Den tionde staden Horlivka

     Snart slår påskliljorna ut.
     Vinden är fortfarande iskall i dag, den nya fyradagen 140414, det vill säga måndagen den 14 april 2014. Det är ett gott utearbetsklimat. Då värmen slår till, förmår man inte lika mycket med skottkärra, hacka, kratta, stor och liten sopborste.
      Genèvemötet blir ändå av på torsdagen i denna stilla vecka. Lavrov ska sitta där vid de andra och ideligen upprepa att allt är Ukrainas fel. Putin och han har vänt på hela händelseförloppet. De ljuger som om de hade betalt för det, vilket de förstås har- rejält.
      Luxembourg har varit mötesplats i dag för de europeiska utrikesministrarna. Nya sanktioner mot Ryssland har planerats. Det gäller att alla eu-länder bör fatta samma beslut. Det kommer några inte att göra på grund av bundenheten till Ryssland ekonomiskt. Finland, vårt närstående broderland, är ett av dessa länder.
     Horlivka har blivit Putins tionde stadsskatt, den tionde staden i pärlraden av östliga, ukrainska städer, så glänsande, gnistrande och åtråvärda för den smyckesdyrkande storledaren i Världslandet Ryssland. Alla städerna hänger nu i turordning i den utplattade guldlänken, som dinglar hit och dit mot hans nakna, manliga bröst.
   
      Ukrainska armén har inte anlänt som den utlovat. Förhandlingar ersätter i stället den militära handlingskraften. Det gäller för de ukrainska ledarna att kunna välja mellan pest och kolera. Nu finns det ändå inte längre någon, som stoppar energiske Putin, ryskmanlige Putin, blåsvartögde och halvnakne, flygande fågel-Putin, han som är på väg mot den bländande solen. Det räckte med Ukrainas informationer om en förestående militär insats för att få bort de ockuperande proryssarna för att han skulle gå i gång.  Med sina femtiotusen man starka soldater vid gränsen kan Putin överskrida den i natt, då mörkret lägrat sig ordentligt. Han har hört de välregisserade vädjanderösterna från öster och förbarmat sig över dessa tio, femton procent proryssar, som vill att han införlivar dem i sin lilla mansfamn. Putin har svårt med procenttalen, ja, han har inte förstått dem på länge. Han räknar numera alltid tvärtom och tror att tio procent av befolkningen är en dominerande del
     Några FN-observatörer, som skulle kunna bevaka och bevittna Putins välgenomgångna åtgärder, kan vara svårt att få fram i FN. Där råder särskilda föreskrifter för att sända i väg observatörer till rätt ställe. Man kan heller inte vänta i femtiofem år på beslut om FN-observatörer eller ej till östra Ukraina, landet som snart är godisbortplockat från Västs sfär i Europa-landet.
     Resignationen och otålmodet breder ut sig i Kiev, medan Donetsk-områdets sovjetmänniskor mer och mer önskar att åter få gratis hyra och sjukvård, så som det var i Paradiset på den gamla goda tiden.

Nästa: Kramatorsk Nästa: Mariopol Nästa: Makejevka

     Genève gällde till och med i går. I dag, söndagen den 13 april 2014, är denna stad bortvald för det möte med Väst, där även Sergej Lavrov skulle deltaga. Nu har läget under natten hastigt förändrats, och något krismöte om Ukraina blir inte av under skärtorsdagen den 17 april. Allt förändras timme för timme, tisdagar blir torsdagar och torsdagar blir ickedagar. Endast Putin består som säker ingrediens i en pösig kaka.
     I staden Kramatorsk har samma proryska ockupationer upprepats under denna nya, tidiga söndag. Allt följer planenligt efter Putins världshärskarmetoder. Utnötning gäller, falska propagandan maximeras och hot utslungas med större kraft. De vulgära ordstridspilarna viner burdust utan granskning och sans. Lättpåverkade köpta ungdomar utan livserfarenhet och äldre sovjetmänniskor med belastande och kvarvarande robottyngder över sina axlar utgör den kraxande proryska skaran, som skanderar högljutt för att få bli en del av förslavningen i gudalandet Ryssland med Putin som ärkeängel.
     Äntligen har Kievs inrikesminister Arsen Avakov beordrat vapenbekämpning mot terrorism i staden Slovjansk. Aktionen benämns antiterroroperation och ska inriktas mot de ockuperande proryska provokatörer, som även tycks bestå av ryska fallskärmssoldater. Alla de 120 000 invånarna i staden beordras också att hålla sig inomhus. Helikoptrar rör sig över området.
     Kerry har åter samtalat med Lavrov och ålagt honom att se till att Ryssland upphäver sin inblandning i de provocerande och accelererande händelserna. För vilken gång i ordningen har de samtalat? Putin hetsandas oupphörligt bakom Lavrovs rygg och får denne att uttrycka ett oskuldsfullt svar om att Ryssland överhuvudtaget inte är inblandat i de proryska händelserna.

     Eldstriderna ska leda till det, som Ryssland har längtat efter. Nu får de närbelägna militära ryss-styrkorna intill den östra bristningsgränsen sin efterlängtade chans till befrielsetåget mot de otrogna. Putin ger klarsignal. Det är bara att stampa in, klampa på, skjuta med sina iordninggjorda och väl genomgångna vapen och utropa den ena folkrepubliken efter den andra, vartefter man drar fram.
     Det är så löjligt enkelt och nästan skrattretande! menar Putin. Väst består av en samling dårar, som man kan lura  skjortan av hur lätt som helst.
     Mig har ingen lurat skjortan av ännu, säger han raljant och smalt småleende för ett stycke tid sedan, då han red barbröstad på den väldresserade hästen. Jag tog självmant av mig mitt skjortskydd för att visa för den riktige mansryssen, hur folklig jag är, fortsätter han.


     Förmiddagen har försvunnit. Klockan har hunnit bli tre på eftermiddagen. Ute råder halvstorm och kyligt väder. Påskliljorna är ännu inte utslagna. Skogsnaturen är brun och ful. Jag har arbetat med jorden men också på jorden, flyttat den till andra ställen, där den bättre behövdes. När ska den gröna explosionen plötsligt komma?
     En dag är väntan över.
     Frågan är, när allt är över i Ukraina, när alla explosioner, skjutningar, hot och trakasserier är till ända. Meddelandena hopar sig om det nu ännu mera akuta läget. Timme för timme händer det, som jag har vetat redan från början. Jag har varit så tidig med mina aningar, trots att jag ingenting vetat. Det är kusligt och märkvärdigt samtidigt. Då tolkningar och analyser getts av experter, vilka är inlästa på Ryssland, så är det redan en så gammal information för mig, nästan tröttsam i sin upprepning.
     Namn som Mariopol och Makejevka uttalas. I dessa städer har också de proryska ockuperat polisstationer och andra viktiga byggnader. Natochefen Anders Fogh Rasmussen kräver igen att de fyrtiotusen ryska soldaterna vid gränsen ska dras tillbaka.
     Sorgliga uppräkningar av samma beteenden hos de proryska ges.
     Ukrainske tillförordnade presidenten upplyser om att Ryssland är i krig med Ukraina.
     Ukrainska armén ska sättas in för att avlägsna de proryska.

     Vid sjutiden på kvällen konstaterar man säkert att de proryska ockupanterna är elitsoldater från Ryssland. De är utsända från Putin och ska förbereda för det kommande befrielsekriget. Enligt den förödande och vettvilliga propagandan ger Ryssland Ukraina skulden för det snart uppblossande inbördeskriget. Anklagelserna mot Väst och USA haglar, dryper, översvämmar sansen och vässas brutalt med osanna och overkliga ord och inlärda ramsor. Det är mer än en häpnadsväckande krigsstrategi. Primitiva meningar med hånfulla hot och vulgära attacker sprids med stormens hastighet.
      Ett spirande hopp finnes i de tiotusen demonstrerande i Moskva, som genomskådat Putin och insett att han är Lögnens Narr och som kräver att han inte ska ljuga.

     Jag tänker mycket på vad jag skrev om sovjetmänniskor den 14 augusti 2008 i min blogg och om mitt klarseende om Putins maktbegär. Rubriken var Nu pekar Putin påtagligt på positionerna:

     "Efter TV-Aktuellt med bilder på Vilnius-bor, som demonstrerar för Georgiens sak i kväll.

Jag är åter med på Vilnius gator, går med de rödvita färgerna i mina händer och ropar Georgien, Georgien på svenska. Det är tjugo år sedan jag gick där med de andra för att försvara den baltiska friheten mot det sovjetiska förtrycket. Klockorna hade då visat felaktig tid för att förvirra de demonstrerande. Nej, något möte skulle alls inte hållas på det stora torget klockan tolv!! Den sovjetiska högljudda schlagermusiken dånade ur uppsatta högtalare för att de litauiska proteströsterna ur megafonerna skulle drunkna, tystas för alltid. Människor stod på balkongerna, och då och då fördes intensiva visslingar mot de Råbarkade, Hänsynslösa och Demokratihatande.

Mötet hölls dock som uppgjort. Strax därefter gjordes chock mot människor, som samlats för att lyssna och för att protestera mot frihetsberövandet, som pågått så länge. Jag var med dem och sprang. Vi skingrades men samlades igen längre bort och fortsatte tillsammans på gator jag aldrig hade gått.

Det var i juli 1988.

Tjugo år hade då gått sedan inmarschen i Tjeckoslovakien den 21 augusti 1968. Jag minns starkt TV-bilderna från detta groteska överfall på en stat, som successivt, försiktigt och långsamt hade börjat forma sitt demokratiska liv. Alexander Dubceks vänliga ansikte lyste över människorna och gav dem mod men fick till sist bli avhyst och bortkört av maktlystna sovjetmänniskor, som inte ville kännas vid mjukhet och förståelse.

Tio år dessförinnan hade jag stött på de nitiska diktaturmänniskorna i Östtyskland på min väg till Väst-Berlin. Jag glömmer aldrig deras tillvägagångssätt, deras attityder och deras röster, som ekade av metall.

Nu återkommer de, sönerna och sonsönerna, sovjetsönerna, sovjetsonsönerna.

De ska bevisa för en försvagad värld hur starka de är, hur målmedvetna de är och vilken seger de till slut ska få.

Deras stora ledare nu är lille Putin, som står där och som nu så påtagligt pekar på positionerna han uppnått. Han ler i mjugg. Detta har han längtat efter mycket länge, mycket länge, ända sedan han tog Jeltzin i hand och blev herre i sadeln på sin avskräckande Sovjethingst.

Var är du, Michail Gorbatjov?"
 
   
   
   

Upp-ploppande öst-maskeradskepnader i Slovjansk

     Slovjansk i dag, lördagen den 12 april 2014.
     Nästa stad?
     Nästa stad?
     Nästa sta?
     Nästa st?
     Nästa s?
     Nästa?
     Näst?
     Näs?
     Nä?
     N?
     ?

     Ockupationerna förvillar, förvirrar. Väst står häpnadsfyllt och avvaktar. Först på tisdag, tisdagen den 15 april, ska motståndarländerna samlas i Genève för att gemensamt försöka lösa konflikten. Var det Genève nu? Hur många städer ska man befinna sig i? Ska Lavrovs pokeransikte av förnekande snitt vara med vid detta möte? Måste man vänta så länge som till tisdag? Vilken världshärskare har tidigare annekterat på detta förrädiska vis, och varifrån har Putin hämtat det historiska tillvägagångssättet?
     Själv är han inte en förklädd gud. Han är bara gud och står bakom sin utrikesminister Sergej Lavrov och delar ut välsignelser till honom, så att denne blir styrkt och stärkt och kan få John Kerry, hans amerikanske kollega, att ge honom ytterligare tid, ytterligare tid, ytterligare tid. Man kan då planera för flera maskerader i östukrainska städer, ockupera polisstationer och åklagarbyggnader, spärra tillfartsvägar och med vapen förbjuda människor att passera, såvida de inte säger att de är proryssar.

     Många nya rysslandsflaggor har sytts upp. En textilfabrik i en hemlig stad i Ryssland har fått order att skynda på med flaggtillverkningen. Lagret av sovjetiska flaggor har tagit slut, det vill säga man brände upp dem i samband med Sovjetunionens upplösning, så akuttillverkningen av dessa flaggor har därför påskyndats.
     Man har inkallat extra sömmerskor, vilka får höjda löner, om de syr snabbt och effektivt och kan garantera att de senare måste medverka till att Sovjestaten ska återupprättas.

     Är allt detta verkligen sant i denna nya, fria, avspända och öppna tid år 2014?
   

Hothothot

     Allt går som Putin planerat.
     Naturgasen har flera syften och funktioner. Det räknade Putin ut från början. Genom att få de naiva västländerna att acceptera en rörledning, som via Ukraina leder till dem själva, har han ju dem redan infångade utan återvändo. Han kan strypa gasen, när han vill.
     Han vill det nu. Nu är rätta tiden för utspel. Genom inkopplade röravlyssningsapparater kan han dessutom få vetskap om västs krigstankar i denna storhetstid. Det är bara att spela ut västländerna mot Ukrainas skuld till Ryssland: betalar inte Ukraina sin skuld, så stryper han naturgasdistributionen till Europa. Enklare utpressning kan det inte vara. Västländerna vill ju dessutom så gärna ha krig och har just i dag ytterligare förstärkt sina hemska Nato-positioner, som hotar Ryssland. Nato har åter ilsket höjt rösten och krävt att de fyrtiotusen soldaterna vid Ukrainas östra gräns ska dras tillbaka. Vad de håller på, samma sak hela tiden, hela tiden. Att de inte tröttnar snart! Den där Rasmussen, så han håller på och så han ser ut! Tur att han försvinner till hösten. Kommer det en annan nordbo då? Ja, just det, ja, en ny viking, va? Från Norge? Ja, vi delar ju gräns med Norge. Det blir tuffa tag. Det finns tusentals ryssar i Norge också. Vi ska leta reda på dem och ge dem lite extra, så att de skriker ut ordentligt om en massa oförrätter, som de drabbas av varje dag.
     Väst och amerikanske utrikesministern upprepar samma sak om tillbakadragandet. Man behöver inte lyssna på dem. De får tjata färdigt. Nu är det dags att börja njuta lite av att allt har blivit så bra ordnat och att alla blev så grundlurade! Då kan det inte vara så svårt att fortsätta, eftersom man har dem på spettet och redan har börjat grilla dem. Gud, vad det luktar bränt! Brandlarmet löses snart ut, förmodligen i kväll, torsdagen den 10 april 2014, i alla fall i Donetsk. Då ska de få se på rök
       Fristen går ut just i kväll för ockupanterna, menar ju svaga Kiev. De erbjuder amnesti till alla de separatister, som frivilligt lämnar stadshuset, det ockuperade tiovåningshuset, där de barrikaderat sig. Vad tror Kiev?! Tror de att mina bundsförvanter kommer att gå därifrån frivilligt? Ingen kommer att lämna det huset. Alla vet att vi finns i bakgrunden och genast kommer till undsättning, om någon ockupant blir ofredad och fråntagen sitt vapen. Det är vår plikt att hjälpa i en sådan svår tid.
     Amerikanarna? Att de blandar sig i, ja, de försöker ju, men enväldige Putin besegrar de inte och får inte på fall. Nej, hos oss är det ingen, som räds eller fruktar någonting. Vi är på väg till något stort, och världen ska få se, få skåda något oerhört om bara en kort, kort tid.

Janokowitsch eget lilla rike

     Marionettpapegojan ville ha sitt eget lilla rike.
      Han kände ju väl staden, trakten och människorna där. Flera var han släkt med. De stödde förstås honom, då de nästan genast kunde få ekonomisk vinning av släktskapet. Man är ju alltid sig själv närmast? I Donetsk är man det i alla fall, om man är prorysk. Här finns stora möjligheter för att få snabba ekonomiskt tillskott till sina magra ukrainska kassor. Man ska bara lära sig vissa ramsor och ofta ropa dessa med hög röst och visa sitt ansikte så hatfyllt som möjligt, ja, man ska riktigt gå in för denna förvandling och verkligen tro att man är som man inte är, för då ökar genast ryssinkomsten. Så råder en sann före detta ukrainsk president, som räddhågat flytt med blodiga Majdan-händer till Mittens Nya Rike och där underdånigt gett sin själ till den Store och Vise, som väl vet att utnyttja sin gisslan.
     Guvernören  i Donetsk beklagar att polisen inte ingrep i ett tidigt stadium av  proryssarnas ockupation av det lokala parlamentet. Han vet heller inte svaret på detta, men har för säkerhetsskull därför låtit avskeda några högre polisbefäl. De som är kvar nu förbereder sig på ett avgörande bortförande av de proryska, som ju sedan många timmar har halat både den ryska och sovjetiska flaggan och utropat Donetsk som ett autonomt område. Kanske blir det ett blodbad, kanske ger sig de proryska frivilligt.
     Det är i alla fall klarlagt att det är Janokowitsch, som ligger bakom allt, informerar guvernören, men han vet inte i hur hög utsträckning Putin är inblandad. Till en del är han förstås det, menar han dubbelsidigt.
     Ja, så kanske man måste säga för att inte helt och hållet bli avsågad på den ekonomiska gren man själv sitter på. Guvernören vill väl fortsätta på sin guvernörspost under lugnare förhållanden? Det gäller att balansera i kristider för att framtiden ska bli så lönsam som möjligt. Man får variera i sitt ordval och ändå låta trovärdig.
        Vad gäller Janokowitsch, så härstammar han ju från Donetsk, fortsätter guvernören, så det faller sig naturligt för honom att utnyttja läget.
     Visst, marionettpapegojan Janokowitsch satsar allt med dolt understöd och räknar med en återupprättelse av rang. Kiev hägrar igen.

     John Kerry i USA har ytterligare höjt rösten till sin ryske kollega Sergej Lavrov om de ökande oroligheterna. Det gjorde han i går, tisdagen den 8 april 2014, och det gör han i dag, onsdagen den 9 april.. Skarpare sanktioner uttalas. Sergej Lavrov svarar med att påstå att ett inbördeskrig håller på att utveckla sig. Underförstått menar han att det i detta läge är nödvändigt att Ryssland går in och hjälper  s i n  befolkning. John Kerry svarar att allt, som nu är iscensatt i Donetsk och i de andra östukrainska städerna, endast ska tjäna som förevändning för Putin att snart gå in med sina militära trupper. Inte endast fattiga och desperata ryssar har använts som agenter och infiltratörer utan även välutbildade elitagenter, som har fått omfattande informationer om hur man sprider kaos för att splittra Ukraina.

     Angela Merkel har ringt igen.
     Har den rätte Putin lyssnat?
     Känner du den riktige Putin, Angela Merkel? Jag har frågat förut. Du kanske känner en annan Putin. Har du tagit pulsen på honom, hållit hans arm, känt de jämna små slagen med godkända intervaller? Gav hans handledsrytm ett tecken på stabilitet?
     Du måste snarast meddela världen om Putins puls, Angela Merkel! Tror du att han är allvarligt sjuk? Du kan ge honom värdefulla hälsoråd. Han är ju ingen ungdom längre, 62 år. Vad som helst kan hända honom, och han är ju helt ovetande om det. Ni har ju stora sjukvårdsresurser i Tyskland. Han kan ju till och med få komma till något av era fantastiska konvalescenthem och varva ner lite där, stressa av så där.  Tycker du att det vore bra? Putin har ju lyssnat på dej så mycket förut, Angela Merkel, så han tar säkert intryck av vad du säger och hur du säger det.

     Hur  d u  säger det -
   
     Världstelefonsamtalen korsar hetsigt varandra i etern.
     Mina påskliljor står fortfarande i knopp hundra meter över det bohuslänska havet.
     Det är en väntans tid och dagen för tyskarnas ockupation av Danmark och Norge 1940.
     Vad tänker du i dag, Angela Merkel?

     Den ryska vulgärpropagandan sprids med fullaste kraft. Julia Timoschenko är en hora enligt nymålade väggbokstäver på en lokal parlamentsmur, amerikanarna vill endast åt de östukrainska kolgruvorna och den ryska naturgasen får man nästan gratis, om man övergår till ett ryskt, bastant och ordentligt styre.
     Mörker råder i vårljuset.
   







































































































































































































   
   
   

Med nya fågelvingar nära solen

     John Kerry säger det igen, igen, igen vid elvatiden, svensk tid sent i går kväll, måndagen den 7 april 2014: -Ta bort fingrarna från godiset! Du har redan tagit för mycket. Snart får du ont i magen, och vi måste kanske då köra i väg dej till sjukhus och magpumpa dej. Vi har ju pratat och pratat och pratat och du - - ni -  fattar ni inte, vad vi säger?! Det är inte att leka med sådant godis. Man får diabetes till slut av det, som till en början är sött och sedan ännu mera sött och - man blir helt enkelt sockerberoende, och det är en väldigt belastande drog. Hur stor omtanke ska vi ha om dej egentligen?! Snart når vi också gränsen faktiskt, ja, det borde vi förresten ha gjort för längesen.
     Natos chef Anders Fogh Rasmussen säger det igen, igen, igen, samma dag, dagen efter, dagar som kommer: -Trappa ner, trappa ner! Ni destabiliserar hela den östra gränsen genom att hålla på som ni gör!
     Vilka dagar ska komma?
      Vilka bromsar ska man sätta in för att reducera de nymaskerade i öster, de uppviglande, de skrikande, de bombastiska, de hotande, de husbrännande, de provocerande?
     Polisen har visst arbetat för att skingra de krigstörstande, de mest våldsamma. Den behövde bara lite mer tid på sig och har väntat på klara direktiv från Kiev. Kravallpolis har i dag den 8 april 2014 därför beordrats att slå ner upproren och att gripa dem, som nu kallas terrorister och kriminella och som hotar landet Ukrainas säkerhet. För att stärka sin ställning har Kiev-regeringen snabbt börjat arbeta på en terroristlag, som kan lagföra dem, som hotar landets säkerhet. Just i Charkiv har därför sjuttio proryssar kunnat gripas och ska ställas inför rätta. I Donetsk och i Luhansk har man som ett första steg startat med förhandlingar och medlingar med de från Ryssland exporterade, separatisktiska proryssarna. Kiev har börjat visa sig som en styrande och någorlunda jämställd part i den upphetsade, rysskonstruerade konflikten?

     Hur kan Putin anlita proryssar med ett tveksamt och anmärkningsvärt förflutet för att få fäste i den stora godisbiten Ukraina?

     Han kan gå över lik eller snarare flyga över dem.
     Det gör han så lätt med nya fågelvingar.

Inte något första-april-skämt!

20140402 ons v14 Blogginlägg om Ukraina: / Inte något första-april-skämt!/

    Det är endast en dag sedan Nato-chefen stod i talarstolen och meddelade att Nato inte längre kommer att samarbeta med Ryssland.

    I går var det, tisdagen den 1 april 2014.

Nej, första-april-dagar är inte skämtsamma dagar längre.
Det finns människor, som till och med dör en sådan skämtsam dag.
Jag vet det så väl.
Alltför väl vet jag det, och jag sörjer så mycket ännu.

Alla kan inte skratta den första april.

Putin gör det ändå; han skrattar bort Nato. Det är det roligaste han vet.