Tjugo kilometer från Mariupol

    De hör dånet men flyr inte.
    Ingenstans kan de ta vägen.
    Människor lider i krigets skugga, i krigets blickpunkt.

    Tjugo kilometer från Mariupol dånar krigslarmet.

    Senare denna märkliga och nu konstaterande vårdag kommer besked om ett tillbakadragande.
    Stridsvagnar ska börja rulla tillbaka över ryska gränsen.

     All sanning uttrycks i ett par mediaformuleringar.
     Sanning?

     Janokowitsch avsattes denna dag i Ukraina för ett år sedan den 22 februari 2014.
     Hans namn hörs inte så ofta numera.
     Det är begravt i det stora landet Ryssland.
     Fler namn får samma öden?






   

Majdan-dag 20 februari 2015 eller Ett år har förflutit

     I Sverige ska vi i morgon på den sjunde väderleksdagen lördagen den 21 februari 2015 få reda på om våren har kommit eller ej.
     I Ukraina lever man ständigt utan besked.
     Denna fredag den 20 februari hyllar man de hundra modiga och framtidstroende ukrainare, som för ett år sedan så skändligen sköts på Majdan-torget av prickskyttarna på taken runt omkring.
     I Kiev tas även de överlevande soldaterna från Debaltseve emot på hyllningsvis med blommor och känsloyttringar. Berättelser om de svåra förhållandena i krigsstaden flödar och sprids. Död, skräck och totalförstörelse präglar alla berättelser men innehåller också en upprorstro och en kraft, som ska rädda Ukraina mot det ryska förtrycket.
     Den andra vapenvilan är lika genomskinlig och missbrukad som den föregående från september 2014.

     I Mariupol hedrar i dag gymnasieungdomar de dödade på Majdan-torget.
     Inte långt från gymnasiebyggnaden kör under tiden redan soldatlastade bussar över gränsen från Ryssland med siktet inställt på den skyddslösa och väntande staden. Gäller det i stället för eleverna och deras lärare att genast fly i sina högtidskläder, sorgekläder och minneskläder för att undkomma det ryska barbariet?
     Hur länge ska man sköldlös vänta på att tragediernas antal ska öka?
     Hur länge ska man tro på att någon utlovad yttrehjälp anländer, innan vreden och besvikelsen tar överhand och krymper alla själar?







   

     
 

Adjö, Debaltseve, onsdagen den 18 februari 2015 eller Mayday, mayday

     Ukrainska soldater lämnar Debaltseve.
     Porosjenko menar att det är ett ordnat återtåg, vilket han beordrat för att undvika ett blodbad.
     Den militära utrustningen tar soldaterna med sig. Den ska komma till användning vid Mariupol, som redan attackerats av ryssarna.
     Ryssarna?
     Ja, de osynligt gröna synliga ryssarna, som tror sig snart ha erövrat hela västvärlden.
   
     Porosjenko vädjar om hjälp från USA och Nato och ber om gränsobservatörer från FN.

     Debaltseve har blivit sista nödropet till Väst.

     Mayday, mayday -







     

Den avvaktande förstadagen 15 februari 2015

     Bara ett par stycken civila har dödats, sedan vapenvilan trädde i kraft.
     Det var ju inte alls mycket?
     Är det ingenting kanske?
     Strider pågår ännu kring Debaltseve.
     Ryska drönare har skickats in över Mariupol.

     I stort sett har vapenvilan hållits, menar de initierade.

     På grund av den plötsliga terroristattacken i Köpenhamn under det senaste dygnet, har mediabevakningen av östra Ukraina kommit som nummer två i nyhetsflödet.
      Europa darrar men stadgar sig?
      Samarbetet ökas mellan länderna, och man finner nya strategier mot våldet?

      Viktor från Ungern, Alexis från Grekland och Vladimir från Ryssland vill dock ha ett litet eget Europa. Vladimir är utsedd som europeisk kejsare av de andra två. Viktor, som liksom min son är född 1963, har samma veck och rynkor i sitt ansikte som min son kanske också skulle ha haft. Tänk att de var babymänniskor samtidigt! Unge Alexis är ju ännu mycket ung, född 1974, och måste väl sakta upp lite i sina utförsåk i den branta backen, annars kan det gå riktigt illa. Vladimir, veteranen med sitt gamla födelseår 1952, är ju därför självklar som Ledaren för denna Trojka.

     Dagens minuter är slut.
     Det gäller att hinna i tid.

   

Herr Tornado S Putin eller Annars -

     Många växlar namn och beteckningar.
     Nu skriver vi Herr Tornado S Putin och benämner separatisterna vid dess rätta namn, terrorister.

     Nummer två efter Obama var Porosjenko, som i morse, den milda, svenska vinterlördagen den 14 februari 2015, tog till orda angående den ökande och hetsigt accelererande militära upptrappningen kring Debaltseve, Luhansk och Mariupol.
     Sönderskjutning av den strategiskt belägna staden Debaltseve och av byar i närheten sker just nu med stor beräkning för att terroristerna ska få bättre utgångslägen, när vapenvilan inträder om åtta timmar och trettiofem minuter. De ryska soldater, som nu rekryteras från Murmansk för att snabbt skickas till Ukraina, har börjat ifrågasätta förflyttningen?
      Har Herr Tornado S Putin nu i denna förberedande vapenvilatid ens krafter kvar för att hinna med att verkställa livslånga fängelsestraff för soldatlandsförrädare, som vill protestera mot diktaturen?
      Krafter?
      Alla vet väl, vilka flygmuskler Herr Tornado S Putin har?

      Den ryska propagandan böljar fram och åter i överkontrollerade former och når suveräna toppar, vilka översköljer ett tilltäppt folk, som inte får utrustas med livsmöjliga luftanordningar.
      Även andra folk ska snart få bära munkavlar och berövas dess syreupptagning?
      Till vilka svenska politiker har den ryska duman skickat förtäckta och hotfulla brev, som på ett doltöppet vis uppmanar dem till följsamhet, annars -

      Annars -

      Vilken svensk politiker vill inför öppen ridå stå med ett fladdrande utskrivet datapapper i sin hand och ropa ut att Sverige inte vill mottaga denna sorts brevmail?
      Det kanske inte ens finns något brevmail från den ryska duman?
      Är det överhuvudtaget värt att ta upp frågan eller väcka den björn, som inte sover?

      Vi måste blunda ett tag för kränkningar och propaganda, annars -

       Annars -

   





   

   
   
   
   

Mariupol lördagen den 24 januari 2015

       Fördömanden
       Sanktioner
       OSSE
       FN-åsikter
       Ny-uppvaknanden
       Handfallenhet
       Putin-fritt-fram
       Uppmaningar
       Fredsmöten
       Strategier
       Samarbete
       Hotfullhet
       Sanktioner
       Putinberäkningar
       Merkelsamtal
       Fortsättningspropaganda
       DödsBlodBad
       Framryckningar
       Krimnärhet
       Hägrande Ny-Ryssland-mark
       Burdusa attityder
       Grälla krigsmålningar
       Proryska krigsmasker
       Överflygande Putin
       Sprutande metallfåglar
       Rullande granatmaskiner
       Exploderande höghusfönster
       Döda barnarmar
       Uppslitna gatukroppar
       Ihålig torgmarknad
       Blodiga ryssmarschen
       Putins undergångsväg
     
       Putins undergångsväg
       Putins undergångsväg

       Putins undergångsväg





     

Statsbesöket på guldhalvön Krim

     Följande är skrivet i går, fredagen den 9 maj 2014 men stod i dag som utkast och har ej blivit publicerat den dag, som var dagsviktig. Alla dagar är så dagsviktiga för mig, och jag anstränger mig mycket för att kunna trycka på det vita ordet publicera, som ligger på en brandgul botten, före klockan tjugofyra. Att dagen efteråt upptäcka att mina dagsnödvändiga ord inte har nått ut till okända och kända människor, gör mig sorgsen, uppgiven, ledsen och upprörd.


     Det var bara Putin och jag, som visste att han skulle besöka Krim i dag, fredagen den 9 maj 2014.
     I det längsta hölls det hemligt, och jag rapporterade ju inte om det heller, nämnde det bara i förbigående i går här på blogger.com.
     Det var ingen, som hörde av sig till mig och frågade mig, varför jag kände till detta. Förresten, vad skulle jag ha svarat? -Det bara är så, skulle jag kanske sagt, att jag har en sådan intuitiv och genomborrande känsla för denne lille man med de isblå ögonen.
     Allt var så sant som jag förutsagt. Sovjethjälten hyllades på plats som det anstår en nationalist av den högre graden. Sevastopol visade sig från den ljusa och glada sidan. Det märktes att man redan ett långt tag nu hade hållit på att förbereda sig inför den nya ryska beordrade semestervågen till guldhalvön. Nyinköpta och nästan sidenblanka ryska flaggor vajade i den sovjetiska, kalla vinden, och människorna skrattade, tjöt och sjöng på det älskade ena-stående ryska språket. Gatorna hade skurats både med maskiner men också för hand och här och var till och med med en grövre tandborste på de smutsigaste ställena. De röda mattorna, som lagts ut inför Putins ankomst, om han nu anlände förstås, fick ju inte bli det minsta fläckade. Allt gjorde man för att vara Putin till lags. Alldeles intill processionsgatan hade man ställt fram väl synliga plakat med tydlig svart text, som löd: "Tack, kamrat Putin, för din nya svordomslag!"  Dock hade någon, förmodligen någon uppstudsig ukrainare, placerat ett mindre plakat på andra sidan gatan med orden:"Fan ta Putin!" Burdust blev denne man strax infångad av några breda soldater med rånarluvor. Hans plakat blev också illa tilltygat och sedan hastigt uppeldat. Den första ryska bokbålsröken steg upp mot den perfekta blå och eviga, ryskägda rymden. Ja, det blev i alla fall till slut en glättig och oerhört omväxlande invasionskarneval med många ryska veteraner och dignitärer inbjudna.
     Ukrainska människor bidade sin tid inom hemmens väggar eller hade redan gett sig av till säkrare oputiniserade trakter. Där väntar de på att Julia Tymosjenko ska återta Krim, när väl presidentvalet den 25 maj är över och när alla  proryska separatister har retirerat från de ockuperade husen i Donetsk och Luhansk.

      Ukrainska skotten mot proryssarna, som ockuperat polishuset i Mariupol, nådde inte Putins  känsliga öron i dag under det pompösa statsbesöket på guldhalvön?
   Tjugoen proryska separatister och en ukrainsk soldat dödades.
   Upptrappningen accelererar i blod.
   Efter karnevalen på Krim i dag väntar vidrig, vedervärdig vedergällning?



    .