Putinplanen 4-12 februari 2014 avslöjad onsdagen den 25 februari 2015

   
     Novaja Gazeta avslöjar i dag den 25 februari 2015 Putins förberedelser inför ockupationen av Krim och de östliga delarna av Ukraina. Detta hade han planerat, innan ens Janokowitsch blev avsatt, mellan den 4 och 12 februari 2014.
     Var detta en nyhet?
     Är det en förvånande nyhet?
     För Väst är den förväntad.
     Enligt Moskva Eko är uppgiften sensationell.

     Nu vaneväntar man på diktaturens män, som snart igen ska visa sina hämndgiriga ansikten. Små fjuttiga bredaxlade pyttemän ska strax stå i dörren till redaktionen och med sina eldsblickar sluka journalist efter journalist och spy ut dem lemlästade på den hårda avfallskanten utanför tidningslokalerna.

    Varför har då Putin provocerat fram ett krig, som han inte alls har medverkat i?
     Man har velat säkerställa Gazproms naturgasrör, som går genom Ukraina till flera västländer och få tillgång till alla industrier inom Donbass-regionen. För att få till en någorlunda trovärdighet har man uppviglat gränsbefolkningen och mot mutor skapat konflikter och låtsas att detta skulle utgöra grunden för de krigiska aktionerna. Den kriminella idén har tillskrivits Vladislav Surkov, vice chef för presidentadministrationen.

     Denna dag har även innehållit ett EU-möte om ett energisamarbete för att västländerna ska kunna frigöra sig från det ryska naturgasbehovet. Ett tyskt statsbesök har också avlagts av Stefan Löfven hos Angela Merkel.

     I dag är det första gången sedan kriget som ingen enda soldat har blivit dödad.

     Kan Putin känna sig nöjd nu efter att den största delen av planen har uppfyllts?
     Nej, Charkow väntar. Det är inte nog med de terroristklassade dödsexplosionerna.
     Vladislav Surkov får hjärngympa sig ytterligare.

     Hur ska han bäst kunna manipulera västvärlden nu, när han redan spelat ut de trumfkort han tidigare hade på hand?
     Ja, ibland får man ta tid på sig att fundera men inte heller för länge.

     Nu har vi i alla fall ögonen på Surkov, och det är ju en klar fördel?
   
     Man undrar ju, vad Obama och Cameron ska svara på denna fråga. De har säkert nu kommit överens om det gemensamma svaret.


.
   


   
   

Eviga samtal den 24 februari 2015

   
     Etthundrasjuttio soldater fann sin död i Debaltseve.
     I stor nöd lyckades de överlevande fly.
     Det var inget ordnat återtåg.

     Vladimir Putin kallar inte detta för krig. I alla fall är det inte hans krig. Han tror till och med att det knappast kan bli krig mellan Ukraina och Ryssland.
     Vaaa?

     Hallå-

     Men -

     Nej, det kommer säkert inte att bli något krig mellan Ukraina och Ryssland. Allting kommer att ordna sig.

     OSSE har begärt att få tillträde till den så kallade skyddszonen. Tidigare har de blivit bortkörda.
     De tunga vapnen är kvar, och vapenvilan är inte hållbar.

     Fyra utrikesministrar, bland andra Rysslands Sergej Lavrov, har träffats i dag, tisdagen den 24 februari 2015, och uttalat de eviga orden om en stabil och trovärdig vapenvila.
     Men varför ska Sergej Lavrov vara med i denna utrikesministerkrets? Han har ju inte det minsta med detta att göra, eftersom det är Ukraina, som för krig mot Ukraina? Så är det. Ryssland är som sagt inte alls inblandat.

     Den förste, som denna blåsiga och regniga februarikväll har meddelat att han ska ge konkret och handlingskraftig hjälp till Ukraina, är David Cameron.
     Den fyrtioåttaårige engelske premiärministern säger halt!
     HALT!
     Nu är det nog!
     Nu är det slutdiskuterat med eviga samtal.

     Sergej Lavrov läser och hör om det yxhuggande beskedet, och hans tjockhudade men slappa ansiktspåsar fylls av grämelse men strax av nya strategiska intriger. Därefter springer han skyndsamt med sin upptäckta nyhet för att så snabbt som möjligt informera Den Störste, han som aldrig någonsin har startat ett krig eller överhuvudtaget sänt ut några ryska soldater till Krim och till östra Ukraina.





   

 
   

Moskva-mötet fredagen den 6 februari 2015 eller Som förr

     Den sena avresan från Kiev tynger västvärlden.
     Petro Porosjenko har visat sitt bistra och onöjda ansikte inför det innehåll, som ressällskapets koffertar innehåller. Han har i det längsta hållit kvar gästerna, för att de ska avstå att ta med vissa mjuka och tillmötesgående paket, vilka Putin ska få i dag i Moskva.
     Angela Merkel och Francois Hollande framhärdar dock i sin övertygelse om att koffertinnehållet är det bästa för freden i Europa. Francois Hollande, som fortfarande känner sig styrkt av sina avgörande insatser i Paris efter de avskyvärda morden i Paris, saknar förstås ryggklappsbekräftelsen från John Kerry efter Kiev-mötet i går. I strålkastarljuset var det endast Petro Porosjenko,som fick detta erkännande. Vad råder för skilda uppfattningar mellan EU och USA?
      Angela Merkel bromsar, och John Kerry vill skynda på med direkta vapenleveranser till Ukraina, innan fler soldater på båda sidor dör och ännu fler civila måste fly för sina liv. Merkel vill lita till sin kvinnliga intuition igen och påminna Putin om deras fantastiska möjlighet till flytande kommunikation på två språk, vilket i sin tur måste leda till ett tillbakadragande av ryska trupper från ukrainsk mark.
      Men det finns ju inga ryska trupper på ukrainsk mark -
      Nej, Det handlar ju om de gröna männen från Mars, som redan för längesedan nu frivilligt har flugits från Krim till östra Ukraina. Man måste hålla isär begreppen, så att man kan få en överskådlig bild av förloppet.

       I dag vilar västvärldens öden på två västmänniskors axlar.
       Merkel och Hollande ska bli ståtligt mottagna i Moskva. Småsegerleende Putin har vunnit första etappen i fredsmäkling genom att få dit dem till den bästa staden i världen, Moskva, där fler och fler politiska fångar grips för sin övertygelse om tryckfrihetens och mötesfrihetens nödvändighet!
       Efter det uppmärksammade Moskva-mötet, som Putin genast ska sända ut i världen som en ny propagandafil, ska de två besökarna under sin kommande presskonferens utropa: -Nu ska det äntligen bli fred i Europa!
       De ska vifta med pappersdokumenten som förr.

       Som förr?





     

     

Ryska Landsförrädardagen onsdagen den 27 augusti 2014

     Den ryske soldat, som i sin dagsfärska fångenskap hos ukrainsk militär tvingats till sanningsprat om gränsöverföringar av rysk militär och ryskt militärmaterial, måste nu begära politisk asyl i det fiendeland han befinner sig. Någon, som så uppenbart har förrått sitt fosterland, kan inte efter ett sådant skamlöst förräderi få bo straffri i sitt eget land enligt Putin.
     Vem har kommit med den informationen?
     Jag, endast jag.
     Mitt sunda förnuft säger mig detta.

     Sunt förnuft har som vanligt även Angela Merkel, som i telefonsamtal med Vladimir Putin också i dag frågat honom rent ut, om denne soldat talat sanning. Flera tusen gånger har hon ställt samma fråga till honom angående trolig rysk hjälp till separatisterna både på ryska och tyska, och han har svarat ryskt-rätt varje gång: inga ryska soldater finns på ukrainskt territorium.

     Landsförrädare är nu även de skickliga ryska satirikerna och kulturhumoristerna, som häcklat och gäckat den accelererande ryssmakten och som förut haft vanligt skrattfolk med sig på sina föreställningar och i sina skrivna texter.
     Strypningen av det fria ordet är dock nu i full gång, och intellektuella byten med motsatta uppfattningar jagas varje dag.
     Putin går sakta mot sin egen undergång.
     Under vägen stryper han oftare, vartefter rädslan kryper in i honom smygande, objuden och ovälkommen. Han säger oupphörligt till sig själv att han inte är någon skrämd man utan en hjälte i Det Ryska Riket. Som Över-Hjälte  belönar han de högljudda propagandister, som ska skråla om hot och vedergällning, som ska fängsla ryssar med normala uppfattningar om sant och rätt och som ska ange och förfölja, håna och trakassera dem, vilka lever och vill leva ett frihetligt liv.

     Nato kommer snart att sprida den rätta humorn med sina flygblad över östra Ukraina och ge dem en långskjuts in över ryska vidder, skogar och städer.
     I morgon den 28 augusti 2014 kan även svenskarna stå mera Nato-trygga på sin svenska mark och uppleva det ryska ordkriget på ett näralångt avstånd.
     Hur många decennier har det behövt ta för svenska regeringar att inse att Sverige måste ha bundsförvanter som Nato-länder?
     Även svenska politiker har haft en mycket dålig kartkunskap.

     Det gäller att läsa på i tid, innan kartan förändras.






   

   




   

Mötet i Minsk tisdagen den 26 augusti 2014

   

     Jag ser att Petro Posjenko trycker hans hand och lägger på sin andra hand som en extra hälsningsförstärkning.
     Nej, det gäller inte Vladimir Putin.
     Den handhälsningen är officiell och tryckfri i detta rådande och uppmärksammade svåra läge.
     Det är Vitrysslands ståtlige mustaschdiktator, som får den extra tryckningen. Det får man som värd, oavsett vad man tycker om personen?
    Den älskvärde Aleksandr Lukasjenko visar härefter med sin arm generöst fram Posjenko till förhandlingsbordet. Vem som tar hand om Putin ser jag inte. Han kanske tar sig fram till bordet själv utan ledsagare?
   
     Snart sitter de vid samma bord.

     Det var tre månader sedan de träffades för första gången.
     Känner de igen varandra?

     Striderna i Luhansk-området pågår samtidigt. Den framgång, som ukrainska soldater har haft den senaste tiden, har minskat i takt med ökat inflöde av ryska soldater och militärt material från Ryssland till separatisterna.
      Den nyss skrivna meningen är en stor rysk osanning.

      De nyligen infångade fallskärmsjägarna var i alla fall ryska. De hävdade att de tyvärr förirrat sig in på ukrainskt område på grund av att de gått vilse.
     Kartläsning var inte deras starka sida.
     Putin måste ge kommendering om ökad kartkunskap så snart som möjligt.
     Just nu i detta allvarliga förhandlingsläge kan han förstås inte ge sina order.Det vore verkligen oklokt.

     Allt måste i tv-ljuset se så bra ut som möjligt för de tre huvudpersonerna i det just pågående avsnittet ur dramat Den kullerstenlagda vägen.









   

Konvoj-omgång nummer 2 i v 35 år 2014?

 
     Sergej Lavrov uppenbarar plötsligt sitt orörliga ansikte och låter läpparna lova en ny konvojomgång redan i denna sista augustivecka.
     Det var längesedan jag såg honom.
     Jag trodde att han flytt.
     Men vem vågar fly nu i dessa IS-tider?
     Kalifatet breder ut sig och kanske snart har siktet inställt på Stora Ryssland?
     Världen våndas i den nya medeltiden och dödsskakar i frossa.
     Ebolan smyger samtidigt in i de mörkaste Världs-vrårna och hotar kropp efter kropp efter kropp.
   
      Militära ryska fordon har åter observerats på ukrainskt område. Lavrov med sällskap förnekar överträdelsen.
     Man förnekar även att två ryska militärplan har kränkt det finska luftrummet denna tjugofemte augustidag tjugohundrafjorton. Det kan förstås handla om kraftiga åskväder, som fått planen att behöva ändra sin flygsträcka, menar Finland som ett tillägg till informationen.
     Vilka fler länder måste skaffa tillägg?
     Expertland på förnekelser har Ryssland blivit.
     Det är bara att köra på, köra in, köra fort och köra klart.

     Medan Petro Porosjenko förbereder sig inför ett ukrainskt nyval den 26 oktober 2014 och inför ett möte med Vladimir Putin i morgon den 26 augusti i Vitryssland, laddar Ryssland ytterligare upp sitt hot mot östra Ukraina.
     Vad ska de prata om, Den Store och Den Lille,  i förhandlingslandet Vitryssland?

     De svenska valkampanjerna avlöser varandra.
     Det är nu man laddar upp i Sverige?











   

Snabb-Återvändandet med visst-bagage lördagen den 23 augusti 2014

   

      Man kör ju inte utan avsikt?
     Den synliga avsikten var att lasta av hjälpförnödenheter men den osynliga att därefter i några lastbilar lasta in viktigt militärt material, som tillverkas i det östukrainska separatistområdet.
     Härefter kunde man ovanligt och uppseendeväckande snabbt i dag lördagen den 23 augusti 2014 bege sig tillbaka över gränsen till Ryssland och därmed visa sin utstuderade och spektakulära respekt för Västs krav om ett omedelbart tillbakadragande.
     Avsnittet De vita bilarna var det senaste ur det händelserika dramastycket Ukraina, min älskade, jag vill komma dig så nära, författat av den ryskpopuläre författaren Vladimir Putin.

     Det uppseendeväckande teaterstycket visades samtidigt som Angela Merkel och Petro Porosjenko möttes för första gången.
     Kiev välkomnar den kvinna, som långsamt vinner terräng i den Putin-styrda ryska sfären och som både personligt och kravfyllt får honom att inse sin meningslösa sovjetkamp.
     Hur många återstående verksamma år har de två i Världen?

     Det är    n u      de kan verka, inte när de snart ligger stela och kalla.







       

Den lömska konvojens väg torsdagen den 14 augusti 2014 eller Förevändningen

     Jag väntar på regnet.
     Det kommer att börja precis när jag ska sätta mig i bilen för att köra till brevlådan. Jag skulle ju redan nu kunna köra dit och därmed undvika störtskurarna?
     Nej, jag måste först invänta konvojen.
     Jag måste skriva om konvojen med trehundra lastbilar.
     Störtskuren får ha sitt flöde.
     Efter regn kommer solsken.


     Konvojen har efter ett oförklarligt långvarigt stopp tagit en annan väg än man beräknat, eftersom man blivit informerad om att man inte skulle få tillträde över gränsen utan att först företa en omlastning, granskad av Röda Korset och företrädare för den ukrainska regeringen.
    Det ställer förstås till det för Putin och hans planer på en smygintervention. Smygintervention? Alla vet väl  att det hela endast handlar om humanitärt bistånd från rysk sida? Har inte den fantastiska ryska propagandan om den stora ryska humanismen nått fram i världen?
    Är Putin med i konvojen?
    Ja, han sitter där på fronten av första lastbilen med handen skuggande över ögonen för att se, om sikten är fri. Än så länge tycks den vara det. Några små betydelselösa skuggor har uppenbarat sig vid sidan av vägen, men dessa kan man helt köra över och definitivt glömma för Den Stora Sakens skull.
     Kommer man direkt in i ett separatiststyrt område, när man efter att ha kört söderut passerar ukrainska gränsen?
     Ja.
     Och då kan man bli beskjuten, eftersom det finns många konkurrerande och okontrollerade separatistgrupper?
     Ja.
     Och det är detta man vill, eller?
     Ja.
     Man vill känna sig drabbad och omedelbart skjuta tillbaka, så att man kan hävda att det är nödvändigt med ett militärt ryskt försvar? Man vill ha en direkt och konkret anledning för att hämnasskjuta? Det är så man äntligen vill starta det tydliga rysk-ukrainska kriget?
     Ja.
     Så man vill inte längre fortsätta med gröna Krim- män från Mars utan använda riktiga ryssar som soldater?

     Ingen vet som vanligt, vilka dunkla tankar och lurande despotiska spöken, som vindlar i Putins hjärna. Han har i månader nu sett till att ryska soldater bevakat gränsen, trots att han då och då har hävdat att nästan samtliga ha dragits bort. Att inge oro hos merparten av ukrainarna har han varit duktig på. Han gröper ur mer och mer och avvaktar, tills det gyllene tillfället kommer. Då är han beredd?
     Han har strålkastarna på sig, de intensiva från Nato men de ännu mera intensiva från Kiev.
     Är han ändå dumdristiskt beredd?

     VladimirPutin spelar dödsschack med Petro Porosjenko.

     Räcker det inte att tvåtusenåttiosex människor redan har dödats under detta separatistkrig?