Krig rasar

     I dag omtalades, hur många av separatisterna som dött, ett trettiotal.
     Omvända roller gäller så plötsligt.
     Ukrainarna tar befälet, visar styrka, mod och uthållighet och vill äntligen göra upp med förtryckarkriminaliteten.
     Visserligen fortsätter Lavrov med sina ord om att krigshetsarna inte ska skjuta på sina egna och utvidga inbördeskriget.
     Vadå? Separatisterna har ofta ryska id-kort och är veteraner från kriget i Georgien 2008.
   
      Är de nu besvikna på Putins uteblivna hjälp?
      Ja, mycket.
      Kan det verkligen vara sant att han har dragit sig undan och låter Lavrov sköta den ingångna vägen?

      Det är inte bara separatister, som dödas eller förs bort. Fyra OSCE-observatörer har inte hörts av som de borde. Gisslan-tagning är det fråga om igen?

     I dag har jag äntligen sått de gräsfrön, som alltför länge legat i sin årsgamla plastpåse. Nordliga och halvstormiga blåsten kylde min kropp, som nu omslöts av långbyxor och ylletröja och inte av shorts och tunnblus.
    Sommaren kommer och går.
    I dag är det vår.




   

Slaget om den internationella flygplatsen i Donetsk

     Internationella flygplatsen i Donetsk ockuperades under natten till denna vackra majdag måndagen den 26 maj 2014 av separatisterna.
     Det är dagen efter presidentvalet.
     Man ville markera, demonstrera och tydligt visa sin överlägsenhet gentemot de ukrainska soldaterna. På Krim gick det ju så bra att håna dem, hota dem, förnedra dem, fängsla dem, misshandla dem, få dem skrämda.
     Nye presidenten Petro Porosjenko svarar direkt med motanfall och skickar stridsflygplan och attackhelikoptrar. Det är det största krigsslaget hittills.

     Vad gör Putin nu?

     Denna stund har han ju väntat på. Minsta provokation mot hans älskade ukrainska ryssar är ju som en personlig provokation mot honom själv. Hans trupper kunde lätt ta sig över gränsen nu?
     Kraften och intensiteten i det ukrainska motståndet fördröjer hans synliga reaktioner? Är det inte riktigt läge för honom denna sköna måndag? Sergej Lavrov svarar i hans ställe: sluta med att attackera separatisterna - och i gengäld kan den nye presidenten få ett samtal med oss i Moskva.

     Porosjenko har beslutat sig för att så snart som möjligt åka till Donetsk för att lyssna  på  invånarna där.

     Varför vill han så snart förkorta sitt liv?




                                                                                                             

   

Söndagsvalen 25 maj 2014

     Denna tjugofemtemaj-dag har anlänt och snart försvunnit.
     Ukrainarna har gått till val trots utbrytarnas kriminella handlingar i Donetsk- och Luhansk-området. Omkring fem miljoner östukrainare har förvägrats att rösta, hotats och motats bort av separatisterna, som menar att något presidentval inte behövs i Folkrepubliken Donetsk. Man har ju redan den 11 maj förklarat sig som en fristående stat.
     Valbås har krossats, skändligen trampats och sparkats på, datorer har beslagtagits, vallängder har förstörts.
 
     Putin behöver inte längre göra något. Det räckte med att han tryckte på startknappen. Nu går allt automatiskt, av sig självt. Det är så han vill ha det. Åter kan han förbindligt börja vända sig mot Väst och gnugga händerna av förtjusning bakom ryggen på alla demokratiska ledare samtidigt som han närmar sig Kina för att knyta energiförbindelser och eviga trohetsband.

    När det är lägligt, låter han sina näragränsentrupper passera linjen till Drömriket, även om han för två dagar sedan dragit bort större delen av ryska hären, hur sant detta  n u  kan vara.

   Det är praktvår i Sverige, nej,  redan prunkande sommar med temperaturer mellan tjugofem och trettio grader vissa timmar på dagen. Mellan hägg-och syren-tid är det också, shortstid, vattendrickningstid, dagvilotid. Gräset växer, så att det inte längre kan klippas med gräsklippare. Det är svårt att komma ifatt allt, som inte blivit utfört.
    EU-valet är sedan klockan tjugoett utfört i alla EU-länder.
 
     Alla resultat har varit förutsägbara i två timmar redan.
     Här sitter jag och vet ingenting, urlakad av den efterlängtade värmen.
 

Separatist-Ultimatum klockan 21 torsdagen den 15 maj 2014

     De nya storherrarna har utfärdat Stor-Härskar-Ultimatum till de ukrainska trupperna i Donetsk-området: ut ur folkrepubliken Donetsk före klockan 21, annars -
     Ja, vad annars?
     Dödandet fortsätter. Antalet skadade ökar.

     Sveriges försvarsberedning har i dag kommit med sitt slutliga förslag, som riksdagen nu har beslutat om. Tyvärr uppstod en diskussion mellan socialdemokraterna och Alliansen om kostnaderna för det utökade svenska försvaret. Skillnaden var stor. Var den överdriven?
     I dessa hotande aggressionstider kan försvarsutgifterna knappast vara för stora.
     Sådan tur att Gotland ännu finns kvar inom Sveriges gränser och att ön möjligen även i fortsättningen får vara det. Fyra regementen, som oansvarigt har lagts ner i de förhoppningsfulla gladtiderna, kan inte återuppstå. Varför kan de inte det? Har man redan rivit byggnaderna? Vad används de till nu? Kan man inte säga upp hyresgäster, om Sverige hotas och angrips av den girige Öst-Mannen?
     För första gången uttalades ännu mera tydligt att även Sverige kan bli ett mål för Rysslands aggression.
     Vilken svensk generation kan sluta att oroa sig för ryska angrepp på Sverige? Ingen, blir svaret. Har min barnbarnsgeneration 1989 till 2004 förstått ännu, var Sverige är beläget och vad detta läge betyder?

     Under vecka nio, februarilovsveckan, detta år 2014 pratade jag med barnbarnen födda 2000, 2002 och 2004 om Ukraina och om Krim. Efter Putins hotelser om denna halvö tog vi fram både kartbok och Nationalencyklopedien. Svårt var det för barnen att tränga igenom den kompakta texten om Krim. Jag vet inte, om jag förklarade tillräckligt och förtydligade det som sänts som nyheter och det som stod i böckerna, men jag tror aldrig att de glömmer att jag så snart, så genomtänkt och så planerat ville prata med dem omdedelbart om det uppdykande, farliga utrikespolitiska läget. Vi belamrade köksbordet med böckerna och skyfflade undan middagstallrikarna och glasen. Rätt så snart blev de trötta och orkade inte riktigt lyssna och läsa, men jag fortsatte ändå att prägla dem med min envetna mormorsstämma. De satt i alla fall kvar vid köksbordet, kanske mest för att de inte ville vara för oartiga mot mig, som åkt den långa och tröttsamma vägen för att få träffa dem och för att få umgås med dem hela den lediga skolveckan.

     Ekarna börjar slå ut, det vill säga eken. Jag har bara en enda halvuppäten, kortväxt ek, Älg-Eken. Den är alldeles snedvuxen och inte någon prydnad för sin art. Jag vill ändå ha den kvar och varje vår studera dess utveckling från kalhet och nakenhet till långsam utslagenhet. Runt omkring står de höga tallarna, som dominerar i antal.
     Det blev också dagen för insamling av mogna maskros-fröbollar med hjälp av en liten plastpåse, som jag trädde in handen i och därefter med lätthet kunde fånga de lättflyktiga fröna i koncentrat.
     Några stora aktiviteter klarade jag inte av denna dag, som ännu kände resterna av förberedelserna inför mathantverkssafarin den 3 och 4 maj arton mil bort.
     Jag är väl inte längre tjugofem år.
     Det kan jag ju knappast vara med så många barnbarn, som växer och som vuxit klart. Nu finns endast två, som är kortare än jag. Krymper jag?
     Det är möjligt. Jag mäter mig inte. Någon gång, när jag finner en våg, väger jag mig. Om kläderna plötsligt inte längre passar, förstår jag bättre och sifferlöst att maten har varit för kaloririk och minskar på intaget.

    Det är så många, som dör i vår värld.
    Några orkar inte leva, och andra vill inget hellre.
    De turkiska gruvarbetarna har redan dagen efter den omfattande gruvexplosionen börjat begravas. Sorgen och vreden är stor. Man leker med människors sköra liv och sörjer inte för deras säkerhet.

     EU-valet närmar sig den 25 maj.
     Presidentvalet i Ukraina närmar sig den 25 maj.
     Min sons dödsdag närmar sig den 25 maj.

     Det är en besynnerlig majdag den där tjugofemte dagen, fylld av förhoppningar och av nygammal sorg.

     
   
   

Sex dödade ukrainska soldater mitt emellan Torp och Myckleby kyrka på Orust tisdagen den 13 maj 2014

     Nej, jag stannar inte till men saktar farten, då jag hör den krigiska nyheten klockan halv nio på kvällen.
     I bilen har min nu hesa körröst just för tredje gången nynnat en av de Lapp-Lisa-sånger, som vi tillsammans med flera andra visor i kväll övat inför den kommande uppsjungningen.
      Jag slutar genast att repetera melodien.
     Det är i närheten av eller i staden Kramatorsk dödandet har skett. Proryska separatister har angripit. Sex ukrainska soldater har dödats i ett bakhåll, och åtta har blivit sårade.
   
     Den tyske utrikesministern ska ha anlänt på morgonen eller förmiddagen till Kiev för att medla mellan den tillförordnade regeringen och de östukrainska separatisterna.
     Vilken sorgedag att börja med medling, när kriget redan har startat med våldshandlingar, som självutnämnda folkrepublik-ledare har iscensatt och blodigt har utfört!
   


   
   
     

Efter-Dagen måndagen den 12 maj 2014

   
     Han har godkänt resultatet av söndagens folkomröstningen med 79 procents ja-röster från människorna i den donetska folkrepubliken.
     Vem?
     Putin har nu länge väntat på att få godkänna söndagens så kallade folkomröstning, spektakulära, folkvilda, burdusa och absurda folkomröstning.
     Endast 10 procent skall ha varit emot.
     De proryska separatisterna jublar och höjer sina vapen. Nu är folkrepubliken Donetsk och Folkrepubliken Luhansk och Folkrepubliken Mariupol ordentligt befästa på många sätt.
     Då är det bara att ge kommandot Vänd Om till de ryska trupperna lite längre från gränsen nu och beordra alla före detta ukrainare att stå och buga vid infartsvägarna med händerna fulla av sovjetiska flaggor?

     Ukrainska kulturarbetare har blivit tillfångatagna och sitter isolerade i den ukrainska säkerhetstjänstbyggnad, där tidigare OSSE-representanterna har suttit fångna. Detta gäller två kulturarbetare, den 34-årige regissören och den 29-årige konstnären, som blev tillfångatagna i Slovjansk för två veckor sedan, då de var i färd med att inhämta stoff till en ny pjäs. Efter en säkerhetskontroll på gatan blev de bortförda. Just dessa två har arbetat mycket för ett kultursamarbete mellan de ryska och de ukrainska kulturutövarna. De två har inte hörts av, och man är orolig för deras situation. Femtio mycket välkända personer ur kultureliten i Ryssland har nu solidariskt krävt att kulturkollegerna ska frisläppas.
      Frågan är, om även dessa femtio ansedda ryska kulturföreträdare också ska kväsas av Putin och hur han ska gå till väga med det?
      Hur många ska täppas till med munkavle, innan Putin själv är borta?
     Mäktigheten har alltid sina gränser.
     Diktatorer har svårt att inse detta, medan maktfullkomligheten pågår.
     År 2012 skrev jag en dikt om Putins försvinnande och att han i tid skulle inse att han inte behövdes längre. Dikten kallade jag "Tag tapetsprånget nu".
     Någon borde i denna hetsiga tid ge ut en  oinbunden putindiktsamling.
     I helikopter sitter man därefter fast förankrad med den löstagbara samlingen. Tack vare helikoptersäkerheten kan man luta sig ut över de nya låtsasmaskeradfolkrepublikerna i östra Ukraina och släppa ner diktblad efter diktblad och se dem sakta singla ner över människorna. De vågar först inte ta fatt de luftburna diktbladen men hoppar efter en stund längtande upp efter dem och slukar de sanna orden om invånarnas framtid i en sovjetisk gammalstat.

     Det är kulturen, som ska få bukt med den vrålande och vulgära propagandan och sticka hål på dess dominerande osanningar, förvrängningar och hotande avgrundsord.


     Utrikesministermötet i Bryssel har avslutats denna dag, måndagen den 12 maj 2014. Ytterligare sanktioner har utdelats mot tretton personer och mot två företag på Krim. De senare har skändligen konfiskerat ukrainska energibolag. Fördömandena mot den hafsigt genomförda oparlamentariska folkomröstningen i går, söndagen den 11 maj, har varit flera under mötet. Den ryska naturgasen och handeln med Ryssland gör att några EU-länder inte fullt ut kan stödja den tredje sanktionsvågen, som ska sättas in vid tiden för presidentvalet den 25 maj, om valet saboteras.
     Den ständiga upprepande-frågan blir: hur kunde västländer så blåögt avtala med Putin om dragning av naturgasrör på Östersjöns botten? Varför tystades varningsrösterna om beroende-farorna ner eller nonchalerades? Tillräckligt många visste ju ändå, vem Putin i grunden var? Räcker det att man säger att man ville tro det bästa?  Det är i sig en positiv uppfattning om att människan i grunden är god.
      Putin hade medvetet flörtat med Väst och gett ett intryck av att han kunde umgås med Väst på ett västligt, otvunget och fritt sätt. Så lätt kunde han lura flera EU-politiker, som aldrig konkret befunnit sig i en hårdför närstrid med Gamla Öst eller som trodde att faran blåst över från det kalla kriget.
     För dem, som känner ilningar, för dem som är intuitionssnabba, för dem som starkt upplever den oberäkneliga kusligheten och för dem som vibrerar synligt av lömska hot, ska man ha den största lyhördheten.

     Pokeransiktet Lavrov har tillkännagett i dag att det för närvarande från rysk sida inte planeras några ytterligare internationella samtal om krisen i Ukraina.
     Det var helt fel.
     Ett  s  blev i förbifarten ett  g   i ordet krisen.

     Det orörliga och leendebefriade pokeransiktet Lavrov har tillkännagett i dag att Putin,  härskaren även över planeten Mars, inte planerar några ytterligare internationella samtal om krigen i Ukraina.
   
   



   

Den illegala folkomröstningen i Donetsk och Luhansk söndagen den 11 maj 2014

     Inga vallängder finns, ingen valkommission, inga observatörer.
     Under vapenhot och genom isolering och tillfångatagande av journalister och andra bevakare eller protesterande genomförs de proryska separatisternas olagliga folkomröstning i östra Ukraina denna vackra vårdag med regnet blänkande på den ännu tomma altanen.
     Hackspettar flyger från träd till träd. De senast planterade påskliljorna prunkar i gulfärg vid vändplatsen, och de ännu ståtliga pingstliljorna lyser friskt vitblommiga i grässlänten.

     Det är just i denna vackra naturfödelsetid som de proryska separatisterna övar sig på att omintetgöra presidentvalet den 25 maj 2014. Ska de strunta i Angela Merkels budskap till Vladimir Putin i går den 10 maj om att tredjegradssanktionerna kommer att sättas in, så fort man märker att sabotage mot valet äger rum?
     Vad bryr de sig om Angela Merkel!
     Vad bryr de sig om världens fördömanden!
     De tolkar bara in Putins tysta godkännande, som har injicerats in i deras hjärnor, in i deras brutala kroppsmuskler, ja till och med in i deras vapen.
     De har anslutit sig till De Kriminellas Gäng. Där råder ingen demokrati.

     För första gången har dock Väst i går synligt iakttagit att det skett ett tillbakadragande av ryska trupper från den östukrainska gränsen.
     Ska detta vara helsant?
   
     Halvsant kan det vara. En halvsanning förflyttar skeptiskt trupperna endast några mil bort.

     De nu funktionsalerta missilerna når långt.