Hur många fram till klockan noll noll?

   
   
     Åttatusen ukrainska soldater är inringade i Debaltseve.
     Vi skriver nu datumsiffrorna 150213.
     Tio människor har dödats sedan vapenvilan proklamerades i går.
     Separatisterna uppmanar de ukrainska soldaterna att ge upp sitt motstånd.
   
     Men om ukrainarna fortsätter sin kamp?
   
     Då får de fortsätta kampen som sårade, som döende och som döda, och hur effektivt är det?


     Alla ser på när kropparna blir livlösa.
     Det ingår i avtalet att några måste dö.
     Skoningslöst men sant är detta. Sådant får man räkna med?
     Alla de tjugoåtta på EU-toppmötet i går i Bryssel visste att de på sina handdatorer snart skulle få se de stela, orörliga unga männen från Ukraina liggande slaktade och lemlästade på det vintriga slagfältet.

     Varför föder mödrar söner?

     Fler och fler soldater stupar, och civila skyndar ner i sina källare.
     Alla ser på när kroppar blir livlösa.

     Hur många har dött fram till klockan noll noll natten till söndagen?

   
   

 

Är allt över nu den 12 februari 2015? eller Många frågor men få svar

     Nej, allt är inte över.
     Efter sexton timmars förhandlande, som har slutat i ett avtal om vapenvila, har allt bara börjat på ett nytt sätt.

     Några historiskt kunniga personer parallellägger Minsk-mötet med München-överenskommelsen 1938, då Hitler krävde att också få Sudetområdet i Tjeckoslovakien, eftersom det bodde många sudettyskar där. Västmakterna, som med alla medel ville bevara den ömtåliga freden, kom ej till undsättning till det försvarsvilliga Tjeckoslovakien utan offrade Sudet. Det var det sista området Hitler ville ha, påstod premiärminister Chamberlain efter sin hemkomst från München och viftade med det berömda papperet, vilket var underskrivet av honom själv och Hitler. Framför de uppställda mikrofonerna formulerade han under folkets jubel sina kända ord om att det uppvisade dokumentet garanterade "fred i vår tid".
     Jag och många andra har förstås för många veckor sedan tänkt detsamma om detta genomskinliga München-avtal och om upprepningen av historien. Man har ju till och med skapat ett nytt Putin-namn, som associerar till namnet Hitler. Det är numera ett populärt och nästan satirfolkligt namn, som dessutom många uppfattar som det rätta. Ja, flera tror till och med att de två herrarna är släkt på något vis.
   
     Merkel, Hollande och Porosjenko kom dock inte till Bryssel och EU-toppmötet i eftermiddag för att vifta med ett dokument, glittrande av silvriga fredsbokstäver. Något jubel över deras demokratiska och diplomatiska insatser kunde heller inte höras. Merkel kom endast med en strimma av hopp, och alla vet ju att en strimma är det tunnaste tunna av ett knappt synbart ljus.
     Trots flera uteblivna hopp vill många i Väst sätta upp Angela Merkel på kandidatlistan till årets fredspris i Oslo?
     Hon står redan som första namn?
     Trött och sliten såg hon ut vid ankomsten till Bryssel. Får hon inte ont i kroppen av att sitta, stå och flyga så mycket? Hon är ju en människa av kött och blod som vi. Vem masserar hennes ömmande rygg och ansträngda fötter? Vem ger henne rätt föda och rätt dryck vid rätt tidpunkt?
   
     Före vapenvilan, som ska inträda på natten till söndagen den 15 februari 2015 klockan noll noll, ska de hårdaste striderna äga rum. Separatisterna är besatta av markinnehav, som ska ge ännu större urlakning av Ukraina. Nya ryska militärförstärkningar kommer ytterligare att decimera de försvarskämpande men dåligt utrustade ukrainska soldaternas antal och dödsskada de flyende inhemska flyktingarna.
     USA:s ofattade beslut om vapenleveranser borde tas nu, inte efter de ukrainska soldaternas död.
     Ingen har uttalat ordet USA i dag. Obama finns inte längre? Finns Reserv-Obama? Ska historien upprepa sig på samma amerikanska vis som förr?
     Finns Obama efter klockan noll noll på natten till söndag, när separatisterna fortsätter sina härjningståg som om inget Minsk-möte alls hade hållits, eller är det endast de av EU utlovade nya ekonomiska sanktionerna mot Ryssland från och med måndag morgon som gäller då?
   

       




   

Den trogne Medveded en vanlig torsdag eller Om att ha en Putin i magen del 2 eller Livsmedlens Stora Dag

     Han rabblar för sitt fosterland, den trogne istället-sittande, den alltid lydige Medveded.
     Det blir ju lite tjatigt att alltid ha Putin sittande där. Samtidigt gäller det att visa att det är fler än Putin, som kan säga ifrån till Väst och nu även till USA.
     Mekaniska sanktionshämnds-ord tragglas i dag torsdagen den 7 augusti 2014 av denne lojale ställföreträdare, som har en Putin i magen. Ja, det var redan för flera år sedan nu som jag rubricerade ett blogginlägg med just denna rubrik "Om att ha en Putin i magen".
     Medveded är nu specialist på att vara en istället-person. Putin använder honom som livegen.
     Men vad ska Medveded göra efter Putins fall?
     Han ska falla också förstås.
     Men han är ju bara en stackars marionett? Finns det ingen, som vill försvara honom som just marionett?

     Alla frågor blir inte besvarade just nu. Allt faller på plats, när Julia Timosjenko har återtagit Krim. Först måste Putin via sin villiga sidokropp trappa upp sina importförbud, så att de främst drabbar de länder i Väst, som varit mest pådrivande i sina sanktionssträvanden. Med stor tydlighet avses Tyskland, detta Angela Merkel-land, som efter många förhoppningar om större förståelse från herr Putin angående Ukrainas självständighet, nu slutligen har tillgripit de hårda orden om mer effektfulla sanktioner. Vladimir Putin tål dock inte dessa långrandiga kvinnoförståndiga vädjanden vare sig på ryska eller tyska. Nu ska han hämnas psykologiskt riktigt och dra åt svångremmen, där den blir mer kännbar. Om vissa sanktionsländer ångrar sig, så har de förstås chansen att få lindring i importförbudet. Putin är snäll han, generös under den galge han erbjuder de särskilt utvalda.
     Efter uppräkningen av dagens utvidgade livsmedelsord kommer även repetitionen av flygöverfartsförbudet. Medveded meddelar allvarligt och stelt att alla flygplan, som kommer från sanktionsutdelande länder, ska hindras vid flygning genom ryska luftrummet till Asien.
      Det ska verkligen kosta att göra kring-flygningar!
      Ingen ska tro att den ryska luften är att leka med!
      Man har redan förberett med lufttrupper på de konstgjorda, mörkhotande molnen, som man med hjälp av utsmugglad molnteknik från USA kan styra direkt från Kreml.

     Det är en kylig kallkrigsdag denna sköna och mera normalsommarvarma augustidag.
     Nato-chefen Anders Fogh Rasmussen meddelar i korta ordalag att Nato kommer att biträda ukrainska armén på olika sätt, om inte Ryssland slutar att stödja de ryska separastisterna.
     Snaran dras åt.
     "Nu var det nittonhundrafjorton".
      Nej, nu är det tjugohundrafjorton och tredje stordrabbningen är på väg.

   
     
   

Kisthemkomsten onsdagen den 23 juli 2014

     Två ukrainska jaktplan är nedskjutna över Donetsk-området. En av piloterna är död.
     Oavbrutet förs vapen över från ryska sidan till östra Ukraina även i dag, trots Obamas uttalande i går om ett omedelbart stopp för rysk införsel om vapen till separatisterna.
     Putin ber verkligen om sanktionerna, som ska drabba Ryssland på längre sikt.
     Det finns ju andra länder än EU-länderna att samarbeta med under tiden - Vitryssland, Nordkorea och Kina?
   
    Nationell sorgedag har hållits i Nederländerna denna varmaste dag. De första kistorna förs tillbaka hem. Avskyn mot de ryska separatisterna är stor. Hur kan man skjutdöda så cyniskt och därefter så respektlöst hantera döda kroppar och stjäla dessas tillhörigheter?
     Nödvändiga och konkreta frågor ställs.
     De sanna svaren dröjer.
     Ännu drar Förnekelsens förnedring över Ryssland med dess suveräne ledare Putin , som kastar skulden för allt på Ukraina.

   
   
   

Äntligen-dagen, tisdagen den 22 juli 2014.

     För första gången säger Putin ja.
     Han röstar ja med de andra i FN i dag.
     Nu lovar han att påverka separatisterna, så att haverikommissionen kan utföra sitt arbete i Donetsk-området.
      Hotet från Obama och de andra EU-politikerna har trappats upp efter nedskjutningen av det malaisiska planet. Obama krävde i går att tillträde till katastrofplatsen omedelbart ska beredas och att all vapenöverföring över ryska gränsen till de ukrainska östliga delarna ska upphöra. I kväll har fortsatta diskussioner om utökade sanktioner mot Ryssland ägt rum. Alla EU-länder har enats i denna fråga.
     Tvåhundranittioåtta människor har måst sätta livet till för att få Putin under galgen, på knä.

     Det känns märkvärdigt för mig att åter skriva mina meningar om den eviga lögnen i Ryssland. Senast jag skrev var den 27 maj, två dagar efter det ukrainska presidentvalet, som ingen trodde skulle kunna genomföras. Nästan två månader har gått sedan jag beskrev det sista av vårens verkligheter. Kan jag ta tag i min omvärld igen? Ja, jag kan ju skriva, säger jag till mig själv. "Ja, hon kan verkligen skriva," sade hon när hon stod där i sin egen hall och bläddrade i manuskriptet, samtidigt som en bekräftelseskiftning speglade sig i hennes nu nöjda ansikte. Hon visste just i det ögonblicket att hon var på rätt spår och att mitt manuskript var en viktig och avgörande kugge i det stora maskineriet.
    Men vad talar du om, Ann? Ingen förstår, vad du menar.
    Nej, det är klart. Jag talar i gåtor, något jag kan sluta med nu, när allting ändå är försent och jag inte hann fram i tid. Döden kom emellan. Den gör ju alltid det, precis när man är redo att börja sträcka ut en hand för kommunikation och möten. Handen förlamas, och fingerorden kommer aldrig ut ur naglarna. Den hastiga, plötsliga och oväntade döden har kommit emellan.
     Nu är det bara mina egna ord, som gäller, och vem tror på dem? Vem tror på mig, när jag berättar om mina ord och att jag har skrivit mina ord?
     Det är klart att du har skrivit dina egna ord! Vem skulle annars ha skrivit dem?

     Det är ingen idé att fundera över det mera.
     Nu återgår jag till Putin och ska försöka att inte sväva ut så mycket, som är oväsentligt för gemene man:
   
     Trots att Putin gett sitt löfte om medverkan till haverikommissionens arbete, klagar han på att Nato kommer alltför nära hans gränser. Det är hans propagandaord till sitt folk.

     Hur länge ska han föra ut sina lögner?
     Hans förnekelse av all rysk inblandning i de östukrainska separatisternas krigföring är monumental. Han kommer till slut att själv spelas ut och förintas av sina älskade ukrainska ryssar, då de finner tiden mogen.
    Känner han ingen rädsla?
     Skräms han inte av deras dunkla och outtalade hot om den blodtörstiga hämnden på honom,eftersom han inte har ställt upp etthundrafemton procent på dem?

     Det är högsommar med trettio grader i avlånga landet Sverige. För första gången har också utdelats en klass-ett-varning för värmen. Alla uppmanas att dricka vatten för att upprätthålla vätskebalansen. De äldre ska inte dö i mängder, inte de små spädbarnen heller. Vi måste värna om varandra i våra svenska närheter.
    I högsommarsolens hetta pågår även det eviga kriget mellan Gaza och Israel.
    Världen består enbart av våld och tyranni?

     När slutar den besinningslösa hettan?

    I dag för tre år sedan skedde massakern på Utöja, namnet jag inte har förmåga att skriva rätt på min nya resedator.
     Minnesstunder hålles, och blommor lägges på vägar, flygplansdelar, i vatten, på stolpar och vid husväggar.
     Människor pratar högt, lågt, tiger, gråter. Sorgen är gemensam och privat, kollektiv och enskild.
 
 
   
   

Söndagsvalen 25 maj 2014

     Denna tjugofemtemaj-dag har anlänt och snart försvunnit.
     Ukrainarna har gått till val trots utbrytarnas kriminella handlingar i Donetsk- och Luhansk-området. Omkring fem miljoner östukrainare har förvägrats att rösta, hotats och motats bort av separatisterna, som menar att något presidentval inte behövs i Folkrepubliken Donetsk. Man har ju redan den 11 maj förklarat sig som en fristående stat.
     Valbås har krossats, skändligen trampats och sparkats på, datorer har beslagtagits, vallängder har förstörts.
 
     Putin behöver inte längre göra något. Det räckte med att han tryckte på startknappen. Nu går allt automatiskt, av sig självt. Det är så han vill ha det. Åter kan han förbindligt börja vända sig mot Väst och gnugga händerna av förtjusning bakom ryggen på alla demokratiska ledare samtidigt som han närmar sig Kina för att knyta energiförbindelser och eviga trohetsband.

    När det är lägligt, låter han sina näragränsentrupper passera linjen till Drömriket, även om han för två dagar sedan dragit bort större delen av ryska hären, hur sant detta  n u  kan vara.

   Det är praktvår i Sverige, nej,  redan prunkande sommar med temperaturer mellan tjugofem och trettio grader vissa timmar på dagen. Mellan hägg-och syren-tid är det också, shortstid, vattendrickningstid, dagvilotid. Gräset växer, så att det inte längre kan klippas med gräsklippare. Det är svårt att komma ifatt allt, som inte blivit utfört.
    EU-valet är sedan klockan tjugoett utfört i alla EU-länder.
 
     Alla resultat har varit förutsägbara i två timmar redan.
     Här sitter jag och vet ingenting, urlakad av den efterlängtade värmen.