Putin försöker irr-flyga igen eller Fågelkrock med nersläckt transponder

   

      Han säger att det ju var krimborna själva, som under vårmånaderna detta år 2014 genom folkomröstning sade ja till en rysk anslutning. Varför ska man straffa just krimborna, som ju har det svårt ändå? fortsätter han på propagandaspråket.

      Ja, vi har levt i en påfrestande verklighet hela tiden, sedan makttillträdet ägde rum! utropar krimborna, de äkta, inte de russifierade.
      Vi vet alla, hur den folkomröstningen gick till.
      Den är väl dokumenterad.
      Gröna marsmänniskor genomförde en maskeradkupp på ön. Genom  hot, lögner och propaganda genomfördes den.

      Genom de nya västliga ekonomiska sanktionerna torsdagen den 18 december 2014 direkt riktade mot Krim har man nu radikalt försämrat för invånarna där, upprepar Vladimir Putin. Ingen EU-turism ska ju vara tillåten dit längre. Något sådant kan vi inte tolerera.
      Det är åter så synd om honom, som på grund av uppenbara lögner, hot och militära aggressioner både på Krim och i östra Ukraina vill göra så väl mot hela mänskligheten, i alla fall mot den ryska.
      Han är minst sagt irriterad nu.
      Ge igen ska han.
      Det är klart. Vad annat hade man förväntat sig av en flygande, irrande för-fågel, som försöker att leka ledare i sin fågelvärld?
   
      Har han tänkt på att hela den just nu sittande och rubellängtande fågelgruppen också kan lyfta, breda ut sina frihetsvingar och ge sig av åt ett annat håll?






   

Putins rubeltal torsdagen den 18 december 2014

     De sitter där och tror.
     Han står där framme och ansiktsövertygar.
     De sitter där orörliga och tror.
     Han kroppsövertygar, Årets Hjälte igen i hemlandet.
     De beundrar honom och skulle också gärna vilja helgonförklara honom. Vissa ryska medborgare har redan förhört sig hos rysk-ortodoxa kyrkan, om detta skulle kunna genomföras men har ännu inte fått klart besked. Kyrkan anser kanske fortfarande att man måste vara död först, innan man kan helgonförklaras.
   
     Alla väntar alltså på att något ska ske. Var och en har sina drömmar, outtalade, tillbakahållna och osynligt brinnande.
     De sitter i mastodontsalen och lyssnar.
     Utvalda röster får begära ordet och tala kortfattat och snabbt, och då får dessa röstinnehavare lov att röra på munnen. De andra bredvid har oöppnade munnar med stela tungor, som omöjligt kan frambringa ljud.
     Det är synd om det ryska folket men mest om Hjälten vid talarstolen. Han är ständigt missförstådd av Europeiska Unionen och USA. De gamla och de nya ekonomiska sanktionerna mot honom och hans nation med hängivet folk är orättvisa och hänsynslösa.
      Mastodontsalsmänniskorna lyssnar plikttroget och uppmärksamt. Inte kan denne Upphöjde förtälja något osant, ovisst eller medvetet lögnaktigt för att manipulera den ryska massan?

      Tvivel finns förstås i de tung-stela, i de ryskmaskeradklädda, i de krims- och kramsekiperade individerna, som inte vill bli inräknade in i den nygamla ryska kollektivkretsen, där Hjälten är diktatorisk ordförande.

      Det är Tvivlet, som är hörnstenen i det nya uppbyggandet av demokratin i Det Stora Vida Landet.

      Tvivlarna sitter där avvaktande, rädda för att de kontrollerande, svepande sanningsdetektorerna ska upptäcka deras demokratilängtan, som tillfälligtvis har gömts bakom hjärtat och fyra revben.
      Tvivlarna väntar på sina rättmätiga, demokratiska ledare.
      Tvivlarna förbereder marken och börjar osynligt men planerat att röra sina stela tungor i sina munhålor, fyllda av klingande akustik.

      Snart ska öppna munnar i en kommande mastodontsal tala ryska på ett ovanligt och efterlängtat sätt.















   
   
   
   

Återkomstens grönska? eller Tre månader senare, den 17 december 2014

 


     Hur går det till, när man ska återvinna sig själv, hitta tillbaka till självklara ord och formuleringar, trycka på rätta knappar och slutligen få upp tempot och rutinerna man hade blivit suverän på?
     Suverän?
     I det närmsta i alla fall, att allt flöt på, att de svårstavade egennamnen blev till en lek, att man snabbt kontrollerade vissa ord och händelser i den digitala pressen, att man sög i sig all bredvidinformation utan att det tog så lång tid, att man tränade minnet, att man kände sig personligen bekant med alla politiska förgrundsgestalter, att man förde en egen kommunikation med dem, att man tog sig friheten att skämta med deras egenheter, att man hade möjlighet att dramatisera deras uttalanden och ironisera över deras oansvariga beslut-
     Man?
     Jag då-
     Nu är det segt att börja igen, men ju längre jag väntar, desto svårare blir det.

     Nu när rubeln faller och rullar i väg på den sluttande, nej branta banan, är det dags att fortsätta bevakningen?
     Jag ska försöka att sätta mig vid blogg-datorn igen och mota bort mina egna farhågor, bromsar, blockeringar, våndor och mina tusen motstånd.

     I vinterns mörker ska jag binda fast mig med rep i skrivbordsstolen och åter notera, hur världen svänger och hoppar och låta mina bokstäver vandra sina egna vägar.