Den lömska konvojens väg torsdagen den 14 augusti 2014 eller Förevändningen

     Jag väntar på regnet.
     Det kommer att börja precis när jag ska sätta mig i bilen för att köra till brevlådan. Jag skulle ju redan nu kunna köra dit och därmed undvika störtskurarna?
     Nej, jag måste först invänta konvojen.
     Jag måste skriva om konvojen med trehundra lastbilar.
     Störtskuren får ha sitt flöde.
     Efter regn kommer solsken.


     Konvojen har efter ett oförklarligt långvarigt stopp tagit en annan väg än man beräknat, eftersom man blivit informerad om att man inte skulle få tillträde över gränsen utan att först företa en omlastning, granskad av Röda Korset och företrädare för den ukrainska regeringen.
    Det ställer förstås till det för Putin och hans planer på en smygintervention. Smygintervention? Alla vet väl  att det hela endast handlar om humanitärt bistånd från rysk sida? Har inte den fantastiska ryska propagandan om den stora ryska humanismen nått fram i världen?
    Är Putin med i konvojen?
    Ja, han sitter där på fronten av första lastbilen med handen skuggande över ögonen för att se, om sikten är fri. Än så länge tycks den vara det. Några små betydelselösa skuggor har uppenbarat sig vid sidan av vägen, men dessa kan man helt köra över och definitivt glömma för Den Stora Sakens skull.
     Kommer man direkt in i ett separatiststyrt område, när man efter att ha kört söderut passerar ukrainska gränsen?
     Ja.
     Och då kan man bli beskjuten, eftersom det finns många konkurrerande och okontrollerade separatistgrupper?
     Ja.
     Och det är detta man vill, eller?
     Ja.
     Man vill känna sig drabbad och omedelbart skjuta tillbaka, så att man kan hävda att det är nödvändigt med ett militärt ryskt försvar? Man vill ha en direkt och konkret anledning för att hämnasskjuta? Det är så man äntligen vill starta det tydliga rysk-ukrainska kriget?
     Ja.
     Så man vill inte längre fortsätta med gröna Krim- män från Mars utan använda riktiga ryssar som soldater?

     Ingen vet som vanligt, vilka dunkla tankar och lurande despotiska spöken, som vindlar i Putins hjärna. Han har i månader nu sett till att ryska soldater bevakat gränsen, trots att han då och då har hävdat att nästan samtliga ha dragits bort. Att inge oro hos merparten av ukrainarna har han varit duktig på. Han gröper ur mer och mer och avvaktar, tills det gyllene tillfället kommer. Då är han beredd?
     Han har strålkastarna på sig, de intensiva från Nato men de ännu mera intensiva från Kiev.
     Är han ändå dumdristiskt beredd?

     VladimirPutin spelar dödsschack med Petro Porosjenko.

     Räcker det inte att tvåtusenåttiosex människor redan har dödats under detta separatistkrig?