Krig rasar

     I dag omtalades, hur många av separatisterna som dött, ett trettiotal.
     Omvända roller gäller så plötsligt.
     Ukrainarna tar befälet, visar styrka, mod och uthållighet och vill äntligen göra upp med förtryckarkriminaliteten.
     Visserligen fortsätter Lavrov med sina ord om att krigshetsarna inte ska skjuta på sina egna och utvidga inbördeskriget.
     Vadå? Separatisterna har ofta ryska id-kort och är veteraner från kriget i Georgien 2008.
   
      Är de nu besvikna på Putins uteblivna hjälp?
      Ja, mycket.
      Kan det verkligen vara sant att han har dragit sig undan och låter Lavrov sköta den ingångna vägen?

      Det är inte bara separatister, som dödas eller förs bort. Fyra OSCE-observatörer har inte hörts av som de borde. Gisslan-tagning är det fråga om igen?

     I dag har jag äntligen sått de gräsfrön, som alltför länge legat i sin årsgamla plastpåse. Nordliga och halvstormiga blåsten kylde min kropp, som nu omslöts av långbyxor och ylletröja och inte av shorts och tunnblus.
    Sommaren kommer och går.
    I dag är det vår.




   

Slaget om den internationella flygplatsen i Donetsk

     Internationella flygplatsen i Donetsk ockuperades under natten till denna vackra majdag måndagen den 26 maj 2014 av separatisterna.
     Det är dagen efter presidentvalet.
     Man ville markera, demonstrera och tydligt visa sin överlägsenhet gentemot de ukrainska soldaterna. På Krim gick det ju så bra att håna dem, hota dem, förnedra dem, fängsla dem, misshandla dem, få dem skrämda.
     Nye presidenten Petro Porosjenko svarar direkt med motanfall och skickar stridsflygplan och attackhelikoptrar. Det är det största krigsslaget hittills.

     Vad gör Putin nu?

     Denna stund har han ju väntat på. Minsta provokation mot hans älskade ukrainska ryssar är ju som en personlig provokation mot honom själv. Hans trupper kunde lätt ta sig över gränsen nu?
     Kraften och intensiteten i det ukrainska motståndet fördröjer hans synliga reaktioner? Är det inte riktigt läge för honom denna sköna måndag? Sergej Lavrov svarar i hans ställe: sluta med att attackera separatisterna - och i gengäld kan den nye presidenten få ett samtal med oss i Moskva.

     Porosjenko har beslutat sig för att så snart som möjligt åka till Donetsk för att lyssna  på  invånarna där.

     Varför vill han så snart förkorta sitt liv?




                                                                                                             

   

Söndagsvalen 25 maj 2014

     Denna tjugofemtemaj-dag har anlänt och snart försvunnit.
     Ukrainarna har gått till val trots utbrytarnas kriminella handlingar i Donetsk- och Luhansk-området. Omkring fem miljoner östukrainare har förvägrats att rösta, hotats och motats bort av separatisterna, som menar att något presidentval inte behövs i Folkrepubliken Donetsk. Man har ju redan den 11 maj förklarat sig som en fristående stat.
     Valbås har krossats, skändligen trampats och sparkats på, datorer har beslagtagits, vallängder har förstörts.
 
     Putin behöver inte längre göra något. Det räckte med att han tryckte på startknappen. Nu går allt automatiskt, av sig självt. Det är så han vill ha det. Åter kan han förbindligt börja vända sig mot Väst och gnugga händerna av förtjusning bakom ryggen på alla demokratiska ledare samtidigt som han närmar sig Kina för att knyta energiförbindelser och eviga trohetsband.

    När det är lägligt, låter han sina näragränsentrupper passera linjen till Drömriket, även om han för två dagar sedan dragit bort större delen av ryska hären, hur sant detta  n u  kan vara.

   Det är praktvår i Sverige, nej,  redan prunkande sommar med temperaturer mellan tjugofem och trettio grader vissa timmar på dagen. Mellan hägg-och syren-tid är det också, shortstid, vattendrickningstid, dagvilotid. Gräset växer, så att det inte längre kan klippas med gräsklippare. Det är svårt att komma ifatt allt, som inte blivit utfört.
    EU-valet är sedan klockan tjugoett utfört i alla EU-länder.
 
     Alla resultat har varit förutsägbara i två timmar redan.
     Här sitter jag och vet ingenting, urlakad av den efterlängtade värmen.
 

Separatist-Ultimatum klockan 21 torsdagen den 15 maj 2014

     De nya storherrarna har utfärdat Stor-Härskar-Ultimatum till de ukrainska trupperna i Donetsk-området: ut ur folkrepubliken Donetsk före klockan 21, annars -
     Ja, vad annars?
     Dödandet fortsätter. Antalet skadade ökar.

     Sveriges försvarsberedning har i dag kommit med sitt slutliga förslag, som riksdagen nu har beslutat om. Tyvärr uppstod en diskussion mellan socialdemokraterna och Alliansen om kostnaderna för det utökade svenska försvaret. Skillnaden var stor. Var den överdriven?
     I dessa hotande aggressionstider kan försvarsutgifterna knappast vara för stora.
     Sådan tur att Gotland ännu finns kvar inom Sveriges gränser och att ön möjligen även i fortsättningen får vara det. Fyra regementen, som oansvarigt har lagts ner i de förhoppningsfulla gladtiderna, kan inte återuppstå. Varför kan de inte det? Har man redan rivit byggnaderna? Vad används de till nu? Kan man inte säga upp hyresgäster, om Sverige hotas och angrips av den girige Öst-Mannen?
     För första gången uttalades ännu mera tydligt att även Sverige kan bli ett mål för Rysslands aggression.
     Vilken svensk generation kan sluta att oroa sig för ryska angrepp på Sverige? Ingen, blir svaret. Har min barnbarnsgeneration 1989 till 2004 förstått ännu, var Sverige är beläget och vad detta läge betyder?

     Under vecka nio, februarilovsveckan, detta år 2014 pratade jag med barnbarnen födda 2000, 2002 och 2004 om Ukraina och om Krim. Efter Putins hotelser om denna halvö tog vi fram både kartbok och Nationalencyklopedien. Svårt var det för barnen att tränga igenom den kompakta texten om Krim. Jag vet inte, om jag förklarade tillräckligt och förtydligade det som sänts som nyheter och det som stod i böckerna, men jag tror aldrig att de glömmer att jag så snart, så genomtänkt och så planerat ville prata med dem omdedelbart om det uppdykande, farliga utrikespolitiska läget. Vi belamrade köksbordet med böckerna och skyfflade undan middagstallrikarna och glasen. Rätt så snart blev de trötta och orkade inte riktigt lyssna och läsa, men jag fortsatte ändå att prägla dem med min envetna mormorsstämma. De satt i alla fall kvar vid köksbordet, kanske mest för att de inte ville vara för oartiga mot mig, som åkt den långa och tröttsamma vägen för att få träffa dem och för att få umgås med dem hela den lediga skolveckan.

     Ekarna börjar slå ut, det vill säga eken. Jag har bara en enda halvuppäten, kortväxt ek, Älg-Eken. Den är alldeles snedvuxen och inte någon prydnad för sin art. Jag vill ändå ha den kvar och varje vår studera dess utveckling från kalhet och nakenhet till långsam utslagenhet. Runt omkring står de höga tallarna, som dominerar i antal.
     Det blev också dagen för insamling av mogna maskros-fröbollar med hjälp av en liten plastpåse, som jag trädde in handen i och därefter med lätthet kunde fånga de lättflyktiga fröna i koncentrat.
     Några stora aktiviteter klarade jag inte av denna dag, som ännu kände resterna av förberedelserna inför mathantverkssafarin den 3 och 4 maj arton mil bort.
     Jag är väl inte längre tjugofem år.
     Det kan jag ju knappast vara med så många barnbarn, som växer och som vuxit klart. Nu finns endast två, som är kortare än jag. Krymper jag?
     Det är möjligt. Jag mäter mig inte. Någon gång, när jag finner en våg, väger jag mig. Om kläderna plötsligt inte längre passar, förstår jag bättre och sifferlöst att maten har varit för kaloririk och minskar på intaget.

    Det är så många, som dör i vår värld.
    Några orkar inte leva, och andra vill inget hellre.
    De turkiska gruvarbetarna har redan dagen efter den omfattande gruvexplosionen börjat begravas. Sorgen och vreden är stor. Man leker med människors sköra liv och sörjer inte för deras säkerhet.

     EU-valet närmar sig den 25 maj.
     Presidentvalet i Ukraina närmar sig den 25 maj.
     Min sons dödsdag närmar sig den 25 maj.

     Det är en besynnerlig majdag den där tjugofemte dagen, fylld av förhoppningar och av nygammal sorg.

     
   
   

Sex dödade ukrainska soldater mitt emellan Torp och Myckleby kyrka på Orust tisdagen den 13 maj 2014

     Nej, jag stannar inte till men saktar farten, då jag hör den krigiska nyheten klockan halv nio på kvällen.
     I bilen har min nu hesa körröst just för tredje gången nynnat en av de Lapp-Lisa-sånger, som vi tillsammans med flera andra visor i kväll övat inför den kommande uppsjungningen.
      Jag slutar genast att repetera melodien.
     Det är i närheten av eller i staden Kramatorsk dödandet har skett. Proryska separatister har angripit. Sex ukrainska soldater har dödats i ett bakhåll, och åtta har blivit sårade.
   
     Den tyske utrikesministern ska ha anlänt på morgonen eller förmiddagen till Kiev för att medla mellan den tillförordnade regeringen och de östukrainska separatisterna.
     Vilken sorgedag att börja med medling, när kriget redan har startat med våldshandlingar, som självutnämnda folkrepublik-ledare har iscensatt och blodigt har utfört!
   


   
   
     

Efter-Dagen måndagen den 12 maj 2014

   
     Han har godkänt resultatet av söndagens folkomröstningen med 79 procents ja-röster från människorna i den donetska folkrepubliken.
     Vem?
     Putin har nu länge väntat på att få godkänna söndagens så kallade folkomröstning, spektakulära, folkvilda, burdusa och absurda folkomröstning.
     Endast 10 procent skall ha varit emot.
     De proryska separatisterna jublar och höjer sina vapen. Nu är folkrepubliken Donetsk och Folkrepubliken Luhansk och Folkrepubliken Mariupol ordentligt befästa på många sätt.
     Då är det bara att ge kommandot Vänd Om till de ryska trupperna lite längre från gränsen nu och beordra alla före detta ukrainare att stå och buga vid infartsvägarna med händerna fulla av sovjetiska flaggor?

     Ukrainska kulturarbetare har blivit tillfångatagna och sitter isolerade i den ukrainska säkerhetstjänstbyggnad, där tidigare OSSE-representanterna har suttit fångna. Detta gäller två kulturarbetare, den 34-årige regissören och den 29-årige konstnären, som blev tillfångatagna i Slovjansk för två veckor sedan, då de var i färd med att inhämta stoff till en ny pjäs. Efter en säkerhetskontroll på gatan blev de bortförda. Just dessa två har arbetat mycket för ett kultursamarbete mellan de ryska och de ukrainska kulturutövarna. De två har inte hörts av, och man är orolig för deras situation. Femtio mycket välkända personer ur kultureliten i Ryssland har nu solidariskt krävt att kulturkollegerna ska frisläppas.
      Frågan är, om även dessa femtio ansedda ryska kulturföreträdare också ska kväsas av Putin och hur han ska gå till väga med det?
      Hur många ska täppas till med munkavle, innan Putin själv är borta?
     Mäktigheten har alltid sina gränser.
     Diktatorer har svårt att inse detta, medan maktfullkomligheten pågår.
     År 2012 skrev jag en dikt om Putins försvinnande och att han i tid skulle inse att han inte behövdes längre. Dikten kallade jag "Tag tapetsprånget nu".
     Någon borde i denna hetsiga tid ge ut en  oinbunden putindiktsamling.
     I helikopter sitter man därefter fast förankrad med den löstagbara samlingen. Tack vare helikoptersäkerheten kan man luta sig ut över de nya låtsasmaskeradfolkrepublikerna i östra Ukraina och släppa ner diktblad efter diktblad och se dem sakta singla ner över människorna. De vågar först inte ta fatt de luftburna diktbladen men hoppar efter en stund längtande upp efter dem och slukar de sanna orden om invånarnas framtid i en sovjetisk gammalstat.

     Det är kulturen, som ska få bukt med den vrålande och vulgära propagandan och sticka hål på dess dominerande osanningar, förvrängningar och hotande avgrundsord.


     Utrikesministermötet i Bryssel har avslutats denna dag, måndagen den 12 maj 2014. Ytterligare sanktioner har utdelats mot tretton personer och mot två företag på Krim. De senare har skändligen konfiskerat ukrainska energibolag. Fördömandena mot den hafsigt genomförda oparlamentariska folkomröstningen i går, söndagen den 11 maj, har varit flera under mötet. Den ryska naturgasen och handeln med Ryssland gör att några EU-länder inte fullt ut kan stödja den tredje sanktionsvågen, som ska sättas in vid tiden för presidentvalet den 25 maj, om valet saboteras.
     Den ständiga upprepande-frågan blir: hur kunde västländer så blåögt avtala med Putin om dragning av naturgasrör på Östersjöns botten? Varför tystades varningsrösterna om beroende-farorna ner eller nonchalerades? Tillräckligt många visste ju ändå, vem Putin i grunden var? Räcker det att man säger att man ville tro det bästa?  Det är i sig en positiv uppfattning om att människan i grunden är god.
      Putin hade medvetet flörtat med Väst och gett ett intryck av att han kunde umgås med Väst på ett västligt, otvunget och fritt sätt. Så lätt kunde han lura flera EU-politiker, som aldrig konkret befunnit sig i en hårdför närstrid med Gamla Öst eller som trodde att faran blåst över från det kalla kriget.
     För dem, som känner ilningar, för dem som är intuitionssnabba, för dem som starkt upplever den oberäkneliga kusligheten och för dem som vibrerar synligt av lömska hot, ska man ha den största lyhördheten.

     Pokeransiktet Lavrov har tillkännagett i dag att det för närvarande från rysk sida inte planeras några ytterligare internationella samtal om krisen i Ukraina.
     Det var helt fel.
     Ett  s  blev i förbifarten ett  g   i ordet krisen.

     Det orörliga och leendebefriade pokeransiktet Lavrov har tillkännagett i dag att Putin,  härskaren även över planeten Mars, inte planerar några ytterligare internationella samtal om krigen i Ukraina.
   
   



   

Den illegala folkomröstningen i Donetsk och Luhansk söndagen den 11 maj 2014

     Inga vallängder finns, ingen valkommission, inga observatörer.
     Under vapenhot och genom isolering och tillfångatagande av journalister och andra bevakare eller protesterande genomförs de proryska separatisternas olagliga folkomröstning i östra Ukraina denna vackra vårdag med regnet blänkande på den ännu tomma altanen.
     Hackspettar flyger från träd till träd. De senast planterade påskliljorna prunkar i gulfärg vid vändplatsen, och de ännu ståtliga pingstliljorna lyser friskt vitblommiga i grässlänten.

     Det är just i denna vackra naturfödelsetid som de proryska separatisterna övar sig på att omintetgöra presidentvalet den 25 maj 2014. Ska de strunta i Angela Merkels budskap till Vladimir Putin i går den 10 maj om att tredjegradssanktionerna kommer att sättas in, så fort man märker att sabotage mot valet äger rum?
     Vad bryr de sig om Angela Merkel!
     Vad bryr de sig om världens fördömanden!
     De tolkar bara in Putins tysta godkännande, som har injicerats in i deras hjärnor, in i deras brutala kroppsmuskler, ja till och med in i deras vapen.
     De har anslutit sig till De Kriminellas Gäng. Där råder ingen demokrati.

     För första gången har dock Väst i går synligt iakttagit att det skett ett tillbakadragande av ryska trupper från den östukrainska gränsen.
     Ska detta vara helsant?
   
     Halvsant kan det vara. En halvsanning förflyttar skeptiskt trupperna endast några mil bort.

     De nu funktionsalerta missilerna når långt.
   

Storvulenhet med pompösa och flyktiga genomskinligheter

   

      I östra Ukraina har för några korta veckor sedan OSSE-representanter enligt en populär prorysk separatiståsikt varit spioner för Nato, och Röda Kors-människor har enligt samma ultraseparatistiska norm denna vackra och nästan fulländande björkutsprickningsmajlördag i dag den 10 maj 2014 arbetat som spioner från Väst eller kanske från Kiev.
     De slår till besinningslöst och utan kunskap.
     De?
     Ja, de som nu har tagit av sig ansiktsmaskerna och som vågat visa näsan i alla fall.
   
     Bäst är slå ner först och få reda på det rätta svaret ett dygn senare, en månad efter kanske, ett år efteråt eller flera decennier därefter?

     En huvudperson, som befinner sig i den närvarande och skymda bakgrunden samtidigt, är Oraklet i Delfi. Han kallas ibland för Putin med förnamnet Vladimir, den störste av nu levande All-Vetare. En annan men sedan 1924 död All-Vetare, Lenin med förnamnet Vladimir, ligger ännu lik i sin glassarkofag i Mausoléet vid Röda Torget i Moskva, såvida han har återförts dit i sitt lättviktiga mumietillstånd efter stölden i oktober 2009. Oavsett var han i avhuggna delar befinner sig, så har han nu andligen just återuppstått i sin fulla balsamering efter den ryskortodoxa påsken med den politiska Uppståndelsen som tema för den samlade Treenigheten.
     Om den uppseendeväckande och oväntade mumiestölden sade dåvarande premiärministern Vladimir Putin i sitt nyårstal ett par månader efter stölden: "Det här är en obegriplig aggressionshandling riktad mot den ryska nationen och folket". /Ur Leninstölden och den svenska terrorismen av Ronnie Aschberg, utgiven i april 2011 på Anark förlag/.

     Ja, det är mycket, som är aggressionshandlingar mot den ryska nationen och det ryska folket.
     Till storms måste man gå mot allt Det Onda, ju förr, desto bättre. Inte en enda sekund kan förloras!
     Nej, inte en enda del av en sekund kan förloras.

     Oraklet i Delfi med filial i Moskva bestämmer, vad som är rätt och vad som är fel. Så skönt för de proryska separatisterna att ännu ett tag få ha sin orubbliga och fasta stöttepelare i den ryska huvudstaden! Dit återvänder Siaren efter alla rundturerna till de olika europeiska städerna, där han lovat guld och gröna skogar. Särskilt staden Genéve utgjorde själva utgångspunkten, starten av och fortsättningen för Oraklets vita lögner.
   
     Det skedde under Stilla Veckan på den skära torsdagen före den långa fredagen i Herrens Välsignade År Tjugohundrafjorton, ett år som vi ska ha i ett alldeles särskilt starkt historiskt minne.




   












   

   
     

Statsbesöket på guldhalvön Krim

     Följande är skrivet i går, fredagen den 9 maj 2014 men stod i dag som utkast och har ej blivit publicerat den dag, som var dagsviktig. Alla dagar är så dagsviktiga för mig, och jag anstränger mig mycket för att kunna trycka på det vita ordet publicera, som ligger på en brandgul botten, före klockan tjugofyra. Att dagen efteråt upptäcka att mina dagsnödvändiga ord inte har nått ut till okända och kända människor, gör mig sorgsen, uppgiven, ledsen och upprörd.


     Det var bara Putin och jag, som visste att han skulle besöka Krim i dag, fredagen den 9 maj 2014.
     I det längsta hölls det hemligt, och jag rapporterade ju inte om det heller, nämnde det bara i förbigående i går här på blogger.com.
     Det var ingen, som hörde av sig till mig och frågade mig, varför jag kände till detta. Förresten, vad skulle jag ha svarat? -Det bara är så, skulle jag kanske sagt, att jag har en sådan intuitiv och genomborrande känsla för denne lille man med de isblå ögonen.
     Allt var så sant som jag förutsagt. Sovjethjälten hyllades på plats som det anstår en nationalist av den högre graden. Sevastopol visade sig från den ljusa och glada sidan. Det märktes att man redan ett långt tag nu hade hållit på att förbereda sig inför den nya ryska beordrade semestervågen till guldhalvön. Nyinköpta och nästan sidenblanka ryska flaggor vajade i den sovjetiska, kalla vinden, och människorna skrattade, tjöt och sjöng på det älskade ena-stående ryska språket. Gatorna hade skurats både med maskiner men också för hand och här och var till och med med en grövre tandborste på de smutsigaste ställena. De röda mattorna, som lagts ut inför Putins ankomst, om han nu anlände förstås, fick ju inte bli det minsta fläckade. Allt gjorde man för att vara Putin till lags. Alldeles intill processionsgatan hade man ställt fram väl synliga plakat med tydlig svart text, som löd: "Tack, kamrat Putin, för din nya svordomslag!"  Dock hade någon, förmodligen någon uppstudsig ukrainare, placerat ett mindre plakat på andra sidan gatan med orden:"Fan ta Putin!" Burdust blev denne man strax infångad av några breda soldater med rånarluvor. Hans plakat blev också illa tilltygat och sedan hastigt uppeldat. Den första ryska bokbålsröken steg upp mot den perfekta blå och eviga, ryskägda rymden. Ja, det blev i alla fall till slut en glättig och oerhört omväxlande invasionskarneval med många ryska veteraner och dignitärer inbjudna.
     Ukrainska människor bidade sin tid inom hemmens väggar eller hade redan gett sig av till säkrare oputiniserade trakter. Där väntar de på att Julia Tymosjenko ska återta Krim, när väl presidentvalet den 25 maj är över och när alla  proryska separatister har retirerat från de ockuperade husen i Donetsk och Luhansk.

      Ukrainska skotten mot proryssarna, som ockuperat polishuset i Mariupol, nådde inte Putins  känsliga öron i dag under det pompösa statsbesöket på guldhalvön?
   Tjugoen proryska separatister och en ukrainsk soldat dödades.
   Upptrappningen accelererar i blod.
   Efter karnevalen på Krim i dag väntar vidrig, vedervärdig vedergällning?



    .

Humbug, svek och ihåliga löften

    Följande skrevs torsdagen den 8 maj 2004 men blev av något märkligt skäl av min opålitliga dator bedömda som utkast.
    Tekniken spelar ständigt spratt med mig och gör mig orolig. ängslig och irriterad över att jag inte kan bestämma om mina egna bokstavsskapelser, att de endast stannar kvar hos mig och ej blir utsända till dig och till er, som i någon plötslig, oplanerad stund får syn på dem och förmedlar dem genom din egen själ, genom era egna själar.
  

    Folkomröstningen ska hållas den 11 maj 2014.
    Vem trodde något annat? Inte Putin i alla fall. Han var beredd, förberedd och glatt överraskad av att hans proryssar protesterade mot hans genomskinliga varningar om att de måste skjuta upp sin folkomröstning.
     Proryssarna trycker och trycker. Vad trycker de? Röstsedlar, så klart! Hela före detta Nya Ryssland i den sydöstra delen av Ukraina ska snart bli en härlig del av Ryssland.
     Vilka trycker?
     Det är de proryska separatisterna och så soldaterna, som tryckt länge nu intill ukrainska gränsen.
     De senare övar sig duktigt i dag på att skjuta missiler mot tilltänkta kärnvapen, som riktas mot dem. De måste försvara sig och så försvara sig igen och ha gränstrupperna kvar och så flytta på dem på låtsas och så skoja med Nato om att de redan tågat i väg och så tro att Nato inte har någon större teknisk kapacitet att se alla trupper, som finns kvar på den ryska, fantastiskt superosynliga marken.
   
     Så fint ansiktoskyldigt han står där vid mikrofonen i sin nya kostym och lovar och luras och lovar och luras -
     Nej, han har redan lämnat och gått och i stället förenat sig med paraden, som så sovjetiskt mäktigt firar minnet av andra världskrigets slut.
     Nej, han har redan försvunnit och ska förbereda sin resa till Krim, där han som den nye Sovjethjälten ska hyllas med öronbedövande fyrverkerier av alla de sovjettörstande proryssarna, som älskar honom så högt.

     Istiden väller över oss i denna tätnande vårgrönska, som dämpar och ombonar och som ger oss våra nya, grönnyanserade, väntande vårögon den åttonde maj.

Onsdagen den 7 maj 2014- en äntligen-dag - eller Putin i ny kostym?

     Han har i dag meddelat de proryska separatisterna att de ska ställa in sin planerade folkomröstning den 11 maj! Trupperna vid östra ukrainagränsen ska nu ha dragits tillbaka.
     På eftermiddagen meddelar han att man inte ska förhindra ukrainarna att hålla sitt presidentval den 25 maj.

     Vem är denne märklige man?
     Inte kan det väl vara Putin?

     Det är Putin.

     Kan det vara sant?
     Det kan inte vara sant!

     Denna onsdagskväll under den fortsatta gröna växtexplosionen i vårvätan kan det börja vara sant.
    Hur många ekonomiska kors har man redan fått börja krypa till?
    Ingen vill ju längre heller gärna investera i ett  Ryssland, där man efter den första juli dessutom blir svordomsbegränsad, det vill säga diktatoriskt svordomsförhindrad. Detta är början till en farlig ordbegränsning. Vilka ord härnäst ska bli förbjudna?

    Enligt Nato är det inte truppsant ännu. Fortfarande finns fyrtiotusen ryska soldater nära den ukrainska gränsen.
     OSSE, som Putin mött i dag, vill inte acceptera uttrycket skjuta upp folkomröstningen. Den ska utebli helt och hållet.
     Är Angela Merkel deltaktig i mer än man vill tillstå?


   


   

Missandet veckorna sjutton och arton året tjugohundrafjorton

     Missandet gör att jag inte håller samman historien, den pågående, dramatiska, hastigt föränderliga. Livet består av annat än nyhetslyssnande och skrivande.
     När jag flyttat på tretton saker, som befinner sig på en felaktig plats, och slängt fem trasiga, rostiga eller onödiga ting, finns det inte längre någon kraft eller möjlighet att lyssna på nyheterna om det Blågula Landet, som inte är vårt.
     Tumultartade scener utspelas på många platser i östra Ukraina. Ociviliserade beteenden visas av de proryska separatisterna. På fredagen den 25 april blir OSSE-observatörerna bortrövade till hemlig ort, tagna som gisslan. Snart blir man inte längre förvånad. Kriminella tilltag ökar. Vildarna med rånarluvorna tar kommandot och slår in fönster med basebollträn och skjuter en omvänd borgmästare. Platser och orter växlar för varje dag. Nya byggnader intages, fler och fler ryska flaggor hissas.
     I denna avslutande aprilvecka med nummer arton beslutas om ytterligare sanktioner mot viktiga personer nära Putin av USA, EU, Kanada och Japan. Angela Merkel ringer på tisdagen den 29 april 2014 till Putin och ber honom hjälpa till med att hejda proryssarnas framfart och speciellt då i gisslandramat med de tillfångatagna OSSE-militärerna, som anklagats som Nato-spioner. Nu använder man sig av gisslan för att få bort alla sanktioner, som beslutats om mot Ryssland. Hur länge tänker man begagna sig av dessa demokratiskt utsedda observatörer på ett så barbariskt och hänsynslöst sätt?
     Allt har spårat ur.
     Den ukrainska polisen agerar inte mot brottsligheten.
     Anarki hotar eller äger redan rum.
     När tätnar leden för en motaktion? Eller när går den frihetssökande massan under?

     Förbrytare blir lagliga medborgare med egen vald nationalitet.


     Det ovan formulerade skrev jag strax efter midnatt, då andre maj just hade påbörjats.
     Nu har många timmar förflutit, och klockan är kvart över elva på kvällen.

     På grund av min märkvärdiga dator, som äter upp ord och som vägrar att gå vidare, så har jag fått avvakta, stängt av, dragit ur sladden, satt i sladden, börjar om, fått stänga av och gör nu ett sista försök att beskriva det nya dramatiska läget i östra Ukraina.
     Klockan har nu hunnit bli halv tolv på kvällen.

     Efter allt arbete med förberedelserna inför mathantverkssafarin under helgen har jag först vid tiotiden kunnat lyssna på de senaste nyheterna.
     Odessa i södra Ukraina är nu platsen för svåra övergrepp. Fyrtiofyra människor påstås ha dött under sammandrabbningar mellan de ukrainska demonstranterna och de proryska separatisterna, många av dem i en brand.
     Två helikoptrar är nerskjutna, och två människor har dött.
     Krypskyttar ska ha befunnit sig på taken och skjutit mot de ukrainska demonstranterna.
     Mönstret känns igen, Putin-mönstret.

     Det är redan ett pågående krig. Skarpare sanktioner mot Ryssland utlovas av USA och EU.
     OSSE-fångarna är fortfarande gisslan hos de proryska. Man struntar i Merkels uppmaning och önskan till Putin om att släppa dem. I alla avtal, i alla löften. i alla överenskommelser struntar man. Merkel har nu rest till Washington för att diskutera den kommande hållningen till Putin. Denne går sin egen väg mot en större och vidare diktatur och skyller allt på Kiev. Han använder sig av samma metod med FN och vill gärna omedelbart sammankalla säkerhetsrådet för att framföra sina krav på att ukrainsk militär ska dra tillbaka sina styrkor.
    Med en dåres envishet anklagar han Ukraina, Väst, USA, ja, alla som stör honom i hans storrikesplaner och beslutar samtidigt för sina egna medborgare, vilken typ av språkföring de ska använda sig av och vilken litteratur de får läsa. Svordomar förbjuds totalt, och Karlsson på taket får inte längre användas.
     Kusliga inskränkningar görs.
     Ännu flera kommer det att bli.
   
     De, som nu mutats till förräderi, till skjutande och till lömsk propaganda, kommer snart att ångra sina val. En kort tid kan de användas för Putins brådskande syften, men när den pådrivande tiden är förbi, slänger han ut dem som söndriga vantar, obrukliga och meningslösa att längre använda sig av.





   
   
   

Första maj 2014

     Jag ska pröva en andra gång, osäker på om mina bokstäver även denna gång blir utraderade av sig själva.
     För säkerhets skull ska jag spara efter varje mening.
   
      Mellan all intensiv städning och rengöring hinner jag ändå svagt uppfatta nyhetssändningarna från radion. Etthundratusen moskvabor har i dag på denna stora arbetarrörelsens dag demonstrerat med anledning av Krim. Det jag inte uppfattar är, om man demonstrerar för eller emot Putin. Det måste förstås vara mot. Jag gläder mig mycket åt att antalet demonstrerande ökat från cirka tiotusen för några veckor sedan till etthundratusen nu. Det här börjar likna massprotesterna i Tjeckoslovakien och i de andra Sovjet-ockuperade länderna.
     Jag städar bättre. Det går snabbare nu. När kommer nästa nyhetssändning? Har jag tid att lyssna då?
     Det är svårt att passa tider, när man städar och inte längre heller har en armbandsklocka på sig. Jag har en liggande i handväskan, men den är inställd på vintertid, och jag kan inte själv skruva fram den rätta sommartiden.
   
     Jag är mycket tekniskt okunnig.

     Under tiden jag väntar på att få besked om för eller emot, plockar jag de senast grönskande växterna och sätter i en vattenfylld spann på stentrappan upp mot den gamla lanthandeln, som blivit gårdsbutik och som ska smyckas inför ett mathantverkssafari under helgen. Både påskliljor och tulpaner har nästan blommat ut. Jag ersätter dem med gula ringblommor, som inte heter så.
   
     Nu hör jag uppgifterna om demonstrationerna, sätter mig ner plötsligt och måste få visshet i denna kyliga vår med nordliga vindar just i dag.

     Etthundratusen moskvabor demonstrerade i dag på första maj för Putins ingripande på Krim.