Hoppet i Dnipropetrovsk den gröna pånyttfödelsedagen 25 april 2014

     John Kerry skräder inte orden i ett tv-tal under natten mellan den 24 och den 25 april 2014: Putin har inte på minsta sätt levt upp till de avtal, som slöts i Genève under förra veckan. Ryssland äventyrar den påbörjade demokratiska processen i Ukraina. Ryssland är ett bedrägligt land och det kommer att straffas för detta. USA är berett, färdigt för en slutlig uppgörelse med detta land, som så skändligt har skadat och saboterat demokratiska avtal, som fattats av demokratiska stater.
     Det var under Stilla veckan, dagen före långfredagen, på skärtorsdagen, efter askeonsdagen.
     Påsken gick in med Lavrovs bortvända avtalsansikte.
     Jag visste redan att han inte skulle hålla sina löften. Hans gummiansikte med obefintliga generösa rörelser gav redan hans svar i förväg. Alla nysovjetiska figurer, som tillfälligtvis har makten i Nya Sovjet, har spelat upp sina scener med största dramaturgi. Omkringturerna har varit lättgenomskådade. Tid har stulits, manipulerats med, använts som ett av vapnen. Tror Putin och kompani att Väst inte har några granskarögon? Tror han att tålamod betyder svaghet och väntan uppgivenhet?
     Allt ska gå snabbt men ändå synas som långsamhet för Diktaturhärskarna i NySovjet.
     Skotten ljuder under Rysslands militärövningar nära ukrainska gränsen. Så bra att man stannade kvar och inte mer än minimalt drog bort sina trupper! Nu kan man snart härja fritt?

     I Dnipropetrovsk kan man det inte längre. Guvernören där har kommit på en ovanlig men historiskt gångbar åtgärd mot proryssar, som med vapenmakt vill upprätta vägspärrar och ockupera byggnader i staden. Han bygger egna vägspärrar och uppmanar de ukrainska stadsinnevånarna att samla vapen, stjäla vapen från obehöriga, ange ryss-spioner och arbeta för ett ukrainskt samhällsstyre. God ersättning erhålles. Guvernören har tillgångar, som täcker alla utgifter för ett bevarande av Ukrainas självständighet. Kiev har ännu förtroende för denne guvernör. Den rikaste oligarken i Ukraina vill inte bli putiniserad och förlora alla sina tillgångar till ryska staten. Det är ekonomiskt bäst med ukrainsk demokrati nu i alla fall, sedan får man väl se. När Putin väl är avsatt av sitt eget folk, kan man diskutera på ett annat plan. De tiotusen antiputindemonstrerande i Moskva för några veckor sedan kommer att utökas till minst hundratusen. Alla ryssar vill inte ohörda bli semesterdeporterade till nya halvön Krim. Tusentals statsanställda vill inte ha fortsatta putinreseförbud till väst. Journalister vill inte bli dödade för sitt demokratiska skriftliga utövande, särskilt inte denna spröda vårtidsdag, då Nils Horner begravs i Borås. Hoppet skulle ha kunnat spira på ett annorlunda, ljusare sätt i denna vackra pånyttfödelsetid.
     Putins dogmer och hot och hans kvävande, krossande och hoppförintande propaganda förtär honom själv och krymper hans gestalt för varje dag.
     Han är ju liten redan.
     Det hjälper inte ens med klackade skor.