Krim-jubileum?

     Krim fyller ett år!
     De beordrade ryska turisterna kommer förstås till jubileet men inga andra.
     Ett nytt, skönt Mini-Sovjet har återuppstått bland de trogna. De onöjda har flyttat eller flytt, förutom många tatarer, som tvingats stanna och som fortfarande inte vill låta sig anpassas på Putin-vis.
      Den ryska propagandan mot Väst är ännu dominerande och dimhöljer krimbornas hjärnor. Jo, allt det sämre beror på sanktionerna, på Västs förberedelser för ideliga angrepp och Natos militära placeringar av trupper nära ryska gränsen.
      Att Putin nu erkänt att han redan i februari 2014 planerat för en ockupation av Krim och att han var redo att till och med använda sig av kärnvapen för att få igenom sin ockupation, noteras i dag inte med förvåning på Krim. Allt är som det är. Putin är också mest som han är, även när han är borta och osynlig i elva dagar.
      Han kommer ju alltid igen, Putin. Det får man räkna med. Putin är Putin men också en bergstopp, nummer två efter Lenin-toppen i Kirgisien.
   
      Putin är blankare och kindrundare i ansiktet efter sin bortvaro, som alla undrade över. Skulle han återkomma levande för att möta Kirgisiens ledare?
      Många spekulationer förekom.
      Själv hade jag för drygt ett par veckor sedan tagit fram mina gamla kursböcker Hitler av Alan Bullock, en Prisma-utgivning i en avkortad svensk översättning från år 1964. Jag började leta efter de sidor, där attentatet beskrevs.
      En snabbrepetition av detta händelseförlopp behövdes nu eller?

      Upprepningar sker snabbare och snabbare i dessa kalla krigsdagar.