Fyrapartstelefonsamtalet söndagen den 8 februari 2015 och Älskade Gorbatjov

     Så har det nu ägt rum, det fruktade och avgörande Europa- telefonsamtalet, denna ödessöndag den 8 februari 2015.
     De fyras gäng har samtalat med varandra med eller utan trådar.
     Var det ansiktslösa telefonsamtal?
 
     Kommande onsdag, den elfte februari 2015, ska ett nytt Minsk-möte hållas med Petro Porosjenko, Francois Hollande, Angela Merkel och Vladimir Putin. Samma dag ska även företrädare för separatisterna vara med i förhandlingar.
     I morgon, måndagen den 9 februari 2015, flyger Angela Merkel till Washington, där hon ska träffa Barack Obama och meddela det resultat, som uppnåddes i München.
 
     Resultat?
   
     Storbritanniens utrikesminister Philip Hammond har hört av sig. Jag har väntat länge på Englands röst från andra världskrigets dagar. Ska Philip Hammond bli en ny Churchill, som i sista minuten fick med sig de sista tveksamma engelska politikerna för att kunna bromsa och tillintetgöra ett tyskt maktövertagande av hela Europa?
     "Vladimir Putin beter sig som en tyrann."
      Philip Hammonds ord och formulering ska utökas i omfång?

      Jag har plötsligt sett Michail Gorbatjov igen.
      Det var så längesedan jag såg glimten i hans pigga ögon och hörde och iakttog hans allvar med de starka orden perestrojka och glasnost. Hans positiva ansiktsuttryck med snara leenden var så ovanliga att se. Sovjetiskt bistra allvarsansikten hade jag fått nog av. Det var så otroligt att en sådan man hade kommit till makten, en person, som ville något högre, något bättre och något mer humant med
människorna i det ryska samhället och med inställningen till omvärlden.
      Har jag fattat hans ord rätt nu från min dataskärm?
      Fördömer han USA? Stödjer han Putin? Får han tala fritt?
      Hans tidigare pappersansikte och gestalt kunde jag inte förstora och i detalj studera. Tidningspapperet hade en begränsad bild, som jag inte utan stora ansträngningar kunde förändra eller kopiera, om jag så hade velat. Nu i dataålderns tid har jag kunnat betrakta hans anletsdrag tydligare och mera förstorat. Det tycks inte vara samme man, som jag skrev till från Riga sommaren 1988?
     Just därifrån ville jag ge min uppskattning till honom och hans hustru Larissa för den mjuka och annorlunda attityd han visat upp som kontroversiell makthavare i den stela, hårdföra och slutna sovjetstaten. Adress hade jag ingen. Jag skrev endast deras namn och ordet Moskva på kuvertet.
      Något svar fick  jag aldrig. Han kanske aldrig fick mitt brev.

     Dock talade jag alltid om honom i skolan åren efter perestrojkatiden och visade upp tidningsbilder på honom för mina elever.
-Vem är det här? frågade jag då och då och visade upp den vanligaste bilden, för att de inte skulle glömma av att det sovjetiska förtrycket nu hade upphört,
-Gorbatjov, halvropade de i kör, Gorbatjov!
     Jag nickade glatt varje gång, för vi var alla så delaktiga av den nya historien.
-Och det är honom du älskar, fortsatte de som om de lärt in en oförglömlig ramsa från mig.