Majdan-dag 20 februari 2015 eller Ett år har förflutit

     I Sverige ska vi i morgon på den sjunde väderleksdagen lördagen den 21 februari 2015 få reda på om våren har kommit eller ej.
     I Ukraina lever man ständigt utan besked.
     Denna fredag den 20 februari hyllar man de hundra modiga och framtidstroende ukrainare, som för ett år sedan så skändligen sköts på Majdan-torget av prickskyttarna på taken runt omkring.
     I Kiev tas även de överlevande soldaterna från Debaltseve emot på hyllningsvis med blommor och känsloyttringar. Berättelser om de svåra förhållandena i krigsstaden flödar och sprids. Död, skräck och totalförstörelse präglar alla berättelser men innehåller också en upprorstro och en kraft, som ska rädda Ukraina mot det ryska förtrycket.
     Den andra vapenvilan är lika genomskinlig och missbrukad som den föregående från september 2014.

     I Mariupol hedrar i dag gymnasieungdomar de dödade på Majdan-torget.
     Inte långt från gymnasiebyggnaden kör under tiden redan soldatlastade bussar över gränsen från Ryssland med siktet inställt på den skyddslösa och väntande staden. Gäller det i stället för eleverna och deras lärare att genast fly i sina högtidskläder, sorgekläder och minneskläder för att undkomma det ryska barbariet?
     Hur länge ska man sköldlös vänta på att tragediernas antal ska öka?
     Hur länge ska man tro på att någon utlovad yttrehjälp anländer, innan vreden och besvikelsen tar överhand och krymper alla själar?







   

     
 

Snabb-Återvändandet med visst-bagage lördagen den 23 augusti 2014

   

      Man kör ju inte utan avsikt?
     Den synliga avsikten var att lasta av hjälpförnödenheter men den osynliga att därefter i några lastbilar lasta in viktigt militärt material, som tillverkas i det östukrainska separatistområdet.
     Härefter kunde man ovanligt och uppseendeväckande snabbt i dag lördagen den 23 augusti 2014 bege sig tillbaka över gränsen till Ryssland och därmed visa sin utstuderade och spektakulära respekt för Västs krav om ett omedelbart tillbakadragande.
     Avsnittet De vita bilarna var det senaste ur det händelserika dramastycket Ukraina, min älskade, jag vill komma dig så nära, författat av den ryskpopuläre författaren Vladimir Putin.

     Det uppseendeväckande teaterstycket visades samtidigt som Angela Merkel och Petro Porosjenko möttes för första gången.
     Kiev välkomnar den kvinna, som långsamt vinner terräng i den Putin-styrda ryska sfären och som både personligt och kravfyllt får honom att inse sin meningslösa sovjetkamp.
     Hur många återstående verksamma år har de två i Världen?

     Det är    n u      de kan verka, inte när de snart ligger stela och kalla.







       

Herr Otålighets beräknande överskridande fredagen den 22 augusti 2014

 

      Hundratals lastbilar står stampande och brummande vid gränsen. De väntar på att Herr Otålighet ska ge dem äntligen-signalen. Luhansk-medborgarna förväntar sig just den ryska, humanitära hjälpen enligt uppgifter från från de förbindliga separatistgrupperna.
     Putin står själv och vinkar tvåhundratjugotre lastbilar över ukrainska gränsen. Den sovjetiska flaggan vajar tungt från en hattmast på hans huvud. Röda-kors-bilarna vågar sig inte in i detta krigssjudande östukrainska område, inte heller några västliga granskare.
     Ensam Herre på Täppan är han nu.
     Det är just det han vill.
     Han bestämmer, vad som finns i konvojens lastbilar.

     Skrien börjar snart ljuda, rapporterna ila. Kiev ropar: -Invasion har påbörjats! Gränsen har kränkts!
     Tror Herr Otålighet att han inte syns från Väst?
     Varför täcker han inte sig själv och lastbilarna med osynlighetstyget? Det skulle han utan svårigheter kunnat importera från Kina, Vitryssland och Nord-Korea.
     Nej, han vill synas, han vill höras och han vill uppmärksammas för att pröva, hur långt han kan gå, innan han ställs mot den hårda utmaningsväggen.

     Det är alltid något lurt med Herr Otålighets avsikter. Han, som även har andranamnet Herr Provocerare, ryggar inte ens inför hotet om nya sanktioner från Herr Obama eller från Fru Merkel, såvida han inte omedelbart drar bort sin konvoj från östra Ukraina.

      Han är tuff, lille Herr Store-Provokatör, som så trotsigt vill visa Världen, vilken makt han har och vad han kan uträtta utan tillstånd från andra.


   
       


   

Sex dödade ukrainska soldater mitt emellan Torp och Myckleby kyrka på Orust tisdagen den 13 maj 2014

     Nej, jag stannar inte till men saktar farten, då jag hör den krigiska nyheten klockan halv nio på kvällen.
     I bilen har min nu hesa körröst just för tredje gången nynnat en av de Lapp-Lisa-sånger, som vi tillsammans med flera andra visor i kväll övat inför den kommande uppsjungningen.
      Jag slutar genast att repetera melodien.
     Det är i närheten av eller i staden Kramatorsk dödandet har skett. Proryska separatister har angripit. Sex ukrainska soldater har dödats i ett bakhåll, och åtta har blivit sårade.
   
     Den tyske utrikesministern ska ha anlänt på morgonen eller förmiddagen till Kiev för att medla mellan den tillförordnade regeringen och de östukrainska separatisterna.
     Vilken sorgedag att börja med medling, när kriget redan har startat med våldshandlingar, som självutnämnda folkrepublik-ledare har iscensatt och blodigt har utfört!
   


   
   
     

Efter Genève och påsk- de rätta ansiktena återkommer

   
     Skrivet tisdagen den 22 april 2014    

     Samma hot har återuppstått. Inga överenskommelser fungerar. Båda sidor, Amerika och Ryssland, hävdar att motparten har brutit alla löften.
     Proryska separatister finns forfarande kvar i Donetsk. Flera dödsskjutningar har ägt rum i regionen under påskhelgen.
     Kiev gav förlängd tid för amnestin åt de proryska bakom barrikaderna; efter påsken skulle åtgärder sättas in, om ockupanterna ännu fanns kvar.
     De är kvar, och Lavrov har åter blandat sig i händelserna och hotar nu direkt Ukraina med ryska trupper, om kränkningar görs mot de ryssar, som ockuperar och byggt vägspärrar i området. Uppladdningen är åter stark, starkare, starkast?

     Joe Biden, USA:s vicepresident, är i Kiev och utlovar Ukraina stöd ekonomiskt, om korruptionen minskar eller upphör.
     Tatarernas ledare vägras återinresa på Krim. Man börjar redan med sin skoningslösa hantering av den ursprungsbefolkning, som man bäst borde ta hand om och värna om.

     Hoten mot Putin själv och personliga sanktioner även mot honom förekommer men avfärdas ännu. Snart blir de verklighet?
     När blir de verklighet?
 

Skärtorsdag i Genève

     Han tittar inte på Kerry, när han bekräftar överenskommelsen med ett handslag.
     Det är inte trovärdigt att inte också bekräfta avtalet med ögonen vända mot varandra.
     Lavrovs gummiansikte visar nonchalans. Snart får vi veta, vad han menar med sin bortvändhet.

    Fyrpartsmötet i Genève, som har varat i flera timmar denna skärtorsdag den 17 april 2014, analyseras som en liten framgång. Kerry menar dock att ord inte bara kan räknas utan att den stora handlingen krävs, för att östra Ukraina ska kunna bli befriat från alla proryska separatister och ockupanter, som med vapenmakt tilltvingat sig stadshus och polisstationer på många platser. Det är första gången som den tillförordnande utrikesministern i Ukraina, Leonid Kozjara, och den ryske utrikesministern Sergej Lavrov, möts. Cathrine Ashton, EU:s utrikesrepresentant, utgör den fjärde personen i denna viktiga kvartett.
     Om löftena bryts och hoten mot östra Ukraina fortsätter, kommer ytterligare och kraftfullare sanktioner mot Ryssland att verkställas. En omedelbar förändring måste ske. Alla barrikader ska rivas, alla proryssar i viktiga byggnader ska avhysas och alla, som deltagit i ockupationerna, ska erbjudas amnesti, om de snabbt lämnar de intagna lokalerna och ger sig i väg.
     Det ska snart visa sig, hur många av ockupanterna, som är ditkommenderade av Putin och hans sammansvurna. De är utmärkta med samma klädsel och skiljer sig från den vanlige proryske ukrainske medborgaren på ett tydligt sätt.
     Nu kan de smyga bort under nattens beskydd och bli hämtade av ryska militärcivila fordon?

     Ukrainska motståndsmänniskor vågar sig äntligen ut på sina egna gator för att demonstrera för Ukrainas enighet. Inte överallt är det säkert; de proryska kan ännu hota, och ytterligare dödsfall på båda sidor kan inte uteslutas. Ingen vill utsätta sig för en upprepning av dödshändelserna i Mariopol, där tre separatister nyligen dödades och flera skadades.
   

     Samtidigt med Genève-mötet medverkar Putin i en tv-talk-show, där han fortfarande hävdar, upprepar och påminner om att det ryska parlamentet gett honom klartecken att vid fara kunna gå in i de östukrainska områden, där de ryskspråkiga finns. Han meddelar dessutom igen att det var ryska soldater, som fanns på Krim vid annekteringen. Fortfarande skyller han allt på Kiev och utvecklar sina enkelriktade beskyllningar mot den olagliga regeringen där. För att framstå som en korrekt ledare uttrycker han en genomskinlig åsikt om att han dock i första hand hoppas på en diplomatisk lösning på Ukrainas problem.

     I morgon firas en dödsdag, som fått världsomfattande konsekvenser.
   
     Om en och en kvarts timme är det långfredag.

     Vad blir det för påsk i Ukraina?

Nu famlar vi alla och bävar

     Dagen D som i Donetsk har kommit. Det är tisdagen den 15 april 2014, och påskliljorna visar mer och mer sin gula färg i det avlånga höljet, som har halvöppnats under dagen.
     Jag iakttog förändringen, då jag kom hem efter ombesiktningen av min vita tvåfyrtiofemma från nittonhundranittio.
     Redan på morgonen hade Putin lika överraskande som tidigare ringt till Obama och meddelat att Ryssland överhuvudtaget inte alls låg bakom de proryska provokationerna i Ukraina. Obama hade åter gett samma svar om att det ryska trupptillbakadragandet borde ske så snabbt som möjligt.
     Det är häpnadsväckande att den ryske ledaren så flagrant och fräckt och besinningslöst ringer Obama igen och föreställer sig att han ska bli trodd! Han borde tycka att det är förödmjukande för honom själv att göra narr av sig på detta sätt. Hur många är skrattarna bakom hans rygg och snart mitt upp i ansiktet på honom? Han förlöjligar sig själv på nästan pinsamt vis. Kan han verkligen vara en världsledare med sådana förblindade ögon? Vem åtar sig att ta bort bindeln framför hans blå ögon, svarta av hämnd?

     Senare på dagen ringer Putin till Ban Ki-moon och kräver att FN ska fördöma Ukrainas aggression mot de proryska separatisterna. Det handlar om ett inbördeskrig, som Ukraina nu har inlett i de östra delarna.
    Putin får ju inte medhåll. Man förklarar för honom att det är Ryssland, som för en aggressionspolitik mot Ukraina.

     De protesterande Majdan-rösterna från i morse mot den politiska ledningen i Kiev har nu tystnat, sedan den ukrainska militärinsatsen startat.
     Alla pratar om den mjuka linjen för att inte den ryska björnen vid gränsen ska väckas för mycket. Den behöver dock inte väckas, eftersom den inte kräver någon som helst sömn utan ständigt är redo för mycket vakna och hastiga språng.

     Så har denna startdag äntligen börjat.
     Hur komplicerat ska det bli att befria viktiga stadsbyggnader i tio östukrainska städer?
     I morgon får vi besked?
     Nu famlar vi alla och bävar.
 
   
   

Hothothot

     Allt går som Putin planerat.
     Naturgasen har flera syften och funktioner. Det räknade Putin ut från början. Genom att få de naiva västländerna att acceptera en rörledning, som via Ukraina leder till dem själva, har han ju dem redan infångade utan återvändo. Han kan strypa gasen, när han vill.
     Han vill det nu. Nu är rätta tiden för utspel. Genom inkopplade röravlyssningsapparater kan han dessutom få vetskap om västs krigstankar i denna storhetstid. Det är bara att spela ut västländerna mot Ukrainas skuld till Ryssland: betalar inte Ukraina sin skuld, så stryper han naturgasdistributionen till Europa. Enklare utpressning kan det inte vara. Västländerna vill ju dessutom så gärna ha krig och har just i dag ytterligare förstärkt sina hemska Nato-positioner, som hotar Ryssland. Nato har åter ilsket höjt rösten och krävt att de fyrtiotusen soldaterna vid Ukrainas östra gräns ska dras tillbaka. Vad de håller på, samma sak hela tiden, hela tiden. Att de inte tröttnar snart! Den där Rasmussen, så han håller på och så han ser ut! Tur att han försvinner till hösten. Kommer det en annan nordbo då? Ja, just det, ja, en ny viking, va? Från Norge? Ja, vi delar ju gräns med Norge. Det blir tuffa tag. Det finns tusentals ryssar i Norge också. Vi ska leta reda på dem och ge dem lite extra, så att de skriker ut ordentligt om en massa oförrätter, som de drabbas av varje dag.
     Väst och amerikanske utrikesministern upprepar samma sak om tillbakadragandet. Man behöver inte lyssna på dem. De får tjata färdigt. Nu är det dags att börja njuta lite av att allt har blivit så bra ordnat och att alla blev så grundlurade! Då kan det inte vara så svårt att fortsätta, eftersom man har dem på spettet och redan har börjat grilla dem. Gud, vad det luktar bränt! Brandlarmet löses snart ut, förmodligen i kväll, torsdagen den 10 april 2014, i alla fall i Donetsk. Då ska de få se på rök
       Fristen går ut just i kväll för ockupanterna, menar ju svaga Kiev. De erbjuder amnesti till alla de separatister, som frivilligt lämnar stadshuset, det ockuperade tiovåningshuset, där de barrikaderat sig. Vad tror Kiev?! Tror de att mina bundsförvanter kommer att gå därifrån frivilligt? Ingen kommer att lämna det huset. Alla vet att vi finns i bakgrunden och genast kommer till undsättning, om någon ockupant blir ofredad och fråntagen sitt vapen. Det är vår plikt att hjälpa i en sådan svår tid.
     Amerikanarna? Att de blandar sig i, ja, de försöker ju, men enväldige Putin besegrar de inte och får inte på fall. Nej, hos oss är det ingen, som räds eller fruktar någonting. Vi är på väg till något stort, och världen ska få se, få skåda något oerhört om bara en kort, kort tid.

Med nya fågelvingar nära solen

     John Kerry säger det igen, igen, igen vid elvatiden, svensk tid sent i går kväll, måndagen den 7 april 2014: -Ta bort fingrarna från godiset! Du har redan tagit för mycket. Snart får du ont i magen, och vi måste kanske då köra i väg dej till sjukhus och magpumpa dej. Vi har ju pratat och pratat och pratat och du - - ni -  fattar ni inte, vad vi säger?! Det är inte att leka med sådant godis. Man får diabetes till slut av det, som till en början är sött och sedan ännu mera sött och - man blir helt enkelt sockerberoende, och det är en väldigt belastande drog. Hur stor omtanke ska vi ha om dej egentligen?! Snart når vi också gränsen faktiskt, ja, det borde vi förresten ha gjort för längesen.
     Natos chef Anders Fogh Rasmussen säger det igen, igen, igen, samma dag, dagen efter, dagar som kommer: -Trappa ner, trappa ner! Ni destabiliserar hela den östra gränsen genom att hålla på som ni gör!
     Vilka dagar ska komma?
      Vilka bromsar ska man sätta in för att reducera de nymaskerade i öster, de uppviglande, de skrikande, de bombastiska, de hotande, de husbrännande, de provocerande?
     Polisen har visst arbetat för att skingra de krigstörstande, de mest våldsamma. Den behövde bara lite mer tid på sig och har väntat på klara direktiv från Kiev. Kravallpolis har i dag den 8 april 2014 därför beordrats att slå ner upproren och att gripa dem, som nu kallas terrorister och kriminella och som hotar landet Ukrainas säkerhet. För att stärka sin ställning har Kiev-regeringen snabbt börjat arbeta på en terroristlag, som kan lagföra dem, som hotar landets säkerhet. Just i Charkiv har därför sjuttio proryssar kunnat gripas och ska ställas inför rätta. I Donetsk och i Luhansk har man som ett första steg startat med förhandlingar och medlingar med de från Ryssland exporterade, separatisktiska proryssarna. Kiev har börjat visa sig som en styrande och någorlunda jämställd part i den upphetsade, rysskonstruerade konflikten?

     Hur kan Putin anlita proryssar med ett tveksamt och anmärkningsvärt förflutet för att få fäste i den stora godisbiten Ukraina?

     Han kan gå över lik eller snarare flyga över dem.
     Det gör han så lätt med nya fågelvingar.

Avrättningarna eller Den Stora Dödsdagen torsdagen den 20 februari 2014 / Naturgasdagen /

20140403 to v14 Blogginlägg om Ukraina / Avrättningarna  eller  Den Stora Dödsdagen torsdagen den 20 februari 2014/ Naturgasdagen/

    Bildt menar tidigast av alla att Janokowitsch har blod på sina händer.

    Bildt är den ende, som menar att Janokowitsch är en Quisling.

    Nej, Bildt menar det inte, han utsäger sina påståenden med kraft och koncentration, han slungar sammanbitet och ordkargt fram en sanning, som ingen annan vågar ta i sin mun, när det just sker, när avrättningarna håller på, när de ska accelerera, när de ska fortsätta med oförminskad styrka.

    Krypskyttarna från taken har beordrats av Janokowitsch och hans dödsmän att sikta så eletistiskt som möjligt, på huvudet och överkroppen. Då dör flest nästan samtidigt och så snabbt som möjligt. På detta konkreta sätt ska man äntligen få slut på Majdan-protesterna, som irriterat länge nog. Skjutna människor kan inte bara resa sig upp igen och gå eller springa. Elitkrypskyttar vet att döda och flyende människor endast existerar på dataskärmen i finurliga och lustiga dataspel. Detta är emellertid ett verkligt spel, och elitsoldaterna känner starkt sin betydelse. De har fått kravallpolisdiplomexamen i träffsäkerhet och är glada för att  just de har blivit utvalda. Inför uppdraget har de också blivit  kommenderat erbjudna att läsa den rätta historien om massakern vid Himmelska Fridens Torg i juni 1989, ett avgörande historiskt dokument om hur bråkstakar kan elimineras på alternativa vis.

    Kiev har i dag, torsdagen den 3 april 2014, anhållit de mördare, som Janokowitsch anlitat för blodbadet.

    Sanningen kommer alltid i kapp lögnerna, som spridits genom den proryska, genomskinliga propagandan.

    Sanningen tar tid på sig, förivrar sig inte, redogör kortfattat för det rätta händelseförloppet.

    Sanningen ger upprättelse åt det blågula folket på Majdan och skjuter in sina skarpa ögonskott på dem, som ännu tvivlar.

    Sergej Lavrov kommenterar inte blodbadet i Kiev under den åttonde veckan av året 2014  utan har i stället denna kyliga men soliga vårtorsdag uppmanats av Vladimir Putin att ställa en enkel fråga till Nato:-Varför håller Nato på med flygspaningar över Baltikum och Polen och över andra områden nära oss? Finns det någon anledning till detta överhuvudtaget nu, när våra trupper vid östra Ukraina-gränsen håller på med sitt tillbakadragande? Vi har ju bara haft en vanlig militärövning där. Vad trodde ni? Vi vill alltså ha ett klart svar från Nato om era avsikter.

    Annars - -

    Ja, annars?

    Annars stryper vi naturgasen för er. Förresten, det har vi redan planerat sedan länge. Ni kan frysa ihjäl i era fascisthyreshus i Kiev. Det blir en ganska långsam död för er, utarmningsdöden. Vi börjar med att höja priset plus att vi skickar en räkning till er på en skuld sedan tidigare. Ni har ju nämligen inte har betalt för den naturgas ni redan har fått! Det är dags för er att inse, vad energi handlar om! Ni har inte insett, vilken generös energipolitik vi har erbjudit er, ja, bjudit på.

    Det är dags nu, om en liten stund bara, ja, om två minuter stryper vi gasen, om vi inte omedelbart får in pengarna eller om inte Nato genast slutar med sina överflygningar över våra gamla områden.