Humbug, svek och ihåliga löften

    Följande skrevs torsdagen den 8 maj 2004 men blev av något märkligt skäl av min opålitliga dator bedömda som utkast.
    Tekniken spelar ständigt spratt med mig och gör mig orolig. ängslig och irriterad över att jag inte kan bestämma om mina egna bokstavsskapelser, att de endast stannar kvar hos mig och ej blir utsända till dig och till er, som i någon plötslig, oplanerad stund får syn på dem och förmedlar dem genom din egen själ, genom era egna själar.
  

    Folkomröstningen ska hållas den 11 maj 2014.
    Vem trodde något annat? Inte Putin i alla fall. Han var beredd, förberedd och glatt överraskad av att hans proryssar protesterade mot hans genomskinliga varningar om att de måste skjuta upp sin folkomröstning.
     Proryssarna trycker och trycker. Vad trycker de? Röstsedlar, så klart! Hela före detta Nya Ryssland i den sydöstra delen av Ukraina ska snart bli en härlig del av Ryssland.
     Vilka trycker?
     Det är de proryska separatisterna och så soldaterna, som tryckt länge nu intill ukrainska gränsen.
     De senare övar sig duktigt i dag på att skjuta missiler mot tilltänkta kärnvapen, som riktas mot dem. De måste försvara sig och så försvara sig igen och ha gränstrupperna kvar och så flytta på dem på låtsas och så skoja med Nato om att de redan tågat i väg och så tro att Nato inte har någon större teknisk kapacitet att se alla trupper, som finns kvar på den ryska, fantastiskt superosynliga marken.
   
     Så fint ansiktoskyldigt han står där vid mikrofonen i sin nya kostym och lovar och luras och lovar och luras -
     Nej, han har redan lämnat och gått och i stället förenat sig med paraden, som så sovjetiskt mäktigt firar minnet av andra världskrigets slut.
     Nej, han har redan försvunnit och ska förbereda sin resa till Krim, där han som den nye Sovjethjälten ska hyllas med öronbedövande fyrverkerier av alla de sovjettörstande proryssarna, som älskar honom så högt.

     Istiden väller över oss i denna tätnande vårgrönska, som dämpar och ombonar och som ger oss våra nya, grönnyanserade, väntande vårögon den åttonde maj.

Hoppet i Dnipropetrovsk den gröna pånyttfödelsedagen 25 april 2014

     John Kerry skräder inte orden i ett tv-tal under natten mellan den 24 och den 25 april 2014: Putin har inte på minsta sätt levt upp till de avtal, som slöts i Genève under förra veckan. Ryssland äventyrar den påbörjade demokratiska processen i Ukraina. Ryssland är ett bedrägligt land och det kommer att straffas för detta. USA är berett, färdigt för en slutlig uppgörelse med detta land, som så skändligt har skadat och saboterat demokratiska avtal, som fattats av demokratiska stater.
     Det var under Stilla veckan, dagen före långfredagen, på skärtorsdagen, efter askeonsdagen.
     Påsken gick in med Lavrovs bortvända avtalsansikte.
     Jag visste redan att han inte skulle hålla sina löften. Hans gummiansikte med obefintliga generösa rörelser gav redan hans svar i förväg. Alla nysovjetiska figurer, som tillfälligtvis har makten i Nya Sovjet, har spelat upp sina scener med största dramaturgi. Omkringturerna har varit lättgenomskådade. Tid har stulits, manipulerats med, använts som ett av vapnen. Tror Putin och kompani att Väst inte har några granskarögon? Tror han att tålamod betyder svaghet och väntan uppgivenhet?
     Allt ska gå snabbt men ändå synas som långsamhet för Diktaturhärskarna i NySovjet.
     Skotten ljuder under Rysslands militärövningar nära ukrainska gränsen. Så bra att man stannade kvar och inte mer än minimalt drog bort sina trupper! Nu kan man snart härja fritt?

     I Dnipropetrovsk kan man det inte längre. Guvernören där har kommit på en ovanlig men historiskt gångbar åtgärd mot proryssar, som med vapenmakt vill upprätta vägspärrar och ockupera byggnader i staden. Han bygger egna vägspärrar och uppmanar de ukrainska stadsinnevånarna att samla vapen, stjäla vapen från obehöriga, ange ryss-spioner och arbeta för ett ukrainskt samhällsstyre. God ersättning erhålles. Guvernören har tillgångar, som täcker alla utgifter för ett bevarande av Ukrainas självständighet. Kiev har ännu förtroende för denne guvernör. Den rikaste oligarken i Ukraina vill inte bli putiniserad och förlora alla sina tillgångar till ryska staten. Det är ekonomiskt bäst med ukrainsk demokrati nu i alla fall, sedan får man väl se. När Putin väl är avsatt av sitt eget folk, kan man diskutera på ett annat plan. De tiotusen antiputindemonstrerande i Moskva för några veckor sedan kommer att utökas till minst hundratusen. Alla ryssar vill inte ohörda bli semesterdeporterade till nya halvön Krim. Tusentals statsanställda vill inte ha fortsatta putinreseförbud till väst. Journalister vill inte bli dödade för sitt demokratiska skriftliga utövande, särskilt inte denna spröda vårtidsdag, då Nils Horner begravs i Borås. Hoppet skulle ha kunnat spira på ett annorlunda, ljusare sätt i denna vackra pånyttfödelsetid.
     Putins dogmer och hot och hans kvävande, krossande och hoppförintande propaganda förtär honom själv och krymper hans gestalt för varje dag.
     Han är ju liten redan.
     Det hjälper inte ens med klackade skor.

   

Den tionde staden Horlivka

     Snart slår påskliljorna ut.
     Vinden är fortfarande iskall i dag, den nya fyradagen 140414, det vill säga måndagen den 14 april 2014. Det är ett gott utearbetsklimat. Då värmen slår till, förmår man inte lika mycket med skottkärra, hacka, kratta, stor och liten sopborste.
      Genèvemötet blir ändå av på torsdagen i denna stilla vecka. Lavrov ska sitta där vid de andra och ideligen upprepa att allt är Ukrainas fel. Putin och han har vänt på hela händelseförloppet. De ljuger som om de hade betalt för det, vilket de förstås har- rejält.
      Luxembourg har varit mötesplats i dag för de europeiska utrikesministrarna. Nya sanktioner mot Ryssland har planerats. Det gäller att alla eu-länder bör fatta samma beslut. Det kommer några inte att göra på grund av bundenheten till Ryssland ekonomiskt. Finland, vårt närstående broderland, är ett av dessa länder.
     Horlivka har blivit Putins tionde stadsskatt, den tionde staden i pärlraden av östliga, ukrainska städer, så glänsande, gnistrande och åtråvärda för den smyckesdyrkande storledaren i Världslandet Ryssland. Alla städerna hänger nu i turordning i den utplattade guldlänken, som dinglar hit och dit mot hans nakna, manliga bröst.
   
      Ukrainska armén har inte anlänt som den utlovat. Förhandlingar ersätter i stället den militära handlingskraften. Det gäller för de ukrainska ledarna att kunna välja mellan pest och kolera. Nu finns det ändå inte längre någon, som stoppar energiske Putin, ryskmanlige Putin, blåsvartögde och halvnakne, flygande fågel-Putin, han som är på väg mot den bländande solen. Det räckte med Ukrainas informationer om en förestående militär insats för att få bort de ockuperande proryssarna för att han skulle gå i gång.  Med sina femtiotusen man starka soldater vid gränsen kan Putin överskrida den i natt, då mörkret lägrat sig ordentligt. Han har hört de välregisserade vädjanderösterna från öster och förbarmat sig över dessa tio, femton procent proryssar, som vill att han införlivar dem i sin lilla mansfamn. Putin har svårt med procenttalen, ja, han har inte förstått dem på länge. Han räknar numera alltid tvärtom och tror att tio procent av befolkningen är en dominerande del
     Några FN-observatörer, som skulle kunna bevaka och bevittna Putins välgenomgångna åtgärder, kan vara svårt att få fram i FN. Där råder särskilda föreskrifter för att sända i väg observatörer till rätt ställe. Man kan heller inte vänta i femtiofem år på beslut om FN-observatörer eller ej till östra Ukraina, landet som snart är godisbortplockat från Västs sfär i Europa-landet.
     Resignationen och otålmodet breder ut sig i Kiev, medan Donetsk-områdets sovjetmänniskor mer och mer önskar att åter få gratis hyra och sjukvård, så som det var i Paradiset på den gamla goda tiden.