Visar inlägg med etikett Petro Porosjenko. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Petro Porosjenko. Visa alla inlägg

fredag 6 februari 2015

Moskva-mötet fredagen den 6 februari 2015 eller Som förr



     Den sena avresan från Kiev tynger västvärlden.
     Petro Porosjenko har visat sitt bistra och onöjda ansikte inför det innehåll, som ressällskapets koffertar innehåller. Han har i det längsta hållit kvar gästerna, för att de ska avstå att ta med vissa mjuka och tillmötesgående paket, vilka Putin ska få i dag i Moskva.
     Angela Merkel och Francois Hollande framhärdar dock i sin övertygelse om att koffertinnehållet är det bästa för freden i Europa. Francois Hollande, som fortfarande känner sig styrkt av sina avgörande insatser i Paris efter de avskyvärda morden i Paris, saknar förstås ryggklappsbekräftelsen från John Kerry efter Kiev-mötet i går. I strålkastarljuset var det endast Petro Porosjenko,som fick detta erkännande. Vad råder för skilda uppfattningar mellan EU och USA?
      Angela Merkel bromsar, och John Kerry vill skynda på med direkta vapenleveranser till Ukraina, innan fler soldater på båda sidor dör och ännu fler civila måste fly för sina liv. Merkel vill lita till sin kvinnliga intuition igen och påminna Putin om deras fantastiska möjlighet till flytande kommunikation på två språk, vilket i sin tur måste leda till ett tillbakadragande av ryska trupper från ukrainsk mark.
      Men det finns ju inga ryska trupper på ukrainsk mark -
      Nej, Det handlar ju om de gröna männen från Mars, som redan för längesedan nu frivilligt har flugits från Krim till östra Ukraina. Man måste hålla isär begreppen, så att man kan få en överskådlig bild av förloppet.

       I dag vilar västvärldens öden på två västmänniskors axlar.
       Merkel och Hollande ska bli ståtligt mottagna i Moskva. Småsegerleende Putin har vunnit första etappen i fredsmäkling genom att få dit dem till den bästa staden i världen, Moskva, där fler och fler politiska fångar grips för sin övertygelse om tryckfrihetens och mötesfrihetens nödvändighet!
       Efter det uppmärksammade Moskva-mötet, som Putin genast ska sända ut i världen som en ny propagandafil, ska de två besökarna under sin kommande presskonferens utropa: -Nu ska det äntligen bli fred i Europa!
       De ska vifta med pappersdokumenten som förr.

       Som förr?





     

     

onsdag 27 augusti 2014

Mötet i Minsk tisdagen den 26 augusti 2014




   

     Jag ser att Petro Posjenko trycker hans hand och lägger på sin andra hand som en extra hälsningsförstärkning.
     Nej, det gäller inte Vladimir Putin.
     Den handhälsningen är officiell och tryckfri i detta rådande och uppmärksammade svåra läge.
     Det är Vitrysslands ståtlige mustaschdiktator, som får den extra tryckningen. Det får man som värd, oavsett vad man tycker om personen?
    Den älskvärde Aleksandr Lukasjenko visar härefter med sin arm generöst fram Posjenko till förhandlingsbordet. Vem som tar hand om Putin ser jag inte. Han kanske tar sig fram till bordet själv utan ledsagare?
   
     Snart sitter de vid samma bord.

     Det var tre månader sedan de träffades för första gången.
     Känner de igen varandra?

     Striderna i Luhansk-området pågår samtidigt. Den framgång, som ukrainska soldater har haft den senaste tiden, har minskat i takt med ökat inflöde av ryska soldater och militärt material från Ryssland till separatisterna.
      Den nyss skrivna meningen är en stor rysk osanning.

      De nyligen infångade fallskärmsjägarna var i alla fall ryska. De hävdade att de tyvärr förirrat sig in på ukrainskt område på grund av att de gått vilse.
     Kartläsning var inte deras starka sida.
     Putin måste ge kommendering om ökad kartkunskap så snart som möjligt.
     Just nu i detta allvarliga förhandlingsläge kan han förstås inte ge sina order.Det vore verkligen oklokt.

     Allt måste i tv-ljuset se så bra ut som möjligt för de tre huvudpersonerna i det just pågående avsnittet ur dramat Den kullerstenlagda vägen.









   

måndag 25 augusti 2014

Konvoj-omgång nummer 2 i v 35 år 2014?




 
     Sergej Lavrov uppenbarar plötsligt sitt orörliga ansikte och låter läpparna lova en ny konvojomgång redan i denna sista augustivecka.
     Det var längesedan jag såg honom.
     Jag trodde att han flytt.
     Men vem vågar fly nu i dessa IS-tider?
     Kalifatet breder ut sig och kanske snart har siktet inställt på Stora Ryssland?
     Världen våndas i den nya medeltiden och dödsskakar i frossa.
     Ebolan smyger samtidigt in i de mörkaste Världs-vrårna och hotar kropp efter kropp efter kropp.
   
      Militära ryska fordon har åter observerats på ukrainskt område. Lavrov med sällskap förnekar överträdelsen.
     Man förnekar även att två ryska militärplan har kränkt det finska luftrummet denna tjugofemte augustidag tjugohundrafjorton. Det kan förstås handla om kraftiga åskväder, som fått planen att behöva ändra sin flygsträcka, menar Finland som ett tillägg till informationen.
     Vilka fler länder måste skaffa tillägg?
     Expertland på förnekelser har Ryssland blivit.
     Det är bara att köra på, köra in, köra fort och köra klart.

     Medan Petro Porosjenko förbereder sig inför ett ukrainskt nyval den 26 oktober 2014 och inför ett möte med Vladimir Putin i morgon den 26 augusti i Vitryssland, laddar Ryssland ytterligare upp sitt hot mot östra Ukraina.
     Vad ska de prata om, Den Store och Den Lille,  i förhandlingslandet Vitryssland?

     De svenska valkampanjerna avlöser varandra.
     Det är nu man laddar upp i Sverige?











   






lördag 23 augusti 2014

Snabb-Återvändandet med visst-bagage lördagen den 23 augusti 2014




   

      Man kör ju inte utan avsikt?
     Den synliga avsikten var att lasta av hjälpförnödenheter men den osynliga att därefter i några lastbilar lasta in viktigt militärt material, som tillverkas i det östukrainska separatistområdet.
     Härefter kunde man ovanligt och uppseendeväckande snabbt i dag lördagen den 23 augusti 2014 bege sig tillbaka över gränsen till Ryssland och därmed visa sin utstuderade och spektakulära respekt för Västs krav om ett omedelbart tillbakadragande.
     Avsnittet De vita bilarna var det senaste ur det händelserika dramastycket Ukraina, min älskade, jag vill komma dig så nära, författat av den ryskpopuläre författaren Vladimir Putin.

     Det uppseendeväckande teaterstycket visades samtidigt som Angela Merkel och Petro Porosjenko möttes för första gången.
     Kiev välkomnar den kvinna, som långsamt vinner terräng i den Putin-styrda ryska sfären och som både personligt och kravfyllt får honom att inse sin meningslösa sovjetkamp.
     Hur många återstående verksamma år har de två i Världen?

     Det är    n u      de kan verka, inte när de snart ligger stela och kalla.







       

torsdag 14 augusti 2014

Den lömska konvojens väg torsdagen den 14 augusti 2014 eller Förevändningen



     Jag väntar på regnet.
     Det kommer att börja precis när jag ska sätta mig i bilen för att köra till brevlådan. Jag skulle ju redan nu kunna köra dit och därmed undvika störtskurarna?
     Nej, jag måste först invänta konvojen.
     Jag måste skriva om konvojen med trehundra lastbilar.
     Störtskuren får ha sitt flöde.
     Efter regn kommer solsken.


     Konvojen har efter ett oförklarligt långvarigt stopp tagit en annan väg än man beräknat, eftersom man blivit informerad om att man inte skulle få tillträde över gränsen utan att först företa en omlastning, granskad av Röda Korset och företrädare för den ukrainska regeringen.
    Det ställer förstås till det för Putin och hans planer på en smygintervention. Smygintervention? Alla vet väl  att det hela endast handlar om humanitärt bistånd från rysk sida? Har inte den fantastiska ryska propagandan om den stora ryska humanismen nått fram i världen?
    Är Putin med i konvojen?
    Ja, han sitter där på fronten av första lastbilen med handen skuggande över ögonen för att se, om sikten är fri. Än så länge tycks den vara det. Några små betydelselösa skuggor har uppenbarat sig vid sidan av vägen, men dessa kan man helt köra över och definitivt glömma för Den Stora Sakens skull.
     Kommer man direkt in i ett separatiststyrt område, när man efter att ha kört söderut passerar ukrainska gränsen?
     Ja.
     Och då kan man bli beskjuten, eftersom det finns många konkurrerande och okontrollerade separatistgrupper?
     Ja.
     Och det är detta man vill, eller?
     Ja.
     Man vill känna sig drabbad och omedelbart skjuta tillbaka, så att man kan hävda att det är nödvändigt med ett militärt ryskt försvar? Man vill ha en direkt och konkret anledning för att hämnasskjuta? Det är så man äntligen vill starta det tydliga rysk-ukrainska kriget?
     Ja.
     Så man vill inte längre fortsätta med gröna Krim- män från Mars utan använda riktiga ryssar som soldater?

     Ingen vet som vanligt, vilka dunkla tankar och lurande despotiska spöken, som vindlar i Putins hjärna. Han har i månader nu sett till att ryska soldater bevakat gränsen, trots att han då och då har hävdat att nästan samtliga ha dragits bort. Att inge oro hos merparten av ukrainarna har han varit duktig på. Han gröper ur mer och mer och avvaktar, tills det gyllene tillfället kommer. Då är han beredd?
     Han har strålkastarna på sig, de intensiva från Nato men de ännu mera intensiva från Kiev.
     Är han ändå dumdristiskt beredd?

     VladimirPutin spelar dödsschack med Petro Porosjenko.

     Räcker det inte att tvåtusenåttiosex människor redan har dödats under detta separatistkrig?










måndag 26 maj 2014

Slaget om den internationella flygplatsen i Donetsk


     Internationella flygplatsen i Donetsk ockuperades under natten till denna vackra majdag måndagen den 26 maj 2014 av separatisterna.
     Det är dagen efter presidentvalet.
     Man ville markera, demonstrera och tydligt visa sin överlägsenhet gentemot de ukrainska soldaterna. På Krim gick det ju så bra att håna dem, hota dem, förnedra dem, fängsla dem, misshandla dem, få dem skrämda.
     Nye presidenten Petro Porosjenko svarar direkt med motanfall och skickar stridsflygplan och attackhelikoptrar. Det är det största krigsslaget hittills.

     Vad gör Putin nu?

     Denna stund har han ju väntat på. Minsta provokation mot hans älskade ukrainska ryssar är ju som en personlig provokation mot honom själv. Hans trupper kunde lätt ta sig över gränsen nu?
     Kraften och intensiteten i det ukrainska motståndet fördröjer hans synliga reaktioner? Är det inte riktigt läge för honom denna sköna måndag? Sergej Lavrov svarar i hans ställe: sluta med att attackera separatisterna - och i gengäld kan den nye presidenten få ett samtal med oss i Moskva.

     Porosjenko har beslutat sig för att så snart som möjligt åka till Donetsk för att lyssna  på  invånarna där.

     Varför vill han så snart förkorta sitt liv?