Tysta vittnen syns i sorgetåg - deras taltid kommer snart eller Till minne av Boris Nemtsov

   
     För att åskådliggöra Förintelsen för högstadieeleverna använde jag mig som alla andra av såväl dokumentära rörliga bilder som spelfilmer.
     En spelfilm handlade om en judisk liten pojke, som varje dag stod på samma ställe vid samma tid innanför ett staket. Han stod där som ett stumt vittne för att iakttaga, hur en hästtransport passerade med det förintelsegift, som skulle tömmas igenom särskilda öppningsbara luckor ovanpå dödsduscharna.
     Ett stumt vittne, som någon gång kunde bli ett talande vittne, måste oskadliggöras. Hästmannen såg till att pojken en natt blev kuddkvävd i sin säng i den stora sovsalen.Sängkamraten bredvid såg allt ske med slutna ögon. Dagen efter och dagar efter stod denne pojke på samma ställe och vid samma tid bakom staketet och iakttog hästtransporten.

     Vittnena dyker upp som monster för de korrupta, som lievassa spöken och som obehagliga plågoandar, vilka genomborrar köpta själar med sprängbart stoff.
    Makten mördar en.
    Inte hjälper det att mörda en!
    Makten mördar två.
    Inte hjälper det att mörda två!
    Makten mördar flera.
    Inte hjälper det att -
    Vittnena avlöser varandra och iakttager dödsprocesserna och dödstransporterna med envishet och uthållighet.

     En dag överförs dödsskräcken till förövarna.
     D e   borde redan darra.
     D e   borde redan skälva och känna iskylan i sina ben. D e   kan inte längre springa undan, d e   kan inte längre fly.
     D e -

     D e   kan inte ens få låtsas att de beklagar någons död, en död som de inte har förhindrat.
     D e   får inte gå i sorgetåg.
     D e   får inte gå i sorgemarsch.

     D e   sörjer inte alls.




   

Bakom bevakade Kreml eller Inför den odödliga protestmarschen i Moskva den 1 mars 2015

   



     Vägspärrarna, polisbevakningarna och skyddsanordningarna intill Kreml utgjorde inte något hinder för att den vita avrättningsbilen kunde stanna vid trottoarkanten? Mördaren kunde därför lättvindigt skjuta honom med sex skott i ryggen, inte med fyra, inte med två, inte med ett utan med sex övertygandedödande skott i ryggen.
     Honom?
     Ja, Boris Nemtsov.
     Om man blir skjuten i ryggen, har man som en ännu levande förkämpe för ryska demokratin och som initiativtagare till söndagens protestmarsch redan passerat mördarbilen, vars förare då mera osedd kan springa ut och fullfölja sitt betalda uppdrag?
     Den vita bilen hade alltså med lagligt parkeringstillstånd redan stått där en stund vid trottoarkanten?
     Kan man säga så? Får man säga så?
     Nej, inte i Ryssland.

     Genom rätta kretsryska kontakter kan man dock nå långt och nära i Det Förlovade Landet.

     Putin meddelar att det politiska mordet ska utredas.
     Hur trovärdig är denna mening?  Putin är subjekt, meddelar subjekt, att är subjekt, ska utredas är subjekt och ska meddelas subjekt. Enligt den nya Putin-språknormen kallas dessa subjekt Putin-subjekt och blir mer och mer vanliga i Lag-och Normlandet. Den som utesluter subjektet fängslas förstås och förs i handbojor till befästa fängelser, murade med tystnad.

     Boris Nemtsov måste länge ligga död kvar i Moskvas blodiga centrum, medan några poliser står bredvid honom och antecknar.
     De antecknar långsamt i Putins dataålder.

     I dag är det den tjugoåttonde februari 1986.




















     ,

   

Oppositionspolitikern Boris Nemtsov avrättad fredagen den 27 februari 2015 i Moskva

     Under gårdagen, torsdagen den 26 februari, började ukrainska soldater dra bort de tunga vapnen. Det var först då de insåg att det var möjligt tack vare ett uppehåll i beskjutningen från separatistryssarna.
     I dag har strider åter fortsatt i östra Ukraina.
     Hur länge trodde man att Putin skulle vara nöjd och lite mindre aktiv?
     Putin är alert och mycket aktiv. Han ska segra och besegra alla andra, även Boris Nemtsov, Putin-kritiker och avslöjare av korrupt-kretsen i Moskva,
     Fyra skott dödade Boris Nemtsov denna fredagskväll den 27 februari 2015 i Moskva.

    Världen får oavbrutet elaka ansikten med avrättande ögon.
     Hur ska vi stå ut med att Det Goda ideligen attackeras?
     Efter uppgifterna om IS bortförande av hundratalet assyrier i denna vecka nio tänkte jag genast på mina syrianska elever. Direkt skrev jag upp ett av namnen på ett papper. Jag ville ringa och omedelbart beklaga min sorg över detta illdåd. Hans namn fanns på båda data-adressinformationerna men inget enda telefonnummer. Hur skulle jag då kunna nå honom? Skulle jag ringa några släktingar med samma efternamn och fråga efter hans telefonnummer? Skulle jag ringa till Syrisk Ortodoxa Kyrkan för att få information om honom? Hur länge sedan var det som jag hade jag haft honom som elev?
     Det måste ha varit 1992.
     Är det längesedan?
     Jag ser ännu hans varma ögon lysa mot mig och känner hans positiva leenden och skratt.

     Nu är skratt-tiden slut?

     Barbariet sköljer över oss via nyheter från Östern.
     Jag inser just i detta sena februariögonblick, hur annorlunda titeln på min diktsamling Upprustning i medeltid kan uppfattas och tolkas.  







   
   
   
     

Putinplanen 4-12 februari 2014 avslöjad onsdagen den 25 februari 2015

   
     Novaja Gazeta avslöjar i dag den 25 februari 2015 Putins förberedelser inför ockupationen av Krim och de östliga delarna av Ukraina. Detta hade han planerat, innan ens Janokowitsch blev avsatt, mellan den 4 och 12 februari 2014.
     Var detta en nyhet?
     Är det en förvånande nyhet?
     För Väst är den förväntad.
     Enligt Moskva Eko är uppgiften sensationell.

     Nu vaneväntar man på diktaturens män, som snart igen ska visa sina hämndgiriga ansikten. Små fjuttiga bredaxlade pyttemän ska strax stå i dörren till redaktionen och med sina eldsblickar sluka journalist efter journalist och spy ut dem lemlästade på den hårda avfallskanten utanför tidningslokalerna.

    Varför har då Putin provocerat fram ett krig, som han inte alls har medverkat i?
     Man har velat säkerställa Gazproms naturgasrör, som går genom Ukraina till flera västländer och få tillgång till alla industrier inom Donbass-regionen. För att få till en någorlunda trovärdighet har man uppviglat gränsbefolkningen och mot mutor skapat konflikter och låtsas att detta skulle utgöra grunden för de krigiska aktionerna. Den kriminella idén har tillskrivits Vladislav Surkov, vice chef för presidentadministrationen.

     Denna dag har även innehållit ett EU-möte om ett energisamarbete för att västländerna ska kunna frigöra sig från det ryska naturgasbehovet. Ett tyskt statsbesök har också avlagts av Stefan Löfven hos Angela Merkel.

     I dag är det första gången sedan kriget som ingen enda soldat har blivit dödad.

     Kan Putin känna sig nöjd nu efter att den största delen av planen har uppfyllts?
     Nej, Charkow väntar. Det är inte nog med de terroristklassade dödsexplosionerna.
     Vladislav Surkov får hjärngympa sig ytterligare.

     Hur ska han bäst kunna manipulera västvärlden nu, när han redan spelat ut de trumfkort han tidigare hade på hand?
     Ja, ibland får man ta tid på sig att fundera men inte heller för länge.

     Nu har vi i alla fall ögonen på Surkov, och det är ju en klar fördel?
   
     Man undrar ju, vad Obama och Cameron ska svara på denna fråga. De har säkert nu kommit överens om det gemensamma svaret.


.
   


   
   

Eviga samtal den 24 februari 2015

   
     Etthundrasjuttio soldater fann sin död i Debaltseve.
     I stor nöd lyckades de överlevande fly.
     Det var inget ordnat återtåg.

     Vladimir Putin kallar inte detta för krig. I alla fall är det inte hans krig. Han tror till och med att det knappast kan bli krig mellan Ukraina och Ryssland.
     Vaaa?

     Hallå-

     Men -

     Nej, det kommer säkert inte att bli något krig mellan Ukraina och Ryssland. Allting kommer att ordna sig.

     OSSE har begärt att få tillträde till den så kallade skyddszonen. Tidigare har de blivit bortkörda.
     De tunga vapnen är kvar, och vapenvilan är inte hållbar.

     Fyra utrikesministrar, bland andra Rysslands Sergej Lavrov, har träffats i dag, tisdagen den 24 februari 2015, och uttalat de eviga orden om en stabil och trovärdig vapenvila.
     Men varför ska Sergej Lavrov vara med i denna utrikesministerkrets? Han har ju inte det minsta med detta att göra, eftersom det är Ukraina, som för krig mot Ukraina? Så är det. Ryssland är som sagt inte alls inblandat.

     Den förste, som denna blåsiga och regniga februarikväll har meddelat att han ska ge konkret och handlingskraftig hjälp till Ukraina, är David Cameron.
     Den fyrtioåttaårige engelske premiärministern säger halt!
     HALT!
     Nu är det nog!
     Nu är det slutdiskuterat med eviga samtal.

     Sergej Lavrov läser och hör om det yxhuggande beskedet, och hans tjockhudade men slappa ansiktspåsar fylls av grämelse men strax av nya strategiska intriger. Därefter springer han skyndsamt med sin upptäckta nyhet för att så snabbt som möjligt informera Den Störste, han som aldrig någonsin har startat ett krig eller överhuvudtaget sänt ut några ryska soldater till Krim och till östra Ukraina.





   

 
   

Tjugo kilometer från Mariupol

    De hör dånet men flyr inte.
    Ingenstans kan de ta vägen.
    Människor lider i krigets skugga, i krigets blickpunkt.

    Tjugo kilometer från Mariupol dånar krigslarmet.

    Senare denna märkliga och nu konstaterande vårdag kommer besked om ett tillbakadragande.
    Stridsvagnar ska börja rulla tillbaka över ryska gränsen.

     All sanning uttrycks i ett par mediaformuleringar.
     Sanning?

     Janokowitsch avsattes denna dag i Ukraina för ett år sedan den 22 februari 2014.
     Hans namn hörs inte så ofta numera.
     Det är begravt i det stora landet Ryssland.
     Fler namn får samma öden?






   

Majdan-dag 20 februari 2015 eller Ett år har förflutit

     I Sverige ska vi i morgon på den sjunde väderleksdagen lördagen den 21 februari 2015 få reda på om våren har kommit eller ej.
     I Ukraina lever man ständigt utan besked.
     Denna fredag den 20 februari hyllar man de hundra modiga och framtidstroende ukrainare, som för ett år sedan så skändligen sköts på Majdan-torget av prickskyttarna på taken runt omkring.
     I Kiev tas även de överlevande soldaterna från Debaltseve emot på hyllningsvis med blommor och känsloyttringar. Berättelser om de svåra förhållandena i krigsstaden flödar och sprids. Död, skräck och totalförstörelse präglar alla berättelser men innehåller också en upprorstro och en kraft, som ska rädda Ukraina mot det ryska förtrycket.
     Den andra vapenvilan är lika genomskinlig och missbrukad som den föregående från september 2014.

     I Mariupol hedrar i dag gymnasieungdomar de dödade på Majdan-torget.
     Inte långt från gymnasiebyggnaden kör under tiden redan soldatlastade bussar över gränsen från Ryssland med siktet inställt på den skyddslösa och väntande staden. Gäller det i stället för eleverna och deras lärare att genast fly i sina högtidskläder, sorgekläder och minneskläder för att undkomma det ryska barbariet?
     Hur länge ska man sköldlös vänta på att tragediernas antal ska öka?
     Hur länge ska man tro på att någon utlovad yttrehjälp anländer, innan vreden och besvikelsen tar överhand och krymper alla själar?