De ryska soldatmödrarnas döda söner i Ukraina 29 augusti 2014

     Putin kommer inte undan.
     Han förs varje sekund längre och längre in i den hårda famnen på den ryska soldatmodern. Hårt omsluten blir han och kommer inte loss. Lavrov kan inte komma till undsättning, även om han svurit evig trohet mot sin Ledare, eftersom också han fastnat i en annan kvinnas vassa famn. Att försöka rycka bort Den Lille och hans maktföljeslagare från de hårthållande är alltså nu helt omöjligt. Fler soldatmödrar ansluter sig och ställer sig i en ring runt om de bröstfångna för att skandera sina anklagelser, ropa ut sin avsky, hötta med sina händer mot de två nästan famnkvävda och spotta ut sin vrede och sin sorg på de två maktkroppar, som så illa ha brutit sina löften mot dem och mot det ryska folket.

     Det är soldatmödrarna, som får Putin på fall.

     Deras nu fallna och döda söner har i lönndom tvingats ut i ett krig, som Putin hemlighållit. Mödrarna har inte fått veta, var deras söner  befunnit sig och inte att de begravts.
     Förtroendet är förintat.
     Hatet och hämnden accelererar.
     De Inhemska börjar nu genomskåda den ryska bombastiska propagandan och förstår äntligen att Putin lurat dem, manipulerat dem, svikit dem, förlöjligat dem och vilselett dem.

     Natochefen Anders Fogh Rasmussens röst har ekat kallt och tydligt från det akuta krismötet i Bryssel denna soliga augustidag om de snabba hjälpåtgärderna till Ukraina. Inom ett dygn har motattacker mot Ryssland beslutats. På grund av att Ukraina inte är medlem i Nato, kan man inte skicka trupper dit. Endast obemannade farkoster kan höjdnotera den ryska militärens intrång enligt OSSE, organisationen för säkerhet och samarbete i Europa. Dessutom vill man utöka antalet observatörer till femhundra personer.
      Janokowitsch såg redan för fyra år sedan till att förbjuda ett närmande till Nato från Ukraina. Den nya motionen om medlemskap, som ukrainske premiärministern Arsenij Jatsenjuk ska inkomma med till parlamentet, hinner inte behandlas i tid för att mer effektiv hjälp och stöd kan ges?

     Hänvisningen till  tydliga och bevisklara satellitbilderna som bevis för de inkräktande ryska soldaterna avfärdas från ryskt håll som dataspelspjäser.
     Ryska stridsvagnar med tydliga ryska kännetecken körs fram på den ukrainska asfalten. Existensen av dessa förnekas av Putin, som intensivt indoktrinerar ryska ungdomar på ett ungdomsläger om att ukrainska soldater är skuld till det pågående kriget.
     Hur länge till kan Den Ryska Makten tro att Det Ryska Folket ska tro på alla Putins skepparhistorier?

     Snart stormar Ryska Folket fram mot Putin.
     Han tycks ännu inte ana faran.
     Den ligger på lur och finner sina egna vägar.







   

Det abrupta uppvaknandet torsdagen den 28 augusti 2014

     Som om man inte förstått, insett, velat tro, velat fatta -
     som om man velat tro det bästa för länge.
     Nu vet man i dag.
     Först i dag kommer kallduschen, den stora överraskningen och vetskapen om att Putin varit den störste lögnaren och den störste förnekaren.
     Det är den tjugoåttonde augusti tjugohundrafjorton.

     Ettusen ryska soldater strider tillsammans med separatister på ukrainskt territorium. Tjugotusen ryska soldater står väntande intill gränsen, beredda för den fortsatta striden inne i Ukraina.
     FN har kallat till blixtmöte just nu denna augustikväll.
     Nu äger mötet rum.
     Nu.

    Carl Bildt kallar det upptrappade kriget för den dolda invasionen.
     Jag kallar den också för den smygande invasionen, den inkrälande invasionen, den svekfulla invasionen, den fula och naiva troskyldighetsinvasionen.
     Nu ska man äntligen ta itu med den för-alla-synliga-invasionen men utan tillgångar och snart utan hopp. Ryssarna avancerar söderut i ett planlagt projekt. Den ryska längtan till havet går genom Novoazovsk och Maripol. Den förra staden intogs i går av separatisterna med stark stödhjälp från ryska semesterfirande och frivilliga ryska soldater.
     Tänk, de stred i bara badbyxorna, nyss uppstigna ur det semestersköna, pärlglittrande vattnet. De ville så gärna till sina ryska östukrainska bröder för att hjälpa dem i nödens stund. Tack vare den intelligenta förklaringen till deras snabba och goda stridsresultat över de ukrainska soldaterna har detta dramaavsnitt gått till historien som det mest utskrattade humoravsnittet i världen sedan Sovjetunionens upplösning.

     Petro Josjenko har sagt nej till ett turkiskt statsbesök på grund av det ondska beräknade utfallet från Ryssland.

     Ukrainsk allmän värnplikt ska införas till hösten.
     Nu är det höst?







   

Ryska Landsförrädardagen onsdagen den 27 augusti 2014

     Den ryske soldat, som i sin dagsfärska fångenskap hos ukrainsk militär tvingats till sanningsprat om gränsöverföringar av rysk militär och ryskt militärmaterial, måste nu begära politisk asyl i det fiendeland han befinner sig. Någon, som så uppenbart har förrått sitt fosterland, kan inte efter ett sådant skamlöst förräderi få bo straffri i sitt eget land enligt Putin.
     Vem har kommit med den informationen?
     Jag, endast jag.
     Mitt sunda förnuft säger mig detta.

     Sunt förnuft har som vanligt även Angela Merkel, som i telefonsamtal med Vladimir Putin också i dag frågat honom rent ut, om denne soldat talat sanning. Flera tusen gånger har hon ställt samma fråga till honom angående trolig rysk hjälp till separatisterna både på ryska och tyska, och han har svarat ryskt-rätt varje gång: inga ryska soldater finns på ukrainskt territorium.

     Landsförrädare är nu även de skickliga ryska satirikerna och kulturhumoristerna, som häcklat och gäckat den accelererande ryssmakten och som förut haft vanligt skrattfolk med sig på sina föreställningar och i sina skrivna texter.
     Strypningen av det fria ordet är dock nu i full gång, och intellektuella byten med motsatta uppfattningar jagas varje dag.
     Putin går sakta mot sin egen undergång.
     Under vägen stryper han oftare, vartefter rädslan kryper in i honom smygande, objuden och ovälkommen. Han säger oupphörligt till sig själv att han inte är någon skrämd man utan en hjälte i Det Ryska Riket. Som Över-Hjälte  belönar han de högljudda propagandister, som ska skråla om hot och vedergällning, som ska fängsla ryssar med normala uppfattningar om sant och rätt och som ska ange och förfölja, håna och trakassera dem, vilka lever och vill leva ett frihetligt liv.

     Nato kommer snart att sprida den rätta humorn med sina flygblad över östra Ukraina och ge dem en långskjuts in över ryska vidder, skogar och städer.
     I morgon den 28 augusti 2014 kan även svenskarna stå mera Nato-trygga på sin svenska mark och uppleva det ryska ordkriget på ett näralångt avstånd.
     Hur många decennier har det behövt ta för svenska regeringar att inse att Sverige måste ha bundsförvanter som Nato-länder?
     Även svenska politiker har haft en mycket dålig kartkunskap.

     Det gäller att läsa på i tid, innan kartan förändras.






   

   




   

Mötet i Minsk tisdagen den 26 augusti 2014

   

     Jag ser att Petro Posjenko trycker hans hand och lägger på sin andra hand som en extra hälsningsförstärkning.
     Nej, det gäller inte Vladimir Putin.
     Den handhälsningen är officiell och tryckfri i detta rådande och uppmärksammade svåra läge.
     Det är Vitrysslands ståtlige mustaschdiktator, som får den extra tryckningen. Det får man som värd, oavsett vad man tycker om personen?
    Den älskvärde Aleksandr Lukasjenko visar härefter med sin arm generöst fram Posjenko till förhandlingsbordet. Vem som tar hand om Putin ser jag inte. Han kanske tar sig fram till bordet själv utan ledsagare?
   
     Snart sitter de vid samma bord.

     Det var tre månader sedan de träffades för första gången.
     Känner de igen varandra?

     Striderna i Luhansk-området pågår samtidigt. Den framgång, som ukrainska soldater har haft den senaste tiden, har minskat i takt med ökat inflöde av ryska soldater och militärt material från Ryssland till separatisterna.
      Den nyss skrivna meningen är en stor rysk osanning.

      De nyligen infångade fallskärmsjägarna var i alla fall ryska. De hävdade att de tyvärr förirrat sig in på ukrainskt område på grund av att de gått vilse.
     Kartläsning var inte deras starka sida.
     Putin måste ge kommendering om ökad kartkunskap så snart som möjligt.
     Just nu i detta allvarliga förhandlingsläge kan han förstås inte ge sina order.Det vore verkligen oklokt.

     Allt måste i tv-ljuset se så bra ut som möjligt för de tre huvudpersonerna i det just pågående avsnittet ur dramat Den kullerstenlagda vägen.









   

Konvoj-omgång nummer 2 i v 35 år 2014?

 
     Sergej Lavrov uppenbarar plötsligt sitt orörliga ansikte och låter läpparna lova en ny konvojomgång redan i denna sista augustivecka.
     Det var längesedan jag såg honom.
     Jag trodde att han flytt.
     Men vem vågar fly nu i dessa IS-tider?
     Kalifatet breder ut sig och kanske snart har siktet inställt på Stora Ryssland?
     Världen våndas i den nya medeltiden och dödsskakar i frossa.
     Ebolan smyger samtidigt in i de mörkaste Världs-vrårna och hotar kropp efter kropp efter kropp.
   
      Militära ryska fordon har åter observerats på ukrainskt område. Lavrov med sällskap förnekar överträdelsen.
     Man förnekar även att två ryska militärplan har kränkt det finska luftrummet denna tjugofemte augustidag tjugohundrafjorton. Det kan förstås handla om kraftiga åskväder, som fått planen att behöva ändra sin flygsträcka, menar Finland som ett tillägg till informationen.
     Vilka fler länder måste skaffa tillägg?
     Expertland på förnekelser har Ryssland blivit.
     Det är bara att köra på, köra in, köra fort och köra klart.

     Medan Petro Porosjenko förbereder sig inför ett ukrainskt nyval den 26 oktober 2014 och inför ett möte med Vladimir Putin i morgon den 26 augusti i Vitryssland, laddar Ryssland ytterligare upp sitt hot mot östra Ukraina.
     Vad ska de prata om, Den Store och Den Lille,  i förhandlingslandet Vitryssland?

     De svenska valkampanjerna avlöser varandra.
     Det är nu man laddar upp i Sverige?











   

Ukrainas självständighetsdag den 24 augusti 2014

 

      För tjugotre år sedan i dag den 24 augusti gjorde sig Ukraina fritt från den ryska omfamningsbjörnen.
     1991 är ett outplånligt år.
     Många förkvävda folkröster talade åter detta år med frihetsljud i sina strupar.

     Det är också mitt personliga och privata år. I takt med att stater blev befriade från det sovjetiska förtrycket, blev min son inte befriad från sin plötsliga och dräpande cancer.
     1991 blev ett glädjens år.
     1991 blev ett sorgens år.

     Demokratin segrar trots döden.

Snabb-Återvändandet med visst-bagage lördagen den 23 augusti 2014

   

      Man kör ju inte utan avsikt?
     Den synliga avsikten var att lasta av hjälpförnödenheter men den osynliga att därefter i några lastbilar lasta in viktigt militärt material, som tillverkas i det östukrainska separatistområdet.
     Härefter kunde man ovanligt och uppseendeväckande snabbt i dag lördagen den 23 augusti 2014 bege sig tillbaka över gränsen till Ryssland och därmed visa sin utstuderade och spektakulära respekt för Västs krav om ett omedelbart tillbakadragande.
     Avsnittet De vita bilarna var det senaste ur det händelserika dramastycket Ukraina, min älskade, jag vill komma dig så nära, författat av den ryskpopuläre författaren Vladimir Putin.

     Det uppseendeväckande teaterstycket visades samtidigt som Angela Merkel och Petro Porosjenko möttes för första gången.
     Kiev välkomnar den kvinna, som långsamt vinner terräng i den Putin-styrda ryska sfären och som både personligt och kravfyllt får honom att inse sin meningslösa sovjetkamp.
     Hur många återstående verksamma år har de två i Världen?

     Det är    n u      de kan verka, inte när de snart ligger stela och kalla.







       

Herr Otålighets beräknande överskridande fredagen den 22 augusti 2014

 

      Hundratals lastbilar står stampande och brummande vid gränsen. De väntar på att Herr Otålighet ska ge dem äntligen-signalen. Luhansk-medborgarna förväntar sig just den ryska, humanitära hjälpen enligt uppgifter från från de förbindliga separatistgrupperna.
     Putin står själv och vinkar tvåhundratjugotre lastbilar över ukrainska gränsen. Den sovjetiska flaggan vajar tungt från en hattmast på hans huvud. Röda-kors-bilarna vågar sig inte in i detta krigssjudande östukrainska område, inte heller några västliga granskare.
     Ensam Herre på Täppan är han nu.
     Det är just det han vill.
     Han bestämmer, vad som finns i konvojens lastbilar.

     Skrien börjar snart ljuda, rapporterna ila. Kiev ropar: -Invasion har påbörjats! Gränsen har kränkts!
     Tror Herr Otålighet att han inte syns från Väst?
     Varför täcker han inte sig själv och lastbilarna med osynlighetstyget? Det skulle han utan svårigheter kunnat importera från Kina, Vitryssland och Nord-Korea.
     Nej, han vill synas, han vill höras och han vill uppmärksammas för att pröva, hur långt han kan gå, innan han ställs mot den hårda utmaningsväggen.

     Det är alltid något lurt med Herr Otålighets avsikter. Han, som även har andranamnet Herr Provocerare, ryggar inte ens inför hotet om nya sanktioner från Herr Obama eller från Fru Merkel, såvida han inte omedelbart drar bort sin konvoj från östra Ukraina.

      Han är tuff, lille Herr Store-Provokatör, som så trotsigt vill visa Världen, vilken makt han har och vad han kan uträtta utan tillstånd från andra.


   
       


   

Tjugotre genomskinliga pansarfordon har siktats över gränsen fredagen den 15 augusti 2014

 

     Fyra mil från ukrainska gränsen stod de trehundra humanitära lastbilarna.
     Vad väntade de på?
     Skulle de förhindra att uppmärksamhet gavs åt de tjugotre pansarfordonen, som senare körde över gränsen till Ukraina?
     Det var mörkt, och det fanns sidovägar.
     Ändå har två brittiska journalister upptäckt dem och larmat Väst. Stor oro har uppstått.
     Putin förnekar att det alls har funnits några pansarfordon, det vill säga de har befunnit sig på ryskt område intill gränsen men aldrig överskridit den. Han förnekar även att ukrainsk militär skulle ha beskjutit och förstört de flesta av fordonen.

     Hur länge kan han hålla på med sina lögner, sina förnekanden?

     När spricker hans bubbla?

     När blir han övergiven?

    När måste han fly som Janokowitsch?




   

Den lömska konvojens väg torsdagen den 14 augusti 2014 eller Förevändningen

     Jag väntar på regnet.
     Det kommer att börja precis när jag ska sätta mig i bilen för att köra till brevlådan. Jag skulle ju redan nu kunna köra dit och därmed undvika störtskurarna?
     Nej, jag måste först invänta konvojen.
     Jag måste skriva om konvojen med trehundra lastbilar.
     Störtskuren får ha sitt flöde.
     Efter regn kommer solsken.


     Konvojen har efter ett oförklarligt långvarigt stopp tagit en annan väg än man beräknat, eftersom man blivit informerad om att man inte skulle få tillträde över gränsen utan att först företa en omlastning, granskad av Röda Korset och företrädare för den ukrainska regeringen.
    Det ställer förstås till det för Putin och hans planer på en smygintervention. Smygintervention? Alla vet väl  att det hela endast handlar om humanitärt bistånd från rysk sida? Har inte den fantastiska ryska propagandan om den stora ryska humanismen nått fram i världen?
    Är Putin med i konvojen?
    Ja, han sitter där på fronten av första lastbilen med handen skuggande över ögonen för att se, om sikten är fri. Än så länge tycks den vara det. Några små betydelselösa skuggor har uppenbarat sig vid sidan av vägen, men dessa kan man helt köra över och definitivt glömma för Den Stora Sakens skull.
     Kommer man direkt in i ett separatiststyrt område, när man efter att ha kört söderut passerar ukrainska gränsen?
     Ja.
     Och då kan man bli beskjuten, eftersom det finns många konkurrerande och okontrollerade separatistgrupper?
     Ja.
     Och det är detta man vill, eller?
     Ja.
     Man vill känna sig drabbad och omedelbart skjuta tillbaka, så att man kan hävda att det är nödvändigt med ett militärt ryskt försvar? Man vill ha en direkt och konkret anledning för att hämnasskjuta? Det är så man äntligen vill starta det tydliga rysk-ukrainska kriget?
     Ja.
     Så man vill inte längre fortsätta med gröna Krim- män från Mars utan använda riktiga ryssar som soldater?

     Ingen vet som vanligt, vilka dunkla tankar och lurande despotiska spöken, som vindlar i Putins hjärna. Han har i månader nu sett till att ryska soldater bevakat gränsen, trots att han då och då har hävdat att nästan samtliga ha dragits bort. Att inge oro hos merparten av ukrainarna har han varit duktig på. Han gröper ur mer och mer och avvaktar, tills det gyllene tillfället kommer. Då är han beredd?
     Han har strålkastarna på sig, de intensiva från Nato men de ännu mera intensiva från Kiev.
     Är han ändå dumdristiskt beredd?

     VladimirPutin spelar dödsschack med Petro Porosjenko.

     Räcker det inte att tvåtusenåttiosex människor redan har dödats under detta separatistkrig?

Den trogne Medveded en vanlig torsdag eller Om att ha en Putin i magen del 2 eller Livsmedlens Stora Dag

     Han rabblar för sitt fosterland, den trogne istället-sittande, den alltid lydige Medveded.
     Det blir ju lite tjatigt att alltid ha Putin sittande där. Samtidigt gäller det att visa att det är fler än Putin, som kan säga ifrån till Väst och nu även till USA.
     Mekaniska sanktionshämnds-ord tragglas i dag torsdagen den 7 augusti 2014 av denne lojale ställföreträdare, som har en Putin i magen. Ja, det var redan för flera år sedan nu som jag rubricerade ett blogginlägg med just denna rubrik "Om att ha en Putin i magen".
     Medveded är nu specialist på att vara en istället-person. Putin använder honom som livegen.
     Men vad ska Medveded göra efter Putins fall?
     Han ska falla också förstås.
     Men han är ju bara en stackars marionett? Finns det ingen, som vill försvara honom som just marionett?

     Alla frågor blir inte besvarade just nu. Allt faller på plats, när Julia Timosjenko har återtagit Krim. Först måste Putin via sin villiga sidokropp trappa upp sina importförbud, så att de främst drabbar de länder i Väst, som varit mest pådrivande i sina sanktionssträvanden. Med stor tydlighet avses Tyskland, detta Angela Merkel-land, som efter många förhoppningar om större förståelse från herr Putin angående Ukrainas självständighet, nu slutligen har tillgripit de hårda orden om mer effektfulla sanktioner. Vladimir Putin tål dock inte dessa långrandiga kvinnoförståndiga vädjanden vare sig på ryska eller tyska. Nu ska han hämnas psykologiskt riktigt och dra åt svångremmen, där den blir mer kännbar. Om vissa sanktionsländer ångrar sig, så har de förstås chansen att få lindring i importförbudet. Putin är snäll han, generös under den galge han erbjuder de särskilt utvalda.
     Efter uppräkningen av dagens utvidgade livsmedelsord kommer även repetitionen av flygöverfartsförbudet. Medveded meddelar allvarligt och stelt att alla flygplan, som kommer från sanktionsutdelande länder, ska hindras vid flygning genom ryska luftrummet till Asien.
      Det ska verkligen kosta att göra kring-flygningar!
      Ingen ska tro att den ryska luften är att leka med!
      Man har redan förberett med lufttrupper på de konstgjorda, mörkhotande molnen, som man med hjälp av utsmugglad molnteknik från USA kan styra direkt från Kreml.

     Det är en kylig kallkrigsdag denna sköna och mera normalsommarvarma augustidag.
     Nato-chefen Anders Fogh Rasmussen meddelar i korta ordalag att Nato kommer att biträda ukrainska armén på olika sätt, om inte Ryssland slutar att stödja de ryska separastisterna.
     Snaran dras åt.
     "Nu var det nittonhundrafjorton".
      Nej, nu är det tjugohundrafjorton och tredje stordrabbningen är på väg.

   
     
   

Putins grönsakssvar onsdagen den 6 augusti 2014

   

     Putin leker i sanktionssandlådan. Han måste ju inför sina egna bevisa att det fortfarande är han, som har Bollen.
     Den sparkar han, vart han vill.
     Han ska sparka ner alla västliga flyg, som försöker ta sig till Asien genom att flyga över hans Sibirien. Grönsaker, frukt och jordbruksmaskiner ska han inte längre importera från Väst.

     Det blir till att odla själv, odla sin trädgård, odla sin ryska trädgård alldeles själv, alldeles själv. Bäst är att han bygger upp kolchoserna och sovchoserna igen, så att han mera kontrollerat kan ersätta det, som inte längre ska få köpas från Väst. Det är bara att bestämma om vad varje kolchos får odla: kålrötter där och vitkål där, apelsiner där och bananer där.
     Apelsiner?
     Bananer?
      Ryssland är ju ett stort och rikt land, så det kan därför inte bli några svårigheter överhuvudtaget att beräkna, vad som går åt i grönsaksväg och i fruktväg.
     Bananer?
     Staten beslutar om, vad varje ryss får äta.
     Apelsiner?
     Det går att leva länge på kålrötter. Ryssar klarar detta mer än andra storsinta folk.
     En del småsinta ryssar vill säga:-Dra åt helvete med kålrötter!
     Nej, absolut inga svordomar längre var det ju- eller? Vill du sitta i fängelse - eller? Man får inte svära åt kålrötter, det sista skriket från Ryssland.