Markeringsdagen tisdagen den 10 februari 2015

     Markering och uppstramning sker inför fredsmötet i Minsk i morgon den 11 februari 2015.
     Sexhundra ryska soldater börjar i dag krigsöva på den gudomliga genomskinliga ön Krim. Nu ser man också tydligt att de gröna Mars-soldaterna där har förvandlats till riktigt rejäla och drivna ryssar, vilka så lämpligt tidsmässigt ska ingå i den extra påtryckarpropagandan mot Väst inför det avgörande mötet i Minsk.
     Upptrappningen av striderna i Donetsk-området har kulminerat just i dag. Tolv människor har dött och sextio skadats i Kramatorsk.
     Putin vet, hur man ska dra åt de diktatoriska skruvarna i dem, som ska sitta bredvid honom i förhandlingar i morgon.
     Obamas telefonsamtal i dag till honom om en uppmaning till politisk förändring har inte berört honom och kommer inte att beröra honom under morgondagens möte. Varför skulle han riskera att den ryska hemmaopinionen skulle förlora sin tro på honom och kanske till och med avslöja honom och förfäras av hans propagandalögner?
      Det finns ingen reträtt för Putin. Han går krigsmålmedvetet in i sin återvändsgränd, där tiden slutligen hinner upp honom för rannsakning och rättsskipning.
   
      Du är allt bra naiv du, Ann!
      Ja, med öppna ögon ser även jag slutet på historien redan nu.

      Vad blir det för slut då?

      Ett förfärligt slut blir det, innan himlen öppnar sina portar och förenar alla i ett fredligt ljus av tro.





     

Ukrainska EU-dagen tisdagen den 16 september 2014

     Putin vrider sig, när han hör applåderna, segerbruset och det upprymda sorlet i Kievs parlament, då resultatet av EU-närmandet offentliggörs.
     Petro Porosjenko ber därefter alla att ge dem, som stupat för den ukrainska demokratins skull, en djup tanke av tacksamhet för deras avgörande insatser och för deras offrande av sina egna liv.
     Samsändningen med Bryssel ger tyngd och styrka åt ukrainska folket.

     Putin har bestämt sig för att ligga lågt och har dikterat för de ryska medierna om att inte mer än nödvändigt kommentera det, som hänt.

    Han lurar i vassen som den ruggiga och fläckade gäddan, avvaktar, väntar ut.  Sitt påpassade tillfälle har han god kännedom om. Han fortsätter med sina förtäckta men tydliga hot och har inte förlorat bytet ur sikte, södra Ukraina och läckerhetsjorden i Baltikum till att börja med. Den estniske polismannens öde är ännu okänt, och estlänningarna hålls på halster. De känner den smygande faran, trots att Nato nu förstärkt sina positioner i östra Ukraina och trots att Nato nu spaningsflyger oftare i Baltikum. Uppvisandet av en trotsig attityd mot de ryska soldaterna på andra sidan gränsen tycks ändå inte lugna balterna.
     En katt-och-råtta-lek är det.
     Gäddan dyker upp, när man minst väntar den.
     Det finns många djur i Världens Hage.

     Vapenvilan har tagit slut som beräknat.
     Ytterst få i Donetsk trodde på den.
      Porosjenko har försökt att blidka separisterna med löften om ökad grad av självbestämmande, men tesen om att mycket vill ha mer breder ut sig.

     Genom att envist upprepa doktrinen om Rysslands behov av sina gamla landområden men framförallt om den snara nödvändigheten med befrielsen av ryssar i andra länder, oroar Putin ständigt sin omvärld. Han spelar ut den ene mot den andre, intar charmbeteenden en liten stund för att sedan bombastiskt predika med nationalistisk hets och propaganda med dödsröst från de jord-fästa diktatorerna i det oslagbara Sovjetunionen.







   
     

Kisthemkomsten onsdagen den 23 juli 2014

     Två ukrainska jaktplan är nedskjutna över Donetsk-området. En av piloterna är död.
     Oavbrutet förs vapen över från ryska sidan till östra Ukraina även i dag, trots Obamas uttalande i går om ett omedelbart stopp för rysk införsel om vapen till separatisterna.
     Putin ber verkligen om sanktionerna, som ska drabba Ryssland på längre sikt.
     Det finns ju andra länder än EU-länderna att samarbeta med under tiden - Vitryssland, Nordkorea och Kina?
   
    Nationell sorgedag har hållits i Nederländerna denna varmaste dag. De första kistorna förs tillbaka hem. Avskyn mot de ryska separatisterna är stor. Hur kan man skjutdöda så cyniskt och därefter så respektlöst hantera döda kroppar och stjäla dessas tillhörigheter?
     Nödvändiga och konkreta frågor ställs.
     De sanna svaren dröjer.
     Ännu drar Förnekelsens förnedring över Ryssland med dess suveräne ledare Putin , som kastar skulden för allt på Ukraina.

   
   
   

Äntligen-dagen, tisdagen den 22 juli 2014.

     För första gången säger Putin ja.
     Han röstar ja med de andra i FN i dag.
     Nu lovar han att påverka separatisterna, så att haverikommissionen kan utföra sitt arbete i Donetsk-området.
      Hotet från Obama och de andra EU-politikerna har trappats upp efter nedskjutningen av det malaisiska planet. Obama krävde i går att tillträde till katastrofplatsen omedelbart ska beredas och att all vapenöverföring över ryska gränsen till de ukrainska östliga delarna ska upphöra. I kväll har fortsatta diskussioner om utökade sanktioner mot Ryssland ägt rum. Alla EU-länder har enats i denna fråga.
     Tvåhundranittioåtta människor har måst sätta livet till för att få Putin under galgen, på knä.

     Det känns märkvärdigt för mig att åter skriva mina meningar om den eviga lögnen i Ryssland. Senast jag skrev var den 27 maj, två dagar efter det ukrainska presidentvalet, som ingen trodde skulle kunna genomföras. Nästan två månader har gått sedan jag beskrev det sista av vårens verkligheter. Kan jag ta tag i min omvärld igen? Ja, jag kan ju skriva, säger jag till mig själv. "Ja, hon kan verkligen skriva," sade hon när hon stod där i sin egen hall och bläddrade i manuskriptet, samtidigt som en bekräftelseskiftning speglade sig i hennes nu nöjda ansikte. Hon visste just i det ögonblicket att hon var på rätt spår och att mitt manuskript var en viktig och avgörande kugge i det stora maskineriet.
    Men vad talar du om, Ann? Ingen förstår, vad du menar.
    Nej, det är klart. Jag talar i gåtor, något jag kan sluta med nu, när allting ändå är försent och jag inte hann fram i tid. Döden kom emellan. Den gör ju alltid det, precis när man är redo att börja sträcka ut en hand för kommunikation och möten. Handen förlamas, och fingerorden kommer aldrig ut ur naglarna. Den hastiga, plötsliga och oväntade döden har kommit emellan.
     Nu är det bara mina egna ord, som gäller, och vem tror på dem? Vem tror på mig, när jag berättar om mina ord och att jag har skrivit mina ord?
     Det är klart att du har skrivit dina egna ord! Vem skulle annars ha skrivit dem?

     Det är ingen idé att fundera över det mera.
     Nu återgår jag till Putin och ska försöka att inte sväva ut så mycket, som är oväsentligt för gemene man:
   
     Trots att Putin gett sitt löfte om medverkan till haverikommissionens arbete, klagar han på att Nato kommer alltför nära hans gränser. Det är hans propagandaord till sitt folk.

     Hur länge ska han föra ut sina lögner?
     Hans förnekelse av all rysk inblandning i de östukrainska separatisternas krigföring är monumental. Han kommer till slut att själv spelas ut och förintas av sina älskade ukrainska ryssar, då de finner tiden mogen.
    Känner han ingen rädsla?
     Skräms han inte av deras dunkla och outtalade hot om den blodtörstiga hämnden på honom,eftersom han inte har ställt upp etthundrafemton procent på dem?

     Det är högsommar med trettio grader i avlånga landet Sverige. För första gången har också utdelats en klass-ett-varning för värmen. Alla uppmanas att dricka vatten för att upprätthålla vätskebalansen. De äldre ska inte dö i mängder, inte de små spädbarnen heller. Vi måste värna om varandra i våra svenska närheter.
    I högsommarsolens hetta pågår även det eviga kriget mellan Gaza och Israel.
    Världen består enbart av våld och tyranni?

     När slutar den besinningslösa hettan?

    I dag för tre år sedan skedde massakern på Utöja, namnet jag inte har förmåga att skriva rätt på min nya resedator.
     Minnesstunder hålles, och blommor lägges på vägar, flygplansdelar, i vatten, på stolpar och vid husväggar.
     Människor pratar högt, lågt, tiger, gråter. Sorgen är gemensam och privat, kollektiv och enskild.
 
 
   
   

Söndagsvalen 25 maj 2014

     Denna tjugofemtemaj-dag har anlänt och snart försvunnit.
     Ukrainarna har gått till val trots utbrytarnas kriminella handlingar i Donetsk- och Luhansk-området. Omkring fem miljoner östukrainare har förvägrats att rösta, hotats och motats bort av separatisterna, som menar att något presidentval inte behövs i Folkrepubliken Donetsk. Man har ju redan den 11 maj förklarat sig som en fristående stat.
     Valbås har krossats, skändligen trampats och sparkats på, datorer har beslagtagits, vallängder har förstörts.
 
     Putin behöver inte längre göra något. Det räckte med att han tryckte på startknappen. Nu går allt automatiskt, av sig självt. Det är så han vill ha det. Åter kan han förbindligt börja vända sig mot Väst och gnugga händerna av förtjusning bakom ryggen på alla demokratiska ledare samtidigt som han närmar sig Kina för att knyta energiförbindelser och eviga trohetsband.

    När det är lägligt, låter han sina näragränsentrupper passera linjen till Drömriket, även om han för två dagar sedan dragit bort större delen av ryska hären, hur sant detta  n u  kan vara.

   Det är praktvår i Sverige, nej,  redan prunkande sommar med temperaturer mellan tjugofem och trettio grader vissa timmar på dagen. Mellan hägg-och syren-tid är det också, shortstid, vattendrickningstid, dagvilotid. Gräset växer, så att det inte längre kan klippas med gräsklippare. Det är svårt att komma ifatt allt, som inte blivit utfört.
    EU-valet är sedan klockan tjugoett utfört i alla EU-länder.
 
     Alla resultat har varit förutsägbara i två timmar redan.
     Här sitter jag och vet ingenting, urlakad av den efterlängtade värmen.
 

Separatist-Ultimatum klockan 21 torsdagen den 15 maj 2014

     De nya storherrarna har utfärdat Stor-Härskar-Ultimatum till de ukrainska trupperna i Donetsk-området: ut ur folkrepubliken Donetsk före klockan 21, annars -
     Ja, vad annars?
     Dödandet fortsätter. Antalet skadade ökar.

     Sveriges försvarsberedning har i dag kommit med sitt slutliga förslag, som riksdagen nu har beslutat om. Tyvärr uppstod en diskussion mellan socialdemokraterna och Alliansen om kostnaderna för det utökade svenska försvaret. Skillnaden var stor. Var den överdriven?
     I dessa hotande aggressionstider kan försvarsutgifterna knappast vara för stora.
     Sådan tur att Gotland ännu finns kvar inom Sveriges gränser och att ön möjligen även i fortsättningen får vara det. Fyra regementen, som oansvarigt har lagts ner i de förhoppningsfulla gladtiderna, kan inte återuppstå. Varför kan de inte det? Har man redan rivit byggnaderna? Vad används de till nu? Kan man inte säga upp hyresgäster, om Sverige hotas och angrips av den girige Öst-Mannen?
     För första gången uttalades ännu mera tydligt att även Sverige kan bli ett mål för Rysslands aggression.
     Vilken svensk generation kan sluta att oroa sig för ryska angrepp på Sverige? Ingen, blir svaret. Har min barnbarnsgeneration 1989 till 2004 förstått ännu, var Sverige är beläget och vad detta läge betyder?

     Under vecka nio, februarilovsveckan, detta år 2014 pratade jag med barnbarnen födda 2000, 2002 och 2004 om Ukraina och om Krim. Efter Putins hotelser om denna halvö tog vi fram både kartbok och Nationalencyklopedien. Svårt var det för barnen att tränga igenom den kompakta texten om Krim. Jag vet inte, om jag förklarade tillräckligt och förtydligade det som sänts som nyheter och det som stod i böckerna, men jag tror aldrig att de glömmer att jag så snart, så genomtänkt och så planerat ville prata med dem omdedelbart om det uppdykande, farliga utrikespolitiska läget. Vi belamrade köksbordet med böckerna och skyfflade undan middagstallrikarna och glasen. Rätt så snart blev de trötta och orkade inte riktigt lyssna och läsa, men jag fortsatte ändå att prägla dem med min envetna mormorsstämma. De satt i alla fall kvar vid köksbordet, kanske mest för att de inte ville vara för oartiga mot mig, som åkt den långa och tröttsamma vägen för att få träffa dem och för att få umgås med dem hela den lediga skolveckan.

     Ekarna börjar slå ut, det vill säga eken. Jag har bara en enda halvuppäten, kortväxt ek, Älg-Eken. Den är alldeles snedvuxen och inte någon prydnad för sin art. Jag vill ändå ha den kvar och varje vår studera dess utveckling från kalhet och nakenhet till långsam utslagenhet. Runt omkring står de höga tallarna, som dominerar i antal.
     Det blev också dagen för insamling av mogna maskros-fröbollar med hjälp av en liten plastpåse, som jag trädde in handen i och därefter med lätthet kunde fånga de lättflyktiga fröna i koncentrat.
     Några stora aktiviteter klarade jag inte av denna dag, som ännu kände resterna av förberedelserna inför mathantverkssafarin den 3 och 4 maj arton mil bort.
     Jag är väl inte längre tjugofem år.
     Det kan jag ju knappast vara med så många barnbarn, som växer och som vuxit klart. Nu finns endast två, som är kortare än jag. Krymper jag?
     Det är möjligt. Jag mäter mig inte. Någon gång, när jag finner en våg, väger jag mig. Om kläderna plötsligt inte längre passar, förstår jag bättre och sifferlöst att maten har varit för kaloririk och minskar på intaget.

    Det är så många, som dör i vår värld.
    Några orkar inte leva, och andra vill inget hellre.
    De turkiska gruvarbetarna har redan dagen efter den omfattande gruvexplosionen börjat begravas. Sorgen och vreden är stor. Man leker med människors sköra liv och sörjer inte för deras säkerhet.

     EU-valet närmar sig den 25 maj.
     Presidentvalet i Ukraina närmar sig den 25 maj.
     Min sons dödsdag närmar sig den 25 maj.

     Det är en besynnerlig majdag den där tjugofemte dagen, fylld av förhoppningar och av nygammal sorg.

     
   
   

Den illegala folkomröstningen i Donetsk och Luhansk söndagen den 11 maj 2014

     Inga vallängder finns, ingen valkommission, inga observatörer.
     Under vapenhot och genom isolering och tillfångatagande av journalister och andra bevakare eller protesterande genomförs de proryska separatisternas olagliga folkomröstning i östra Ukraina denna vackra vårdag med regnet blänkande på den ännu tomma altanen.
     Hackspettar flyger från träd till träd. De senast planterade påskliljorna prunkar i gulfärg vid vändplatsen, och de ännu ståtliga pingstliljorna lyser friskt vitblommiga i grässlänten.

     Det är just i denna vackra naturfödelsetid som de proryska separatisterna övar sig på att omintetgöra presidentvalet den 25 maj 2014. Ska de strunta i Angela Merkels budskap till Vladimir Putin i går den 10 maj om att tredjegradssanktionerna kommer att sättas in, så fort man märker att sabotage mot valet äger rum?
     Vad bryr de sig om Angela Merkel!
     Vad bryr de sig om världens fördömanden!
     De tolkar bara in Putins tysta godkännande, som har injicerats in i deras hjärnor, in i deras brutala kroppsmuskler, ja till och med in i deras vapen.
     De har anslutit sig till De Kriminellas Gäng. Där råder ingen demokrati.

     För första gången har dock Väst i går synligt iakttagit att det skett ett tillbakadragande av ryska trupper från den östukrainska gränsen.
     Ska detta vara helsant?
   
     Halvsant kan det vara. En halvsanning förflyttar skeptiskt trupperna endast några mil bort.

     De nu funktionsalerta missilerna når långt.
   

Statsbesöket på guldhalvön Krim

     Följande är skrivet i går, fredagen den 9 maj 2014 men stod i dag som utkast och har ej blivit publicerat den dag, som var dagsviktig. Alla dagar är så dagsviktiga för mig, och jag anstränger mig mycket för att kunna trycka på det vita ordet publicera, som ligger på en brandgul botten, före klockan tjugofyra. Att dagen efteråt upptäcka att mina dagsnödvändiga ord inte har nått ut till okända och kända människor, gör mig sorgsen, uppgiven, ledsen och upprörd.


     Det var bara Putin och jag, som visste att han skulle besöka Krim i dag, fredagen den 9 maj 2014.
     I det längsta hölls det hemligt, och jag rapporterade ju inte om det heller, nämnde det bara i förbigående i går här på blogger.com.
     Det var ingen, som hörde av sig till mig och frågade mig, varför jag kände till detta. Förresten, vad skulle jag ha svarat? -Det bara är så, skulle jag kanske sagt, att jag har en sådan intuitiv och genomborrande känsla för denne lille man med de isblå ögonen.
     Allt var så sant som jag förutsagt. Sovjethjälten hyllades på plats som det anstår en nationalist av den högre graden. Sevastopol visade sig från den ljusa och glada sidan. Det märktes att man redan ett långt tag nu hade hållit på att förbereda sig inför den nya ryska beordrade semestervågen till guldhalvön. Nyinköpta och nästan sidenblanka ryska flaggor vajade i den sovjetiska, kalla vinden, och människorna skrattade, tjöt och sjöng på det älskade ena-stående ryska språket. Gatorna hade skurats både med maskiner men också för hand och här och var till och med med en grövre tandborste på de smutsigaste ställena. De röda mattorna, som lagts ut inför Putins ankomst, om han nu anlände förstås, fick ju inte bli det minsta fläckade. Allt gjorde man för att vara Putin till lags. Alldeles intill processionsgatan hade man ställt fram väl synliga plakat med tydlig svart text, som löd: "Tack, kamrat Putin, för din nya svordomslag!"  Dock hade någon, förmodligen någon uppstudsig ukrainare, placerat ett mindre plakat på andra sidan gatan med orden:"Fan ta Putin!" Burdust blev denne man strax infångad av några breda soldater med rånarluvor. Hans plakat blev också illa tilltygat och sedan hastigt uppeldat. Den första ryska bokbålsröken steg upp mot den perfekta blå och eviga, ryskägda rymden. Ja, det blev i alla fall till slut en glättig och oerhört omväxlande invasionskarneval med många ryska veteraner och dignitärer inbjudna.
     Ukrainska människor bidade sin tid inom hemmens väggar eller hade redan gett sig av till säkrare oputiniserade trakter. Där väntar de på att Julia Tymosjenko ska återta Krim, när väl presidentvalet den 25 maj är över och när alla  proryska separatister har retirerat från de ockuperade husen i Donetsk och Luhansk.

      Ukrainska skotten mot proryssarna, som ockuperat polishuset i Mariupol, nådde inte Putins  känsliga öron i dag under det pompösa statsbesöket på guldhalvön?
   Tjugoen proryska separatister och en ukrainsk soldat dödades.
   Upptrappningen accelererar i blod.
   Efter karnevalen på Krim i dag väntar vidrig, vedervärdig vedergällning?



    .

Efter Genève och påsk- de rätta ansiktena återkommer

   
     Skrivet tisdagen den 22 april 2014    

     Samma hot har återuppstått. Inga överenskommelser fungerar. Båda sidor, Amerika och Ryssland, hävdar att motparten har brutit alla löften.
     Proryska separatister finns forfarande kvar i Donetsk. Flera dödsskjutningar har ägt rum i regionen under påskhelgen.
     Kiev gav förlängd tid för amnestin åt de proryska bakom barrikaderna; efter påsken skulle åtgärder sättas in, om ockupanterna ännu fanns kvar.
     De är kvar, och Lavrov har åter blandat sig i händelserna och hotar nu direkt Ukraina med ryska trupper, om kränkningar görs mot de ryssar, som ockuperar och byggt vägspärrar i området. Uppladdningen är åter stark, starkare, starkast?

     Joe Biden, USA:s vicepresident, är i Kiev och utlovar Ukraina stöd ekonomiskt, om korruptionen minskar eller upphör.
     Tatarernas ledare vägras återinresa på Krim. Man börjar redan med sin skoningslösa hantering av den ursprungsbefolkning, som man bäst borde ta hand om och värna om.

     Hoten mot Putin själv och personliga sanktioner även mot honom förekommer men avfärdas ännu. Snart blir de verklighet?
     När blir de verklighet?
 

Hothothot

     Allt går som Putin planerat.
     Naturgasen har flera syften och funktioner. Det räknade Putin ut från början. Genom att få de naiva västländerna att acceptera en rörledning, som via Ukraina leder till dem själva, har han ju dem redan infångade utan återvändo. Han kan strypa gasen, när han vill.
     Han vill det nu. Nu är rätta tiden för utspel. Genom inkopplade röravlyssningsapparater kan han dessutom få vetskap om västs krigstankar i denna storhetstid. Det är bara att spela ut västländerna mot Ukrainas skuld till Ryssland: betalar inte Ukraina sin skuld, så stryper han naturgasdistributionen till Europa. Enklare utpressning kan det inte vara. Västländerna vill ju dessutom så gärna ha krig och har just i dag ytterligare förstärkt sina hemska Nato-positioner, som hotar Ryssland. Nato har åter ilsket höjt rösten och krävt att de fyrtiotusen soldaterna vid Ukrainas östra gräns ska dras tillbaka. Vad de håller på, samma sak hela tiden, hela tiden. Att de inte tröttnar snart! Den där Rasmussen, så han håller på och så han ser ut! Tur att han försvinner till hösten. Kommer det en annan nordbo då? Ja, just det, ja, en ny viking, va? Från Norge? Ja, vi delar ju gräns med Norge. Det blir tuffa tag. Det finns tusentals ryssar i Norge också. Vi ska leta reda på dem och ge dem lite extra, så att de skriker ut ordentligt om en massa oförrätter, som de drabbas av varje dag.
     Väst och amerikanske utrikesministern upprepar samma sak om tillbakadragandet. Man behöver inte lyssna på dem. De får tjata färdigt. Nu är det dags att börja njuta lite av att allt har blivit så bra ordnat och att alla blev så grundlurade! Då kan det inte vara så svårt att fortsätta, eftersom man har dem på spettet och redan har börjat grilla dem. Gud, vad det luktar bränt! Brandlarmet löses snart ut, förmodligen i kväll, torsdagen den 10 april 2014, i alla fall i Donetsk. Då ska de få se på rök
       Fristen går ut just i kväll för ockupanterna, menar ju svaga Kiev. De erbjuder amnesti till alla de separatister, som frivilligt lämnar stadshuset, det ockuperade tiovåningshuset, där de barrikaderat sig. Vad tror Kiev?! Tror de att mina bundsförvanter kommer att gå därifrån frivilligt? Ingen kommer att lämna det huset. Alla vet att vi finns i bakgrunden och genast kommer till undsättning, om någon ockupant blir ofredad och fråntagen sitt vapen. Det är vår plikt att hjälpa i en sådan svår tid.
     Amerikanarna? Att de blandar sig i, ja, de försöker ju, men enväldige Putin besegrar de inte och får inte på fall. Nej, hos oss är det ingen, som räds eller fruktar någonting. Vi är på väg till något stort, och världen ska få se, få skåda något oerhört om bara en kort, kort tid.

Janokowitsch eget lilla rike

     Marionettpapegojan ville ha sitt eget lilla rike.
      Han kände ju väl staden, trakten och människorna där. Flera var han släkt med. De stödde förstås honom, då de nästan genast kunde få ekonomisk vinning av släktskapet. Man är ju alltid sig själv närmast? I Donetsk är man det i alla fall, om man är prorysk. Här finns stora möjligheter för att få snabba ekonomiskt tillskott till sina magra ukrainska kassor. Man ska bara lära sig vissa ramsor och ofta ropa dessa med hög röst och visa sitt ansikte så hatfyllt som möjligt, ja, man ska riktigt gå in för denna förvandling och verkligen tro att man är som man inte är, för då ökar genast ryssinkomsten. Så råder en sann före detta ukrainsk president, som räddhågat flytt med blodiga Majdan-händer till Mittens Nya Rike och där underdånigt gett sin själ till den Store och Vise, som väl vet att utnyttja sin gisslan.
     Guvernören  i Donetsk beklagar att polisen inte ingrep i ett tidigt stadium av  proryssarnas ockupation av det lokala parlamentet. Han vet heller inte svaret på detta, men har för säkerhetsskull därför låtit avskeda några högre polisbefäl. De som är kvar nu förbereder sig på ett avgörande bortförande av de proryska, som ju sedan många timmar har halat både den ryska och sovjetiska flaggan och utropat Donetsk som ett autonomt område. Kanske blir det ett blodbad, kanske ger sig de proryska frivilligt.
     Det är i alla fall klarlagt att det är Janokowitsch, som ligger bakom allt, informerar guvernören, men han vet inte i hur hög utsträckning Putin är inblandad. Till en del är han förstås det, menar han dubbelsidigt.
     Ja, så kanske man måste säga för att inte helt och hållet bli avsågad på den ekonomiska gren man själv sitter på. Guvernören vill väl fortsätta på sin guvernörspost under lugnare förhållanden? Det gäller att balansera i kristider för att framtiden ska bli så lönsam som möjligt. Man får variera i sitt ordval och ändå låta trovärdig.
        Vad gäller Janokowitsch, så härstammar han ju från Donetsk, fortsätter guvernören, så det faller sig naturligt för honom att utnyttja läget.
     Visst, marionettpapegojan Janokowitsch satsar allt med dolt understöd och räknar med en återupprättelse av rang. Kiev hägrar igen.

     John Kerry i USA har ytterligare höjt rösten till sin ryske kollega Sergej Lavrov om de ökande oroligheterna. Det gjorde han i går, tisdagen den 8 april 2014, och det gör han i dag, onsdagen den 9 april.. Skarpare sanktioner uttalas. Sergej Lavrov svarar med att påstå att ett inbördeskrig håller på att utveckla sig. Underförstått menar han att det i detta läge är nödvändigt att Ryssland går in och hjälper  s i n  befolkning. John Kerry svarar att allt, som nu är iscensatt i Donetsk och i de andra östukrainska städerna, endast ska tjäna som förevändning för Putin att snart gå in med sina militära trupper. Inte endast fattiga och desperata ryssar har använts som agenter och infiltratörer utan även välutbildade elitagenter, som har fått omfattande informationer om hur man sprider kaos för att splittra Ukraina.

     Angela Merkel har ringt igen.
     Har den rätte Putin lyssnat?
     Känner du den riktige Putin, Angela Merkel? Jag har frågat förut. Du kanske känner en annan Putin. Har du tagit pulsen på honom, hållit hans arm, känt de jämna små slagen med godkända intervaller? Gav hans handledsrytm ett tecken på stabilitet?
     Du måste snarast meddela världen om Putins puls, Angela Merkel! Tror du att han är allvarligt sjuk? Du kan ge honom värdefulla hälsoråd. Han är ju ingen ungdom längre, 62 år. Vad som helst kan hända honom, och han är ju helt ovetande om det. Ni har ju stora sjukvårdsresurser i Tyskland. Han kan ju till och med få komma till något av era fantastiska konvalescenthem och varva ner lite där, stressa av så där.  Tycker du att det vore bra? Putin har ju lyssnat på dej så mycket förut, Angela Merkel, så han tar säkert intryck av vad du säger och hur du säger det.

     Hur  d u  säger det -
   
     Världstelefonsamtalen korsar hetsigt varandra i etern.
     Mina påskliljor står fortfarande i knopp hundra meter över det bohuslänska havet.
     Det är en väntans tid och dagen för tyskarnas ockupation av Danmark och Norge 1940.
     Vad tänker du i dag, Angela Merkel?

     Den ryska vulgärpropagandan sprids med fullaste kraft. Julia Timoschenko är en hora enligt nymålade väggbokstäver på en lokal parlamentsmur, amerikanarna vill endast åt de östukrainska kolgruvorna och den ryska naturgasen får man nästan gratis, om man övergår till ett ryskt, bastant och ordentligt styre.
     Mörker råder i vårljuset.
   







































































































































































































   
   
   

Med nya fågelvingar nära solen

     John Kerry säger det igen, igen, igen vid elvatiden, svensk tid sent i går kväll, måndagen den 7 april 2014: -Ta bort fingrarna från godiset! Du har redan tagit för mycket. Snart får du ont i magen, och vi måste kanske då köra i väg dej till sjukhus och magpumpa dej. Vi har ju pratat och pratat och pratat och du - - ni -  fattar ni inte, vad vi säger?! Det är inte att leka med sådant godis. Man får diabetes till slut av det, som till en början är sött och sedan ännu mera sött och - man blir helt enkelt sockerberoende, och det är en väldigt belastande drog. Hur stor omtanke ska vi ha om dej egentligen?! Snart når vi också gränsen faktiskt, ja, det borde vi förresten ha gjort för längesen.
     Natos chef Anders Fogh Rasmussen säger det igen, igen, igen, samma dag, dagen efter, dagar som kommer: -Trappa ner, trappa ner! Ni destabiliserar hela den östra gränsen genom att hålla på som ni gör!
     Vilka dagar ska komma?
      Vilka bromsar ska man sätta in för att reducera de nymaskerade i öster, de uppviglande, de skrikande, de bombastiska, de hotande, de husbrännande, de provocerande?
     Polisen har visst arbetat för att skingra de krigstörstande, de mest våldsamma. Den behövde bara lite mer tid på sig och har väntat på klara direktiv från Kiev. Kravallpolis har i dag den 8 april 2014 därför beordrats att slå ner upproren och att gripa dem, som nu kallas terrorister och kriminella och som hotar landet Ukrainas säkerhet. För att stärka sin ställning har Kiev-regeringen snabbt börjat arbeta på en terroristlag, som kan lagföra dem, som hotar landets säkerhet. Just i Charkiv har därför sjuttio proryssar kunnat gripas och ska ställas inför rätta. I Donetsk och i Luhansk har man som ett första steg startat med förhandlingar och medlingar med de från Ryssland exporterade, separatisktiska proryssarna. Kiev har börjat visa sig som en styrande och någorlunda jämställd part i den upphetsade, rysskonstruerade konflikten?

     Hur kan Putin anlita proryssar med ett tveksamt och anmärkningsvärt förflutet för att få fäste i den stora godisbiten Ukraina?

     Han kan gå över lik eller snarare flyga över dem.
     Det gör han så lätt med nya fågelvingar.

Rapport från gojans nya rede

   
     Viktor Janokowitschs papegojauttalande om flera folkomröstningar i ytterligare ukrainska regioner sprids nu mer medvetet av herr Putin. Han har legat lågt några dagar för att Världen skulle lugna sig och i stället rapportera om det nyligen genomförda valet i Afganistan eller om det kommande mastodontvalet i Indien eller om det fortsatta spaningsarbetet av det malaysiska flygplanet, som försvann och som kanske pulserar med brådskande pipkoder från Indiska Oceanens djup?
     Nu är det i alla fall dags att börja på igen, så att Väst inte glömmer, vem som bestämmer i den västliga delen på jorden.
     I Donetsk har de proryska därför lägligt och Putin-tidstimat i dag måndagen den 7 april 2014 protesterat med större effekt och slagkraft mot det avskyvärda, demokratiska ukrainska styret där och ockuperat det lokala parlamentet. Man har förklarat Donetsk självständigt och kräver en folkomröstning den 11 maj 2014 om detta. Det kommer då att bli en hundraprocentig omröstning för att Donetsk ska bli en autonom region, en riktigt sann förtidssanning. Folkomröstningen ska bli ännu mera kraftfull än vad Krim-folkomröstningen blev den 16 mars 2014 med sina nittiotre procent- eller var det nittiosju? Det är många höga och hastiga siffror att hålla reda på nu i denna alerta Putin-tid. De uppoffrande och generösa ryssarna i Ryssland kommer vänligen att hjälpa till med den sedan länge planerade självständigheten genom en efterlängtad militär aktion. Fortfarande står ju fyrtiotusen ryska militärövande ryska soldater intill ukrainska gränsen och väntar tålmodigt på sina förberedda insatser. Väst har trott att de nästan försvunnit, men så är det ju inte alls. Nitiskt och ansvarstagande ska de nämligen gå in för att på alla sätt skydda de utsatta ukrainska ryssarna, och då måste de ju vara nära till hjälp! De ryska i Ukraina har visserligen inte alls klagat på det ukrainska, men det beror på att de inte har vågat. De har varit skräckslagna hela tiden, och det är först nu som de vågar visa sin knutna näve mot allt ukrainskt. Ryssarna kommer verkligen till undsättning i sista minuten. Sådan tur att det finns inkännande ryssar i Ryssland!
      I ytterligare två andra östukrainska städer, Luhansk och Charkiv, har upplopp förekommit under denna tidiga måndag den 7 april 2014. Byggnader har övertagits. Vapen har stulits. Stenar kar kastats. Varför har den ukrainska polisen inte på ett mera kraftfullt sätt fört bort de skränande och pådrivande proryssarna?

      Den tillfälligt valde ukrainske presidenten Oleksandr Turchynov har inför det nya, allvarliga rysshotet sagt nej till sin förestående Vilnius-resa, samtidigt som han klart tillkännager att det är Putin, som ligger bakom den upptrappade situationen och provokationen.
     Det är ju ingen nyhet.
     Putin följer sin sedan länge uppgjorda plan och ökar dessutom sitt maktspioneri mot andra västliga länder, inte minst mot Sverige. Svenska Säpo går i dag den 7 april 2014 knappast ut med en offentlig medianyhet till svenska medborgare om en ökande rysk krigförberedande signalspaning i Sverige, om ett accelererande ryskt industrispionage i Sverige och om ett större uppköp av svenska kartor, såvida man inom Säpo inte har grund för sina påståenden. Förmodligen handlar det om många fler ryska intrång, som görs men som inte tillkännages. Onödigt stor oro vill man inte utsätta de godtroende svenskarna för?
     Vi lever ju så skyddade här i Sverige och har inte alls inom våra gränser några ryska infiltratörer, som i smyg kan skvallra, angiva och sprida rykten om fula, osanna, svenska ryssord, vilka i vårt land får lov att skrivas av kunniga skribenter?
   

     Putin ger grönt ljus och mer därtill för att ryssryssar från Ryssland ska kunna överskrida gränsen till Ukraina och infiltrera och kontroversiera, propagandisera och splittra. Den fjäderförklädde och färgglade Janokowitsch hoppar upp och ner av skadeglädje; hans gojprat har börjat gå hem och till och med tillämpas! Han får stora utmärkelser av Putin för detta ålagda förberedelsearbete, en stor glasbubbla, som man kan kyssa och sedan höja i luften, så att alla trogna kan se, vilka rikedomar, som kan uppnås, om man repeterar vissa godkända ord så mycket som möjligt. Det är inte alla, som kan tvätta hjärnor som Janokowitsch och Putin! Ett målmedvetet repetionsarbete ger resultat, det vet alla skolmänniskor.
      Nu måste Viktor Janokowitsch bara se till att glasbubblan inte spricker. Det skulle kunna hända, om man förhetsar sig och trampar fel och snubblar, så att glasbitarna snöpligt flyger i väg åt alla håll. Förödande skulle det förstås vara för denne målvakt, som på undersåtligt sätt måste värna om sitt nuvarande rede.

     På Krim går det i alla fall bra. Är det verkligen sant att hundratusen Krim-invånare redan har fått sina ryska pass och att två miljoner ska få?
     Den ukrainske sjöoofficeren, som just blivit dödad på Krim, kanske inte ville ha något ryskt pass?
     Kan det vara så enkelt att man kan bli dödad, för att man inte vill ha ett ryskt och förmånligt pass?