Sista januaridagen 2015 med blod på sina siffror

     De har aldrig velat ha någon vapenvila. Septemberavtalet tjänade endast som fördröjningsmedel, så att de kunde rusta mera, ladda upp, segla i väg på vågorna men helst under dem, vingla sina flygplansvingar mot svenska, finska och brittiska civilplan och skicka oljetrupper till Antarktis.
     Spelat teater i Minsk i dag har de gjort.
     Nu är teaterföreställningen slut, och alla teatertroende har åkt hem.
     Genom den nu utvecklade tekniken kommer alla teaterrecensioner på direkten till alla oss, som ska rädas och frukta, hukas och böjas. Det ryska Putin-kalifatet organiseras i yttersta hemlighet med försåtlig öppenhet. Vi måste darra, skälva, fly, springa för livet, spränga för livet, sprängas från livet?

     Man får inte bukt med de där vrångstyrda och diktaturklädda separatisterna,som gått på en alldeles speciell moskovitisk teaterskola, där de lärt sig burdusmoderna propagandistiska knep och fått recept på illdåd.
      Putin är som vanligt den fjärrstyrande Ledaren, vilken nu även ser sin chans att i lönndom ekonomiskt stötta det utsatta Grekland, som enligt den nyvalde premiärministern vägrar att betala sina skulder till EU. Det är så lägligt med en splittring inom detta förhatliga västblock, som genom sina Nato-styrkor både hotar och trakasserar hans nationalisthärliga Ryssland.
     Nu startar något storartat, som man inte sett maken till sedan andra världskrigets dagar!
     Putin ler i mjugg med sina blå troskyldiga, nästan nordiska ögon. Kan han inte vara en restprodukt från de historiska och kämpaglada islänningarna? Han kan ha gener från den blåögda och hårdhudade Valdimar, härskaren av Ocean.
     Ocean?
     Ja, härskaren över världshavet, som numera kan uppdelas i fem hav, bland andra Norra Ishavet och Antarktiska oceanen. Det är dessa hav den nuvarande Valdimar är särskilt intresserad av i vår nya krigstid. Han kanske funderar lite på Atlanten också. Stilla Havet och Indiska oceanen är nog inte aktuella än.
     Han kan väl inte klara både hav och himmel själv eller? Några bundsförvanter har han väl?
     Givetvis. Han har förstås Haraldur, den okuvlige separatistledaren, som just i dag har dödat ett antal ukrainare, trots att dessa också har blåa gener med gula stråk i sig. Den blodigaste dagen har utan tvivel varit i dag, den siste januari i Herrens År 2015. Man har slagit besinningslöst, dödat, skjutit sönder, stympat, vanhedrat, skymfat. Haraldur vet att han får maximala bonuspoäng för sina bestialiska storverk.
      Är det fler, som dödat i dag?
     Ja, Baldur har dödat ovanligt mycket just i dag. Han tävlar med Haraldur om bonuspoängen för avrättade ukrainska soldater. Det är ju hård konkurrens i toppen. Där blåser det mycket, men inför storledaren Valdimar visar de inte utmaningarna mot varandra förstås. Ja, så finns ju Einar, den store kämpen, och Eirikur med den enorma styrkan där också i centrum av blodbadet och så Greipr, som nog är starkare än Eirikur.
      Bara män då alltså?
      Ja, i alla fall i det här blodbadet, förutom Brynhildur, den bepansrade krigarkvinnan, som troligtvis på avstånd har älskat Putin i flera år. Jag undrar, om han ändå inte har närmat sig henne nu och lämnat den andra kvinnan, som ju var helt obepansrad. Det kan man ju inte vara i våra dagar, obepansrad, och rakt inte intill en så stor Ocean-härskare som Valdimar. Det säger ju sig självt.


     Så hur går det nu då?
     Tja, de ryska separatisterna med vikingatendenser kommer att utvidga sina landområden mer och mer för att kunna påbörja den efterlängtade framkomlighetsvägen till Krim. Detta har de ju tänkt hela tiden i snart ett år. Vissa krumbukter har de fått göra för att lura Väst till mera lugn, men avsikten har ju varit klar redan från början. Det spelar ingen roll nu, hur mycket ryska Merkel pratar med Putin; orden går rakt igenom honom utan att fastna, medan hans iskalla blå Torir-ögon stelt stirrar på motståndaren med vassa svärdsblickar.
      Han har redan bestämt sig.

     Vad har han bestämt sig för då?

     Det vet ju alla.

   

   


   




   
   
   

Mariupol lördagen den 24 januari 2015

       Fördömanden
       Sanktioner
       OSSE
       FN-åsikter
       Ny-uppvaknanden
       Handfallenhet
       Putin-fritt-fram
       Uppmaningar
       Fredsmöten
       Strategier
       Samarbete
       Hotfullhet
       Sanktioner
       Putinberäkningar
       Merkelsamtal
       Fortsättningspropaganda
       DödsBlodBad
       Framryckningar
       Krimnärhet
       Hägrande Ny-Ryssland-mark
       Burdusa attityder
       Grälla krigsmålningar
       Proryska krigsmasker
       Överflygande Putin
       Sprutande metallfåglar
       Rullande granatmaskiner
       Exploderande höghusfönster
       Döda barnarmar
       Uppslitna gatukroppar
       Ihålig torgmarknad
       Blodiga ryssmarschen
       Putins undergångsväg
     
       Putins undergångsväg
       Putins undergångsväg

       Putins undergångsväg





     

Putin försöker irr-flyga igen eller Fågelkrock med nersläckt transponder

   

      Han säger att det ju var krimborna själva, som under vårmånaderna detta år 2014 genom folkomröstning sade ja till en rysk anslutning. Varför ska man straffa just krimborna, som ju har det svårt ändå? fortsätter han på propagandaspråket.

      Ja, vi har levt i en påfrestande verklighet hela tiden, sedan makttillträdet ägde rum! utropar krimborna, de äkta, inte de russifierade.
      Vi vet alla, hur den folkomröstningen gick till.
      Den är väl dokumenterad.
      Gröna marsmänniskor genomförde en maskeradkupp på ön. Genom  hot, lögner och propaganda genomfördes den.

      Genom de nya västliga ekonomiska sanktionerna torsdagen den 18 december 2014 direkt riktade mot Krim har man nu radikalt försämrat för invånarna där, upprepar Vladimir Putin. Ingen EU-turism ska ju vara tillåten dit längre. Något sådant kan vi inte tolerera.
      Det är åter så synd om honom, som på grund av uppenbara lögner, hot och militära aggressioner både på Krim och i östra Ukraina vill göra så väl mot hela mänskligheten, i alla fall mot den ryska.
      Han är minst sagt irriterad nu.
      Ge igen ska han.
      Det är klart. Vad annat hade man förväntat sig av en flygande, irrande för-fågel, som försöker att leka ledare i sin fågelvärld?
   
      Har han tänkt på att hela den just nu sittande och rubellängtande fågelgruppen också kan lyfta, breda ut sina frihetsvingar och ge sig av åt ett annat håll?






   

Putins rubeltal torsdagen den 18 december 2014

     De sitter där och tror.
     Han står där framme och ansiktsövertygar.
     De sitter där orörliga och tror.
     Han kroppsövertygar, Årets Hjälte igen i hemlandet.
     De beundrar honom och skulle också gärna vilja helgonförklara honom. Vissa ryska medborgare har redan förhört sig hos rysk-ortodoxa kyrkan, om detta skulle kunna genomföras men har ännu inte fått klart besked. Kyrkan anser kanske fortfarande att man måste vara död först, innan man kan helgonförklaras.
   
     Alla väntar alltså på att något ska ske. Var och en har sina drömmar, outtalade, tillbakahållna och osynligt brinnande.
     De sitter i mastodontsalen och lyssnar.
     Utvalda röster får begära ordet och tala kortfattat och snabbt, och då får dessa röstinnehavare lov att röra på munnen. De andra bredvid har oöppnade munnar med stela tungor, som omöjligt kan frambringa ljud.
     Det är synd om det ryska folket men mest om Hjälten vid talarstolen. Han är ständigt missförstådd av Europeiska Unionen och USA. De gamla och de nya ekonomiska sanktionerna mot honom och hans nation med hängivet folk är orättvisa och hänsynslösa.
      Mastodontsalsmänniskorna lyssnar plikttroget och uppmärksamt. Inte kan denne Upphöjde förtälja något osant, ovisst eller medvetet lögnaktigt för att manipulera den ryska massan?

      Tvivel finns förstås i de tung-stela, i de ryskmaskeradklädda, i de krims- och kramsekiperade individerna, som inte vill bli inräknade in i den nygamla ryska kollektivkretsen, där Hjälten är diktatorisk ordförande.

      Det är Tvivlet, som är hörnstenen i det nya uppbyggandet av demokratin i Det Stora Vida Landet.

      Tvivlarna sitter där avvaktande, rädda för att de kontrollerande, svepande sanningsdetektorerna ska upptäcka deras demokratilängtan, som tillfälligtvis har gömts bakom hjärtat och fyra revben.
      Tvivlarna väntar på sina rättmätiga, demokratiska ledare.
      Tvivlarna förbereder marken och börjar osynligt men planerat att röra sina stela tungor i sina munhålor, fyllda av klingande akustik.

      Snart ska öppna munnar i en kommande mastodontsal tala ryska på ett ovanligt och efterlängtat sätt.















   
   
   
   

Återkomstens grönska? eller Tre månader senare, den 17 december 2014

 


     Hur går det till, när man ska återvinna sig själv, hitta tillbaka till självklara ord och formuleringar, trycka på rätta knappar och slutligen få upp tempot och rutinerna man hade blivit suverän på?
     Suverän?
     I det närmsta i alla fall, att allt flöt på, att de svårstavade egennamnen blev till en lek, att man snabbt kontrollerade vissa ord och händelser i den digitala pressen, att man sög i sig all bredvidinformation utan att det tog så lång tid, att man tränade minnet, att man kände sig personligen bekant med alla politiska förgrundsgestalter, att man förde en egen kommunikation med dem, att man tog sig friheten att skämta med deras egenheter, att man hade möjlighet att dramatisera deras uttalanden och ironisera över deras oansvariga beslut-
     Man?
     Jag då-
     Nu är det segt att börja igen, men ju längre jag väntar, desto svårare blir det.

     Nu när rubeln faller och rullar i väg på den sluttande, nej branta banan, är det dags att fortsätta bevakningen?
     Jag ska försöka att sätta mig vid blogg-datorn igen och mota bort mina egna farhågor, bromsar, blockeringar, våndor och mina tusen motstånd.

     I vinterns mörker ska jag binda fast mig med rep i skrivbordsstolen och åter notera, hur världen svänger och hoppar och låta mina bokstäver vandra sina egna vägar.

Ukrainska EU-dagen tisdagen den 16 september 2014

     Putin vrider sig, när han hör applåderna, segerbruset och det upprymda sorlet i Kievs parlament, då resultatet av EU-närmandet offentliggörs.
     Petro Porosjenko ber därefter alla att ge dem, som stupat för den ukrainska demokratins skull, en djup tanke av tacksamhet för deras avgörande insatser och för deras offrande av sina egna liv.
     Samsändningen med Bryssel ger tyngd och styrka åt ukrainska folket.

     Putin har bestämt sig för att ligga lågt och har dikterat för de ryska medierna om att inte mer än nödvändigt kommentera det, som hänt.

    Han lurar i vassen som den ruggiga och fläckade gäddan, avvaktar, väntar ut.  Sitt påpassade tillfälle har han god kännedom om. Han fortsätter med sina förtäckta men tydliga hot och har inte förlorat bytet ur sikte, södra Ukraina och läckerhetsjorden i Baltikum till att börja med. Den estniske polismannens öde är ännu okänt, och estlänningarna hålls på halster. De känner den smygande faran, trots att Nato nu förstärkt sina positioner i östra Ukraina och trots att Nato nu spaningsflyger oftare i Baltikum. Uppvisandet av en trotsig attityd mot de ryska soldaterna på andra sidan gränsen tycks ändå inte lugna balterna.
     En katt-och-råtta-lek är det.
     Gäddan dyker upp, när man minst väntar den.
     Det finns många djur i Världens Hage.

     Vapenvilan har tagit slut som beräknat.
     Ytterst få i Donetsk trodde på den.
      Porosjenko har försökt att blidka separisterna med löften om ökad grad av självbestämmande, men tesen om att mycket vill ha mer breder ut sig.

     Genom att envist upprepa doktrinen om Rysslands behov av sina gamla landområden men framförallt om den snara nödvändigheten med befrielsen av ryssar i andra länder, oroar Putin ständigt sin omvärld. Han spelar ut den ene mot den andre, intar charmbeteenden en liten stund för att sedan bombastiskt predika med nationalistisk hets och propaganda med dödsröst från de jord-fästa diktatorerna i det oslagbara Sovjetunionen.







   
     

Putin förstår inte alls fredagen den 12 september 2014

   

     Det går inte att förstå!
     Han, som utfört så mycket gott de senaste veckorna, måste igen utsättas för nya sanktioner!
     Det går inte att förstå!
     Omvärlden är ond.
     Omvärlden har inte uppskattat hans insatser för den nu mer än veckolånga vapenvilan mellan Ukraina och de proryska separatisterna onsdagen den 3 september och för hans initiativ till fångutväxlingen mellan de ukrainska och de separatistiska fångarna.
      Att så hårt börja tillämpa restriktioner för den ryska oljeenergin och för det ryska bankväsendet och för de ryska enskilda parlamentsledamöterna i hans egen närhet just nu är som en ekonomisk krigsförklaring från Väst och från USA.
      Denna varma men mycket iskalla fredag den 12 september 2014 gäller det att slå tillbaka igen, visa västvärlden att ingen i Ryssland godtager de nya sanktionerna!
      Detta ska bli mer än ett grönsakskrig!
      Det ska bli ett klädkrig och ett begagnadebilar-krig.

      Luftkriget ska också bli verklighet. Den ryska luften är en helig luft, som inte får kränkas av utomstående.

      Den östukrainska marken är vår, menar Putin.
      Just i dag planerar han för en andra hjälpkonvoj på denna mark, Det nya Ryssland, medan fortsatta kvarvarande ryska trupper ska säkerställa dess framfart och finnas till hands bland ukrainska buskar och snår.

      Det är hans svar i dag, medan rubeln faller.