Människohavet, sorgemarschen i tystnad, plakaten som talar

 

   
     Det väller fram, det tysta människohavet.
     Sorgeplakaten talar.
     Helikoptrar övervakar massan.
   
     Hans liv har offrats för att människornas ryska ögon skulle öppnas.
     Etthundrafyrtiotusen ögon ser äntligen med tydligare skärpa.

     Propagandasmittade ryssar, så kallat vanligt folk, förnekar orsaken och konstruerar kryptiska och osanna sanningar men måste slutligen förena sig med maktens marionetter, som påbörjat sin vandring på tillbakavägens vassa grus.
     Några Putin-troende och närakretsade har börjar tvivla på Den fromme, Den Gode. En del ser likheter med - ja, de vågar ännu inte säga med vem. Det kan ju kosta dem sex skott i ryggen, när de vänt sig om för att gå och för att lämna den sjunkande skutan.

     Ryska polisen kan inte räkna. Enligt den marscherade endast trettiotvåtusen ögon i närheten av Maktens röda hjärta.
     Marscherade?
     Människor gick sakta framåt, sakta, sakta, målmedvetet sakta, nu med orädda fotsteg mot frihet, mänsklighet och fred.

     Tiden är kommen.

     Tiden är nu.