De gulvita bordens folk eller Den nya dagen K

     K som i krig?
     Ja, som i ett utvidgat krig.
     K som i krig.

     De träffas i dag i Kiev.
     Många kända är där, de som ännu med makt representerar EU och USA.
     I Kiev har de träffats i dag kring de gulvita borden.
     Vilken färg har borden i Moskva i morgon?

     Fem i tolv torsdagen den 5 februari 2015 och en minut i tolv fredagen den 6 februari 2015 ska man komma överens om en ny fredsplan? Ska Angela Merkel åter prata ryska med Vladimir Putin?
     Det går inte, för Putin hör inte längre. Han har fått hastiga vaxproppar i öronen. Ingen har tänkt på att ta med vaxlösande medel. Hur inlindat eller högljutt man än ropar till honom, så hör han inte. Han pekar oavbrutet med sina uppåtsträckta händer mot sina öron för att informera om den pågående dövheten.
      Ja, han är döv för orden om Krim och för orden om Donetsk och Luhansk men också för orden Georgien och Moldavien.

     Det är den värsta dagen i dag.
     Är det den värsta dagen i morgon?
   
     Kriget börjar på allvar, det nya, ryska förstorade kriget i Europa?

     Upprepningstiden ringlar mot oss.





   
   
   

   
   
   
   

Putin försöker irr-flyga igen eller Fågelkrock med nersläckt transponder

   

      Han säger att det ju var krimborna själva, som under vårmånaderna detta år 2014 genom folkomröstning sade ja till en rysk anslutning. Varför ska man straffa just krimborna, som ju har det svårt ändå? fortsätter han på propagandaspråket.

      Ja, vi har levt i en påfrestande verklighet hela tiden, sedan makttillträdet ägde rum! utropar krimborna, de äkta, inte de russifierade.
      Vi vet alla, hur den folkomröstningen gick till.
      Den är väl dokumenterad.
      Gröna marsmänniskor genomförde en maskeradkupp på ön. Genom  hot, lögner och propaganda genomfördes den.

      Genom de nya västliga ekonomiska sanktionerna torsdagen den 18 december 2014 direkt riktade mot Krim har man nu radikalt försämrat för invånarna där, upprepar Vladimir Putin. Ingen EU-turism ska ju vara tillåten dit längre. Något sådant kan vi inte tolerera.
      Det är åter så synd om honom, som på grund av uppenbara lögner, hot och militära aggressioner både på Krim och i östra Ukraina vill göra så väl mot hela mänskligheten, i alla fall mot den ryska.
      Han är minst sagt irriterad nu.
      Ge igen ska han.
      Det är klart. Vad annat hade man förväntat sig av en flygande, irrande för-fågel, som försöker att leka ledare i sin fågelvärld?
   
      Har han tänkt på att hela den just nu sittande och rubellängtande fågelgruppen också kan lyfta, breda ut sina frihetsvingar och ge sig av åt ett annat håll?






   

Separatist-Ultimatum klockan 21 torsdagen den 15 maj 2014

     De nya storherrarna har utfärdat Stor-Härskar-Ultimatum till de ukrainska trupperna i Donetsk-området: ut ur folkrepubliken Donetsk före klockan 21, annars -
     Ja, vad annars?
     Dödandet fortsätter. Antalet skadade ökar.

     Sveriges försvarsberedning har i dag kommit med sitt slutliga förslag, som riksdagen nu har beslutat om. Tyvärr uppstod en diskussion mellan socialdemokraterna och Alliansen om kostnaderna för det utökade svenska försvaret. Skillnaden var stor. Var den överdriven?
     I dessa hotande aggressionstider kan försvarsutgifterna knappast vara för stora.
     Sådan tur att Gotland ännu finns kvar inom Sveriges gränser och att ön möjligen även i fortsättningen får vara det. Fyra regementen, som oansvarigt har lagts ner i de förhoppningsfulla gladtiderna, kan inte återuppstå. Varför kan de inte det? Har man redan rivit byggnaderna? Vad används de till nu? Kan man inte säga upp hyresgäster, om Sverige hotas och angrips av den girige Öst-Mannen?
     För första gången uttalades ännu mera tydligt att även Sverige kan bli ett mål för Rysslands aggression.
     Vilken svensk generation kan sluta att oroa sig för ryska angrepp på Sverige? Ingen, blir svaret. Har min barnbarnsgeneration 1989 till 2004 förstått ännu, var Sverige är beläget och vad detta läge betyder?

     Under vecka nio, februarilovsveckan, detta år 2014 pratade jag med barnbarnen födda 2000, 2002 och 2004 om Ukraina och om Krim. Efter Putins hotelser om denna halvö tog vi fram både kartbok och Nationalencyklopedien. Svårt var det för barnen att tränga igenom den kompakta texten om Krim. Jag vet inte, om jag förklarade tillräckligt och förtydligade det som sänts som nyheter och det som stod i böckerna, men jag tror aldrig att de glömmer att jag så snart, så genomtänkt och så planerat ville prata med dem omdedelbart om det uppdykande, farliga utrikespolitiska läget. Vi belamrade köksbordet med böckerna och skyfflade undan middagstallrikarna och glasen. Rätt så snart blev de trötta och orkade inte riktigt lyssna och läsa, men jag fortsatte ändå att prägla dem med min envetna mormorsstämma. De satt i alla fall kvar vid köksbordet, kanske mest för att de inte ville vara för oartiga mot mig, som åkt den långa och tröttsamma vägen för att få träffa dem och för att få umgås med dem hela den lediga skolveckan.

     Ekarna börjar slå ut, det vill säga eken. Jag har bara en enda halvuppäten, kortväxt ek, Älg-Eken. Den är alldeles snedvuxen och inte någon prydnad för sin art. Jag vill ändå ha den kvar och varje vår studera dess utveckling från kalhet och nakenhet till långsam utslagenhet. Runt omkring står de höga tallarna, som dominerar i antal.
     Det blev också dagen för insamling av mogna maskros-fröbollar med hjälp av en liten plastpåse, som jag trädde in handen i och därefter med lätthet kunde fånga de lättflyktiga fröna i koncentrat.
     Några stora aktiviteter klarade jag inte av denna dag, som ännu kände resterna av förberedelserna inför mathantverkssafarin den 3 och 4 maj arton mil bort.
     Jag är väl inte längre tjugofem år.
     Det kan jag ju knappast vara med så många barnbarn, som växer och som vuxit klart. Nu finns endast två, som är kortare än jag. Krymper jag?
     Det är möjligt. Jag mäter mig inte. Någon gång, när jag finner en våg, väger jag mig. Om kläderna plötsligt inte längre passar, förstår jag bättre och sifferlöst att maten har varit för kaloririk och minskar på intaget.

    Det är så många, som dör i vår värld.
    Några orkar inte leva, och andra vill inget hellre.
    De turkiska gruvarbetarna har redan dagen efter den omfattande gruvexplosionen börjat begravas. Sorgen och vreden är stor. Man leker med människors sköra liv och sörjer inte för deras säkerhet.

     EU-valet närmar sig den 25 maj.
     Presidentvalet i Ukraina närmar sig den 25 maj.
     Min sons dödsdag närmar sig den 25 maj.

     Det är en besynnerlig majdag den där tjugofemte dagen, fylld av förhoppningar och av nygammal sorg.

     
   
   

Statsbesöket på guldhalvön Krim

     Följande är skrivet i går, fredagen den 9 maj 2014 men stod i dag som utkast och har ej blivit publicerat den dag, som var dagsviktig. Alla dagar är så dagsviktiga för mig, och jag anstränger mig mycket för att kunna trycka på det vita ordet publicera, som ligger på en brandgul botten, före klockan tjugofyra. Att dagen efteråt upptäcka att mina dagsnödvändiga ord inte har nått ut till okända och kända människor, gör mig sorgsen, uppgiven, ledsen och upprörd.


     Det var bara Putin och jag, som visste att han skulle besöka Krim i dag, fredagen den 9 maj 2014.
     I det längsta hölls det hemligt, och jag rapporterade ju inte om det heller, nämnde det bara i förbigående i går här på blogger.com.
     Det var ingen, som hörde av sig till mig och frågade mig, varför jag kände till detta. Förresten, vad skulle jag ha svarat? -Det bara är så, skulle jag kanske sagt, att jag har en sådan intuitiv och genomborrande känsla för denne lille man med de isblå ögonen.
     Allt var så sant som jag förutsagt. Sovjethjälten hyllades på plats som det anstår en nationalist av den högre graden. Sevastopol visade sig från den ljusa och glada sidan. Det märktes att man redan ett långt tag nu hade hållit på att förbereda sig inför den nya ryska beordrade semestervågen till guldhalvön. Nyinköpta och nästan sidenblanka ryska flaggor vajade i den sovjetiska, kalla vinden, och människorna skrattade, tjöt och sjöng på det älskade ena-stående ryska språket. Gatorna hade skurats både med maskiner men också för hand och här och var till och med med en grövre tandborste på de smutsigaste ställena. De röda mattorna, som lagts ut inför Putins ankomst, om han nu anlände förstås, fick ju inte bli det minsta fläckade. Allt gjorde man för att vara Putin till lags. Alldeles intill processionsgatan hade man ställt fram väl synliga plakat med tydlig svart text, som löd: "Tack, kamrat Putin, för din nya svordomslag!"  Dock hade någon, förmodligen någon uppstudsig ukrainare, placerat ett mindre plakat på andra sidan gatan med orden:"Fan ta Putin!" Burdust blev denne man strax infångad av några breda soldater med rånarluvor. Hans plakat blev också illa tilltygat och sedan hastigt uppeldat. Den första ryska bokbålsröken steg upp mot den perfekta blå och eviga, ryskägda rymden. Ja, det blev i alla fall till slut en glättig och oerhört omväxlande invasionskarneval med många ryska veteraner och dignitärer inbjudna.
     Ukrainska människor bidade sin tid inom hemmens väggar eller hade redan gett sig av till säkrare oputiniserade trakter. Där väntar de på att Julia Tymosjenko ska återta Krim, när väl presidentvalet den 25 maj är över och när alla  proryska separatister har retirerat från de ockuperade husen i Donetsk och Luhansk.

      Ukrainska skotten mot proryssarna, som ockuperat polishuset i Mariupol, nådde inte Putins  känsliga öron i dag under det pompösa statsbesöket på guldhalvön?
   Tjugoen proryska separatister och en ukrainsk soldat dödades.
   Upptrappningen accelererar i blod.
   Efter karnevalen på Krim i dag väntar vidrig, vedervärdig vedergällning?



    .

Första maj 2014

     Jag ska pröva en andra gång, osäker på om mina bokstäver även denna gång blir utraderade av sig själva.
     För säkerhets skull ska jag spara efter varje mening.
   
      Mellan all intensiv städning och rengöring hinner jag ändå svagt uppfatta nyhetssändningarna från radion. Etthundratusen moskvabor har i dag på denna stora arbetarrörelsens dag demonstrerat med anledning av Krim. Det jag inte uppfattar är, om man demonstrerar för eller emot Putin. Det måste förstås vara mot. Jag gläder mig mycket åt att antalet demonstrerande ökat från cirka tiotusen för några veckor sedan till etthundratusen nu. Det här börjar likna massprotesterna i Tjeckoslovakien och i de andra Sovjet-ockuperade länderna.
     Jag städar bättre. Det går snabbare nu. När kommer nästa nyhetssändning? Har jag tid att lyssna då?
     Det är svårt att passa tider, när man städar och inte längre heller har en armbandsklocka på sig. Jag har en liggande i handväskan, men den är inställd på vintertid, och jag kan inte själv skruva fram den rätta sommartiden.
   
     Jag är mycket tekniskt okunnig.

     Under tiden jag väntar på att få besked om för eller emot, plockar jag de senast grönskande växterna och sätter i en vattenfylld spann på stentrappan upp mot den gamla lanthandeln, som blivit gårdsbutik och som ska smyckas inför ett mathantverkssafari under helgen. Både påskliljor och tulpaner har nästan blommat ut. Jag ersätter dem med gula ringblommor, som inte heter så.
   
     Nu hör jag uppgifterna om demonstrationerna, sätter mig ner plötsligt och måste få visshet i denna kyliga vår med nordliga vindar just i dag.

     Etthundratusen moskvabor demonstrerade i dag på första maj för Putins ingripande på Krim.

Hoppet i Dnipropetrovsk den gröna pånyttfödelsedagen 25 april 2014

     John Kerry skräder inte orden i ett tv-tal under natten mellan den 24 och den 25 april 2014: Putin har inte på minsta sätt levt upp till de avtal, som slöts i Genève under förra veckan. Ryssland äventyrar den påbörjade demokratiska processen i Ukraina. Ryssland är ett bedrägligt land och det kommer att straffas för detta. USA är berett, färdigt för en slutlig uppgörelse med detta land, som så skändligt har skadat och saboterat demokratiska avtal, som fattats av demokratiska stater.
     Det var under Stilla veckan, dagen före långfredagen, på skärtorsdagen, efter askeonsdagen.
     Påsken gick in med Lavrovs bortvända avtalsansikte.
     Jag visste redan att han inte skulle hålla sina löften. Hans gummiansikte med obefintliga generösa rörelser gav redan hans svar i förväg. Alla nysovjetiska figurer, som tillfälligtvis har makten i Nya Sovjet, har spelat upp sina scener med största dramaturgi. Omkringturerna har varit lättgenomskådade. Tid har stulits, manipulerats med, använts som ett av vapnen. Tror Putin och kompani att Väst inte har några granskarögon? Tror han att tålamod betyder svaghet och väntan uppgivenhet?
     Allt ska gå snabbt men ändå synas som långsamhet för Diktaturhärskarna i NySovjet.
     Skotten ljuder under Rysslands militärövningar nära ukrainska gränsen. Så bra att man stannade kvar och inte mer än minimalt drog bort sina trupper! Nu kan man snart härja fritt?

     I Dnipropetrovsk kan man det inte längre. Guvernören där har kommit på en ovanlig men historiskt gångbar åtgärd mot proryssar, som med vapenmakt vill upprätta vägspärrar och ockupera byggnader i staden. Han bygger egna vägspärrar och uppmanar de ukrainska stadsinnevånarna att samla vapen, stjäla vapen från obehöriga, ange ryss-spioner och arbeta för ett ukrainskt samhällsstyre. God ersättning erhålles. Guvernören har tillgångar, som täcker alla utgifter för ett bevarande av Ukrainas självständighet. Kiev har ännu förtroende för denne guvernör. Den rikaste oligarken i Ukraina vill inte bli putiniserad och förlora alla sina tillgångar till ryska staten. Det är ekonomiskt bäst med ukrainsk demokrati nu i alla fall, sedan får man väl se. När Putin väl är avsatt av sitt eget folk, kan man diskutera på ett annat plan. De tiotusen antiputindemonstrerande i Moskva för några veckor sedan kommer att utökas till minst hundratusen. Alla ryssar vill inte ohörda bli semesterdeporterade till nya halvön Krim. Tusentals statsanställda vill inte ha fortsatta putinreseförbud till väst. Journalister vill inte bli dödade för sitt demokratiska skriftliga utövande, särskilt inte denna spröda vårtidsdag, då Nils Horner begravs i Borås. Hoppet skulle ha kunnat spira på ett annorlunda, ljusare sätt i denna vackra pånyttfödelsetid.
     Putins dogmer och hot och hans kvävande, krossande och hoppförintande propaganda förtär honom själv och krymper hans gestalt för varje dag.
     Han är ju liten redan.
     Det hjälper inte ens med klackade skor.

   

Efter Genève och påsk- de rätta ansiktena återkommer

   
     Skrivet tisdagen den 22 april 2014    

     Samma hot har återuppstått. Inga överenskommelser fungerar. Båda sidor, Amerika och Ryssland, hävdar att motparten har brutit alla löften.
     Proryska separatister finns forfarande kvar i Donetsk. Flera dödsskjutningar har ägt rum i regionen under påskhelgen.
     Kiev gav förlängd tid för amnestin åt de proryska bakom barrikaderna; efter påsken skulle åtgärder sättas in, om ockupanterna ännu fanns kvar.
     De är kvar, och Lavrov har åter blandat sig i händelserna och hotar nu direkt Ukraina med ryska trupper, om kränkningar görs mot de ryssar, som ockuperar och byggt vägspärrar i området. Uppladdningen är åter stark, starkare, starkast?

     Joe Biden, USA:s vicepresident, är i Kiev och utlovar Ukraina stöd ekonomiskt, om korruptionen minskar eller upphör.
     Tatarernas ledare vägras återinresa på Krim. Man börjar redan med sin skoningslösa hantering av den ursprungsbefolkning, som man bäst borde ta hand om och värna om.

     Hoten mot Putin själv och personliga sanktioner även mot honom förekommer men avfärdas ännu. Snart blir de verklighet?
     När blir de verklighet?
 

Den allvarsamma leken med Barack, Vladimir, Sergej, Viktor, Julia och så Vladimir igen, Vladimir och Vladimir

   20140328 fre v13 Blogginlägg om Ukraina / Den allvarsamma leken med Barack, Vladimir, Sergej, Viktor, Julia, Jens och så Vladimir igen, Vladimir och Vladimir/

  Obama har från Rom uttalat sig i går den 27 mars 2014 om de ryska militärövningar intill Ukrainas östra gräns. Femtiotusen man har Putin samlat ihop just där, och ingen vet, om han ska låta soldaterna gå över gränsen eller ej. Obama ber Putin dra tillbaka grupperna för att de inte ska hota och skrämma. Går militära styrkor över gränsen, kommer ytterligare sanktioner att börja verka omedelbart, menar Obama. Han säger detta i mycket lugn ton, som om han satt vid ett middagsbord och lågmält talade med Putin som bordsgranne.

   Alla väntar och planerar sina drag. Ryske utrikesministern Lavrov lovar och bedyrar att ingen annektering av de östra delarna i Ukraina ska ske. Ingen i väst tror honom, men alla förhandlare kan inte rakt ut säga något sådant. Man avvaktar. Man passar på varandras ord. Man balanserar, iakttager, dröjer och tolkar nyanser.

    Viktor Janokowitsch, marionetten, har i dag fredagen den 28 mars 2014 föreslagit att alla regioner i Ukraina ska ha egna folkomröstningar!

    Putin vill ha ett ukrainskt område i sänder utan strid, och han använder sig av Janokowitsch, som han utnyttjar maximalt. Det är priset Janokowitsch får betala för att få lov att bo kvar i Ryssland, dit han flydde efter morden på Majdantorget. Som gisslan och marionett får han leva resten av sitt liv, hur långt nu detta kan bli i Ryssland.

    Julia Timoschenko meddelar i dag, fredagen den 28 mars 2014, att hon vill kandidera till presidentposten inför valet den 25 maj i år. Hon går stapplande med stöd från bredvidperson, vilket är en kroppsseger sedan den rullstolsdag, då hon talade inför folket på Majdan. Då hade hon nyss släppts från fängelset, där hon hållits i många år av Janokowitsch.

    Dagen den 28 mars är lång. Den har även fyllts av uppgiften om att Jens Stoltenberg enhälligt har valts till Natos nye chef. Först den 1 oktober 2014 tillträder han emellertid, och då kan hela Ukraina vara ryskt? Förspelet till annekteringarna blir regionmaskerader.

    Några timmar senare i kväll meddelar Putin humoruppfylld att det var ryska soldater, som befunnit sig på Krim och att de maskerades som ett test. Test på ny krigföring?  Test på att pröva västvärldens fattningsförmågor? Testa om Väst var med på noterna eller ej och om västhjärnor är så dumma som de ser ut?   Vad menade han vid sin presskonferens och vad trodde han att han avslöjade? Vad för slags högintellektuellt spel tror han sig spela på världsbrädet?

    Högintellektuellt?

    

Rapport från gojans nya rede

   
     Viktor Janokowitschs papegojauttalande om flera folkomröstningar i ytterligare ukrainska regioner sprids nu mer medvetet av herr Putin. Han har legat lågt några dagar för att Världen skulle lugna sig och i stället rapportera om det nyligen genomförda valet i Afganistan eller om det kommande mastodontvalet i Indien eller om det fortsatta spaningsarbetet av det malaysiska flygplanet, som försvann och som kanske pulserar med brådskande pipkoder från Indiska Oceanens djup?
     Nu är det i alla fall dags att börja på igen, så att Väst inte glömmer, vem som bestämmer i den västliga delen på jorden.
     I Donetsk har de proryska därför lägligt och Putin-tidstimat i dag måndagen den 7 april 2014 protesterat med större effekt och slagkraft mot det avskyvärda, demokratiska ukrainska styret där och ockuperat det lokala parlamentet. Man har förklarat Donetsk självständigt och kräver en folkomröstning den 11 maj 2014 om detta. Det kommer då att bli en hundraprocentig omröstning för att Donetsk ska bli en autonom region, en riktigt sann förtidssanning. Folkomröstningen ska bli ännu mera kraftfull än vad Krim-folkomröstningen blev den 16 mars 2014 med sina nittiotre procent- eller var det nittiosju? Det är många höga och hastiga siffror att hålla reda på nu i denna alerta Putin-tid. De uppoffrande och generösa ryssarna i Ryssland kommer vänligen att hjälpa till med den sedan länge planerade självständigheten genom en efterlängtad militär aktion. Fortfarande står ju fyrtiotusen ryska militärövande ryska soldater intill ukrainska gränsen och väntar tålmodigt på sina förberedda insatser. Väst har trott att de nästan försvunnit, men så är det ju inte alls. Nitiskt och ansvarstagande ska de nämligen gå in för att på alla sätt skydda de utsatta ukrainska ryssarna, och då måste de ju vara nära till hjälp! De ryska i Ukraina har visserligen inte alls klagat på det ukrainska, men det beror på att de inte har vågat. De har varit skräckslagna hela tiden, och det är först nu som de vågar visa sin knutna näve mot allt ukrainskt. Ryssarna kommer verkligen till undsättning i sista minuten. Sådan tur att det finns inkännande ryssar i Ryssland!
      I ytterligare två andra östukrainska städer, Luhansk och Charkiv, har upplopp förekommit under denna tidiga måndag den 7 april 2014. Byggnader har övertagits. Vapen har stulits. Stenar kar kastats. Varför har den ukrainska polisen inte på ett mera kraftfullt sätt fört bort de skränande och pådrivande proryssarna?

      Den tillfälligt valde ukrainske presidenten Oleksandr Turchynov har inför det nya, allvarliga rysshotet sagt nej till sin förestående Vilnius-resa, samtidigt som han klart tillkännager att det är Putin, som ligger bakom den upptrappade situationen och provokationen.
     Det är ju ingen nyhet.
     Putin följer sin sedan länge uppgjorda plan och ökar dessutom sitt maktspioneri mot andra västliga länder, inte minst mot Sverige. Svenska Säpo går i dag den 7 april 2014 knappast ut med en offentlig medianyhet till svenska medborgare om en ökande rysk krigförberedande signalspaning i Sverige, om ett accelererande ryskt industrispionage i Sverige och om ett större uppköp av svenska kartor, såvida man inom Säpo inte har grund för sina påståenden. Förmodligen handlar det om många fler ryska intrång, som görs men som inte tillkännages. Onödigt stor oro vill man inte utsätta de godtroende svenskarna för?
     Vi lever ju så skyddade här i Sverige och har inte alls inom våra gränser några ryska infiltratörer, som i smyg kan skvallra, angiva och sprida rykten om fula, osanna, svenska ryssord, vilka i vårt land får lov att skrivas av kunniga skribenter?
   

     Putin ger grönt ljus och mer därtill för att ryssryssar från Ryssland ska kunna överskrida gränsen till Ukraina och infiltrera och kontroversiera, propagandisera och splittra. Den fjäderförklädde och färgglade Janokowitsch hoppar upp och ner av skadeglädje; hans gojprat har börjat gå hem och till och med tillämpas! Han får stora utmärkelser av Putin för detta ålagda förberedelsearbete, en stor glasbubbla, som man kan kyssa och sedan höja i luften, så att alla trogna kan se, vilka rikedomar, som kan uppnås, om man repeterar vissa godkända ord så mycket som möjligt. Det är inte alla, som kan tvätta hjärnor som Janokowitsch och Putin! Ett målmedvetet repetionsarbete ger resultat, det vet alla skolmänniskor.
      Nu måste Viktor Janokowitsch bara se till att glasbubblan inte spricker. Det skulle kunna hända, om man förhetsar sig och trampar fel och snubblar, så att glasbitarna snöpligt flyger i väg åt alla håll. Förödande skulle det förstås vara för denne målvakt, som på undersåtligt sätt måste värna om sitt nuvarande rede.

     På Krim går det i alla fall bra. Är det verkligen sant att hundratusen Krim-invånare redan har fått sina ryska pass och att två miljoner ska få?
     Den ukrainske sjöoofficeren, som just blivit dödad på Krim, kanske inte ville ha något ryskt pass?
     Kan det vara så enkelt att man kan bli dödad, för att man inte vill ha ett ryskt och förmånligt pass?

Fyra-dagen

     Det är en speciell dag denna fredag 140404 v 14.
     Fyra-dagen kallas den.
     Nästa fyra-dag kommer med en förstärkande fyra,  440404.
     Knappast kan jag leva då? Det beror förstås på vad man menar med att leva. Jag kan leva i anden. Den kommande fyra-dagen kanske jag till och med har kommit i kapp den tid, som jag inte har levt i.
     Man verkar i efterhand? Ens ord tas först på allvar, när man inte längre kan skriva eller uttala dem?

     Det är lite sorgligt men ändå ett humorfyllt konstaterande.Med en livshumor kan man lära sig att stå ut
     Människor förstår kortsamt och långsamt. Man kan inte använda ordet kortsamt, eftersom det inte finns?
     Sveriges försvarsminister uttryckte sig i går kortsamt om en snabbutbyggnaden av det svenska försvaret. Efter den aggressiva ryska annekteringen av Krim insåg hon omedelbart att hon måste lämna det nödvändiga och akuta beskedet om den svenska flygupprustningen. Avsevärda satsningar ska göras. Vi måste höja vår säkerhet. Detta kan inte ske långsamt; det måste ske nu. Vi befinner oss också i farozonen. Redan har ovälkomna spaningsflygningar ägt rum nära vårt luftrum.
      Jag halvligger på sängen och stöttar mig mot fyra röda kuddar, då jag ser henne uttala försvarsorden från den tv-apparat, som har full-ljud hela tiden. Den andra har en varierad volymstyrka. Jag är därför nu glad för att jag genast och utan svårighet kan uppfatta alla hennes löftesord.
     Många plan ska nytillverkas. Stora kostnader ska följa. Flygtimmar ska ökas, och beredskapen ska bli omfattande.
     Det är ord, som inte har yttrats på lång, lång tid, behövliga ord, sanningar i den knappa tiden.

     En kvinna yttrar allvarliga överlevnadsord direkt till oss, som bor i detta vackra och för oss så betydelsefulla land, vilket ännu är vårt.

     Varningsord är det, och vi, som sitter eller ligger framför våra nyhetsskärmar, borde vakna upp och fråga oss, om det verkligen är så allvarligt som det låter. Kan det vara skrämselpropaganda, eller är det första april? Nej, i går var det tredje april, och då kan man inte skoja längre. Skoj-tiden är förbi! Det är allvar för en gångs skull!

     I dag på Fyra-dagen menar både s- och kd-företrädare i Försvarsberedningen att de har blivit tagna på sängen.
     Jaha. En kvinna har tagit två män på sängen. Det är ju inte så vanligt i politiska sammanhang, nej.
     De visste ingenting om det här utspelet.
     Nehej.
     Man kan väl inte föregå beslutet, som beredningen ska ta i maj? Beredningen fick ju dessutom längre tid på sig att fundera, ja, ytterligare två månader. Ska man inte respektera ett datum? Måste man bli överkörd så här? Alltså- inte ett enda ord om saken hörde vi i går, när vi -
     Men det var ju i förrgår den andre april, som ni talar om, eller?
     Ja, den andre april.
     Andre april är ju jättelängesen. I Putins värld är det mycket längesen. Han är nämligen världssnabb och har en särskild tidsuppfattning, så det gäller att hänga med i svängarna. Vissa svenska politikermän tycks fatta mer långsamt än kortsamt. Hör ni till de männen, när ni klagar på avgörande och snabba besked om brådskande upprustningar för vårt land? Vill ni bli ett Putin-land? Kunde ni inte ha kommenterat på ett positivt sätt, sagt att ni förstår att det är lite bråttom och att man kanske inte ens kan vänta till maj?
     Nej, en man, som sysslar med försvarsfrågor, kan inte frigöra sig från långbänken, om så Sverige står i yttersta fara?
     Kvinnor Kan.

Fågeln Putins vidgade vyer

Skrivet under den storröriga Ukraina-Krim-världspolitikdagen den 6 mars 2014.

Han ringer för att fråga, hur det går. Jag svarar att det inte går något vidare. Blogger kommer jag in på, men där finns ingen orange penna, som jag kan trycka på för att kunna skapa ett nytt blogginlägg.

  Han skojar något om att Putin kanske inte vill att jag skapar fler blogginlägg.

  Jag säger att jag har skrivit om tisdagen den 4 mars 2014 på Google Drive i stället. Det gäller att gardera sig. Orden försvinner så lätt på min dator. Frågan är nu bara, hur jag ska kunna överföra allt  till Blogger, när jag inte kan få fatt i den där oranga Blogger-pennan, eftersom den aldrig dyker upp på min bildskärm, hur mycket jag än trycker på tangenterna. 

Tiden har verkligen försvunnit så  fort och alldeles för snabbt. Det jag skrev i tisdags är inaktuellt i dag på torsdagen? Jag hinner inte med i den svindlande världshastigheten, som förändrar skeendena minut för minut. Soldater, som var osynliga i förrgår, har på något sätt blivit synliga och tillfälligtvis gett sig av på gund av att västvärldens och FN:s företrädare skulle besöka halvön i dag. Dessa har nu bryskt motats bort av hätska proryska Krim-bor, vilka starkt anar sin efterlängtade upprättelse och ryska bekräftelse. Det lokala parlamentet har beslutat att Krim från och med i dag ska ingå som en del av Ryssland, vilket igen omkullkastar västvärldens strategier. Ny diplomati måste skapas och praktiskt utövas. Formellt ska en folkomröstning om Krim hållas den 16 mars. Endast Krim-bor får rösta. Kvarvarande ukrainska soldater hotas, isoleras och trakasseras och kallas nu ockupanter av de ryska propagandisterna. Man erbjuder ukrainska soldater att byta sida eller att överge sina förband snarast, helst omedelbart. Det är så otroligt bråttom. Putin kan inte vänta.

  Hur lätt får det vara att ta över en del av ett lands territorium?

Man vandrar bara in osynlig och styrs osynligt och cirklar runt, runt på ett Moskva-bestämt brädspel, som Den Högste magnetiskt sköter bakom svarta draperier med särskild genomsiktighet från det inre hållet.

  Rysk valuta har redan införts?

  Rysk propaganda flödar och pumpar på, dominerar, slår ut förnuftet, piskar hårt och dyker ner. Den mentala förödelsen har redan börjat härja. Utnötningsprocedurer iscensätts. Provokationerna ökar i antal.

  När kommer första skarpa direktskotten? Varningsskotten har ju redan ljudit.

  I Bryssel förlängs det planerade mötet denna dag, torsdagen den 6 mars 2014. De kyliga och gengångaraktiga sovjetvindarna viner nu där om företrädarna från de västliga länderna. Det är Putin, som blåser lite på alla kropparna, som samlats för att enas på olika sätt. Det ska snart bli en större blåsning, men det anar man inte, eller?

Putin har mycket syre kvar i sitt bröst. Han kan hålla andan länge än. Plötsligt kan han komma inflygande över alla i salen där och blåsa ännu kyligare luft över dem. Alla vet väl att han har flygcertifikat? Man borde ju också veta vid det här laget att han även kan förvandla sig till en vacker och välljudande rysk fågel, som har erhållit ett alldeles speciellt fågelflygcertifikat. Det kan han utnyttja maximalt för att skaffa sig en större luftvy över världen. 

 Putin är inte alls blåögd. Med sina svarta ögon betraktar han nu de församlade i Bryssel. Tänka sig,  de har inte skyddat sig ens med hattar utan går där och sitter där barhuvade och blottade, osäkrade och oförberedda. Väst är verkligen ett konstigt begrepp, mjukt och lyssnande, empatiskt och alternativistiskt. Hur får allt plats i de västliga hjärnorna?

   Som en overklig, iskramande film är detta. Står jag åter upprörd och skrämd plötsligt i vardagens förbifart framför de svartvita tv-bilderna och betraktar de ryska soldaternas frammarsch i Tjeckoslovakien, medan våra barn på ett, tre och fem år otåligt väntar på barnprogrammet?

   Vem är Putin, Angela Merkel, svara, du som vet!

Vet du inte? Har du inte pratat på rätt kvinnovis med honom? Du kan ju dessutom både ryska och tyska. Kan du inte få det rätta fotfästet i hans blåa, kalla ögon? Är han en dubbelnatur? Har han lurat dig hela tiden med sitt eget övertygande om att han var demokrat?  Och du har gått på det? Du, om någon, kan skilja på viktiga ideologiska begrepp. Jag har ju högaktat dig, Angela Merkel.  Oumbärlig är du i denna västmannasamling.

    Du måste ta ner honom på jorden, när han kommer inflygande så där och sprutar frusen luft över era bara huvuden. Lova det, Angela Merkel, du måste, du måste, annars blir ni alla till eviga frysstoder där inne i den ödesmättade salen.

  

   

  

  

Maskeraden

Skrivet den omvälvande tisdagen den 4 mars 2014.

Putin meddelar att det inte finns några soldater på Krim, inga ryska soldater i alla fall. Vem som helst kan ju köpa en uniform. Det kanske är lokala soldater, vad vet han?

     En ukrainsk soldat har emellertid tidigare pekat på en militärbil och sagt att det syns ju på skyltarna att det är ryska bilar, som kommit hit. Vad är det för blindlek man håller på med? Skojar Putin med världen? Han leker? Han har rysk humor?

    Soldaterna har på en fråga från en svensk journalist svarat att de kommer från Mars. Annars pratar de inte, tycks inte ens kunna ryska. Jaha, är det så marsmänniskorna ser ut! De måste tycka att det är kallt på Krim, för de har sina halsdukar eller maskeradhöljen högt över halva ansiktet. Man ser knappt ögonen. Hur kan de se, och hur kan de andas rätt?

    De står mest stilla eller rör sig i grupper.

    Ännu har de inte skjutit någon, inte här på Krim.

    Putin sitter i en karmstol och berättar för journalisterna, vad han måste göra, om de ryskspråkiga i östra Ukraina blir förföljda och hotade, nämligen hjälpa de utsatta, undsätta dem mot outhärdliga förföljelser, gå in i landet och försvara dem med vapenmakt. Det har han rätt till.

    Nu sitter han där i sin blåa skjorta, som så väl överensstämmer med hans mycket blå ögon, och talar skarpt med sin smala mun. Orden artikuleras tydligt och klart till alla, som inte kan ryska.

    Det är hans första intervju på flera, långa dagar. Alla har väntat på att han skulle ge sig till känna och förklara, varför han har ockuperat Krim.

    Krim är inte ockuperat, säger han då. Hur kan en halvö vara ockuperad, när där inte finns några ryska soldater? Jaså, gör det inte, så där en tiotusen eller nåt, tjugofemtusen kanske till och med.

    Han upprepar att det inte finns några ryska soldater på Krim.

    Nähä, ska man förstå det här på något riktigt klurigt sätt då? Om det inte finns några soldater där, som bär tunga vapen och mängder med ammunition, så kan det  inte vara frågan om en ockupation eller en intervention? Det är alltså bara  en massa människor, som har klätt ut sig i uniformer, ja, uniformer som man kan köpa var som helst och som inte har några gradbeteckningar eller kännetecken överhuvudtaget?

    Just så är det.

    Är detta skådespel en fars?

   Ja, och pjäsen heter De Genomskinliga som rör sig men som inte finns.

   Vilka är de medverkande?

   Ja, det är då i första hand som sagt De Genomskinliga. Sedan har vi Själva Blåskjortan, den osynlige regissören, som heller inte har funnits förrän i dag, onsdagen den 4 mars 2014,(till och med precis på min sons födelsedag!)då han, den nu mer än världsberömde storregissören, blev klart synlig. Han befinner sig inte på den riktigt krimiga scenen utan har dirigerat, ursäkta regisserat, allt från ett diffust osynligt håll och har nu slutligen uppenbarat sig i en karmstol, varifrån han talar till en grupp journaliststuderande. Det är deras första övningsuppdrag som intervjuare, så det är klart att de knappast vågar ställa några frågor till en så välkänd världsregissör. Han kan ju bli mycket missnöjd med vissa frågor, och då känns det ju bättre att inte alls ha ställt dem.

    Alla lyssnar lydigt och stilla på hans tydliga och noggranna redogörelse för pjäsen, som alltså redan nu utspelar sig på en halvö vid Svarta Havet. Han hör genom en liten snäcka i örat, hur folk klappar händer efter första akten. Nästan vällustigt berättar han om denna stora hörupplevelse, och hans mun formar sig för en sekund till ett minileende. De flesta ur publiken har flaggor med sig, förtäljer han vidare till de undrande journalisteleverna. Det ser han via ett extraöga, som är placerat i nacken.

   Ja, han verkar lugn, nästan rofylld. Det måste man ju också få vara, när allting har gått så bra i lås, alla noggranna planeringar, alla minutiösa beräkningar, all god och lämplig kostymering.