Nu famlar vi alla och bävar

     Dagen D som i Donetsk har kommit. Det är tisdagen den 15 april 2014, och påskliljorna visar mer och mer sin gula färg i det avlånga höljet, som har halvöppnats under dagen.
     Jag iakttog förändringen, då jag kom hem efter ombesiktningen av min vita tvåfyrtiofemma från nittonhundranittio.
     Redan på morgonen hade Putin lika överraskande som tidigare ringt till Obama och meddelat att Ryssland överhuvudtaget inte alls låg bakom de proryska provokationerna i Ukraina. Obama hade åter gett samma svar om att det ryska trupptillbakadragandet borde ske så snabbt som möjligt.
     Det är häpnadsväckande att den ryske ledaren så flagrant och fräckt och besinningslöst ringer Obama igen och föreställer sig att han ska bli trodd! Han borde tycka att det är förödmjukande för honom själv att göra narr av sig på detta sätt. Hur många är skrattarna bakom hans rygg och snart mitt upp i ansiktet på honom? Han förlöjligar sig själv på nästan pinsamt vis. Kan han verkligen vara en världsledare med sådana förblindade ögon? Vem åtar sig att ta bort bindeln framför hans blå ögon, svarta av hämnd?

     Senare på dagen ringer Putin till Ban Ki-moon och kräver att FN ska fördöma Ukrainas aggression mot de proryska separatisterna. Det handlar om ett inbördeskrig, som Ukraina nu har inlett i de östra delarna.
    Putin får ju inte medhåll. Man förklarar för honom att det är Ryssland, som för en aggressionspolitik mot Ukraina.

     De protesterande Majdan-rösterna från i morse mot den politiska ledningen i Kiev har nu tystnat, sedan den ukrainska militärinsatsen startat.
     Alla pratar om den mjuka linjen för att inte den ryska björnen vid gränsen ska väckas för mycket. Den behöver dock inte väckas, eftersom den inte kräver någon som helst sömn utan ständigt är redo för mycket vakna och hastiga språng.

     Så har denna startdag äntligen börjat.
     Hur komplicerat ska det bli att befria viktiga stadsbyggnader i tio östukrainska städer?
     I morgon får vi besked?
     Nu famlar vi alla och bävar.