Greklands sanne vän?

   


     Sanktionerna ska fortsätta till nyåret, eftersom Minsk-avtalet ännu inte är uppfyllt.
     Hur sent på natten beslöts detta? Hur orkar beslutsfattarna med de sena nätterna?

     Putin löser Rysslands nedåtgående ekonomi med att dela samma valuta med Vitryssland och Kazakstan?
     Frågan ställs väl snart även till Grekland och Ungern? Grekland, som om några dagar måste redovisa sina planerade nedskärningar inför EU, kommer att närma sig Ryssland snabbare än man tänkt. Putin ska omsluta med hårda björnfamnar och erbjuda grekerna sina beräknande penning- tjänster. Demokratins ursprungsland kommer att ätas upp av diktaturens störste fågel med klor, som slipats vassa sedan länge.

    När ska grekerna vakna?

    Putin är inte deras sanne vän.

Krim-jubileum?

     Krim fyller ett år!
     De beordrade ryska turisterna kommer förstås till jubileet men inga andra.
     Ett nytt, skönt Mini-Sovjet har återuppstått bland de trogna. De onöjda har flyttat eller flytt, förutom många tatarer, som tvingats stanna och som fortfarande inte vill låta sig anpassas på Putin-vis.
      Den ryska propagandan mot Väst är ännu dominerande och dimhöljer krimbornas hjärnor. Jo, allt det sämre beror på sanktionerna, på Västs förberedelser för ideliga angrepp och Natos militära placeringar av trupper nära ryska gränsen.
      Att Putin nu erkänt att han redan i februari 2014 planerat för en ockupation av Krim och att han var redo att till och med använda sig av kärnvapen för att få igenom sin ockupation, noteras i dag inte med förvåning på Krim. Allt är som det är. Putin är också mest som han är, även när han är borta och osynlig i elva dagar.
      Han kommer ju alltid igen, Putin. Det får man räkna med. Putin är Putin men också en bergstopp, nummer två efter Lenin-toppen i Kirgisien.
   
      Putin är blankare och kindrundare i ansiktet efter sin bortvaro, som alla undrade över. Skulle han återkomma levande för att möta Kirgisiens ledare?
      Många spekulationer förekom.
      Själv hade jag för drygt ett par veckor sedan tagit fram mina gamla kursböcker Hitler av Alan Bullock, en Prisma-utgivning i en avkortad svensk översättning från år 1964. Jag började leta efter de sidor, där attentatet beskrevs.
      En snabbrepetition av detta händelseförlopp behövdes nu eller?

      Upprepningar sker snabbare och snabbare i dessa kalla krigsdagar.

Riga-mötet onsdagen den 5 mars 2015

     Baltikum är i fara?
     Baltikum vill ha extraförsäkringar från Nato. Man vill inte vara orolig längre.
     Lettland hotas inifrån av den ryska befolkningen?
     Den borde ju dock inse att en ryss är mera fri i Lettland än i Ryssland?

     I Riga förs allvarliga samtal.
     Det estniska försvarsvänliga valresultatet från gårdagen stärker också Lettland?
 

     Vapenvilan bryts ideligen i östra Ukraina.
      Det mullrar, det dånar, det hotas.

     Nya sanktioner utlyses. Nu ska det verkligen kännas för Vladimir Putin.
     Med ytterst små skruvdrag täpper man till.





   

   

Luftmöten måndagen den 2 mars 2015

   

     Mellan april 2014 och april 2015 har sextusen människor dödats i rysk-ukrainska kriget. En miljon är på flykt inom Ukraina.
     I dag ska Lavrov och Kerry försöka få slut på de återkommande brotten mot vapenvilan. Vilka andra ska också delta i detta luft-samtal?
     Det är bara de två, som ska skicka luftorden mellan sig.
     Nu har orden redan försvunnit med vinden.
     Ord flyger bort eller beslagtas. Man kan försöka få undan ord, skjuta på dem, så att de blir sargade, bloddrypande, haltande eller begrava dem levande, så att de skriker jordfyllda och gengångaraktigt i många år.
.
     Tas frågan om mordet upp?
     Vilket mord?
     Det fjärde, det i fredags kväll.
     Nej, den frågan passar ju inte in i dag. Nu handlar det om att man ska försöka permanenta vapenvilan.
     Vapenvilan? Existerar det någon vapenvila?
     Vapenvilan trädde i kraft omedelbart efter Minsk-avtalet, ja precis på minuten efter avslutningen av mötet. Mordet på Nummer Fyra ligger på någon annans bord, inte på Lavrovs.

     Lavrov och Kerry har förresten redan avslutat sitt luftburna samtal.

     Nytt telefonmöte om naturgasen och om förhållandet mellan Ryssland och Ukraina har denna andra dag i mars år 2015 avlöst det första, nu mellan Putin, Merkel och Hollande och Porosjenko - eller har dessa ersatts av några andra, som ska representera länderna?
   
     Världen genomkorsas av politikmobiltrafik. Det är svårt att veta, vilka röster, som är de rätta. De kolliderar och förändras, imiteras och försvagas och finner inget stöd eller uttryck från kroppar, som rör sig med armar, med ben, med händer som hälsar och med ansiktsuttryck som avslöjar, ljuger, förskönar.
      När blir man trött på röster?
      Vad betyder en röst?

      En röst har tystnat.








   

   
   
   

   

Bakom bevakade Kreml eller Inför den odödliga protestmarschen i Moskva den 1 mars 2015

   



     Vägspärrarna, polisbevakningarna och skyddsanordningarna intill Kreml utgjorde inte något hinder för att den vita avrättningsbilen kunde stanna vid trottoarkanten? Mördaren kunde därför lättvindigt skjuta honom med sex skott i ryggen, inte med fyra, inte med två, inte med ett utan med sex övertygandedödande skott i ryggen.
     Honom?
     Ja, Boris Nemtsov.
     Om man blir skjuten i ryggen, har man som en ännu levande förkämpe för ryska demokratin och som initiativtagare till söndagens protestmarsch redan passerat mördarbilen, vars förare då mera osedd kan springa ut och fullfölja sitt betalda uppdrag?
     Den vita bilen hade alltså med lagligt parkeringstillstånd redan stått där en stund vid trottoarkanten?
     Kan man säga så? Får man säga så?
     Nej, inte i Ryssland.

     Genom rätta kretsryska kontakter kan man dock nå långt och nära i Det Förlovade Landet.

     Putin meddelar att det politiska mordet ska utredas.
     Hur trovärdig är denna mening?  Putin är subjekt, meddelar subjekt, att är subjekt, ska utredas är subjekt och ska meddelas subjekt. Enligt den nya Putin-språknormen kallas dessa subjekt Putin-subjekt och blir mer och mer vanliga i Lag-och Normlandet. Den som utesluter subjektet fängslas förstås och förs i handbojor till befästa fängelser, murade med tystnad.

     Boris Nemtsov måste länge ligga död kvar i Moskvas blodiga centrum, medan några poliser står bredvid honom och antecknar.
     De antecknar långsamt i Putins dataålder.

     I dag är det den tjugoåttonde februari 1986.




















     ,

   

Oppositionspolitikern Boris Nemtsov avrättad fredagen den 27 februari 2015 i Moskva

     Under gårdagen, torsdagen den 26 februari, började ukrainska soldater dra bort de tunga vapnen. Det var först då de insåg att det var möjligt tack vare ett uppehåll i beskjutningen från separatistryssarna.
     I dag har strider åter fortsatt i östra Ukraina.
     Hur länge trodde man att Putin skulle vara nöjd och lite mindre aktiv?
     Putin är alert och mycket aktiv. Han ska segra och besegra alla andra, även Boris Nemtsov, Putin-kritiker och avslöjare av korrupt-kretsen i Moskva,
     Fyra skott dödade Boris Nemtsov denna fredagskväll den 27 februari 2015 i Moskva.

    Världen får oavbrutet elaka ansikten med avrättande ögon.
     Hur ska vi stå ut med att Det Goda ideligen attackeras?
     Efter uppgifterna om IS bortförande av hundratalet assyrier i denna vecka nio tänkte jag genast på mina syrianska elever. Direkt skrev jag upp ett av namnen på ett papper. Jag ville ringa och omedelbart beklaga min sorg över detta illdåd. Hans namn fanns på båda data-adressinformationerna men inget enda telefonnummer. Hur skulle jag då kunna nå honom? Skulle jag ringa några släktingar med samma efternamn och fråga efter hans telefonnummer? Skulle jag ringa till Syrisk Ortodoxa Kyrkan för att få information om honom? Hur länge sedan var det som jag hade jag haft honom som elev?
     Det måste ha varit 1992.
     Är det längesedan?
     Jag ser ännu hans varma ögon lysa mot mig och känner hans positiva leenden och skratt.

     Nu är skratt-tiden slut?

     Barbariet sköljer över oss via nyheter från Östern.
     Jag inser just i detta sena februariögonblick, hur annorlunda titeln på min diktsamling Upprustning i medeltid kan uppfattas och tolkas.  







   
   
   
     

Adjö, Debaltseve, onsdagen den 18 februari 2015 eller Mayday, mayday

     Ukrainska soldater lämnar Debaltseve.
     Porosjenko menar att det är ett ordnat återtåg, vilket han beordrat för att undvika ett blodbad.
     Den militära utrustningen tar soldaterna med sig. Den ska komma till användning vid Mariupol, som redan attackerats av ryssarna.
     Ryssarna?
     Ja, de osynligt gröna synliga ryssarna, som tror sig snart ha erövrat hela västvärlden.
   
     Porosjenko vädjar om hjälp från USA och Nato och ber om gränsobservatörer från FN.

     Debaltseve har blivit sista nödropet till Väst.

     Mayday, mayday -







     

Vapenvila?

     Det beror ju på, hur man definierar begreppet.
     Begreppet vapenvila är diffust, mycket oklart, svårbegripligt och mångtydigt.
   
     Debaltseve med omkringområde ska inte räknas in i senaste Minsk-avtalet, menar de östukrainska terroristerna, före detta separatisterna. De ukrainska soldaterna ska få fri lejd ut ur staden, om de lämnar sina vapen.
     Det är ju ett chevalereskt erbjudande, som de ukrainska soldaterna tackar nej till.
     De inringade sjutusen soldaterna fortsätter att försvara sig. Fem soldater har ändå dött och många skadats.
     Anklagelser om bruten vapenvila flyger i luften från olika håll, inte bara hus och trasiga människokroppar.

     Sanktionerna mot Ryssland fortsätter och drabbar även nu personer i Putins närmaste omgivning, bland andra två personer i försvarsministerkretsen.
   
     Samtidigt flödar annan oroväckande information ut från vår närmsta delvärld.
     Köpenhamn var under gårdagen en stad i chock men har hämtat sig. Människor lägger oupphörligt blommor intill synagogan, där en vakt dödades. De danska flaggorna är halade på halv stång.
     Dansk utrikesminister talar till oss alla, svensk utrikesminister talar till oss alla och före detta svensk utrikesminister stakar konstaterande ut den fortsatte vägen om ett troligt storkrig.

     Ska vi verkligen kalla detta storkrig för Tredje världskriget?

     Det håller redan på.





   
     
   

USA har iakttagit tunga vapen den 13 februari 2015

      De amerikanska orden om de tunga ryska vapnen förs ut i mitt mottagningsrum klockan tjugotre fredagen den 13 februari 2015.
      Då finns Obama ännu?

      Hur många timmar har det då gått, sedan Putin, Merkel, Hollande och Porosjenko skrev under avtalet om vapenvilan?  Jag försöker räkna tillbaka, men det är svårt att få fram den riktiga siffran. Vid min hastiga tillbakagång finner jag att man samlats i Minsk på onsdagen den 11 februari och att man höll på hela natten  och över timmarna till den 12 februari och fortsatte och fortsatte och fortsatte. Alla nödvändiga papper blev ju då påskrivna torsdagen den 12 februari, och alltså måste man kalla denna dag för den rätta undertecknandedagen?
      Men om den trettonde är i dag, så måste väl den tolfte ha varit i går?
      Har det hänt så mycket att jag tappat kontrollen på det krigsdramatiska händelseförloppet?

     Obama har i alla fall nu en dryg dag efter undertecknandet märkt, har sett, har iakttagit, har förstått och har insett att fler och fler tunga ryska vapen förs över gränsen till Ukraina.
     Jag förstår inte att han blivit förvånad.
   
     Obama har yttrat att det inte varit meningen att Ryssland nu fått ännu fler fria händer att rusta upp mera och skicka ytterligare vapen till Ukraina. Avsikten var förstås att ryssarna skulle börja begränsa vapenleveranserna för att kunna upphöra med dem klockan noll noll till söndagen och därefter genast återföra allt militärt material över gränsen till Ryssland.

     En hel lördag återstår.
     Vad kommer USA att säga om denna förestående fredagsnatt, som övergår i en lördagsdag, som övergår i en lördagsnatt fram till klockan noll noll?



   

Är allt över nu den 12 februari 2015? eller Många frågor men få svar

     Nej, allt är inte över.
     Efter sexton timmars förhandlande, som har slutat i ett avtal om vapenvila, har allt bara börjat på ett nytt sätt.

     Några historiskt kunniga personer parallellägger Minsk-mötet med München-överenskommelsen 1938, då Hitler krävde att också få Sudetområdet i Tjeckoslovakien, eftersom det bodde många sudettyskar där. Västmakterna, som med alla medel ville bevara den ömtåliga freden, kom ej till undsättning till det försvarsvilliga Tjeckoslovakien utan offrade Sudet. Det var det sista området Hitler ville ha, påstod premiärminister Chamberlain efter sin hemkomst från München och viftade med det berömda papperet, vilket var underskrivet av honom själv och Hitler. Framför de uppställda mikrofonerna formulerade han under folkets jubel sina kända ord om att det uppvisade dokumentet garanterade "fred i vår tid".
     Jag och många andra har förstås för många veckor sedan tänkt detsamma om detta genomskinliga München-avtal och om upprepningen av historien. Man har ju till och med skapat ett nytt Putin-namn, som associerar till namnet Hitler. Det är numera ett populärt och nästan satirfolkligt namn, som dessutom många uppfattar som det rätta. Ja, flera tror till och med att de två herrarna är släkt på något vis.
   
     Merkel, Hollande och Porosjenko kom dock inte till Bryssel och EU-toppmötet i eftermiddag för att vifta med ett dokument, glittrande av silvriga fredsbokstäver. Något jubel över deras demokratiska och diplomatiska insatser kunde heller inte höras. Merkel kom endast med en strimma av hopp, och alla vet ju att en strimma är det tunnaste tunna av ett knappt synbart ljus.
     Trots flera uteblivna hopp vill många i Väst sätta upp Angela Merkel på kandidatlistan till årets fredspris i Oslo?
     Hon står redan som första namn?
     Trött och sliten såg hon ut vid ankomsten till Bryssel. Får hon inte ont i kroppen av att sitta, stå och flyga så mycket? Hon är ju en människa av kött och blod som vi. Vem masserar hennes ömmande rygg och ansträngda fötter? Vem ger henne rätt föda och rätt dryck vid rätt tidpunkt?
   
     Före vapenvilan, som ska inträda på natten till söndagen den 15 februari 2015 klockan noll noll, ska de hårdaste striderna äga rum. Separatisterna är besatta av markinnehav, som ska ge ännu större urlakning av Ukraina. Nya ryska militärförstärkningar kommer ytterligare att decimera de försvarskämpande men dåligt utrustade ukrainska soldaternas antal och dödsskada de flyende inhemska flyktingarna.
     USA:s ofattade beslut om vapenleveranser borde tas nu, inte efter de ukrainska soldaternas död.
     Ingen har uttalat ordet USA i dag. Obama finns inte längre? Finns Reserv-Obama? Ska historien upprepa sig på samma amerikanska vis som förr?
     Finns Obama efter klockan noll noll på natten till söndag, när separatisterna fortsätter sina härjningståg som om inget Minsk-möte alls hade hållits, eller är det endast de av EU utlovade nya ekonomiska sanktionerna mot Ryssland från och med måndag morgon som gäller då?
   

       




   

Minsk-dagen-Bryssel-dagen onsdagen den 11 februari 2015

     Det är en evig väntan på islossningen, min egen och deras, denna onsdag den 11 februari 2015.
     Deras?
     Ja, Merkels, Hollandes, Porosjenkos, Putins och separatisternas islossning förstås!

     Vågar jag åka med min svajiga veteranbil på isvägen till Torp kyrka för att lyssna på Tomas Sjödin klockan sju och därefter med bävanrädsla försöka ta ishalkvägen tillbaka i mörkret?
      Under tiden jag funderar på mitt beslut planterar jag om mina  historiska liljor, vilka jag ska erbjuda till mina barn och barnbarn, och lyssnar samtidigt på den utrikespolitiska debatten i riksdagen. Det är den nya socialdemokratiska-miljöpartistiska regeringens första riksdagsdebatt av detta slag och Margot Wallströms första framträdande som utrikesminister i riksdagsdebatten.

       Margot Wallström använder en annan politikerton än sina företrädare. Den är inte talarstols-fastlåst utan tar sig runt och springer loss mot den andre talarstolsbundne på ett annorlunda sätt. Därmed håller hon sitt löfte från 1986, när hon i Aktuellt i politiken från den 27 november samma år i en intervju av Gisela Lindstrand säger att man i politikervärlden borde använda ett mänskligare språk, som också då ger mänskligare politiker: "Den största boven menar Margot Wallström är det politiska språket. -Skrytfenorna på orden måste bort! Politikerna måste prata som folk, säger hon rakt och enkelt. -Man måste inte vara högtidlig för att folk ska lyssna. Säg "skapa" i stället för "tillskapa", till exempel! Allt fler tjejer blir aktiva inom politiken, och med dem kommer ett nytt politiskt klimat. De nya tjejerna vill föra in något nytt: andra lättsamma mötesformer, enklare språk, mer positiv anda; Det här ser naturligtvis många äldre herrar som ett hot, suckar Margot."
        Är det nu, tjugonio år senare, vi börjar skönja en förändring i svensk beslutandepolitik?
        Hur många kvinnoliv ska förgå, innan en praktisk omställning börjar märkas?
        Livet stöper om människan ju längre hon lever. Hur mycket måste man ge avkall på för att orka fortsätta att kämpa på det man tror på?

        Margot Wallström har många likheter med mig under sin småbarnskvinnotid. Hon arbetade positivt för olika lösningar av barnomsorgen, till exempel den kollektiva, som både gav snabbare tillträde och större delaktighet och var avvisande till byråkratiska och stela paragrafformuleringar, vilka förhindrade akut tillgänglighet. Socialdemokratien har ju dock inte varit känd för en positiv smidighet utan i stället bromsat och hindrat nya och positivt uppdykande förslag. Även Margot Wallström fick känna på denna förmyndarattityd, då hon 1982 tillsammans med några andra unga SSU-are träffades för att stödja och stötta varandra för att inte bli en del av den avskärmade riksdagsvärlden, där sällan utifrånkommande lokalinfluenser strömmade in. Det informella mötessättet kritiserades då starkt av den socialdemokratiska byråkratgruppen och tolkades som om det fanns en utbrytargrupp inom s-riksdagsgruppen.
     
      Nu har hon dessa bakgrundsliv i sig, när hon står där i talarstolen för att tala om vår ödestid. Hon inser att det är mycket bråttom och att denna dag, onsdagen den 11 februari 2015, är en märklig och kuslig historisk väntansdag.
     Ännu har fredsmäklarmötet inte börjat i Minsk.
     Putins entré blir sen som vanligt?
     Fina människor anländer alltid sent för att få den totala belysningen på sig.
     Fina?
     Inte är Putin den finaste, som låter det blodiga kriget i östra Ukraina eskalera och intensifieras, så att ytterligare femtio människor har fått sätta livet till under det senaste dygnet? Separatisterna tränger in i allt fler områden för att kunna tillgodoräkna sig dem vid ett möjligt fredsavtal i Minsk.
      Debaltseve utsätts för fler attacker.
      Människor flyr i panik.





       
   

Om att hålla andan

      Det sägs att vi i Sverige inte talat tillräckligt mycket om det nu allvarliga läget i Europa.
      Jag har själv förvånats över detta märkliga tillstånd.
      Att skriva om Putins illistiga och tidigt beräknande framfart har varit en intuitiv självklarhet för mig, lika självklar som den baltiska resan var för mig under sommaren 1988, då de trevande försöken till självständighetsprotester startade. Samhörigheten med de baltiska folken kände jag starkt. Den dramatiska demonstrationen i Vilnius, vilken jag aktivt deltog i, stärkte ytterligare min avsky inför diktatoriska angrepp på mina medmänniskor.
      Jag ville också använda mina bokstäver till kampen mot förtrycket. Det är det enda medel jag har och alltid har haft, mina egna bokstäver och mina möjligheter att sätta dem på rätt platser och i rätt ordning. Bokstäverna har alltid varit min och ibland andras livförsäkring.
      Mina barn och mina elever under flera årtionden har aldrig kunnat värja sig mot mina påfrestande uppmaningar om nödvändigheten av att kunna formulera sig. Orden måste dessutom kunna stavas rätt, meningarnas längd varieras och synonymerna flöda! Språklig tydlighet måste kunna uppnås.
       Mitt ordtjat skulle pågå oavbrutet och utgöra en investering i deras enskilda och kollektiva framtidsliv. Jag visste det så väl att allt måste göras i deras rätta och unga ålder, då intrycken var som starkast och då den avgörande påverkan var som störst. Särskilt under den utbildningspolitiska låt-gå-tiden under sjuttiotalet var det svårt och nästan omöjligt att ens få lov att hävda ordens och formuleringarnas nödvändiga existens och berättigande i vårt välfärdsland.
      Om de ifrågasatta rätta orden och om politikernas hot mot skolans grundförutsättningar skrev jag till slut ett dokument om den sanning ingen beslutsfattare ville ta till sig. Efter alla tröstlösa försök att få uppmärksamhet för mina skolsanningar var det endast Carin Mannheimer, som genast förstod vidden och betydelsen av mina iakttagelser. Hon fick också fritt använda sig av mitt manuskript Till svars i sin serie Lära för livet, som tv-sändes år 1977. Det viktigaste för mig var att människor måste upplysas om det nedåtgående tillståndet i den svenska skolan.

      För mig har orden suttit inne i kroppen som en trygghet och som en säkerhet i en oviss värld.
      Nu ger jag mina ord om Putin, till Putin, mot Putin, medan mina händer ännu kan trycka ner kommunikationstangenterna.
      Fler och fler gör så nu.
      Det är så glädjande mitt i oron att vi kan verka tillsammans.
     
      Nu verkar vi alla med Angela Merkel i Washington. Hon har i dag, måndagen den 9 februari 2015, talat med Obama. Han har gett henne svar men kanske flest svar till den frånvarande Putin. De olika uppfattningarna om vapenleveranser till Ukraina kvarstår. Obama har inte bestämt sig ännu. Han ger Putin en kort tid för eftertanke. Efter onsdagens möte i Minsk vet han, vad som måste göras.
      Det vet alla.
      Upptrappningen accelererar.

      De insatta håller andan.
   
   











   

Fyrapartstelefonsamtalet söndagen den 8 februari 2015 och Älskade Gorbatjov

     Så har det nu ägt rum, det fruktade och avgörande Europa- telefonsamtalet, denna ödessöndag den 8 februari 2015.
     De fyras gäng har samtalat med varandra med eller utan trådar.
     Var det ansiktslösa telefonsamtal?
 
     Kommande onsdag, den elfte februari 2015, ska ett nytt Minsk-möte hållas med Petro Porosjenko, Francois Hollande, Angela Merkel och Vladimir Putin. Samma dag ska även företrädare för separatisterna vara med i förhandlingar.
     I morgon, måndagen den 9 februari 2015, flyger Angela Merkel till Washington, där hon ska träffa Barack Obama och meddela det resultat, som uppnåddes i München.
 
     Resultat?
   
     Storbritanniens utrikesminister Philip Hammond har hört av sig. Jag har väntat länge på Englands röst från andra världskrigets dagar. Ska Philip Hammond bli en ny Churchill, som i sista minuten fick med sig de sista tveksamma engelska politikerna för att kunna bromsa och tillintetgöra ett tyskt maktövertagande av hela Europa?
     "Vladimir Putin beter sig som en tyrann."
      Philip Hammonds ord och formulering ska utökas i omfång?

      Jag har plötsligt sett Michail Gorbatjov igen.
      Det var så längesedan jag såg glimten i hans pigga ögon och hörde och iakttog hans allvar med de starka orden perestrojka och glasnost. Hans positiva ansiktsuttryck med snara leenden var så ovanliga att se. Sovjetiskt bistra allvarsansikten hade jag fått nog av. Det var så otroligt att en sådan man hade kommit till makten, en person, som ville något högre, något bättre och något mer humant med
människorna i det ryska samhället och med inställningen till omvärlden.
      Har jag fattat hans ord rätt nu från min dataskärm?
      Fördömer han USA? Stödjer han Putin? Får han tala fritt?
      Hans tidigare pappersansikte och gestalt kunde jag inte förstora och i detalj studera. Tidningspapperet hade en begränsad bild, som jag inte utan stora ansträngningar kunde förändra eller kopiera, om jag så hade velat. Nu i dataålderns tid har jag kunnat betrakta hans anletsdrag tydligare och mera förstorat. Det tycks inte vara samme man, som jag skrev till från Riga sommaren 1988?
     Just därifrån ville jag ge min uppskattning till honom och hans hustru Larissa för den mjuka och annorlunda attityd han visat upp som kontroversiell makthavare i den stela, hårdföra och slutna sovjetstaten. Adress hade jag ingen. Jag skrev endast deras namn och ordet Moskva på kuvertet.
      Något svar fick  jag aldrig. Han kanske aldrig fick mitt brev.

     Dock talade jag alltid om honom i skolan åren efter perestrojkatiden och visade upp tidningsbilder på honom för mina elever.
-Vem är det här? frågade jag då och då och visade upp den vanligaste bilden, för att de inte skulle glömma av att det sovjetiska förtrycket nu hade upphört,
-Gorbatjov, halvropade de i kör, Gorbatjov!
     Jag nickade glatt varje gång, för vi var alla så delaktiga av den nya historien.
-Och det är honom du älskar, fortsatte de som om de lärt in en oförglömlig ramsa från mig.
   

   

De gulvita bordens folk eller Den nya dagen K

     K som i krig?
     Ja, som i ett utvidgat krig.
     K som i krig.

     De träffas i dag i Kiev.
     Många kända är där, de som ännu med makt representerar EU och USA.
     I Kiev har de träffats i dag kring de gulvita borden.
     Vilken färg har borden i Moskva i morgon?

     Fem i tolv torsdagen den 5 februari 2015 och en minut i tolv fredagen den 6 februari 2015 ska man komma överens om en ny fredsplan? Ska Angela Merkel åter prata ryska med Vladimir Putin?
     Det går inte, för Putin hör inte längre. Han har fått hastiga vaxproppar i öronen. Ingen har tänkt på att ta med vaxlösande medel. Hur inlindat eller högljutt man än ropar till honom, så hör han inte. Han pekar oavbrutet med sina uppåtsträckta händer mot sina öron för att informera om den pågående dövheten.
      Ja, han är döv för orden om Krim och för orden om Donetsk och Luhansk men också för orden Georgien och Moldavien.

     Det är den värsta dagen i dag.
     Är det den värsta dagen i morgon?
   
     Kriget börjar på allvar, det nya, ryska förstorade kriget i Europa?

     Upprepningstiden ringlar mot oss.





   
   
   

   
   
   
   

Äntligen-hjälpen?

     Jag hör det på morgonen.
     Kan det vara sant?
     Det är den 2 februari, vintermåndag år 2015.

     Nato, USA och Väst går samman om den största utmaningen mot Putin?

     Så vi har väntat på detta ödesmättade och hoppingivande beslut!

     Jaså, inget beslut är fattat ännu? Ska man förhandla bort tiden, medan ukrainska soldater lemlästas och dör vid de usla fronterna?
     Hoten om de hundratusen ryska, gröna, så kallade separistsoldater, som snart ska välla in över nya östukrainska områden, har redan kommit.
   
     Den ammande modern har burdust förts bort i handbojor till fängelset, anklagad för förräderi.

     Putin förbereder sig för det stora nederlaget.

     Vet han om att han går igen i en kuslig förklädnad?

Sista januaridagen 2015 med blod på sina siffror

     De har aldrig velat ha någon vapenvila. Septemberavtalet tjänade endast som fördröjningsmedel, så att de kunde rusta mera, ladda upp, segla i väg på vågorna men helst under dem, vingla sina flygplansvingar mot svenska, finska och brittiska civilplan och skicka oljetrupper till Antarktis.
     Spelat teater i Minsk i dag har de gjort.
     Nu är teaterföreställningen slut, och alla teatertroende har åkt hem.
     Genom den nu utvecklade tekniken kommer alla teaterrecensioner på direkten till alla oss, som ska rädas och frukta, hukas och böjas. Det ryska Putin-kalifatet organiseras i yttersta hemlighet med försåtlig öppenhet. Vi måste darra, skälva, fly, springa för livet, spränga för livet, sprängas från livet?

     Man får inte bukt med de där vrångstyrda och diktaturklädda separatisterna,som gått på en alldeles speciell moskovitisk teaterskola, där de lärt sig burdusmoderna propagandistiska knep och fått recept på illdåd.
      Putin är som vanligt den fjärrstyrande Ledaren, vilken nu även ser sin chans att i lönndom ekonomiskt stötta det utsatta Grekland, som enligt den nyvalde premiärministern vägrar att betala sina skulder till EU. Det är så lägligt med en splittring inom detta förhatliga västblock, som genom sina Nato-styrkor både hotar och trakasserar hans nationalisthärliga Ryssland.
     Nu startar något storartat, som man inte sett maken till sedan andra världskrigets dagar!
     Putin ler i mjugg med sina blå troskyldiga, nästan nordiska ögon. Kan han inte vara en restprodukt från de historiska och kämpaglada islänningarna? Han kan ha gener från den blåögda och hårdhudade Valdimar, härskaren av Ocean.
     Ocean?
     Ja, härskaren över världshavet, som numera kan uppdelas i fem hav, bland andra Norra Ishavet och Antarktiska oceanen. Det är dessa hav den nuvarande Valdimar är särskilt intresserad av i vår nya krigstid. Han kanske funderar lite på Atlanten också. Stilla Havet och Indiska oceanen är nog inte aktuella än.
     Han kan väl inte klara både hav och himmel själv eller? Några bundsförvanter har han väl?
     Givetvis. Han har förstås Haraldur, den okuvlige separatistledaren, som just i dag har dödat ett antal ukrainare, trots att dessa också har blåa gener med gula stråk i sig. Den blodigaste dagen har utan tvivel varit i dag, den siste januari i Herrens År 2015. Man har slagit besinningslöst, dödat, skjutit sönder, stympat, vanhedrat, skymfat. Haraldur vet att han får maximala bonuspoäng för sina bestialiska storverk.
      Är det fler, som dödat i dag?
     Ja, Baldur har dödat ovanligt mycket just i dag. Han tävlar med Haraldur om bonuspoängen för avrättade ukrainska soldater. Det är ju hård konkurrens i toppen. Där blåser det mycket, men inför storledaren Valdimar visar de inte utmaningarna mot varandra förstås. Ja, så finns ju Einar, den store kämpen, och Eirikur med den enorma styrkan där också i centrum av blodbadet och så Greipr, som nog är starkare än Eirikur.
      Bara män då alltså?
      Ja, i alla fall i det här blodbadet, förutom Brynhildur, den bepansrade krigarkvinnan, som troligtvis på avstånd har älskat Putin i flera år. Jag undrar, om han ändå inte har närmat sig henne nu och lämnat den andra kvinnan, som ju var helt obepansrad. Det kan man ju inte vara i våra dagar, obepansrad, och rakt inte intill en så stor Ocean-härskare som Valdimar. Det säger ju sig självt.


     Så hur går det nu då?
     Tja, de ryska separatisterna med vikingatendenser kommer att utvidga sina landområden mer och mer för att kunna påbörja den efterlängtade framkomlighetsvägen till Krim. Detta har de ju tänkt hela tiden i snart ett år. Vissa krumbukter har de fått göra för att lura Väst till mera lugn, men avsikten har ju varit klar redan från början. Det spelar ingen roll nu, hur mycket ryska Merkel pratar med Putin; orden går rakt igenom honom utan att fastna, medan hans iskalla blå Torir-ögon stelt stirrar på motståndaren med vassa svärdsblickar.
      Han har redan bestämt sig.

     Vad har han bestämt sig för då?

     Det vet ju alla.

   

   


   




   
   
   

Mariupol lördagen den 24 januari 2015

       Fördömanden
       Sanktioner
       OSSE
       FN-åsikter
       Ny-uppvaknanden
       Handfallenhet
       Putin-fritt-fram
       Uppmaningar
       Fredsmöten
       Strategier
       Samarbete
       Hotfullhet
       Sanktioner
       Putinberäkningar
       Merkelsamtal
       Fortsättningspropaganda
       DödsBlodBad
       Framryckningar
       Krimnärhet
       Hägrande Ny-Ryssland-mark
       Burdusa attityder
       Grälla krigsmålningar
       Proryska krigsmasker
       Överflygande Putin
       Sprutande metallfåglar
       Rullande granatmaskiner
       Exploderande höghusfönster
       Döda barnarmar
       Uppslitna gatukroppar
       Ihålig torgmarknad
       Blodiga ryssmarschen
       Putins undergångsväg
     
       Putins undergångsväg
       Putins undergångsväg

       Putins undergångsväg





     

Putin försöker irr-flyga igen eller Fågelkrock med nersläckt transponder

   

      Han säger att det ju var krimborna själva, som under vårmånaderna detta år 2014 genom folkomröstning sade ja till en rysk anslutning. Varför ska man straffa just krimborna, som ju har det svårt ändå? fortsätter han på propagandaspråket.

      Ja, vi har levt i en påfrestande verklighet hela tiden, sedan makttillträdet ägde rum! utropar krimborna, de äkta, inte de russifierade.
      Vi vet alla, hur den folkomröstningen gick till.
      Den är väl dokumenterad.
      Gröna marsmänniskor genomförde en maskeradkupp på ön. Genom  hot, lögner och propaganda genomfördes den.

      Genom de nya västliga ekonomiska sanktionerna torsdagen den 18 december 2014 direkt riktade mot Krim har man nu radikalt försämrat för invånarna där, upprepar Vladimir Putin. Ingen EU-turism ska ju vara tillåten dit längre. Något sådant kan vi inte tolerera.
      Det är åter så synd om honom, som på grund av uppenbara lögner, hot och militära aggressioner både på Krim och i östra Ukraina vill göra så väl mot hela mänskligheten, i alla fall mot den ryska.
      Han är minst sagt irriterad nu.
      Ge igen ska han.
      Det är klart. Vad annat hade man förväntat sig av en flygande, irrande för-fågel, som försöker att leka ledare i sin fågelvärld?
   
      Har han tänkt på att hela den just nu sittande och rubellängtande fågelgruppen också kan lyfta, breda ut sina frihetsvingar och ge sig av åt ett annat håll?






   

Ukrainska EU-dagen tisdagen den 16 september 2014

     Putin vrider sig, när han hör applåderna, segerbruset och det upprymda sorlet i Kievs parlament, då resultatet av EU-närmandet offentliggörs.
     Petro Porosjenko ber därefter alla att ge dem, som stupat för den ukrainska demokratins skull, en djup tanke av tacksamhet för deras avgörande insatser och för deras offrande av sina egna liv.
     Samsändningen med Bryssel ger tyngd och styrka åt ukrainska folket.

     Putin har bestämt sig för att ligga lågt och har dikterat för de ryska medierna om att inte mer än nödvändigt kommentera det, som hänt.

    Han lurar i vassen som den ruggiga och fläckade gäddan, avvaktar, väntar ut.  Sitt påpassade tillfälle har han god kännedom om. Han fortsätter med sina förtäckta men tydliga hot och har inte förlorat bytet ur sikte, södra Ukraina och läckerhetsjorden i Baltikum till att börja med. Den estniske polismannens öde är ännu okänt, och estlänningarna hålls på halster. De känner den smygande faran, trots att Nato nu förstärkt sina positioner i östra Ukraina och trots att Nato nu spaningsflyger oftare i Baltikum. Uppvisandet av en trotsig attityd mot de ryska soldaterna på andra sidan gränsen tycks ändå inte lugna balterna.
     En katt-och-råtta-lek är det.
     Gäddan dyker upp, när man minst väntar den.
     Det finns många djur i Världens Hage.

     Vapenvilan har tagit slut som beräknat.
     Ytterst få i Donetsk trodde på den.
      Porosjenko har försökt att blidka separisterna med löften om ökad grad av självbestämmande, men tesen om att mycket vill ha mer breder ut sig.

     Genom att envist upprepa doktrinen om Rysslands behov av sina gamla landområden men framförallt om den snara nödvändigheten med befrielsen av ryssar i andra länder, oroar Putin ständigt sin omvärld. Han spelar ut den ene mot den andre, intar charmbeteenden en liten stund för att sedan bombastiskt predika med nationalistisk hets och propaganda med dödsröst från de jord-fästa diktatorerna i det oslagbara Sovjetunionen.







   
     

Putin förstår inte alls fredagen den 12 september 2014

   

     Det går inte att förstå!
     Han, som utfört så mycket gott de senaste veckorna, måste igen utsättas för nya sanktioner!
     Det går inte att förstå!
     Omvärlden är ond.
     Omvärlden har inte uppskattat hans insatser för den nu mer än veckolånga vapenvilan mellan Ukraina och de proryska separatisterna onsdagen den 3 september och för hans initiativ till fångutväxlingen mellan de ukrainska och de separatistiska fångarna.
      Att så hårt börja tillämpa restriktioner för den ryska oljeenergin och för det ryska bankväsendet och för de ryska enskilda parlamentsledamöterna i hans egen närhet just nu är som en ekonomisk krigsförklaring från Väst och från USA.
      Denna varma men mycket iskalla fredag den 12 september 2014 gäller det att slå tillbaka igen, visa västvärlden att ingen i Ryssland godtager de nya sanktionerna!
      Detta ska bli mer än ett grönsakskrig!
      Det ska bli ett klädkrig och ett begagnadebilar-krig.

      Luftkriget ska också bli verklighet. Den ryska luften är en helig luft, som inte får kränkas av utomstående.

      Den östukrainska marken är vår, menar Putin.
      Just i dag planerar han för en andra hjälpkonvoj på denna mark, Det nya Ryssland, medan fortsatta kvarvarande ryska trupper ska säkerställa dess framfart och finnas till hands bland ukrainska buskar och snår.

      Det är hans svar i dag, medan rubeln faller.