Skärtorsdag i Genève

     Han tittar inte på Kerry, när han bekräftar överenskommelsen med ett handslag.
     Det är inte trovärdigt att inte också bekräfta avtalet med ögonen vända mot varandra.
     Lavrovs gummiansikte visar nonchalans. Snart får vi veta, vad han menar med sin bortvändhet.

    Fyrpartsmötet i Genève, som har varat i flera timmar denna skärtorsdag den 17 april 2014, analyseras som en liten framgång. Kerry menar dock att ord inte bara kan räknas utan att den stora handlingen krävs, för att östra Ukraina ska kunna bli befriat från alla proryska separatister och ockupanter, som med vapenmakt tilltvingat sig stadshus och polisstationer på många platser. Det är första gången som den tillförordnande utrikesministern i Ukraina, Leonid Kozjara, och den ryske utrikesministern Sergej Lavrov, möts. Cathrine Ashton, EU:s utrikesrepresentant, utgör den fjärde personen i denna viktiga kvartett.
     Om löftena bryts och hoten mot östra Ukraina fortsätter, kommer ytterligare och kraftfullare sanktioner mot Ryssland att verkställas. En omedelbar förändring måste ske. Alla barrikader ska rivas, alla proryssar i viktiga byggnader ska avhysas och alla, som deltagit i ockupationerna, ska erbjudas amnesti, om de snabbt lämnar de intagna lokalerna och ger sig i väg.
     Det ska snart visa sig, hur många av ockupanterna, som är ditkommenderade av Putin och hans sammansvurna. De är utmärkta med samma klädsel och skiljer sig från den vanlige proryske ukrainske medborgaren på ett tydligt sätt.
     Nu kan de smyga bort under nattens beskydd och bli hämtade av ryska militärcivila fordon?

     Ukrainska motståndsmänniskor vågar sig äntligen ut på sina egna gator för att demonstrera för Ukrainas enighet. Inte överallt är det säkert; de proryska kan ännu hota, och ytterligare dödsfall på båda sidor kan inte uteslutas. Ingen vill utsätta sig för en upprepning av dödshändelserna i Mariopol, där tre separatister nyligen dödades och flera skadades.
   

     Samtidigt med Genève-mötet medverkar Putin i en tv-talk-show, där han fortfarande hävdar, upprepar och påminner om att det ryska parlamentet gett honom klartecken att vid fara kunna gå in i de östukrainska områden, där de ryskspråkiga finns. Han meddelar dessutom igen att det var ryska soldater, som fanns på Krim vid annekteringen. Fortfarande skyller han allt på Kiev och utvecklar sina enkelriktade beskyllningar mot den olagliga regeringen där. För att framstå som en korrekt ledare uttrycker han en genomskinlig åsikt om att han dock i första hand hoppas på en diplomatisk lösning på Ukrainas problem.

     I morgon firas en dödsdag, som fått världsomfattande konsekvenser.
   
     Om en och en kvarts timme är det långfredag.

     Vad blir det för påsk i Ukraina?