Separatist-Ultimatum klockan 21 torsdagen den 15 maj 2014

     De nya storherrarna har utfärdat Stor-Härskar-Ultimatum till de ukrainska trupperna i Donetsk-området: ut ur folkrepubliken Donetsk före klockan 21, annars -
     Ja, vad annars?
     Dödandet fortsätter. Antalet skadade ökar.

     Sveriges försvarsberedning har i dag kommit med sitt slutliga förslag, som riksdagen nu har beslutat om. Tyvärr uppstod en diskussion mellan socialdemokraterna och Alliansen om kostnaderna för det utökade svenska försvaret. Skillnaden var stor. Var den överdriven?
     I dessa hotande aggressionstider kan försvarsutgifterna knappast vara för stora.
     Sådan tur att Gotland ännu finns kvar inom Sveriges gränser och att ön möjligen även i fortsättningen får vara det. Fyra regementen, som oansvarigt har lagts ner i de förhoppningsfulla gladtiderna, kan inte återuppstå. Varför kan de inte det? Har man redan rivit byggnaderna? Vad används de till nu? Kan man inte säga upp hyresgäster, om Sverige hotas och angrips av den girige Öst-Mannen?
     För första gången uttalades ännu mera tydligt att även Sverige kan bli ett mål för Rysslands aggression.
     Vilken svensk generation kan sluta att oroa sig för ryska angrepp på Sverige? Ingen, blir svaret. Har min barnbarnsgeneration 1989 till 2004 förstått ännu, var Sverige är beläget och vad detta läge betyder?

     Under vecka nio, februarilovsveckan, detta år 2014 pratade jag med barnbarnen födda 2000, 2002 och 2004 om Ukraina och om Krim. Efter Putins hotelser om denna halvö tog vi fram både kartbok och Nationalencyklopedien. Svårt var det för barnen att tränga igenom den kompakta texten om Krim. Jag vet inte, om jag förklarade tillräckligt och förtydligade det som sänts som nyheter och det som stod i böckerna, men jag tror aldrig att de glömmer att jag så snart, så genomtänkt och så planerat ville prata med dem omdedelbart om det uppdykande, farliga utrikespolitiska läget. Vi belamrade köksbordet med böckerna och skyfflade undan middagstallrikarna och glasen. Rätt så snart blev de trötta och orkade inte riktigt lyssna och läsa, men jag fortsatte ändå att prägla dem med min envetna mormorsstämma. De satt i alla fall kvar vid köksbordet, kanske mest för att de inte ville vara för oartiga mot mig, som åkt den långa och tröttsamma vägen för att få träffa dem och för att få umgås med dem hela den lediga skolveckan.

     Ekarna börjar slå ut, det vill säga eken. Jag har bara en enda halvuppäten, kortväxt ek, Älg-Eken. Den är alldeles snedvuxen och inte någon prydnad för sin art. Jag vill ändå ha den kvar och varje vår studera dess utveckling från kalhet och nakenhet till långsam utslagenhet. Runt omkring står de höga tallarna, som dominerar i antal.
     Det blev också dagen för insamling av mogna maskros-fröbollar med hjälp av en liten plastpåse, som jag trädde in handen i och därefter med lätthet kunde fånga de lättflyktiga fröna i koncentrat.
     Några stora aktiviteter klarade jag inte av denna dag, som ännu kände resterna av förberedelserna inför mathantverkssafarin den 3 och 4 maj arton mil bort.
     Jag är väl inte längre tjugofem år.
     Det kan jag ju knappast vara med så många barnbarn, som växer och som vuxit klart. Nu finns endast två, som är kortare än jag. Krymper jag?
     Det är möjligt. Jag mäter mig inte. Någon gång, när jag finner en våg, väger jag mig. Om kläderna plötsligt inte längre passar, förstår jag bättre och sifferlöst att maten har varit för kaloririk och minskar på intaget.

    Det är så många, som dör i vår värld.
    Några orkar inte leva, och andra vill inget hellre.
    De turkiska gruvarbetarna har redan dagen efter den omfattande gruvexplosionen börjat begravas. Sorgen och vreden är stor. Man leker med människors sköra liv och sörjer inte för deras säkerhet.

     EU-valet närmar sig den 25 maj.
     Presidentvalet i Ukraina närmar sig den 25 maj.
     Min sons dödsdag närmar sig den 25 maj.

     Det är en besynnerlig majdag den där tjugofemte dagen, fylld av förhoppningar och av nygammal sorg.