Säkerhetspolitiska konferensen i München lördagen den 7 februari 2015

     Det är ännu en halvtimma kvar av denna avgörande dag i München.
     Hur många utrikesministrar trängdes där under dagen? Tjugoåtta?
     Huvudpersonerna var de nu mycket kända Sergej Lavrov och John Kerry.

     I vimlet skymtades Jens Stoltenberg från Nato. Han fick ett enskilt samtal med Sergej Lavrov bakom lykta dörrar. I fyrtio minuter samtalade de.
     Hur många fler enskilda samtal hade Lavrov bakom lykta dörrar?
   
     Vi kan icke räkna dem alla.

      Vi kan snart heller inte räkna dem alla, som flytt från den krigsskadade staden Debaltseve, men som i går, fredagen den 6 februari 2015, fick tillfälle att ge sig av från staden under mindre kaotiska former tack vare den korta dagsvapenvila, som utlysts.
       I dag och under tiden säkerhetskonferensen pågick i München återupptogs de blodiga striderna.
     
      Merkel och Porosjenko var på konferensen.
      Merkel såg mycket trött ut. Det är heller inte att undra på, så som hon farit runt och försökt avväga, bromsa, försöka, medla, förlita sig på och hoppas. Hur går det, om hon skulle falla medvetslös ner och inte längre kunna ge ifrån sig ett enda ljud? Även om hon själv inte trodde på att Putin skulle ändra sin uppfattning efter deras samtal i går i Moskva, så hade hon ju ändå en stor balansroll bredvid de två herrkostymerna i går vid det gulvita runda moskva-bordet? Det behövs många fler kvinnor bland alla män särskilt på en så viktig säkerhetspolitisk konferens! Tonläget blir ett annat, mera dämpat och inte så krigstuppat.
      Porosjenko visade upp ryska pass, som tagits från soldater i östra Ukraina och var förvånad över att dessa bevis inte hade någon verkan. Vilka bevis ska man då lämna för att tydliggöra att ryska soldater befinner sig på ukrainskt område?

      Lavrov höll patriotiskt ryssförsvarstal. Det var ju väntat. Fortfarande är det Väst, USA och Nato, som redan har befäst sina ställningar inne i Ukraina och som nu gemensamt förbereder ett storkrig mot Ryssland.
   
      Vad väntar vi på?