att visa för den riktige mansryssen, hur folklig jag är, fortsätter han.


     Förmiddagen har försvunnit. Klockan har hunnit bli tre på eftermiddagen. Ute råder halvstorm och kyligt väder. Påskliljorna är ännu inte utslagna. Skogsnaturen är brun och ful. Jag har arbetat med jorden men också på jorden, flyttat den till andra ställen, där den bättre behövdes. När ska den gröna explosionen plötsligt komma?
     En dag är väntan över.
     Frågan är, när allt är över i Ukraina, när alla explosioner, skjutningar, hot och trakasserier är till ända. Meddelandena hopar sig om det nu ännu mera akuta läget. Timme för timme händer det, som jag har vetat redan från början. Jag har varit så tidig med mina aningar, trots att jag ingenting vetat. Det är kusligt och märkvärdigt samtidigt. Då tolkningar och analyser getts av experter, vilka är inlästa på Ryssland, så är det redan en så gammal information för mig, nästan tröttsam i sin upprepning.
     Namn som Mariopol och Makejevka uttalas. I dessa städer har också de proryska ockuperat polisstationer och andra viktiga byggnader. Natochefen Anders Fogh Rasmussen kräver igen att de fyrtiotusen ryska soldaterna vid gränsen ska dras tillbaka.
     Sorgliga uppräkningar av samma beteenden hos de proryska ges.
     Ukrainske tillförordnade presidenten upplyser om att Ryssland är i krig med Ukraina.
     Ukrainska armén ska sättas in för att avlägsna de proryska.

     Vid sjutiden på kvällen konstaterar man säkert att de proryska ockupanterna är elitsoldater från Ryssland. De är utsända från Putin och ska förbereda för det kommande befrielsekriget. Enligt den förödande och vettvilliga propagandan ger Ryssland Ukraina skulden för det snart uppblossande inbördeskriget. Anklagelserna mot Väst och USA haglar, dryper, översvämmar sansen och vässas brutalt med osanna och overkliga ord och inlärda ramsor. Det är mer än en häpnadsväckande krigsstrategi. Primitiva meningar med hånfulla hot och vulgära attacker sprids med stormens hastighet.
      Ett spirande hopp finnes i de tiotusen demonstrerande i Moskva, som genomskådat Putin och insett att han är Lögnens Narr och som kräver att han inte ska ljuga.

     Jag tänker mycket på vad jag skrev om sovjetmänniskor den 14 augusti 2008 i min blogg och om mitt klarseende om Putins maktbegär. Rubriken var Nu pekar Putin påtagligt på positionerna:

     "Efter TV-Aktuellt med bilder på Vilnius-bor, som demonstrerar för Georgiens sak i kväll.

Jag är åter med på Vilnius gator, går med de rödvita färgerna i mina händer och ropar Georgien, Georgien på svenska. Det är tjugo år sedan jag gick där med de andra för att försvara den baltiska friheten mot det sovjetiska förtrycket. Klockorna hade då visat felaktig tid för att förvirra de demonstrerande. Nej, något möte skulle alls inte hållas på det stora torget klockan tolv!! Den sovjetiska högljudda schlagermusiken dånade ur uppsatta högtalare för att de litauiska proteströsterna ur megafonerna skulle drunkna, tystas för alltid. Människor stod på balkongerna, och då och då fördes intensiva visslingar mot de Råbarkade, Hänsynslösa och Demokratihatande.

Mötet hölls dock som uppgjort. Strax därefter gjordes chock mot människor, som samlats för att lyssna och för att protestera mot frihetsberövandet, som pågått så länge. Jag var med dem och sprang. Vi skingrades men samlades igen längre bort och fortsatte tillsammans på gator jag aldrig hade gått.

Det var i juli 1988.

Tjugo år hade då gått sedan inmarschen i Tjeckoslovakien den 21 augusti 1968. Jag minns starkt TV-bilderna från detta groteska överfall på en stat, som successivt, försiktigt och långsamt hade börjat forma sitt demokratiska liv. Alexander Dubceks vänliga ansikte lyste över människorna och gav dem mod men fick till sist bli avhyst och bortkört av maktlystna sovjetmänniskor, som inte ville kännas vid mjukhet och förståelse.

Tio år dessförinnan hade jag stött på de nitiska diktaturmänniskorna i Östtyskland på min väg till Väst-Berlin. Jag glömmer aldrig deras tillvägagångssätt, deras attityder och deras röster, som ekade av metall.

Nu återkommer de, sönerna och sonsönerna, sovjetsönerna, sovjetsonsönerna.

De ska bevisa för en försvagad värld hur starka de är, hur målmedvetna de är och vilken seger de till slut ska få.

Deras stora ledare nu är lille Putin, som står där och som nu så påtagligt pekar på positionerna han uppnått. Han ler i mjugg. Detta har han längtat efter mycket länge, mycket länge, ända sedan han tog Jeltzin i hand och blev herre i sadeln på sin avskräckande Sovjethingst.

Var är du, Michail Gorbatjov?"
 
   
   
   

Upp-ploppande öst-maskeradskepnader i Slovjansk

     Slovjansk i dag, lördagen den 12 april 2014.
     Nästa stad?
     Nästa stad?
     Nästa sta?
     Nästa st?
     Nästa s?
     Nästa?
     Näst?
     Näs?
     Nä?
     N?
     ?

     Ockupationerna förvillar, förvirrar. Väst står häpnadsfyllt och avvaktar. Först på tisdag, tisdagen den 15 april, ska motståndarländerna samlas i Genève för att gemensamt försöka lösa konflikten. Var det Genève nu? Hur många städer ska man befinna sig i? Ska Lavrovs pokeransikte av förnekande snitt vara med vid detta möte? Måste man vänta så länge som till tisdag? Vilken världshärskare har tidigare annekterat på detta förrädiska vis, och varifrån har Putin hämtat det historiska tillvägagångssättet?
     Själv är han inte en förklädd gud. Han är bara gud och står bakom sin utrikesminister Sergej Lavrov och delar ut välsignelser till honom, så att denne blir styrkt och stärkt och kan få John Kerry, hans amerikanske kollega, att ge honom ytterligare tid, ytterligare tid, ytterligare tid. Man kan då planera för flera maskerader i östukrainska städer, ockupera polisstationer och åklagarbyggnader, spärra tillfartsvägar och med vapen förbjuda människor att passera, såvida de inte säger att de är proryssar.

     Många nya rysslandsflaggor har sytts upp. En textilfabrik i en hemlig stad i Ryssland har fått order att skynda på med flaggtillverkningen. Lagret av sovjetiska flaggor har tagit slut, det vill säga man brände upp dem i samband med Sovjetunionens upplösning, så akuttillverkningen av dessa flaggor har därför påskyndats.
     Man har inkallat extra sömmerskor, vilka får höjda löner, om de syr snabbt och effektivt och kan garantera att de senare måste medverka till att Sovjestaten ska återupprättas.

     Är allt detta verkligen sant i denna nya, fria, avspända och öppna tid år 2014?
   

Hothothot

     Allt går som Putin planerat.
     Naturgasen har flera syften och funktioner. Det räknade Putin ut från början. Genom att få de naiva västländerna att acceptera en rörledning, som via Ukraina leder till dem själva, har han ju dem redan infångade utan återvändo. Han kan strypa gasen, när han vill.
     Han vill det nu. Nu är rätta tiden för utspel. Genom inkopplade röravlyssningsapparater kan han dessutom få vetskap om västs krigstankar i denna storhetstid. Det är bara att spela ut västländerna mot Ukrainas skuld till Ryssland: betalar inte Ukraina sin skuld, så stryper han naturgasdistributionen till Europa. Enklare utpressning kan det inte vara. Västländerna vill ju dessutom så gärna ha krig och har just i dag ytterligare förstärkt sina hemska Nato-positioner, som hotar Ryssland. Nato har åter ilsket höjt rösten och krävt att de fyrtiotusen soldaterna vid Ukrainas östra gräns ska dras tillbaka. Vad de håller på, samma sak hela tiden, hela tiden. Att de inte tröttnar snart! Den där Rasmussen, så han håller på och så han ser ut! Tur att han försvinner till hösten. Kommer det en annan nordbo då? Ja, just det, ja, en ny viking, va? Från Norge? Ja, vi delar ju gräns med Norge. Det blir tuffa tag. Det finns tusentals ryssar i Norge också. Vi ska leta reda på dem och ge dem lite extra, så att de skriker ut ordentligt om en massa oförrätter, som de drabbas av varje dag.
     Väst och amerikanske utrikesministern upprepar samma sak om tillbakadragandet. Man behöver inte lyssna på dem. De får tjata färdigt. Nu är det dags att börja njuta lite av att allt har blivit så bra ordnat och att alla blev så grundlurade! Då kan det inte vara så svårt att fortsätta, eftersom man har dem på spettet och redan har börjat grilla dem. Gud, vad det luktar bränt! Brandlarmet löses snart ut, förmodligen i kväll, torsdagen den 10 april 2014, i alla fall i Donetsk. Då ska de få se på rök
       Fristen går ut just i kväll för ockupanterna, menar ju svaga Kiev. De erbjuder amnesti till alla de separatister, som frivilligt lämnar stadshuset, det ockuperade tiovåningshuset, där de barrikaderat sig. Vad tror Kiev?! Tror de att mina bundsförvanter kommer att gå därifrån frivilligt? Ingen kommer att lämna det huset. Alla vet att vi finns i bakgrunden och genast kommer till undsättning, om någon ockupant blir ofredad och fråntagen sitt vapen. Det är vår plikt att hjälpa i en sådan svår tid.
     Amerikanarna? Att de blandar sig i, ja, de försöker ju, men enväldige Putin besegrar de inte och får inte på fall. Nej, hos oss är det ingen, som räds eller fruktar någonting. Vi är på väg till något stort, och världen ska få se, få skåda något oerhört om bara en kort, kort tid.

Janokowitsch eget lilla rike

     Marionettpapegojan ville ha sitt eget lilla rike.
      Han kände ju väl staden, trakten och människorna där. Flera var han släkt med. De stödde förstås honom, då de nästan genast kunde få ekonomisk vinning av släktskapet. Man är ju alltid sig själv närmast? I Donetsk är man det i alla fall, om man är prorysk. Här finns stora möjligheter för att få snabba ekonomiskt tillskott till sina magra ukrainska kassor. Man ska bara lära sig vissa ramsor och ofta ropa dessa med hög röst och visa sitt ansikte så hatfyllt som möjligt, ja, man ska riktigt gå in för denna förvandling och verkligen tro att man är som man inte är, för då ökar genast ryssinkomsten. Så råder en sann före detta ukrainsk president, som räddhågat flytt med blodiga Majdan-händer till Mittens Nya Rike och där underdånigt gett sin själ till den Store och Vise, som väl vet att utnyttja sin gisslan.
     Guvernören  i Donetsk beklagar att polisen inte ingrep i ett tidigt stadium av  proryssarnas ockupation av det lokala parlamentet. Han vet heller inte svaret på detta, men har för säkerhetsskull därför låtit avskeda några högre polisbefäl. De som är kvar nu förbereder sig på ett avgörande bortförande av de proryska, som ju sedan många timmar har halat både den ryska och sovjetiska flaggan och utropat Donetsk som ett autonomt område. Kanske blir det ett blodbad, kanske ger sig de proryska frivilligt.
     Det är i alla fall klarlagt att det är Janokowitsch, som ligger bakom allt, informerar guvernören, men han vet inte i hur hög utsträckning Putin är inblandad. Till en del är han förstås det, menar han dubbelsidigt.
     Ja, så kanske man måste säga för att inte helt och hållet bli avsågad på den ekonomiska gren man själv sitter på. Guvernören vill väl fortsätta på sin guvernörspost under lugnare förhållanden? Det gäller att balansera i kristider för att framtiden ska bli så lönsam som möjligt. Man får variera i sitt ordval och ändå låta trovärdig.
        Vad gäller Janokowitsch, så härstammar han ju från Donetsk, fortsätter guvernören, så det faller sig naturligt för honom att utnyttja läget.
     Visst, marionettpapegojan Janokowitsch satsar allt med dolt understöd och räknar med en återupprättelse av rang. Kiev hägrar igen.

     John Kerry i USA har ytterligare höjt rösten till sin ryske kollega Sergej Lavrov om de ökande oroligheterna. Det gjorde han i går, tisdagen den 8 april 2014, och det gör han i dag, onsdagen den 9 april.. Skarpare sanktioner uttalas. Sergej Lavrov svarar med att påstå att ett inbördeskrig håller på att utveckla sig. Underförstått menar han att det i detta läge är nödvändigt att Ryssland går in och hjälper  s i n  befolkning. John Kerry svarar att allt, som nu är iscensatt i Donetsk och i de andra östukrainska städerna, endast ska tjäna som förevändning för Putin att snart gå in med sina militära trupper. Inte endast fattiga och desperata ryssar har använts som agenter och infiltratörer utan även välutbildade elitagenter, som har fått omfattande informationer om hur man sprider kaos för att splittra Ukraina.

     Angela Merkel har ringt igen.
     Har den rätte Putin lyssnat?
     Känner du den riktige Putin, Angela Merkel? Jag har frågat förut. Du kanske känner en annan Putin. Har du tagit pulsen på honom, hållit hans arm, känt de jämna små slagen med godkända intervaller? Gav hans handledsrytm ett tecken på stabilitet?
     Du måste snarast meddela världen om Putins puls, Angela Merkel! Tror du att han är allvarligt sjuk? Du kan ge honom värdefulla hälsoråd. Han är ju ingen ungdom längre, 62 år. Vad som helst kan hända honom, och han är ju helt ovetande om det. Ni har ju stora sjukvårdsresurser i Tyskland. Han kan ju till och med få komma till något av era fantastiska konvalescenthem och varva ner lite där, stressa av så där.  Tycker du att det vore bra? Putin har ju lyssnat på dej så mycket förut, Angela Merkel, så han tar säkert intryck av vad du säger och hur du säger det.

     Hur  d u  säger det -
   
     Världstelefonsamtalen korsar hetsigt varandra i etern.
     Mina påskliljor står fortfarande i knopp hundra meter över det bohuslänska havet.
     Det är en väntans tid och dagen för tyskarnas ockupation av Danmark och Norge 1940.
     Vad tänker du i dag, Angela Merkel?

     Den ryska vulgärpropagandan sprids med fullaste kraft. Julia Timoschenko är en hora enligt nymålade väggbokstäver på en lokal parlamentsmur, amerikanarna vill endast åt de östukrainska kolgruvorna och den ryska naturgasen får man nästan gratis, om man övergår till ett ryskt, bastant och ordentligt styre.
     Mörker råder i vårljuset.
   







































































































































































































   
   
   

Med nya fågelvingar nära solen

     John Kerry säger det igen, igen, igen vid elvatiden, svensk tid sent i går kväll, måndagen den 7 april 2014: -Ta bort fingrarna från godiset! Du har redan tagit för mycket. Snart får du ont i magen, och vi måste kanske då köra i väg dej till sjukhus och magpumpa dej. Vi har ju pratat och pratat och pratat och du - - ni -  fattar ni inte, vad vi säger?! Det är inte att leka med sådant godis. Man får diabetes till slut av det, som till en början är sött och sedan ännu mera sött och - man blir helt enkelt sockerberoende, och det är en väldigt belastande drog. Hur stor omtanke ska vi ha om dej egentligen?! Snart når vi också gränsen faktiskt, ja, det borde vi förresten ha gjort för längesen.
     Natos chef Anders Fogh Rasmussen säger det igen, igen, igen, samma dag, dagen efter, dagar som kommer: -Trappa ner, trappa ner! Ni destabiliserar hela den östra gränsen genom att hålla på som ni gör!
     Vilka dagar ska komma?
      Vilka bromsar ska man sätta in för att reducera de nymaskerade i öster, de uppviglande, de skrikande, de bombastiska, de hotande, de husbrännande, de provocerande?
     Polisen har visst arbetat för att skingra de krigstörstande, de mest våldsamma. Den behövde bara lite mer tid på sig och har väntat på klara direktiv från Kiev. Kravallpolis har i dag den 8 april 2014 därför beordrats att slå ner upproren och att gripa dem, som nu kallas terrorister och kriminella och som hotar landet Ukrainas säkerhet. För att stärka sin ställning har Kiev-regeringen snabbt börjat arbeta på en terroristlag, som kan lagföra dem, som hotar landets säkerhet. Just i Charkiv har därför sjuttio proryssar kunnat gripas och ska ställas inför rätta. I Donetsk och i Luhansk har man som ett första steg startat med förhandlingar och medlingar med de från Ryssland exporterade, separatisktiska proryssarna. Kiev har börjat visa sig som en styrande och någorlunda jämställd part i den upphetsade, rysskonstruerade konflikten?

     Hur kan Putin anlita proryssar med ett tveksamt och anmärkningsvärt förflutet för att få fäste i den stora godisbiten Ukraina?

     Han kan gå över lik eller snarare flyga över dem.
     Det gör han så lätt med nya fågelvingar.

Inte något första-april-skämt!

20140402 ons v14 Blogginlägg om Ukraina: / Inte något första-april-skämt!/

    Det är endast en dag sedan Nato-chefen stod i talarstolen och meddelade att Nato inte längre kommer att samarbeta med Ryssland.

    I går var det, tisdagen den 1 april 2014.

Nej, första-april-dagar är inte skämtsamma dagar längre.
Det finns människor, som till och med dör en sådan skämtsam dag.
Jag vet det så väl.
Alltför väl vet jag det, och jag sörjer så mycket ännu.

Alla kan inte skratta den första april.

Putin gör det ändå; han skrattar bort Nato. Det är det roligaste han vet.

Avrättningarna eller Den Stora Dödsdagen torsdagen den 20 februari 2014 / Naturgasdagen /

20140403 to v14 Blogginlägg om Ukraina / Avrättningarna  eller  Den Stora Dödsdagen torsdagen den 20 februari 2014/ Naturgasdagen/

    Bildt menar tidigast av alla att Janokowitsch har blod på sina händer.

    Bildt är den ende, som menar att Janokowitsch är en Quisling.

    Nej, Bildt menar det inte, han utsäger sina påståenden med kraft och koncentration, han slungar sammanbitet och ordkargt fram en sanning, som ingen annan vågar ta i sin mun, när det just sker, när avrättningarna håller på, när de ska accelerera, när de ska fortsätta med oförminskad styrka.

    Krypskyttarna från taken har beordrats av Janokowitsch och hans dödsmän att sikta så eletistiskt som möjligt, på huvudet och överkroppen. Då dör flest nästan samtidigt och så snabbt som möjligt. På detta konkreta sätt ska man äntligen få slut på Majdan-protesterna, som irriterat länge nog. Skjutna människor kan inte bara resa sig upp igen och gå eller springa. Elitkrypskyttar vet att döda och flyende människor endast existerar på dataskärmen i finurliga och lustiga dataspel. Detta är emellertid ett verkligt spel, och elitsoldaterna känner starkt sin betydelse. De har fått kravallpolisdiplomexamen i träffsäkerhet och är glada för att  just de har blivit utvalda. Inför uppdraget har de också blivit  kommenderat erbjudna att läsa den rätta historien om massakern vid Himmelska Fridens Torg i juni 1989, ett avgörande historiskt dokument om hur bråkstakar kan elimineras på alternativa vis.

    Kiev har i dag, torsdagen den 3 april 2014, anhållit de mördare, som Janokowitsch anlitat för blodbadet.

    Sanningen kommer alltid i kapp lögnerna, som spridits genom den proryska, genomskinliga propagandan.

    Sanningen tar tid på sig, förivrar sig inte, redogör kortfattat för det rätta händelseförloppet.

    Sanningen ger upprättelse åt det blågula folket på Majdan och skjuter in sina skarpa ögonskott på dem, som ännu tvivlar.

    Sergej Lavrov kommenterar inte blodbadet i Kiev under den åttonde veckan av året 2014  utan har i stället denna kyliga men soliga vårtorsdag uppmanats av Vladimir Putin att ställa en enkel fråga till Nato:-Varför håller Nato på med flygspaningar över Baltikum och Polen och över andra områden nära oss? Finns det någon anledning till detta överhuvudtaget nu, när våra trupper vid östra Ukraina-gränsen håller på med sitt tillbakadragande? Vi har ju bara haft en vanlig militärövning där. Vad trodde ni? Vi vill alltså ha ett klart svar från Nato om era avsikter.

    Annars - -

    Ja, annars?

    Annars stryper vi naturgasen för er. Förresten, det har vi redan planerat sedan länge. Ni kan frysa ihjäl i era fascisthyreshus i Kiev. Det blir en ganska långsam död för er, utarmningsdöden. Vi börjar med att höja priset plus att vi skickar en räkning till er på en skuld sedan tidigare. Ni har ju nämligen inte har betalt för den naturgas ni redan har fått! Det är dags för er att inse, vad energi handlar om! Ni har inte insett, vilken generös energipolitik vi har erbjudit er, ja, bjudit på.

    Det är dags nu, om en liten stund bara, ja, om två minuter stryper vi gasen, om vi inte omedelbart får in pengarna eller om inte Nato genast slutar med sina överflygningar över våra gamla områden.

De förestående intågen till de förtryckta

20140401 ti v14 Blogginlägg om Ukraina / De förestående intågen till de förtryckta /

    Ryggade Putin ändå under gårdagen, gav order om tillbakadragande, något som Lavrov inte ville tillstå under fyratimmarssamtalet med Kerry? Först flera timmar efter Paris-samtalet informerades om att trupper avlägsnat sig från östra gränsen. Finns det nu tiotusen kvar och fyrtiotusen har vänt om? Är detta ett nytt Kuba-drama från 1963, då Kennedy gav sina order mot Rysslands aggressiva plan?

    Krim ska i alla fall nu omformas till en fristat med mindre byråkrati än den, som Ryssland kvävs av. Ska alla pensionärer omflyttas då och tatarerna behöva fly? Krim ska omhuldas och bli ett attraktivt säte för utländska investeringar?

    Under gårdagen, måndagen den 31 mars 2014, anlände även  fyrtionioårige Dimitri Medvedev till Krim. Han har ju hela tiden varit Putins stand-in och så även nu. Vet han om att han utnyttjas av Putin och befinner sig i en ständig gisslansituation? Visst gör han det! Han får ju bra betalt för att vara den där praktiska ersättaren utan minsta makt år efter år.

      

     Propagandan för Det lyckliga ryska utökas snabbt.

     I alla världsdelar, i alla länder, finns det ryssar, som ska befrias och som i en folkomröstning ska välja det ryska alternativet. Putin ska bli större än de störste, ja, han ska bli den ende, som via sina fogliga ombud ska verkställa krav. Med morötter och piska får han alla ryssar i förskingringen att vilja ansluta sig till det gamla moderlandet, även om det gått hundratals år sedan denna tillhörighet existerade.

    Det är ett makabert synsätt, som man nästan inte kan ta till sig, nästan inte kan förstå. Hur ska länder värja sig mot denna absurda taktik? Putin segar sig fram och skickar först sina lakejer för spaning, för mutor, för inställsamhet. Därefter rider han med bar överkropp in i de gamla ryska befolkningsområdena med ryska flaggan fladdrande i vinden. De ditkommenderade massorna längs installationsvägarna applåderar lydigt och ropar hans namn precis så som de blivit tillsagda och rikligen belönade för.

Parismötesförhalningen

20140331 må v14 Blogginlägg om Ukraina / Parismötesförhalningen /

   I fyra timmar har de suttit, Sergej Lavrov och John Kerry. Vid midnatt var förhalningarna slut. De har understigit den föregående ryskamerikanska samtalstiden med två timmar, det vill säga telefontiden mellan Putin och Obama i den första förhalningsomgången.

   Den nya våren är på gång i Paris men blomstrar numera mera i Moskva. Det beror på de fortsatta, accelererande klimatförändringarna på vår planet, som särskilt - enligt FN:s klimatpanels dagsfärska klimatrapport från Japan - kortsiktigt men förödande nu sprider den ryska värmen i den ryska huvudstaden men även på andra platser i det Mäktiga Riket, Världens Kommande Ryska Mitt. I klimatrapporten kan man tydligt utläsa en stor oro för den pågående temperaturhöjningen där. För att Moskva ska kunna återgå i ett mera normalt läge krävs enligt dagens klimatrapport en mer fungerande världssamordnad organisation med skickliga tekniska samhällsplanerare, som kan föra en framtidsinriktad dialog med varandra, allt för att rädda vår hotade planet, vår jord, som vi går på och som vi snart kommer att begravas i.

   Oj, vilken lång mening det blev! Femtioåtta ord! Så där en trehundratvå bokstäver eller? Fyra kommatecken! En punkt! Meningen är dock fullständigt grammatiskt  genomförd och ej svår att förstå, om man läser noggrant. Det gäller alltså att vara tydlig, även om meningslängden kan vara påfrestande lång. Inga otydligheter får förekomma, särskilt inte i ett kommande förhalningsprotokoll mellan ryska och amerikanska förhalare.

    Nya och långa fördröjningssamtal har redan inplanerats mellan de båda utrikesministrarna.

    Det gäller att vinna tid och att värna om utnötningsprocessen.

    Ännu har man inte kommit överens om de ryska truppernas tillbakadraganden från den ukrainska östra gränsen. Nej, de är kvar, stabilt kvar som stillastående pjäser i ett schackdrama. Däremot kan man kan ju tänka sig en diskussion om förbättringar för den ryska minoritetsbefolkningen i Ukraina, förstärka ryska språket och göra levnadsförhållandena drägligare? Det kan man förstås, för den ryska befolkningen har det ju förfärligt i Ukraina med lägstalöner och eländiga pensioner. Ukrainska människor skulle få ett oerhört bättre liv i en annan politisk organisation, nämligen i federationsorganisationen.

    Det är Putins röst, som nu via Lavrovs medium-kropp, formar orden ukrainsk federation. Jaså, inte det, nej. Det är som sagt annars en utmärkt lösning på ett stort problem.

     Marionetten Janokowitschs nyligen framförda Putin-förslag om att alla ukrainska regioner borde få folkomrösta om sin nationella tillhörighet och därmed förbereda för en federationsmodell sipprar nu ut från Lavrors fingertoppar, men han döljer diplomatiskt alla nödvändiga fingerkrav genom att ta på sig silkesvantarna i stället. Kvällar och nätter i Paris är ju fortfarande kyliga, så det gäller att vara lite försiktig, annars kan fingertoppskänsligheten försvinna definitivt. Han är redan starkt  och automatiskt Putin-programmerad och vet exakt under galgen, vad som ska framföras på denna världsscen.

Innan dagen svalnade! eller Uppladdade intill Bristningsgränsen

20140329 lö v13 Blogginlägg om Ukraina  /Innan dagen svalnade! eller Uppladdade intill Bristningsgränsen/

    Ryssland har verkligen byggt den största av sandlådor.

    Det räcker inte. Putin gör intrång på de andras bredvidliggande sandlådor och låtsas till en början att han är osynlig. Hans sandlådelakejer stödjer honom i den uppfattningen - eller snarare - det är de, som lanserat idéen om osynligheten. Putin tycker mycket om sin självvalda, lojala omgivning, som ger honom färska och annorlunda-seende ögon varje ny morgon på Erövrings-Jorden.

    

    Världen går i spänning. Den väntar på en enda mans drag. Putin själv känner sig upplyft, höghöjd, imponerande, självsäker och segerviss.

    Han är inte mottaglig för mjuka varningar, som ger honom en chans till världen. De omkringsittande rådgivarna intalar honom också att han är odödlig. Inte ens en giftig illgrön orm kan bita honom förrädiskt i hälen, så att ormgiftet snabbt kan sprida sig i hans kropp under outhärdliga smärtor.

    Plötsligt händer det från en röst nära dig.

   Klockan är sju på morgonen denna kyliga och minusgradiga marsmorgon lördagen den 29 mars 2014.  Du sitter vid kakelugnen och har just tagit ur askan och lagt den i en stor, tom mjölkförpackning, varvat tändpinnarna med tidningspapper och  lagt några riktigt stora trän däremellan i eldstaden, då du hör.

    Ja, det är klart jag hör, vårfågelljudet, rösterna från de andra tre radioapparaterna i en annan del av huset och porlandet från kaffeapparaten, då jag passerar för att ställa ut askan i förstukvisten.

    Han har oförhappandes ringt!

    Så där i förbifarten har han ringt!

    Han har helt enkelt gått till aktiv telefonhandling och detta, innan gårdagen svalnade, när jag precis hade släckt ner min dator fredagen den 28 mars 2014 cirka klockan kvart i tolv.  Min nattvalda bloggtitel “Den allvarsamma leken med Barack, Vladimir, Sergej, Viktor, Julia, Jens och så Vladimir igen, Vladimir och Vladimir” var då redan formulerad och datalocket  nertryckt, så att gästhunden inte skulle kunna hoppa upp på tangentbordet och börja skriva en alternativ jordehistoria.

    Då jag alltså efter denna intensiva världshändelsedag äntligen tillslutit mitt datalock, ringde Putin sent just denna kväll till Obama och föreslog ett möte mellan deras utrikesministrar Sergej Lavrov och John Kerry , för att  de tillsammans skulle kunna lösa den ukrainska konflikten!

    De talades vid en timme. Femtiotreårige Obama ville ha sextiotvåårige Putins löfte skriftligt. Det är få, som tror på Putins muntliga utsägelser  - men har de skriftliga och undertecknade papperslapparna ett större värde?

    Jag tänder i kakelugnen, och elden tar sig knastrande.  Luckan håller jag öppen,  så att tillräcklig luft drar sig in och förnyar eldslågorna.

   Även till sjuttioårige Ban Ki-moon i FN ska den evigt unge Putin ha ringt och offentliggjort samma sak: Ryssland tänker inte gå in i Ukraina.

    Då ska vi inte vara rädda mera, skrämda, uppladdade till bristningsgränsen?

   Sextiofyraårige Lavrov och sjuttioettårige Kerry klarar biffen galant? Ska de fortsätta på sin sjunde samtalstimma och därefter ytterligare prata med varandra i fem timmar? Vad är tid? Hur länge till tror man att man ska få lov att befinna sig  p å  jorden? Putin ska småskrattande förklara att det hela bara var ett test på ett nytt slags annektering, en ny modell liksom. Ja, den gick ju galant hem och ni blev ju rätt så skärrade, skämtar han i sin direkttelefon till Vita Huset,och det var ju det, som var meningen, ja, att jag kunde få er dit jag ville hur lätt som helst bara genom att klä ut några elitsoldater i maskeraddräkter och skicka dem till Krim.  Ni måste ju fatta att jag är stark och kan! Hela tiden kan jag, och jag betyder så vansinnigt mycket för mina landsmän, ja, de dyrkar mej, de älskar mej och mina fantastiskt genomgripande tal till massorna, de äkta ryssarna, de som skulle dö för mig, om det blev nödvändigt.

   Dö med honom?

   Vadå dö med honom? De skulle ge sitt liv för mej, svarar han då.

   Ge sitt liv med honom?

   Putin förstår inte det viktiga med rätt prepositions-val och tycker att jag intar en mycket orysk hållning och säkerligen kommer att straffas för detta i en framtid. Eftersom vi svenskar så uppenbart har struntat i vår bevakning av Gotland, så kommer han snart att på ett närmare håll kunna bevaka just mig, som skriver så många nedstörtande ord om honom och som dessutom har hållit på så sedan 2008! Den där ön Gotland har vi haft i sikte länge nämligen, säger han menande och ler så där vanligt falskt och inlindande. Den ön är själva inkörsporten till ert gruvland. Ni svenskar verkar för övrigt vara en skock jubelidioter allihop. Du har ju som sagt  inte en aning om vilket lätt byte du själv är i ditt lilla pytteland! Människor, som använder fel bokstäver, dräper vi direkt. Nu kan vi till och med göra det inför öppen ridå som ett varnande exempel för alla andra svenskar, som just har varit i Poltava och ställt till med en massa trubbel minst sagt. Det är viktigt med straff och hämnd och att minnas alla sina oförrätter i detalj! Nu kommer vi tillbaka, vi starka och öronbedövande ryssar, och kräver också vår historia tillbaka, ja,  den gamla ända sedan tolvhundratalet. Det gäller att rota ordentligt i de historiska arkiven och få fram alla skymfande tilltag mot mitt älskade ryska folk, som höjer mej till skyarna som en gud. Ja, jag känner verkligen att jag är en gud, högt placerad över allas huvuden, rysshuvuden liksom alla andra världshuvuden. Det är så otroligt härligt att få flyga över alla så här och nästan inte alls behöva flaxa så som jag gjorde i början, innan jag hade lärt mig fågelflygkonsten på rätt sätt. Nu behärskar jag allt, ja, jag är fulländad, och när jag ringer till Obama i Vita Huset, så kan jag göra det när som helst, när det plötsligt faller mej in och när jag så där spontant och uträknande kan be mina rådgivare att koppla upp mej på direktnumret. Det spelar ju ingen roll för mej, om Obama är anträffbar eller ej. Han får väl se till att vara tillgänglig, då ja g ringer! Det är ju bara så det är här i världen. Jag är den ende guden, även om jag utåt sett måste liera mej med ryskortodoxa kyrkan vid lämpliga tillfällen, men det vet ju kyrkan om att det förhåller sej på det här viset. Kyrkan får ju vara glad för att den får existera överhuvudtaget. Ja, att vara Allena-Gud passar mej perfekt. Vilka utblickar man kan få som gud alltså! Men jag har verkligen jobbat på det, det har jag. Man får ingenting gratis liksom. Det visste jag redan den gången jag tog Jeltzin i hand som en bekräftelse på att jag skulle ta över. Ja, jag passade på att ta i hand, då han var som mest berusad, det vill säga, innan ruset hade gått ur honom från gårdagen. Just den kvällen före handskakningen och utnämningen av mej, så drack han mer än vanligt faktiskt, vad det nu berodde på. Vi träffades ju då också på en gemensam middag, och jag satt ju bredvid honom hela tiden.

   

   Det är fortfarande lördagen den 29 mars 2014. Nu är det kväll, och Sergej Lavrovs pösiga kinder har just visat sig i en tv-utsändning. Hans ord,  som lovar icke-ockupation av de östra delarna av Ukraina, överensstämmer inte med hans ansiktsuttryck. Nej, absolut ingen militär aktion in i Ukraina, menar han men säger samtidigt att Ryssland med kraft ändå ska värna om de rysktalande i Ukraina politiskt, juridiskt och diplomatiskt. Hans motsägande ansiktsdrag får mig att inta en avvaktande attityd. Ansiktet är själens spegel, något som Lavrov inte känner till? Ett pokeransikte har han, just det, han spelar poker med stora insatser. Ja, det är ju det han håller på med oavbrutet. Att jag inte kom på det genast! Han tror dessutom att han har flera ess innanför rockärmen som ett slags beredskap, om något skulle gå fel. Säger han att Putin och Obama ska träffas i Paris under kommande vecka? Jag håller inte längre reda på alla städer, i vilka alla ska träffas och har träffats.

    I Kiev förbereder man sig på det stundande valet den 25 maj, denna speciella och mycket  privata dag för mig personligen, då mitt femtioettåriga liv till en del försvann ner i gravens djup tillsammans med min tjugoåttaårige sons viktiga framtidsliv.

    Nu handlar det dock om Julia Timoschenkos framtidsliv just den majdagen. Hon står fast vid sin kandidatur och avböjer inte längre, vilket hon gjorde under sitt tal på massmötet på Majdan strax efter sin frigivning från det långvariga fängelsestraffet. Har hon sina vackra flätor kvar, eller har den kroppshårda interneringen även skadat hårets återväxt? Hennes tjocka, ljusa flätor blev symbolen för kraft och fägring, ordentlighet och behärskning.

     -Vi ska ta tillbaka Krim, säger hon i sitt första kandidatur-tal i dag, då våren anlänt.

    Jag vill noggrant betrakta Putins skarpblåsvarta ögon, då det om två månader tillkännages att kvinnan Julia Timoschenko har blivit Ukrainas nya president.

Den allvarsamma leken med Barack, Vladimir, Sergej, Viktor, Julia och så Vladimir igen, Vladimir och Vladimir

   20140328 fre v13 Blogginlägg om Ukraina / Den allvarsamma leken med Barack, Vladimir, Sergej, Viktor, Julia, Jens och så Vladimir igen, Vladimir och Vladimir/

  Obama har från Rom uttalat sig i går den 27 mars 2014 om de ryska militärövningar intill Ukrainas östra gräns. Femtiotusen man har Putin samlat ihop just där, och ingen vet, om han ska låta soldaterna gå över gränsen eller ej. Obama ber Putin dra tillbaka grupperna för att de inte ska hota och skrämma. Går militära styrkor över gränsen, kommer ytterligare sanktioner att börja verka omedelbart, menar Obama. Han säger detta i mycket lugn ton, som om han satt vid ett middagsbord och lågmält talade med Putin som bordsgranne.

   Alla väntar och planerar sina drag. Ryske utrikesministern Lavrov lovar och bedyrar att ingen annektering av de östra delarna i Ukraina ska ske. Ingen i väst tror honom, men alla förhandlare kan inte rakt ut säga något sådant. Man avvaktar. Man passar på varandras ord. Man balanserar, iakttager, dröjer och tolkar nyanser.

    Viktor Janokowitsch, marionetten, har i dag fredagen den 28 mars 2014 föreslagit att alla regioner i Ukraina ska ha egna folkomröstningar!

    Putin vill ha ett ukrainskt område i sänder utan strid, och han använder sig av Janokowitsch, som han utnyttjar maximalt. Det är priset Janokowitsch får betala för att få lov att bo kvar i Ryssland, dit han flydde efter morden på Majdantorget. Som gisslan och marionett får han leva resten av sitt liv, hur långt nu detta kan bli i Ryssland.

    Julia Timoschenko meddelar i dag, fredagen den 28 mars 2014, att hon vill kandidera till presidentposten inför valet den 25 maj i år. Hon går stapplande med stöd från bredvidperson, vilket är en kroppsseger sedan den rullstolsdag, då hon talade inför folket på Majdan. Då hade hon nyss släppts från fängelset, där hon hållits i många år av Janokowitsch.

    Dagen den 28 mars är lång. Den har även fyllts av uppgiften om att Jens Stoltenberg enhälligt har valts till Natos nye chef. Först den 1 oktober 2014 tillträder han emellertid, och då kan hela Ukraina vara ryskt? Förspelet till annekteringarna blir regionmaskerader.

    Några timmar senare i kväll meddelar Putin humoruppfylld att det var ryska soldater, som befunnit sig på Krim och att de maskerades som ett test. Test på ny krigföring?  Test på att pröva västvärldens fattningsförmågor? Testa om Väst var med på noterna eller ej och om västhjärnor är så dumma som de ser ut?   Vad menade han vid sin presskonferens och vad trodde han att han avslöjade? Vad för slags högintellektuellt spel tror han sig spela på världsbrädet?

    Högintellektuellt?

    

Rapport från gojans nya rede

   
     Viktor Janokowitschs papegojauttalande om flera folkomröstningar i ytterligare ukrainska regioner sprids nu mer medvetet av herr Putin. Han har legat lågt några dagar för att Världen skulle lugna sig och i stället rapportera om det nyligen genomförda valet i Afganistan eller om det kommande mastodontvalet i Indien eller om det fortsatta spaningsarbetet av det malaysiska flygplanet, som försvann och som kanske pulserar med brådskande pipkoder från Indiska Oceanens djup?
     Nu är det i alla fall dags att börja på igen, så att Väst inte glömmer, vem som bestämmer i den västliga delen på jorden.
     I Donetsk har de proryska därför lägligt och Putin-tidstimat i dag måndagen den 7 april 2014 protesterat med större effekt och slagkraft mot det avskyvärda, demokratiska ukrainska styret där och ockuperat det lokala parlamentet. Man har förklarat Donetsk självständigt och kräver en folkomröstning den 11 maj 2014 om detta. Det kommer då att bli en hundraprocentig omröstning för att Donetsk ska bli en autonom region, en riktigt sann förtidssanning. Folkomröstningen ska bli ännu mera kraftfull än vad Krim-folkomröstningen blev den 16 mars 2014 med sina nittiotre procent- eller var det nittiosju? Det är många höga och hastiga siffror att hålla reda på nu i denna alerta Putin-tid. De uppoffrande och generösa ryssarna i Ryssland kommer vänligen att hjälpa till med den sedan länge planerade självständigheten genom en efterlängtad militär aktion. Fortfarande står ju fyrtiotusen ryska militärövande ryska soldater intill ukrainska gränsen och väntar tålmodigt på sina förberedda insatser. Väst har trott att de nästan försvunnit, men så är det ju inte alls. Nitiskt och ansvarstagande ska de nämligen gå in för att på alla sätt skydda de utsatta ukrainska ryssarna, och då måste de ju vara nära till hjälp! De ryska i Ukraina har visserligen inte alls klagat på det ukrainska, men det beror på att de inte har vågat. De har varit skräckslagna hela tiden, och det är först nu som de vågar visa sin knutna näve mot allt ukrainskt. Ryssarna kommer verkligen till undsättning i sista minuten. Sådan tur att det finns inkännande ryssar i Ryssland!
      I ytterligare två andra östukrainska städer, Luhansk och Charkiv, har upplopp förekommit under denna tidiga måndag den 7 april 2014. Byggnader har övertagits. Vapen har stulits. Stenar kar kastats. Varför har den ukrainska polisen inte på ett mera kraftfullt sätt fört bort de skränande och pådrivande proryssarna?

      Den tillfälligt valde ukrainske presidenten Oleksandr Turchynov har inför det nya, allvarliga rysshotet sagt nej till sin förestående Vilnius-resa, samtidigt som han klart tillkännager att det är Putin, som ligger bakom den upptrappade situationen och provokationen.
     Det är ju ingen nyhet.
     Putin följer sin sedan länge uppgjorda plan och ökar dessutom sitt maktspioneri mot andra västliga länder, inte minst mot Sverige. Svenska Säpo går i dag den 7 april 2014 knappast ut med en offentlig medianyhet till svenska medborgare om en ökande rysk krigförberedande signalspaning i Sverige, om ett accelererande ryskt industrispionage i Sverige och om ett större uppköp av svenska kartor, såvida man inom Säpo inte har grund för sina påståenden. Förmodligen handlar det om många fler ryska intrång, som görs men som inte tillkännages. Onödigt stor oro vill man inte utsätta de godtroende svenskarna för?
     Vi lever ju så skyddade här i Sverige och har inte alls inom våra gränser några ryska infiltratörer, som i smyg kan skvallra, angiva och sprida rykten om fula, osanna, svenska ryssord, vilka i vårt land får lov att skrivas av kunniga skribenter?
   

     Putin ger grönt ljus och mer därtill för att ryssryssar från Ryssland ska kunna överskrida gränsen till Ukraina och infiltrera och kontroversiera, propagandisera och splittra. Den fjäderförklädde och färgglade Janokowitsch hoppar upp och ner av skadeglädje; hans gojprat har börjat gå hem och till och med tillämpas! Han får stora utmärkelser av Putin för detta ålagda förberedelsearbete, en stor glasbubbla, som man kan kyssa och sedan höja i luften, så att alla trogna kan se, vilka rikedomar, som kan uppnås, om man repeterar vissa godkända ord så mycket som möjligt. Det är inte alla, som kan tvätta hjärnor som Janokowitsch och Putin! Ett målmedvetet repetionsarbete ger resultat, det vet alla skolmänniskor.
      Nu måste Viktor Janokowitsch bara se till att glasbubblan inte spricker. Det skulle kunna hända, om man förhetsar sig och trampar fel och snubblar, så att glasbitarna snöpligt flyger i väg åt alla håll. Förödande skulle det förstås vara för denne målvakt, som på undersåtligt sätt måste värna om sitt nuvarande rede.

     På Krim går det i alla fall bra. Är det verkligen sant att hundratusen Krim-invånare redan har fått sina ryska pass och att två miljoner ska få?
     Den ukrainske sjöoofficeren, som just blivit dödad på Krim, kanske inte ville ha något ryskt pass?
     Kan det vara så enkelt att man kan bli dödad, för att man inte vill ha ett ryskt och förmånligt pass?