Söndagsvalen 25 maj 2014

     Denna tjugofemtemaj-dag har anlänt och snart försvunnit.
     Ukrainarna har gått till val trots utbrytarnas kriminella handlingar i Donetsk- och Luhansk-området. Omkring fem miljoner östukrainare har förvägrats att rösta, hotats och motats bort av separatisterna, som menar att något presidentval inte behövs i Folkrepubliken Donetsk. Man har ju redan den 11 maj förklarat sig som en fristående stat.
     Valbås har krossats, skändligen trampats och sparkats på, datorer har beslagtagits, vallängder har förstörts.
 
     Putin behöver inte längre göra något. Det räckte med att han tryckte på startknappen. Nu går allt automatiskt, av sig självt. Det är så han vill ha det. Åter kan han förbindligt börja vända sig mot Väst och gnugga händerna av förtjusning bakom ryggen på alla demokratiska ledare samtidigt som han närmar sig Kina för att knyta energiförbindelser och eviga trohetsband.

    När det är lägligt, låter han sina näragränsentrupper passera linjen till Drömriket, även om han för två dagar sedan dragit bort större delen av ryska hären, hur sant detta  n u  kan vara.

   Det är praktvår i Sverige, nej,  redan prunkande sommar med temperaturer mellan tjugofem och trettio grader vissa timmar på dagen. Mellan hägg-och syren-tid är det också, shortstid, vattendrickningstid, dagvilotid. Gräset växer, så att det inte längre kan klippas med gräsklippare. Det är svårt att komma ifatt allt, som inte blivit utfört.
    EU-valet är sedan klockan tjugoett utfört i alla EU-länder.
 
     Alla resultat har varit förutsägbara i två timmar redan.
     Här sitter jag och vet ingenting, urlakad av den efterlängtade värmen.