Storvulenhet med pompösa och flyktiga genomskinligheter

   

      I östra Ukraina har för några korta veckor sedan OSSE-representanter enligt en populär prorysk separatiståsikt varit spioner för Nato, och Röda Kors-människor har enligt samma ultraseparatistiska norm denna vackra och nästan fulländande björkutsprickningsmajlördag i dag den 10 maj 2014 arbetat som spioner från Väst eller kanske från Kiev.
     De slår till besinningslöst och utan kunskap.
     De?
     Ja, de som nu har tagit av sig ansiktsmaskerna och som vågat visa näsan i alla fall.
   
     Bäst är slå ner först och få reda på det rätta svaret ett dygn senare, en månad efter kanske, ett år efteråt eller flera decennier därefter?

     En huvudperson, som befinner sig i den närvarande och skymda bakgrunden samtidigt, är Oraklet i Delfi. Han kallas ibland för Putin med förnamnet Vladimir, den störste av nu levande All-Vetare. En annan men sedan 1924 död All-Vetare, Lenin med förnamnet Vladimir, ligger ännu lik i sin glassarkofag i Mausoléet vid Röda Torget i Moskva, såvida han har återförts dit i sitt lättviktiga mumietillstånd efter stölden i oktober 2009. Oavsett var han i avhuggna delar befinner sig, så har han nu andligen just återuppstått i sin fulla balsamering efter den ryskortodoxa påsken med den politiska Uppståndelsen som tema för den samlade Treenigheten.
     Om den uppseendeväckande och oväntade mumiestölden sade dåvarande premiärministern Vladimir Putin i sitt nyårstal ett par månader efter stölden: "Det här är en obegriplig aggressionshandling riktad mot den ryska nationen och folket". /Ur Leninstölden och den svenska terrorismen av Ronnie Aschberg, utgiven i april 2011 på Anark förlag/.

     Ja, det är mycket, som är aggressionshandlingar mot den ryska nationen och det ryska folket.
     Till storms måste man gå mot allt Det Onda, ju förr, desto bättre. Inte en enda sekund kan förloras!
     Nej, inte en enda del av en sekund kan förloras.

     Oraklet i Delfi med filial i Moskva bestämmer, vad som är rätt och vad som är fel. Så skönt för de proryska separatisterna att ännu ett tag få ha sin orubbliga och fasta stöttepelare i den ryska huvudstaden! Dit återvänder Siaren efter alla rundturerna till de olika europeiska städerna, där han lovat guld och gröna skogar. Särskilt staden Genéve utgjorde själva utgångspunkten, starten av och fortsättningen för Oraklets vita lögner.
   
     Det skedde under Stilla Veckan på den skära torsdagen före den långa fredagen i Herrens Välsignade År Tjugohundrafjorton, ett år som vi ska ha i ett alldeles särskilt starkt historiskt minne.




   












   

   
     

Det förnyade naturgashotet

     Naturgaspressen från Putin ökar.
     Inom en månad ska alla naturgasskulder, som Ukraina har till Ryssland, vara betalda.
     Ja, det är besvärligt med ekonomin lite varstans i världen. Medan regnet iskyler mina smutsiga vårfönster, försöker även jag att betala mina energikostnader via internetbanken, vilket fortfarande är en krävande och svår arbetsinsats för mig, som är född på hästkärrornas tid. Det låter som om jag vore född på artonhundrafemtiotalet och som om mitt påstående därför vore lögnaktigt. Så är det ju inte alls. Även på nittonhundrafemtiotalet kördes renhållningsfordonen av två hästar, som backades in på min smala gata, begravningsvagnen med kista och kusk  kördes framåt men backades ut med två hästar i blank utrustning och silverkantade hästskynken och någon enstaka privat enkelhäst-kärra ställdes då och då på den för snäva vändplatsen. En hösäck hängande runt hästens hals gjorde att hästen kunde hålla sig matsysselsatt och inte plötsligt skulle vilja flytta på sig. Gatuarbetarna använde sig också av hästdragen vagn, då de ersatte gatubeläggningen med nya stensockerbitar eller då de gick med tömmarna i ena handen och skyffeln i andra för att ta upp all hästspillning, som då låg på gatorna, vilka ännu inte var asfalterade.
     Mycket ska betalas i april, inte bara naturgasen utan även Fortums vinterelektricitet, som slingrar sig till mig i svarta plastslangar genom obändig skogsnatur fram till mitt gråa hus-elskåp och sedan vidare in i mitt slukande träslott. Medlemsavgiften till Sveriges Författarförbund har lyckligtvis halverats tack vare mitt trettiofemåriga medlemskap och att jag passerat sjuttioårsgränsen. Bilskatten, som heter fordonsskatt, ska skickas till Transportstyrelsen precis under samma aprilmånad som avgiften för besiktning och ombesiktning ska erläggas. Femtusenkronorsreparationskostnaden för bilen före ombesiktningen har redan i förrgår med framgång skickats av mig via molnet, som jag inte ens kan skymta. Här ser jag ju bara mina rejäla, mörka och påtagliga  regnmoln, som ska dölja den vårvarma solen ännu några dagar. Sotningstjänsten vill ha betalt precis på påskdagen, hur nu detta ska gå till. Om jag erhållit någon faktura från slamsugningen, vet jag inte just nu men hoppas på att den inte alls har skrivits ut. När jag ringer Fraktkedjan Väst för att kontrollera, upplyser man mig via intalad påskröst att man redan stängt klockan tre på skärtorsdagen, vilket är i dag. I vanliga fall stänger man klockan fem. På tisdagen efter annandag påsk den 22 april 2014 är man tillbaka igen. Jaha, då har den allmänna sverigepåsken redan börjat?  Här sitter jag och skriver och har inte dammsugit och inte diskat och inte gjort huset tillgängligt för helgfirandet med närmänniskorna, och så är det redan påsk!
     Ja, i denna svåra aprilmånad överstiger utgifterna inkomsterna, och jag börjar beklaga mig så där försiktigt för att känna, om även andra plötsligt har drabbats av en liknande fakturapress. Det har faktiskt flera gjort. Jag är inte ensam om att utgifterna ibland kan överstiga ingifterna, vilket är ett felaktigt ord.
     Det är mera synd om ukrainarna, vilka just i dag på denna vårkalla skärtorsdag i Stilla veckan den sjuttonde april tjugohundrafjorton energihetsas av naturgasöversteprästen Putin, som gärna vill att hela den ukrainska industrin ska kollapsa och att alla ukrainskspråkiga ska frysa fast i sin överdrivna demokratiska tro på ett bättre och mera trovärdigt samhälle.